Bolmenbanan

Att cykla längs gamla banvallsleder gav oss lite blodad tand i somras. Bolmenbanan sträcker sig hela vägen mellan Halmstad och Karlshamn. En lång sträcka som vi inte var helt motiverade att cykla. Därför vi valde vi att cykla en utvald sträcka som kunde visa upp lite vackra vyer längs vägen. Vi valde att cyklar ifrån Piksborg till Angelstad. Det kändes som en lagom lång sträcka med tanke på att ofta blir en del stopp lite här och var när vi är ute och cyklar så här.

#2

En lång sträcka kom vi att cykla med utsikt över sjön Bolmen.

#3

Väl framme i orten med samma namn stannade vi och vår lunch.

#4

I Angelstad såg vi en skylt som pekade ut att om vi valde att cykla en bit på en väg skulle vi komma fram och få se Skea dåre.

#6

Och här var Skea dåre. En upprest sten som sägs likna en framåtlutad gumma på språng. Enligt sägen ska en gumma ifrån Skeagård haft så bråttom hem ifrån julottan i Angelstads kyrka att hon sprang det snabbaste hon kunde. En bit från kyrkan fick hon dock slag och föll död ner.

TheInvisibleJackal

Varbergsbesök

Det händer emellanåt att vi gör ett besök i Varberg. Oftast passerar vi bara förbi på E6:an på väg norrut. Det hände förvisso att jag avlägger ett besök vid Getteröns Naturum, men det var ett tag sedan. Tror inte att jag varit där sedan hösten 2019 eller möjligen 2018. Minns inte exakt. Åren flyger iväg ibland bara.

Jag måste ändå säga att jag gillar Varberg. Staden har en fin närhet till havet och alla klippor och klipphällar utgör ett spännande landskap. Den här gången var det dock inte landskapet som var i fokus utan ett helt vanligt turistaktigt flanerade utan något egentligt mål i de centrala delarna av Varberg. Hitta någonstans att äta, ta en glass, titta på folk. 

Kameran med 24-70:an hängde med på turen. Det brukar oftast bli den när jag åker någonstans "kameralätt" så att säga. Jag har väldigt svårt att låta bli att ta med en kamera. Även om det inte skulle bli en enda bild så finns den ändå med. För rätt vad är dyker det upp något som man känner att det där är ett intressant motiv.

#2

Kallbadhuset i Varberg.

#3

Jag vet inte hur många gånger jag har besökt fästningen och dess omgivningar genom åren. På något sätt blir det oftast ett besök där. Många gånger brukar det också vara intressanta utställningar på museet.

#4

#5

Vi gick ett varv runt fästningen och kom att förbi den här trappan som sträckte sig uppemot himlen. Det  kändes som om jag bara var tvungen att fotografera den. Tankarna for iväg. Hur länge hade den funnits här? Kunde det vara den här trappan som gav Jimmy Page uppslaget till "Stairway To Heaven". Hade Page någon gång under 60-talet besökt Varberg? Jo, faktiskt, 1967 när han ingick i The Yardbirds. Tanken svindlar. Separerade av 54 år står vi kanske här och tittar uppför samma trappa.

#6

Hotell Gästis är en sevärdhet i sig. Det är ännu inte blivit av att vi har tagit in där. Det lät vara en riktigt upplevelse. Rundar man hörnet kommer man till den egentliga hotellentrén. Jag tog några bilder där också, men blev inte riktigt nöjd  med dem. Däremot utspelade det sig en liten lustig händelse när stod där och fotade. Det kom fram ett par i 35-40 årsåldern och undrade om jag kunde ta ett foto på dem utanför Hotell Gästis entré. Hade det varit före Corona  hade jag sagt - "javisst", men nu är det annorlunda. Jag hade fått min första spruta, men det här paret hade de fått någon överhuvudtaget? Dessutom kunde jag inte se att de hade någon slags kamera eller något annat framme som skulle kunna användas till att ta en bild med. 

"Med vad" undrade jag lite konfunderad "vill ni att jag ska ta fotot med?"

"Med din kamera" sa mannen i paret som den självklaraste sak i världen medan kvinnan log.

"Varför?"

"För att du verkar veta hur man gör med en kamera."

Smickrande, men en lite besynnerlig ingång till att få någon att fotografera en. Jag sa nej.

Att säga nej är många gånger inte lätt. Särskilt inte som jag inte vill verka ovänlig, ohjälpsam eller något, men ibland är nej den enda svaret som kan ges. Jag vet inte hur ni hade gjort. Visst det hade varit fullt möjligt för mig att ta en bild, bearbeta den och föra över till telefonen och SMS:at, men samtidigt varför skulle jag göra det. 

#7

"Ponera att du tänker sno en av cyklarna här, vilken skulle du ta då?"

