Öland VII - Är det Alvar?

Åter till norra Öland och den här gången till Byxelkrok och Neptuni åkrar. Vi hade förra året sett alla vissnade blomställningar med blåeld vid Neptuni åkrar och tänkte att här kan det bli riktigt läckra bilder med den blommande blåelden och den vita stenarna som ligger runt dem. Hade säkert kunnat bli fint om det bara blommat. Nu var det lite dåligt på den fronten. 

#2

#3

Salepsrot.

Vi hade cyklarna med oss och begav oss istället ut för att leta efter en liten bit alvar strax söder om Byxelkrok. Den här lilla alvarmarken ska vara en säker växtplats för orkidén - salepsrot. Det stämde bra. När vi väl lokaliserat alvaret hittade vi princip omgående flera bestånd med salepsrot.

#4

Salepsrot.

#5

Salepsrot.

#6

Salepsrot med tillfällig gäst.

#7

Liggande så låg det nästan bara gick utan att gå i bitar fick jag några bilder på den här larven av mindre bastardsvärmare.

#8

Salepsrot.

#9

Inte blott levande örter fångade mitt intresse på alvaret.

#10

Salepsrot och darrgräs.

#11

I anslutning till alvaret gick en liten grusväg. Tog man sig in på den, öppnade sig en hagmark med flera fina ekar.

#12

#13

#14

Även här växte det en och annan salepsrot. Ibland på lite oväntade ställen.

#15

Här fann vi även grönvit nattviol.

#16

Ett rådjur undrade vi var för ena som kröp runt i markerna. Orkidéer och rådjur med samma objektiv. En telezoom är användbar till mycket.

#17

Ganska så belåtna med dagen hitintills letade vi upp en plats att sätta oss och inta lunchen. Mittemot Tokenäs camping hittade vi den här lilla viken att ha som utsikt vid lunchen.

#18

Där fanns också en fyr. En lagom hög fyr som till om med jag med min höjdrädsla vågade mig på att gå upp i djärvt blicka ut över nejden.

Efter lunchen skulle vi fortsätta söderut inriktade på ormbunkar eller någon slags bräken egentligen är kanske riktigare att säga.

TheInvisibleJackal

Öland VI - vid Orde

Efter det fantastiska besöket vid Lilla Horns Löväng styrde vi kosan mot Högenäs Orde, som också skulle vara plats med möjlighet till orkidéer. Vi såg några stycken. Brudsporrar, med de var lite svåra att komma till och fotografera. Det blev istället att vi gick runt ock tittade vad det var för plats. Vi kände inget desperat behov av att jaga runt efter fler orkidéer. I alla fall inte för tillfället efter Lilla Horn.

#2

Högenäs Orde är ett litet fiskeläge med små fiskebodar på den västra sidan av ön. Här hittade jag en ny grind.

#3

Blåeld växte lite här och var. Förra gången vi besökte Öland hade den redan blommar över. Det var trevligt att nu få se den blomma.

#4

Åkervädd med okänd bagge.

#5

#6

Getväppling.

#7

Vit fetknopp.

De här små lågväxande blommorna blir jag inte riktigt klok på. Mina kunskaper i att kunna använda en flora är ännu inte tillräckligt goda. Enligt benägen ifrån såväl Sten Björklund som Peter Dahlén är örten bestämd till vit fetknopp.

#8

Enen var desto lättare.

#9

Här är själv källan till namnet Högenäs Orde. På toppen av en höjd med en fin utsikt åt flera håll stoden här stenformation - en vårdkase. Den var ihålig med en liten ingång på ena sidan.

Efter detta kortare besök vid Högenäs Orde var dags för återfärd till Vickleby. Till morgondagen var ånyo ett besök till Norra delen inplanerat och då med förhoppningen om Salepsrot.

TheInvisibleJackal

Öland V - ah, äntligen...

Skogsnycklar.

