Skärfläcka

Vill man fotografera skärfläcka är Trönninge ängar en säker plats. Det är alltid runt ett tiotal skärfläckor på ängarna under häckningstid. Även en morgon i maj 2019 är inget undantag. Jag sitter helt själv i gömslet. Strax utanför gömslet går det en skärfläcka och födosöker så där elegant som bara skärfläckor kan.

#2 

Den gör svepande rörelser med den uppåtböjda långa smala näbben. Ungefär som att slå med en lie.

#3

#4

En gravand studerar skärfläckans födosökande. Det ser ju så lekande lätt ut.

#5

Fast så lätt är det inte.

#6

Skärfläckan fortsätter sin eleganta gång,

#7

ritar likt en kalligrafimästare i vattnet under sitt sökande efter föda.

#8

Fast ibland behövs det grövre och mer direkta metoder om man ska få något till livs.

#9

En stare tassar förbi.

#10

En annan skärfläcka sluter upp till den första.

#11

Än så länge kan de samsas om livsutrymmet.

#12

TheInvisibleJackal

Nedfall

Plötsligt fick jag i telefonen en majdag 2018 se ett meddelande om att det i Påarp, strax söder om Halmstad, hade skett ett s k nedfall av vadare. Vädret hade tvingat ner flera tusen vadare. Som mest var det drygt 6000 kärrsnäppor, större strandpipare, ljungpipare, kustpipare och en del andra som hade tvingats ner till det lilla skäret vid Påarp.  Tyvärr hade dagen ägnats åt trädgårdsskötsel och annat. Således hade jag inte haft telefonen nära till hands. Jag plockade snabbt ihop kameragrejerna och stack iväg till Påarp. Många av vadarna hade dragit vidare, men det var alltjämt gott och väl drygt 2000 vadare kvar på plats denna eftermiddag i maj 2018.

De rastade en stund. Hittade något att förtära. Flög runt några varv. Gick ner och rastade på nytt. Ett otroligt skådespel, som egentligen kanske hade gjort sig bäst på film. 

#2

Födosökande kärrsnäppor.

#3

#4

#5

TheInvisibleJackal

Morgon vid havet

Den fina majmorgonen 2018 gav mersmak till ytterligare ett besök kort därpå. Det kan bli så ibland att ett bra besök lockar fram fler besök på kort tid. Eftersom det inte mer än 7-8 kilometer att cykla är ännu ett besök inget att tveka om. Det är lite mer rörelse på havet idag. Vinden märks mer den här gången. 

På väg till min sittplats stöter jag på ett par strandskator på klipporna.

#2

En stenskvätta har anlänt till platsen sen senast.

#3

Några ejderhannar gungar lojt på havet. 

#4

En ensam sjöorrehane är riktigt nära.

#5

Ejdrarna är inte många den här gången heller, men det är något som jag tyvärr fått vänja mig vid. 

#6

#7

Stenskvättan undrar om det blir bra så här eller.

#8

#9

#10

TheInvisibleJackal

Laxvik

Ännu en gång har jag besökt min speciella sittplats ibland klipporna denna majmorgon 2018. Det är en behaglig, nästintill vindstilla morgon. Jag sitter bara och njuter av stillheten. Kameran är uppställd och redo. Med kikaren spanar jag ut över havet. En storskrakehane simmar ut från en sten som dolde den. 

#2

Ett litet ejdersträck drar nära förbi. De är inte alls i närheten av hur många de kunde sträcka förbi för 10-15 år sedan. Att se riktigt stor ejdersträck som sträcker tätt över havet är något jag saknar.

#3

Några sjöorrar har drivit närmare land. Det är inte ofta man kommer dem så här nära.

#4

Några skedänder med sin speciella och lättigenkännliga profil sträcker förbi.

#5

"Det var den största mussla du kan tänka dig. Ungefär så här stor."

#6

En ensam ejderhona uppvaktas av grupp hannar som turas om att lägga huvudet bakåt och "åaa". Ett läte som skvallrar om hav och kust.

#7

Ytterst försiktig har en ängspiplärka funnit någonstans att sätt sig.

#8

Gråtrut betraktar mina förehavanden under morgonen.

TheInvisibleJackal

En morgon på en klippa

Maj månad år 2018. Jag har cyklat ut till Trönninge strand. Förutom kameraprylarna och fikat har jag tagit med ett liggunderlag. Jag tänkte att skulle lägga mig på det på någon av klipphällarna ute udden för att på så sätt komma lite mer i ögonhöjd på de fåglar som kunde tänkas dyka upp i närheten. Dessutom uppfattas jag inte som lika hotfull som när jag står upp, vilket gör att någon fågel vågar stanna kvar lite längre eller rent av närma sig lite.

Den första fågeln som flyger förbi min uppenbarelse är en strandskata, som kastar ett getöga på mig i förbifarten.

#2

Några sjöorrar sträcker också förbi lite längre ut. Det är sällan de går nära land.

#3

En ejderhona med sina små simmar stilla förbi. Hon ser mig. Jag verkar tämligen harmlös i hennes ögon och hon simmar lugnt vidare med sina små.

#4

En knölsvan glider sakta genom vattnet.

#5

För att strax få sällskap av ytterligare två.

#6

De har hittat något att äta och uppehåller sig en lång stund med sina förehavanden. Min närvaro tycks inte störa dem. Jag har första parkett.

#7

#8

#9

#10

#11

Ängspiplärkans långa bakklo för lätt tankarna till fåglarnas ursprung. Var dessa små obetydliga fåglar för ett antal generationer sedan en velociraptorart.

#12

#13

En av de vårgäster man ibland kan få se om man har tur. Trots sitt iögonfallande utseende smälter roskarlen förvånansvärt väl inte i miljön. Om det nu inte är stor nerträckad sten förstås.

#14

Även kråkor här maj till. Liksom blommande vresrosor. Törnrosor som får mig att tänka på Törnrosens diktare - C J L Almqvist.

TheInvisibleJackal