"Jag har redan en cykel och behöver ingen.#

"Ponera ändå att du skulle välja att sno en."

"Varför, när jag redan har en. Vad ska jag med två cyklar till?"

"Du då Erik, vilken skulle du sno?"

"Nja, jag är ju lite stel och går nog hellre ändå. Jag cyklar inte längre som du vet."

#8

Varberg är en sommarstad. Det händer mycket. Här cyklar till exempel en man förbi Societetshuset. Han ser ut att komma ifrån Ullared.

#9

Den lilla scenen i societetsparken lever sitt liv i någon slags dvala. Publiken håller avstånd på annat håll. 

TheInvisibleJackal

Öland XV - ruiner och lämningar

Denna morgon hade vi återvänt till Borgs ängar för att få en guidad tur bland blomsterprakten på ängen. Vi hade dagen före sett ett litet anslag om att det gavs guidade orkidévandringar. Allt man behövde göra var att anmäla sitt intresse via ett telefonnummer. Vilket vi gjorde.

Här står vi alltså nu och väntar på vår guide och nyfiket undrande vilka de andra kan vara som har anmält sig till den här vandringen. Mamman med två små pojkar med klli i byxorna och spring i benen?

Vi har anlänt i god. Under tiden vi väntar har jag gått runt i Gråborgs området och fotograferat de ruiner och lämningar som finns där. Framförallt S:t Knuts Kapell. 

När tiden för samling närmade sig började vi undra om vi tagit miste på dag och plats. Det var bara vi där. En äldre herre kom då fram till oss och undrade om det var vi som var intresserade av en vandring bland orkidéerna på Borgs ängar. Han berättade att han var vår guide och att han inte fått in några fler anmälningar. 

Han visade sig vara en fantastisk och mycket kunnig guide. Han hade ägnat 40 år av sitt liv åt orkidéerna på Öland och guidat i över 25 år. Den guidning han gav var inte bara en genomgång av de olika orkidéer som vi kunde se på Borgs ängar. Det var exposé av botanik och kultur- och naturhistoria där träd, svampar, fjärilar och andra insekter vävdes samman till en helhet. Det hela vara otroligt intressant. Hans guidning tog snabbt formen av ett samtal. I vanliga fall brukade hans guidningar  vara i en timme. Vi gick runt och tittade på orkidéer och annat och samtalade i över två timmar. Det var mycket givande. En fantastisk morgon helt enkelt.

För att inte brista i både respekt och uppmärksamhet tog ingen av oss några bilder under den här vandringen. Däremot gjorde vi små mentala noteringar om orkidéer vi tidigare inte hade sett och del annat. Vi planerade redan att återvända morgonen därpå.

#2

#3

#4

#5

Den här dagen åt vi vår lunch hemma istället och på eftermiddagen körde vi till Albrunna där det ska finnas några ruiner från ett alunverk. Efter lite letade hittade vi till något som skulle kunna som en parkeringsplats. Att parkera bilen i Albrunna är inte det lättaste trots det godmodiga gemytet å orten. Nu var bara frågan var detta alunverk kunde gömma sig. Vi bestämde oss för att gå åt ena av två möjliga håll för att utröna dess eventuella placering i geografin. Det visade sig vara ett lyckokast. Bakom några träd gömde sig resterna av sagda alunverk.

#6

#7

#8

#9

Vädret såg ut att skifta till en blötare karaktär. Då våra regnkläder och paraplyn låg i bilen blev det att till en fotografisk språngmarsch innan  regnet kom. Jag kan väl avslöja att vi han precis sätta oss i bilen innan himlen öppnade sig för en kort stund.

#10

En väderkvarn som sett bättre dagar och haft en öppnare vy hukade sig bland träd och buskar.

#11

Ont om tid och många intressanta motivval. Vad gör man? Jag slänger på 16 - 35: an och kör så mycket vidvinkel det bara går.

#12

#13

Albrunna. En ort där karnevalstämningen inte ligger runt hörnet.

#14

Vid parkeringen fanns denna slagghög.

#15

Har man varit vid Ottenby har man också passerat Karl X:s mur någon halvmil eller så innan Ottenby. Vi har oftast farit förbi, men den här gången stannade vi till för att ta en närmare titt på muren. Den byggdes i akt och mening att förhindra att det kungliga villebrådet skuttade ut och satte i sig de öländske bondens knappa odlingar. Det var lite si och så med den detaljen. På den del hade hjortarna ett rejält sjå att hoppa över om det ens var möjligt, medan det på andra håll bara vara nästan promenera över.

#16

#17

På säkert avstånd betraktade jag kornas idylliska betande i det fagra landskapet.

#18

#19

#20

Dagens sista stopp blev tullkvarnen i Näsby. En av de största stubbkvarnarna på Öland. Jämfört med tändsticksasken jag stället borta vid foten av trappan till kvarnen, är den gigantisk.

