Kustnära

Med några fotovänner har jag och min fru gjort en liten fotoutflykt. Vi körde lite norr stan och tog oss ner till ett område nära havet. Det är en ny plats för oss och enligt vad vi hört ska det vara ett intressant område.

#2

Att vara ute och fota i grupp är både trevligt och svårt tycker jag. Det finns outtalade krav på att man samtidigt som man fotar ska vara social. För min del som man är det ungefär som att gå och tugga bubbelgum samtidigt. Svårt med andra ord. Antingen väljer man att försöka koncentrera sig på det ena eller det andra. Att försöka med båda blir aldrig riktigt bra. 

Det finns lite outalade regler. Inte hamna på efterkälken. Inte tappa bort samtalsämnet. Inte sväva iväg i tankarna. Försök vara närvarande.

"Försök nu vara lite trevlig", säger min fru till mig. Med det menar hon att jag inte ska gå in i min fotografiska bubbla och glömma bort de andra i vårt sällskap. "Jadå", säger jag och tänker att de också kanske vill gå in i sina fotografiska bubblor istället för att konversera artigt. 

#3

I och med "a call of nature" får jag lite tid för mig själv och upptäcker då en liten stenmur som jag fattar intresse för. 

#4

Min tid med stenmuren blir dock knapp. Inte bara för att det övriga sällskapet befarande att jag lyckats trassla in mig i ett björnbärssnår. Nej, ingalunda. Det var mullret från ett otal hornbeprydda kreaturs klövar som fick mig att i hast samla packa ihop min ryggsäck och med iver och förskräckelse sträcka ut benen i långa kliv över stock och sten. Jag vet att en del fotografer i mer björntäta trakter har med sig s k björnspray. Kanske finns det någon liknande spray för kossor.

Ja, det kom en alltför stor skock med kossor sättandes. Av någon anledning hade en bonde helt opåkallat strött ut en massa kor i det här området. Jag är inte förtjust i kossor när jag ska fota. De stör min chi. De rubbar mitt lugn. 

Okej, jag fattar att de är bra för att hålla landskapet öppet, men vad är det för fel på får undrar jag. Om man nu ska ha kor till att hålla landskapet öppet kan man då inte strö ut korna på lite mer fotografiskt fula platser. Här borde SFF och LRF sätta sig ner och föra allvarliga diskussioner.

#5

Vårt sällskapet lämnar de hornförsedda kritterna åt sitt öde och tar sig istället till lite mer klippförsedd kuststräcka. Utan kor.

#6

Några trift vid en klippa vackert upplyst av kvällssolen fångar snabbt mitt intresse. Här ska det fotas. Ett sådant här tillfälle växer inte trä'n. Nu gäller det att passa på. Jag tar flera bilder. Jag trivs som fisken i vatten eller som en stenbock bland klippor. Glömmer raskt bort de i övriga i sällskapet. De kan trots allt umgås med varandra.

#7

#8

#9

#10

Nu ska man inte förledas och tro att jag inte tyckte att fotosällskapet var trevligt. För det är ett mycket trevligt sällskap. Det bara det att om jag hittar något som jag finner väldigt intressant kan bli väldigt uppslukad och då  kan jag glömma både tid och rum. Kravet på att vara social försvinner då ut med badvattnet så att säga. Jag tror att många kan känna igen sig det här. 

TheInvisibleJackal

Tönnersa på nytt

Det är bara lite drygt en vecka sedan senaste besöket här. Det här gången är det betydligt mer igenmulet. Man kan förvisso ana blå himmelstråk  i lite molnglipor här och var, men annars är det ett kompakt molntäcke. Jag är inte särdeles förtjust att fotografera under sådana här omständigheter. Tycker att det blir för platt och enformigt. Jag är dock ledig och vill ändå passa på att ge mig ut. Det är trots allt uppehåll och något blåst är det knappt att tala om. För en gångs skull.

#2

Det blir en annan färgskala med en igenmulen himmel och spelet mellan ljus och skugga uteblir helt i princip. 

#3

#4

Jag märker också att min egen inspiration liksom går på sparlåga sådana här dagar. 

TheInvisibleJackal

Vitsippor

Huru märkligt är det icke att sitta med bilder från en vår som passerats. Att sitta och titta på vitsipporna och dess gröna mattor i naturen och samtidigt se ett väder utanför fönstret som säger att än är långt kvar till den här våren. 

#2

Oftast blir det att jag fotograferar sipporna med min 100-400mm och lite miljöbilder med min 24-70.

#3

#4

Den här gången tog jag med min 16-25:a för att se vad det kunde ge för bilder. 

#5

TheInvisibleJackal

Tönnersa igen

Det är en strålande vacker aprildag. Enda smolket i bägaren är att jag, trots att jag är ledig och allt, har jag så förbaskat svårt att lämna dun och bolstrar i arla morgonstund när ljuset är som mest till sin fördel. Ack ja, vad är väl en morgontrött fotografs självömkan. 

Denna gång strövar jag behagligt i den alltmer begynnande vårvärmen och trivs. Jackan är uppknäppt och sinnet likaså. Jag finner mig snart betrakta trädens knotiga och vridna stammar med stort intresse. 

Även vid detta besök har jag med mig nodalskenan och ägnar mig lite panoramafotografering. De tre första bilderna i detta inlägg är resultatet av detta.

#2

#3

#4

De sista bilderna i inlägget är på träd som i mångt och mycket inte längre kanske är träd i gängse mening. De försöker dock på all sätt ändå hålla sig så resliga och upprätta som möjligt. Det är träd på väg in i en annan fas i sina liv. 

#5

#6

#7

TheInvisibleJackal

Bland klipphällarna

Då maj kändes nästan som sommar var det många gånger svårt att stanna hemma. Lusten att ge sig ut var stor. Frågan som alltid var vart vi skulle åka någonstans. Många gånger styr vad vi har lust att fotografera vart vi åker. Oftast är det dock tämligen vagt vad jag känner att jag vill fotografera. Det ger sig kanske inte förrän vi kommit till en plats och jag vandrat runt en stund och tittat på omgivningarna. För att på något sätt underlätta beslutsvåndan vart vi ska åka har vi ofta låtit vädret bestämma färdriktning. T ex - "Det ser fint norröver så vi kör dit." Den här gången blev till Stensjöstrand. 

#2

Jag såg tidigt de här klipporna med sina ljusfärgade skålar. Någon form av utfällning skulle jag tro. Jag tyckte att de skapade intressanta former som jag på något sätt ville komma åt med kameran.

#3

Stativet placerade ömsom lågt..

#4

... och ömsom halvhögt.

#5

Sedan uppmärksammade jag att solen var på väg ner och att det på en utskjutande klipphäll en bit bort stod två killar och fiskade.

#6

#7

#8

När solen gått ner

#9

Jag bytte kamera och objektiv och fotograferade månen som blivit alltmer synlig.

#10

När solen gått ner packade vi ihop och körde hem igen. Imorgon var det vardag med jobb igen.

TheInvisibleJackal