Ön som egentligen inte är en ö utan något annat

Jag kan inte säga när jag var ute och fotograferade så mycket som jag gjort den här perioden på året sedan jag började fota för sex år sedan. Det är nästan svårt att låta blir att inte ge sig ut dagligen med kameran och leta nya motiv som bara dyker upp detta fantastiska snölandskap vi har begåvats med denna vinter. Senaste gången vi hade något liknande måste ha varit vintern 2009-10. 

Den här gången har jag och min son gett oss ut till Ön. Det är ett rekreationsområde strax öster om Halmstad, längs med väg 25. Under den senaste tiden har det varit ett ovanligt populärt utflyktsmål. Orsaken till detta är att det finns ett antal bord med bänkar uppställda här och var på en stor gräsmatta. De här borden har dessutom tak över sig. Inte alla, men många av dem. Ön har därigenom blivit en plats dit folk tar sig för att träffas utomhus och grilla, ha picknick o s v. 

Vi togs oss dit en tidig lördagseftermiddag och blev nästan lite chockade över hur mycket folk det var där. Det brukar vara en del, men nu var det helt otroligt. Vi fick en parkeringsplats tack vare att en annan bil var på väg därifrån. Av de tre-fyra bilar som låg efter oss tror jag inte en enda av dem fick kunde någon plats och de var tvungna att vända.

Ön? Vad är det om det inte är en ö. Ön är namnet på den gård som ligger där. En gård som används av kommunen till lägerskola för elever. 

Vid Ön finns det flera vandringsleder. En av de populäraste är den som sträcker sig runt Torvsjön. En fin led på ca 5 km. I familjen har vi gått här ett otal gånger under princip varje årstid. Även om besöken under våren och tidig höst när träden fått färg och svamparna har kommit upp är överrepresenterade i statistiken.

#2

Första biten på den här promenaden går man en bit på en grusväg. Något som jag börjat göra sedan jag började fotografera är att emellanåt vända mig och titta bakåt på den väg som vi precis gått. Det är så lätt ha blicken framåt och vara koncentrerad på det som komma skall att man glömmer bort att se hur vägen som man kom på. Jag tycker att det är bra sätt att få fram fler motiv. Motiv som inte hade tänkt på fanns om man inte vänt sig om.

#3

#4

#5

#6

#7

#8

#9

#10

#11

#12

#13

#14

Åter vid parkeringen. Till höger i bild syns gårdhuset vid Ön.

TheInvisibleJackal

Ytor

Inte alltid, men tämligen ofta konverterar jag en del bilder, inte alla, men en del till svartvitt. Mestadels för att jag tror att de kan funka i svartvitt. Ibland gör de det och andra gånger är det färgvarianten som funkar bäst. Ytterligare andra gånger är det nästan hugget som stucket. Färg eller svartvitt spelar ingen roll ibland.  Några av de här bilderna har jag visat i färg i ett tidigare inlägg.

#2

#3

#4

#5

TheInvisibleJackal

I det lilla

För någon helg sedan var jag och min fru ute för att pröva lite ICM. Det här var en helg mellan snöfallen som varit den sista tiden, vilket innebar att det var barmark. Efter att ha skakat på kameran framför lite träd och annat, märkte jag att jag inte var riktigt hågad för att fota överhuvudtaget egentligen den här gången. Min frun gick med liv och lust upp i ICM-fotograferandet och kom hem med några riktigt bra bilder. Under tiden började jag gå runt lite på måfå på en del andra ställen där vi var och upptäckte efter en stund en del intressanta stenhällar. Jag blev riktigt fascinerad över deras färger och de mönster  samt de strukturer som fanns inte bara i den rena stenhällarna utan även i det mer sönderbrutna berget och dess sällskap av både små stora stenar. Jag har gått förbi dem. Ja, till och med klivit på dem, men har liksom inte vare sig sett eller tänkt närmare på dem förut.

Det här blev ett planerat fotograferande som övergick i något helt spontant. Jag tror att det är viktigt att lyssna på sin kreativa sida. Det är inte säkert att den är i samklang med vad man egentligen har för avsikt att fotografera. Då är bäst att inte streta emot utan följa med det kreativa flödet som uppstått och se vart det bär hän. Kanske blir det ingenting. Kanske ger det en ingång till något som man kommer att fotografera längre fram. Själv kom jag genom att fotografera detta inpå två andra teman som jag tänkte utforska lite mer längre fram i vår och sommar. Jag skrev ner mina tankar om dessa två teman på en lapp och la i kalendern (en tryckt sådan - är lite gubbe på den fronten). Kanske jag skulle skaffa en liten anteckningsbok och skriva ner såna här fotoidéer. Är det något som ni gör?

