Öland VI - vid Orde

Efter det fantastiska besöket vid Lilla Horns Löväng styrde vi kosan mot Högenäs Orde, som också skulle vara plats med möjlighet till orkidéer. Vi såg några stycken. Brudsporrar, med de var lite svåra att komma till och fotografera. Det blev istället att vi gick runt ock tittade vad det var för plats. Vi kände inget desperat behov av att jaga runt efter fler orkidéer. I alla fall inte för tillfället efter Lilla Horn.

#2

Högenäs Orde är ett litet fiskeläge med små fiskebodar på den västra sidan av ön. Här hittade jag en ny grind.

#3

Blåeld växte lite här och var. Förra gången vi besökte Öland hade den redan blommar över. Det var trevligt att nu få se den blomma.

#4

Åkervädd med okänd bagge.

#5

#6

Getväppling.

#7

Vit fetknopp.

De här små lågväxande blommorna blir jag inte riktigt klok på. Mina kunskaper i att kunna använda en flora är ännu inte tillräckligt goda. Enligt benägen ifrån såväl Sten Björklund som Peter Dahlén är örten bestämd till vit fetknopp.

#8

Enen var desto lättare.

#9

Här är själv källan till namnet Högenäs Orde. På toppen av en höjd med en fin utsikt åt flera håll stoden här stenformation - en vårdkase. Den var ihålig med en liten ingång på ena sidan.

Efter detta kortare besök vid Högenäs Orde var dags för återfärd till Vickleby. Till morgondagen var ånyo ett besök till Norra delen inplanerat och då med förhoppningen om Salepsrot.

TheInvisibleJackal

Öland V - ah, äntligen...

Skogsnycklar.

Naturreservat Lilla Horns löväng var så vackert att man bara ville ta allt i famn och dansa runt av pur glädje. Det var en sån myckenhet orkidéer att det var omtumlande. Precis som vid Södra Greda fanns det anpassade stigar som man fick hålla sig till. Det fanns så mycket orkidéer att jag tror inte att vi gick mer än ett par hundra meter. Hur länge vi stannade vet jag inte. Tiden stod stilla.

Lilla Horn ligger något norr om Södra Greda och är ett av de platser som satt sig lite extra i minnet under vår Ölandsturné.

#2

Skogsnycklar.

#3

Skogsnycklar.

#4

#5

Skogsnycklar.

#6

Ett utsnitt av lövängen. Som synes var det orkidéer överallt.

#7

Skogsnycklar.

#8

Skogsnycklar.

#9

Skogsnycklar.

#10

Skogsnycklar.

#11

Ingen orkidé utan istället - älggräs. Tack så mycket till Susan Hanserkers för hjälp med artbestämningen.

#12

Sotmätare.

Det fanns också en hel del fjärilar vid Lilla Horn. Här är en av dem.

#13

Johannesnycklar.

#14

Ängsnattviol.

#15

Stor blåklocka.

#16

Jag fotade de allra flesta blommor insekter med telezoomen som satt på det ena kamerahuset. På det andra satt en normalzoom. Just den kombinationen tyckte jag var väldigt smidigt att ha. Telezoomen fungerade bra till att fota såväl blommor som insekter.

Hemma i bokhyllan har jag en bok om trollsländor och en om bärfisar, men jag hade ingen om gräshoppor. En brist som jag känner att jag nog får råda bot på. Blomman som gräshoppan sitter på har jag fått fram till att det är - Ögontröst. Gräshoppan däremot vet jag inte vad är för art. Jag antar att det är ett arv efter Linné - att försöka artbestämma det jag ser. Grön ängsgräshoppa kanske?

#17

Rödklint.

#18

Skogsnycklar.

#19

Strimlus.

Jag visste väl att jag någon gång skulle få nytta av boken - "Bärfisar i Sverige - en fälthandbok".

#20

Strimlus.

#21

Puktörneblåvinge.

Den här blåvingen satt helt stilla på ett grässtrå. Jag tog flera olika bilder på den under tiden den satt där.

#22

Puktörneblåvinge.

#23

Puktörneblåvinge.

#24

Puktörneblåvinge.

#25

Vet inte vad det är, men jag tilltalades av färg och form.

TheInvisibleJackal

Öland IV - Den första

Backnejlika.

Nu ska man inte tror att det var helt på tomt växtlighet i Södra Greda. Det fanns en hel del, men inte primärt det vi var ute efter. I vår längtan och trängtan efter orkidéer gick vi förbi många arter som säkerligen var intressanta, men som tyvärr kanske förbisågs. Det här är ett fenomen jag känner igen från mina fågelkryssar dagar. Man var så koncentrerad på att få det där krysset att mycket annat försvann ur blickfältet. Har man bara fått det där krysset så lossnar det. Ångesten över att kanske ha missat något klingar av och man blir mer avslappnad och kan ta in mer av det man har runt omkring sig.