TheInvisibleJackal

Öland II - Borgholm och konsten att leka Don Quijote

Borgholm. Ölands största stad. Jag vet inte om den är direkt mytomspunnen, men det är många som söker sig dit sommartid. Själva har vi bara passerat förbi Borgholm vid olika tillfällen under våra tidigare irrfärder kors och tvärs på Öland. Många av de vi känner ser förundrat på oss när vi berättar att vi inte har varit i Borgholm. Stannat och tankat eller handlat i någon av de större mataffärerna har vi gjort, men inte mer än så. Det här gången tänkte vi ge oss på att faktiskt besöka denna omtalade stad. Och det tänkte vi göra medelst cykel.

#2

Efter ett riktigt härligt bad och en bit mat satte vi upp cyklarna på bilen och körde till Borgholms slottsruin. Därifrån var det inte speciellt långt att cykla in till Borgholm hade vi räknat ut. Dessutom tänkte vi att det kunde vara lättare att hitta parkering där vid slottsruinen än inne i själva Borgholm. Innan vi cyklade in till Borgholm, tog vi och cyklade runt lite i omgivningarna kring ruinen. Här fanns några foton ta kändes det som.

#3

När jag tittar på den här bilden får associationer till låten "All Along The Watchtower". Jimi Hendrix version. Det är en Dylan-låt, men Hendrix version är grym. Neil Young har gjort en version som inte går av för hackor den heller. Såg i Baltiska hallen i Malmö för en del år sedan Keziah Jones göra en makalös akustisk version. Hela hallen kokade. Han var förband till Manu Chao den kvällen.

Jag vet att det brukar vara konserter i slottsruinen. Kanske passande att då associera till musik när jag tittar på den. Jag lyssnar mycket på musik. Både när jag framkallar min bilder i LR och när jag skriver mina blogginlägg. Ibland har jag funderat på om jag skulle lägga länkar till en del musik jag lyssnat  till då, men det känns som om det skulle bli för mycket. 

#4

#5

En bit bort såg en jag skylt som berättad att detta var vägen till Solliden. Spännande tyckte vi och cyklade framåt. Med lite tur kanske vi kunde få en glimt av Vickan, Robert och Chipset när de spelade krocket, tvinnande rep, lekte med brandsläckare eller vad det nu kan vara som överklassen roar sig med. Vi såg varken det ena eller andra. Inte ens själva Solliden. För att komma dit måste man gå en bit också. Troligen inte särskilt långt, men så intresserade var vi inte. Det finns ju vykort.

Nära ingången syntes ett monument över Astrid Lindgren. Det var i alla fall vad vi först tänkte. På håll var personen på bysten mycket porträttlik. Astrid var ju född i Vimmerbytrakten. Inte jättelångt därifrån trots allt, men ändå lite långsökt att ha ett minnesmonument över henne här ute intill Solliden. Helt övertygande om det riktiga i att det vara ett monument över Astrid Lindgren var vi således inte. För att reda bot på våra funderingar tog jag en bild och zoomade in den på kameraskärmen och såg att det inte alls var Astrid Lindgren utan drottning Victoria d v s den gamle kungens (Gustav VI Adolf) mor. Det kändes mer logiskt än Astrid Lindgren. Ibland gäller det att fundera och undersöka ett steg längre.

Hur gick det då med Borgholm?

Ja, jo vi cyklade dit. Cyklade runt lite här och var i de centrala delarna utbristande i tankarna: "Jaha, så detta är alltså Borgholm. Där ser man" Köpte glass och satt och tittade en stund på andra turister som också åt glass och tittade sig omkring. Cyklade sedan tillbaka till bilen vid Borgholms slottsruin. Inte en enda gång kom kameran fram ur ryggsäcken i Borgholm. Jag visste inte vad skulle fotografera. Det fanns liksom inget som lockade och drog tillräckligt för förmå mig att plocka fram kameran.

#6

På vägen tillbaka mot Vickleby såg vi att det var ett mycket fint kvällsljus som föll över bebyggelsen som låg längs med vägen. Det skulle kunna bli fint med en väderkvarn i det ljuset. Således inledes ett idogt spanande efter lämpliga kvarnar. Det skulle helst vara friliggande och vara möjliga att stanna till vid.

Den första kvarnen vi hittade som vi tyckte låg bra till var en s k Holländare. En stenkvarn. En jättefin kvarn. Kruxet var bara för att kunna komma en bit ifrån den för att få med hela kvarnen i bild. Inte ens med vidvinkeln på var det görligt utan att bokstavligen sitta i knä på den familj som hade sitt boende strax intill. 

#7

Kossorna på ängen mittemot såg i alla fall ut att trivas i kvällssolen.