#2

#3

#4

#5

#6

TheInvisibleJackal

Och så kom då snön tillbaka

I den delen av södra Sverige där jag bor är vintern något nyckfullt. Det är sällan snö, snarare är det gråväder med regn och blåst den största delen av den här årstiden. Jag har ofta funderat över om det egentligen bara är tre årstider. Vår, sommar och en lång höst. Men så kommer det någon gång emellanåt lite snö, som blir liggande ett par tre dagar eller så innan den regnar bort. Vilket hände alldeles härförleden, men så kom det ett nytt snöväder. Med mycket snö för våra förhållanden. Och den snön la sig inte bara på marken och täckte den. Den la sig på trädens och buskarnas grenar. Dessutom sken solen. Vad gör man då? 

Jag tog kameran och gick över vägen till motionsslingan som går alldeles intill i området. Här gäller det att passa på helt enkelt. De här förhållanden kan vara borta imorgon och kanske inte kommer igen förrän nästa vinter om man har tur. 

Det blev ingen lång sträcka jag gick eftersom jag stannade ofta. De jag mötte under min promenad log stort. Det är som om alla blivit barn på nytt. Tänk vad snö, sol och himmel kan göra.

#2

#3

#4

#5

#6

#7

#8

#9

#10

#11

#12

#13

#14

#15

TheInvisibleJackal

I snöskrud

I lördags for jag och hustrun upp till Hallandsåsen igen. Inte för att jag ville försöka mig på att ta ytterligare lite bilder på hökugglan där utan för att försöka fånga det fantastiska vinterlandskapet som rådde där. Det är inte ofta det bjuds på ett sådant här vinterlandskap i mina trakter. Det gäller helt enkelt att försöka passa på när man kan. Vilket med tanke på de senaste dagarnas milda väder med åtföljande regn och blåst, var helt rätt. Den lilla snön som varit här hemma är nu snart ett minne blott. Troligen regnar de sista fläckarna bort idag. Hur förhållandena är uppe på åsen vet jag inte. Gissar att det inte speciellt trevliga där heller. Förmodligen är det rätt slaskigt, nu när temperaturen gått från ca -10 C till + 5C. Under vår tur på åsen hölls sig temperaraturen sig mellan -7 C och  - 5 C. I mitt tycke trevligare temperaturer. Hade gärna fått vara ytterligare ett par grader kallare. 

Även om det fanns gott om vinterlandskap på åsen som lockade till fotografering var det desto knivigare att kunna stanna bilen på ett säkert sätt, så att den inte blockerade andra trafikanter. I och med förekomsten av hökugglan, har och är det med största sannolikhet ett större flöde med fordon som far runt på åsen än vanligt. Vi kom därför att ställa bilen på lite olika platser där det gick och sedan gå tillbaka på vägen dit vi hade sett något som fångat vårt intresse. Ibland fick vi gå ett lite längre stycke. 

#2

Som många av er vet vid här laget är träd något som fascinerar mig mycket och därför är något som ofta utgör mina fotografiska motiv. Även på denna vintertur blev det många trädbilder. Inte så konstigt kanske då det uppe på åsen är tämligen skogrikt. Visst finns det stora öppna fält, men de flesta av dem ligger västerut på andra sidan E6.

#3

#4

#5

Här ett av de ställen där det var möjligt att parkera bilen utan att vara i vägen. En liten bit längre fram svängde vi in på en något mindre väg där möjligheterna inte var lika stora. De fanns dock och vi kunde utnyttja några av dem.

#6

#7

#8

Träden talar till mig och inte bara till mig. Jag tog den här bilden då jag tyckte att de snöbemängda granarna liknade beväringar i full, lite otymplig mundering där ingen persedel riktigt passar som det ska, uppmärksamt lyssnade på vad deras befäl hade att förmedla.

#9

Vi hade tagit en tidig lunch hemma för att kunna utnyttja eftermiddagens ofta fina ljus. Vi hade med oss fika ut för det är alltid trevligt med fika ute. En fika som vi glömde bort i fotograferingsivern och istället fick äta hemma. Det är inte första gången det händer även om det är lite snopet. 

#10

#11

#12

Vem vet när vi nästa gång får chansen att ge oss ut att fotografera i ett snölandskap igen. Kanske var detta den här vinterns enda möjlighet. Vem vet. 

#13

I eftermiddagssolens långa skuggor ser vi spåren efter en hare som skuttat fram i den orörda snön. En bit in ser vi att något har hänt. Blev den attackerad? Fick den lite fnatt och rullade runt lite snön? Jag gissar på det senare. Även harar känner kanske ibland lusten att göra snöänglar.

#14

Vår färd har tagit oss upp på åsen och nu efter ett antal timmar på små slingrande vägar börjar färden nedåt mot större vägar med allt vad det innebär. En sista urstigning för att fotografera några sista snöklädda träd som håller vår väg framåt sällskap. 

TheInvisibleJackal