Konsten är att stanna upp och ta vara på det man framför ögonen, men det är lättare sagt än gjort även om man är medveten om det. Troligen hört det ihop med de  förväntningar man skapat för sig själv. För att infria dessa förväntningar rusar man fram med skygglappar och ser inte naturen man har framför fötterna p g a den föreställning som ligger och skvalpar i ens hjärna.

Trots de här bristerna i mitt seende av naturen i Södra Greda blev det några bilder ändå på lite annat än träd.

#2

Axveronika.

#3

Brudsporre.

Det första orkidén. Den förlösande orkidén. Resan var räddad. Även om det inte kanske inte skulle bli några fler kändes det som om vi nu funnit vad vi kommit för.

#4

Brunört.

Nästa etapp denna dag var Lilla Horns lövängar och det var dit vi ställde den fortsätta färden med en ganska så uppsluppen stämning. Tänk vad en liten blomma kan göra.

TheInvisibleJackal

Öland III - Södra Greda

Vi upptäckte till vår förvåning att vi befanns oss på Öland under midsommar. Inget vi reflekterade närmare över när vi bokade boende utan vi tänkte på mer vilken semesterperiod som gällde och hur det såg ut med förekomsten av orkidéer. Eftersom vi lagt in del resmål i norra Öland gjorde vi som så att vi valde att besöka dessa före midsommar. Eftersom det med stor sannolikhet kan ta en del extra tid att sig fram på vissa delar av ön den tiden på året. Det finns trevligare göromål än att sitta i bilköer.

Södra Greda löväng är ett naturreservat som hyser en del arter orkidéer hade vi läst oss till. Därför bestämde vi oss för att det skulle våra resas första mål i orkidéernas tecken.

Tänk vad vädret kan skifta från den ena dagen till den andra. Den här, vår andra dag, uppvisar ur fotografiskt synvinkel det värsta tänkbara väder - gråmulet. Jag tillhör de som hellre har en blå himmel att jobba med än ett grått molntäcke. Det blir så konstrastlöst och platt med det grå täcket.

Sen var ju det här med orkidéerna. Var fanns de? Vi tittade utöver stenlandskapet vid Södra Gredas Järnåldersby. Där fanns det minsann inga. Var vi sent ute? Hade de på grund av den snabba temperaturökningen de senaste veckorna redan blommat över? Vi ville inte tro det, men det såg lite dystert ut.

#2

Även i Södra Greda såg vi den spindelnätsliknade draperingen  av buskar och träd.

#3

Tittar man närmare går det att se björkspinnarlarverna. Mängder av dem.

#4

Efter att ha vandrat den lite dryga kilometern eller vad det kan vara till resterna av järnåldersbyn har vi sakta börjat återvända till parkeringen och lunchen så småningom. Fortfarande har inga orkidéer gett sig till känna. De finns nog där. De leker bara kurragömma med oss. 

Trots våra svårigheter med att hitta orkidéer, är det ett fint område med många fina träd och eftersom jag mycket förtjust i träd blir det också en del bilder.

#5

#6

#7

#8

På ett ställe får jag syn på kor. Äter kor orkidéer? Blir lite osäker. Två sådana där bestar kan säkert sätta  sig ett hundratal om dagen om det vill sig illa. De mer allvarliga frågan är om de befinner sig inom samma område som jag själv eller inte (den koskräckslagnes första undran). Ett snabbt konstaterande visar att de befinner sig på andra sidan ett stängsel.

Åh vilken lättnad! Fick lite förhöjd puls där ett tag.

Logiskt sett kan man inte heller ha kor springande runt och tugga i sig varenda orkidé inom synhåll. Det är inte hållbart.

#9

Jag hittar en grind ut emot ett fält och tänker att den kan jag infoga i min samling.

#10

#11

Vi är lite ovilliga att ge upp orkidéerna och efter att slagit på stort och dinerat ur våra s k mattermosar beger vi oss ånyo ut för att leta. Den här gången har vi dessutom putsat glasögonen lite extra. 

#12

Vi passerar ett litet stenhus på vägen till lövängen. Det ser ut att vara ett gediget bygge. Undrar var det används till. Kanske bonden förvarar sina får här vintertid. Staplade på varandra rymmer den säkert bortåt en 30-40 får, om de knäböjer vill säga. Eller också är det här bonden tillbringar höstkvällarna med att spela avantgardisk jazz på sin tenorsax.

#13

Jag fotograferar ytterligare lite träd. Har väldigt svårt att låta bli. 

#14

#15

#16

#17

Det såg ut som vi skulle bli tvungna att vika oss och se nederlaget i vitögat. Södra Greda var tycktes vara tömt på orkidéer eller...

