Kustnära

Med några fotovänner har jag och min fru gjort en liten fotoutflykt. Vi körde lite norr stan och tog oss ner till ett område nära havet. Det är en ny plats för oss och enligt vad vi hört ska det vara ett intressant område.

#2

Att vara ute och fota i grupp är både trevligt och svårt tycker jag. Det finns outtalade krav på att man samtidigt som man fotar ska vara social. För min del som man är det ungefär som att gå och tugga bubbelgum samtidigt. Svårt med andra ord. Antingen väljer man att försöka koncentrera sig på det ena eller det andra. Att försöka med båda blir aldrig riktigt bra. 

Det finns lite outalade regler. Inte hamna på efterkälken. Inte tappa bort samtalsämnet. Inte sväva iväg i tankarna. Försök vara närvarande.

"Försök nu vara lite trevlig", säger min fru till mig. Med det menar hon att jag inte ska gå in i min fotografiska bubbla och glömma bort de andra i vårt sällskap. "Jadå", säger jag och tänker att de också kanske vill gå in i sina fotografiska bubblor istället för att konversera artigt. 

#3

I och med "a call of nature" får jag lite tid för mig själv och upptäcker då en liten stenmur som jag fattar intresse för. 

#4

Min tid med stenmuren blir dock knapp. Inte bara för att det övriga sällskapet befarande att jag lyckats trassla in mig i ett björnbärssnår. Nej, ingalunda. Det var mullret från ett otal hornbeprydda kreaturs klövar som fick mig att i hast samla packa ihop min ryggsäck och med iver och förskräckelse sträcka ut benen i långa kliv över stock och sten. Jag vet att en del fotografer i mer björntäta trakter har med sig s k björnspray. Kanske finns det någon liknande spray för kossor.

Ja, det kom en alltför stor skock med kossor sättandes. Av någon anledning hade en bonde helt opåkallat strött ut en massa kor i det här området. Jag är inte förtjust i kossor när jag ska fota. De stör min chi. De rubbar mitt lugn. 

Okej, jag fattar att de är bra för att hålla landskapet öppet, men vad är det för fel på får undrar jag. Om man nu ska ha kor till att hålla landskapet öppet kan man då inte strö ut korna på lite mer fotografiskt fula platser. Här borde SFF och LRF sätta sig ner och föra allvarliga diskussioner.

#5

Vårt sällskapet lämnar de hornförsedda kritterna åt sitt öde och tar sig istället till lite mer klippförsedd kuststräcka. Utan kor.

#6

Några trift vid en klippa vackert upplyst av kvällssolen fångar snabbt mitt intresse. Här ska det fotas. Ett sådant här tillfälle växer inte trä'n. Nu gäller det att passa på. Jag tar flera bilder. Jag trivs som fisken i vatten eller som en stenbock bland klippor. Glömmer raskt bort de i övriga i sällskapet. De kan trots allt umgås med varandra.

#7

#8

#9

#10

Nu ska man inte förledas och tro att jag inte tyckte att fotosällskapet var trevligt. För det är ett mycket trevligt sällskap. Det bara det att om jag hittar något som jag finner väldigt intressant kan bli väldigt uppslukad och då  kan jag glömma både tid och rum. Kravet på att vara social försvinner då ut med badvattnet så att säga. Jag tror att många kan känna igen sig det här. 

TheInvisibleJackal

Bjarne 2026-01-29 14:52

Jag känner verkligen igen det där med att vara i en grupp icke-fotografer, men ändå försöka skapa bilder! Jag förstår dig till fullo. Förpassa kossorna till fula platser! Den debatten lägger jag mig inte i:)
Det är fantastiskt vackert och du har skapat så många bra bilder att jag blir lite vimmelkantig. Jag brukar ju hitta favoriter och det kan typ bli 2, 3, 5, 7, 9, 10. Jag är ju svag för sten!
Hälsningar Bjarne

Svar från TheInvisibleJackal 2026-01-30 14:59

Tack Bjarne. Det var en rejäl hög favoriter. Det tackar jag för. Jag vet att är svag för sten. Det är väl samma här.
Alla i sällskapet var fotografer. Låter man gräset växa på skjutfält och golfbanor kan kossorna beta där tänkte jag kunde vara en idé.

Hälsningar Jörgen

RolfEric 2026-01-29 17:37

Känner igen mig. Rolig läsning blev det. Och fina bilder också ,förstås

Svar från TheInvisibleJackal 2026-01-30 14:59

Tack Rolf!
Det var kul att höra!

Hälsningar Jörgen

mojje 2026-01-29 20:57

Jag tycker också det är lite svårt att fotografera i grupp, det bästa är nog helt enkelt att fotografera sen mötas upp efter en stund och vara social. Sen fortsätta fotografera, jag är ganska osocial i sammanhang i alla fall tror jag det. Fina bilder blev det iaf det ser jag i inlägget här. Fint!

Svar från TheInvisibleJackal 2026-01-30 15:03

Tack Morgan.
Ja, det är en sak att trivas tillsammans och en annan att fotografera tillsammans. Jag upplever att fotografering är en ensamsport. Att fotografera med min fru går bra. Vi känner varandra så pass väl, att bara vara ute och fotografera är tillräcklig socialisering i sig.

Hälsningar Jörgen

Vibybo 2026-01-30 14:54

Det är ett makalöst vackert landskap, helt klart värt att vistas i med sin kamera. Och frun också för den delen. Mycket vackra bilder blev det! Mullrande klövar har jag också respekt för, det betyder snabb reträtt, det är vissa områden som därmed är avstänga för mig sommartid. Det är inte lätt att både vara social och fotografera, löste det i förrgår med kompisen så att vi efterhand gick vår egen väg, och så när det kurrade i magen, så ringde man upp och gick till bilen.

Svar från TheInvisibleJackal 2026-01-30 15:32

Tack Stefan.
Det är samma här. Kan inte koncentrera mig tillräckligt om jag vet att någon fyrbent madam befinner sig i samma område. Istället för fokusera på motiv och kompositioner blir det tankar om flykt och reträtt som ligger i framkant.

Min fru däremot hyser ingen fruktan för dessa hornförsedda bestar.

Hälsningar Jörgen