#8

Plötsligt kom jag ihåg att det stod några kvarnar på en liten höjd strax söder om Vickleby. Vi drog dit. Kvällen var halvgammal, men än var inte natten i antågande. Jag hade inte gett upp hoppet om att finna väderkvarnar som kunde passa. 

#9

#10

När solen var på väg ner satt kamerabatterierna på landning, mattermosarna var framtagna, fältmässig klädsel var framplockad och kartor och guideböcker låg redo. I morgon börjar det. 

TheInvisibleJackal

Öland I - ankomsten

Det var en varm dag i juni då solen lyste och tornseglarna svirrade över våra huvuden som vi styrde bilen in i Vickleby och med hjälp av GPS:ens mekaniska röst hittade till vårt boende för den här gången på Öland. Bilen var välpackad med allt vi trodde oss behöva och lite till. Vi är duktiga på att ta med oss lite för mycket ibland. Eller kanske oftast. Speciellt är jag bra på det. Utöver kamerautrustningen, som jag visserligen begränsat till en mindre ryggsäck innehållandes två kamerahus och tre objektiv samt några filter, hade jag med mig kläder för en belägring samt en 7 - 8 böcker utifall vädret inte skulle visa sig på sin bästa sida någon dag.

Vickleby är en liten by belägen i södra Öland. Förra året bodde vi i norra delen. Vi valde Vickleby för att i år tänkte vi  se mer av den södra delen av Öland och byn låg liksom lite lagom långt ifrån den ställen vi planerade att besöka. Även om det skulle bli några avstickare norröver.

#2

Efter att ha installerat oss i vårt boende bestämde vi oss för att ta en promenad i omgivningarna och se var det var för en plats. Alltså tog jag med kameror, stativ, trådutlösare och filter med ut för att inget ska lämnas åt slumpen.  Nja kanske inte riktigt. Det blev en stillsam promenad med en kamera med vidvinkel.

#3

Vi gick från en ände från till en annan. Frågor uppstod om vad som kunde fotograferas, vad som borde fotograferas. Vad som inte ska fotograferas. Vi hade längtat att återvända till Öland ända sedan vi körde därifrån förra sommarens semester. Det kliade lite i avtryckarfingret och samtidigt hade vi precis bara kommit fram. Solen sken och det var rätt varmt. Det var först i morgon det egentliga fotograferande skulle börja. Det var i varje fall planerat så. Samtidigt kände jag en vilja och lust att fotografera något mer än bara de tänkta huvudmotiven för resan - orkidéerna. 

#4

Jag såg en grind och tänkte - ska jag återuppta mitt fotograferande av grindar och staket?

Kanske. Jag tog en bild och gjorde en kort minnesanteckning om det hela. Funderar också på om jag ska konvertera bilden till svartvitt. Kanske. Får se.

#5

Vi fortsatte vår promenad. Det var trevligt att vara ledig och fågelfri. Det verkade som om inga andra turister mer än vi hade kommit, men det var väl bara en tidsfråga. Vi passerade STF:s vandrarhem i Vickleby. Det var helt tyst omkring. 

#6

Cikoria.

Denna vackert lysande blomma som kan ses utmed många av de öländska vägarna. Den började blomma alltmer under vår tid på ön. Lustigt nog blev detta den enda bilden under hela tiden. 

#7

Något hade gått snett och inte blivit som det var tänkt, även om intentionen var god. Eller kanske vi bara var tidiga. Säsongen kanske inte riktigt hade kommit gång trots att det faktiskt var midsommarveckan. Eller var det någon slags installation - "Beauty is in the eye of the beholder".

#8

På flera ställen såg vi dessa spindelnätslika draperingar över buskar och träd. De sågs även från bilden när vi körde lite här och var. Om jag har förstått det hela rätt så är det björkspinnarens larver som spunnit de här nätliknade företeelserna.

#9

I Vickleby ligger också Capellagården. En trädgård och en hantverksskola. Vi har gångavstånd dit. Första gången vi besökte Öland för snart 30 år sedan, besökte vi också Capellagården. Miljön väcker svaga minnen, men inget mer. Kanske är det ett försök till rekonstruera på ett förmodat minne av en händelse. Vi går och tittar i omgivningen utan någon större brådska. Letar i minnena utan större framgång. Det är blankt samtidigt inte. Det är något som skaver i minnet. Köper glass. Minnesansträngningarna försvinner tillsammans med glassen i värmen.

#10

#11

#12

#13

Det märks att den riktiga turisttillströmningen inte har satt igång än. Det är gott om lediga sittplatser. Vi är i princip själva på Capellagården.

#14

Fotografen sätter sig en stund i skuggan. På kartan har en badplats lokaliserats. Det är inte mer än 5-6 km att cykla. Vi har som de tidigare gånger cyklarna med oss. Ett trivsamt sätt att utforska ön på. 

Hem till boendet för att packa ihop badkläderna.

TheInvisibleJackal