TheInvisibleJackal

Öland II - Borgholm och konsten att leka Don Quijote

Borgholm. Ölands största stad. Jag vet inte om den är direkt mytomspunnen, men det är många som söker sig dit sommartid. Själva har vi bara passerat förbi Borgholm vid olika tillfällen under våra tidigare irrfärder kors och tvärs på Öland. Många av de vi känner ser förundrat på oss när vi berättar att vi inte har varit i Borgholm. Stannat och tankat eller handlat i någon av de större mataffärerna har vi gjort, men inte mer än så. Det här gången tänkte vi ge oss på att faktiskt besöka denna omtalade stad. Och det tänkte vi göra medelst cykel.

#2

Efter ett riktigt härligt bad och en bit mat satte vi upp cyklarna på bilen och körde till Borgholms slottsruin. Därifrån var det inte speciellt långt att cykla in till Borgholm hade vi räknat ut. Dessutom tänkte vi att det kunde vara lättare att hitta parkering där vid slottsruinen än inne i själva Borgholm. Innan vi cyklade in till Borgholm, tog vi och cyklade runt lite i omgivningarna kring ruinen. Här fanns några foton ta kändes det som.

#3

När jag tittar på den här bilden får associationer till låten "All Along The Watchtower". Jimi Hendrix version. Det är en Dylan-låt, men Hendrix version är grym. Neil Young har gjort en version som inte går av för hackor den heller. Såg i Baltiska hallen i Malmö för en del år sedan Keziah Jones göra en makalös akustisk version. Hela hallen kokade. Han var förband till Manu Chao den kvällen.

Jag vet att det brukar vara konserter i slottsruinen. Kanske passande att då associera till musik när jag tittar på den. Jag lyssnar mycket på musik. Både när jag framkallar min bilder i LR och när jag skriver mina blogginlägg. Ibland har jag funderat på om jag skulle lägga länkar till en del musik jag lyssnat  till då, men det känns som om det skulle bli för mycket. 

#4

#5

En bit bort såg en jag skylt som berättad att detta var vägen till Solliden. Spännande tyckte vi och cyklade framåt. Med lite tur kanske vi kunde få en glimt av Vickan, Robert och Chipset när de spelade krocket, tvinnande rep, lekte med brandsläckare eller vad det nu kan vara som överklassen roar sig med. Vi såg varken det ena eller andra. Inte ens själva Solliden. För att komma dit måste man gå en bit också. Troligen inte särskilt långt, men så intresserade var vi inte. Det finns ju vykort.

Nära ingången syntes ett monument över Astrid Lindgren. Det var i alla fall vad vi först tänkte. På håll var personen på bysten mycket porträttlik. Astrid var ju född i Vimmerbytrakten. Inte jättelångt därifrån trots allt, men ändå lite långsökt att ha ett minnesmonument över henne här ute intill Solliden. Helt övertygande om det riktiga i att det vara ett monument över Astrid Lindgren var vi således inte. För att reda bot på våra funderingar tog jag en bild och zoomade in den på kameraskärmen och såg att det inte alls var Astrid Lindgren utan drottning Victoria d v s den gamle kungens (Gustav VI Adolf) mor. Det kändes mer logiskt än Astrid Lindgren. Ibland gäller det att fundera och undersöka ett steg längre.

Hur gick det då med Borgholm?

Ja, jo vi cyklade dit. Cyklade runt lite här och var i de centrala delarna utbristande i tankarna: "Jaha, så detta är alltså Borgholm. Där ser man" Köpte glass och satt och tittade en stund på andra turister som också åt glass och tittade sig omkring. Cyklade sedan tillbaka till bilen vid Borgholms slottsruin. Inte en enda gång kom kameran fram ur ryggsäcken i Borgholm. Jag visste inte vad skulle fotografera. Det fanns liksom inget som lockade och drog tillräckligt för förmå mig att plocka fram kameran.

#6

På vägen tillbaka mot Vickleby såg vi att det var ett mycket fint kvällsljus som föll över bebyggelsen som låg längs med vägen. Det skulle kunna bli fint med en väderkvarn i det ljuset. Således inledes ett idogt spanande efter lämpliga kvarnar. Det skulle helst vara friliggande och vara möjliga att stanna till vid.

Den första kvarnen vi hittade som vi tyckte låg bra till var en s k Holländare. En stenkvarn. En jättefin kvarn. Kruxet var bara för att kunna komma en bit ifrån den för att få med hela kvarnen i bild. Inte ens med vidvinkeln på var det görligt utan att bokstavligen sitta i knä på den familj som hade sitt boende strax intill. 

#7

Kossorna på ängen mittemot såg i alla fall ut att trivas i kvällssolen.

#8

Plötsligt kom jag ihåg att det stod några kvarnar på en liten höjd strax söder om Vickleby. Vi drog dit. Kvällen var halvgammal, men än var inte natten i antågande. Jag hade inte gett upp hoppet om att finna väderkvarnar som kunde passa. 

#9

#10

När solen var på väg ner satt kamerabatterierna på landning, mattermosarna var framtagna, fältmässig klädsel var framplockad och kartor och guideböcker låg redo. I morgon börjar det. 

TheInvisibleJackal