Naturreservat Lilla Horns löväng var så vackert att man bara ville ta allt i famn och dansa runt av pur glädje. Det var en sån myckenhet orkidéer att det var omtumlande. Precis som vid Södra Greda fanns det anpassade stigar som man fick hålla sig till. Det fanns så mycket orkidéer att jag tror inte att vi gick mer än ett par hundra meter. Hur länge vi stannade vet jag inte. Tiden stod stilla.

Lilla Horn ligger något norr om Södra Greda och är ett av de platser som satt sig lite extra i minnet under vår Ölandsturné.

#2

Skogsnycklar.

#3

Skogsnycklar.

#4

#5

Skogsnycklar.

#6

Ett utsnitt av lövängen. Som synes var det orkidéer överallt.

#7

Skogsnycklar.

#8

Skogsnycklar.

#9

Skogsnycklar.

#10

Skogsnycklar.

#11

Ingen orkidé utan istället - älggräs. Tack så mycket till Susan Hanserkers för hjälp med artbestämningen.

#12

Sotmätare.

Det fanns också en hel del fjärilar vid Lilla Horn. Här är en av dem.

#13

Johannesnycklar.

#14

Ängsnattviol.

#15

Stor blåklocka.

#16

Jag fotade de allra flesta blommor insekter med telezoomen som satt på det ena kamerahuset. På det andra satt en normalzoom. Just den kombinationen tyckte jag var väldigt smidigt att ha. Telezoomen fungerade bra till att fota såväl blommor som insekter.

Hemma i bokhyllan har jag en bok om trollsländor och en om bärfisar, men jag hade ingen om gräshoppor. En brist som jag känner att jag nog får råda bot på. Blomman som gräshoppan sitter på har jag fått fram till att det är - Ögontröst. Gräshoppan däremot vet jag inte vad är för art. Jag antar att det är ett arv efter Linné - att försöka artbestämma det jag ser. Grön ängsgräshoppa kanske?

#17

Rödklint.

#18

Skogsnycklar.

#19

Strimlus.

Jag visste väl att jag någon gång skulle få nytta av boken - "Bärfisar i Sverige - en fälthandbok".

#20

Strimlus.

#21

Puktörneblåvinge.

Den här blåvingen satt helt stilla på ett grässtrå. Jag tog flera olika bilder på den under tiden den satt där.

#22

Puktörneblåvinge.

#23

Puktörneblåvinge.

#24

Puktörneblåvinge.

#25

Vet inte vad det är, men jag tilltalades av färg och form.

TheInvisibleJackal

Öland IV - Den första

Backnejlika.

Nu ska man inte tror att det var helt på tomt växtlighet i Södra Greda. Det fanns en hel del, men inte primärt det vi var ute efter. I vår längtan och trängtan efter orkidéer gick vi förbi många arter som säkerligen var intressanta, men som tyvärr kanske förbisågs. Det här är ett fenomen jag känner igen från mina fågelkryssar dagar. Man var så koncentrerad på att få det där krysset att mycket annat försvann ur blickfältet. Har man bara fått det där krysset så lossnar det. Ångesten över att kanske ha missat något klingar av och man blir mer avslappnad och kan ta in mer av det man har runt omkring sig.

Konsten är att stanna upp och ta vara på det man framför ögonen, men det är lättare sagt än gjort även om man är medveten om det. Troligen hört det ihop med de  förväntningar man skapat för sig själv. För att infria dessa förväntningar rusar man fram med skygglappar och ser inte naturen man har framför fötterna p g a den föreställning som ligger och skvalpar i ens hjärna.

Trots de här bristerna i mitt seende av naturen i Södra Greda blev det några bilder ändå på lite annat än träd.

#2

Axveronika.

#3

Brudsporre.

Det första orkidén. Den förlösande orkidén. Resan var räddad. Även om det inte kanske inte skulle bli några fler kändes det som om vi nu funnit vad vi kommit för.

#4

Brunört.

Nästa etapp denna dag var Lilla Horns lövängar och det var dit vi ställde den fortsätta färden med en ganska så uppsluppen stämning. Tänk vad en liten blomma kan göra.

TheInvisibleJackal

Öland III - Södra Greda

Vi upptäckte till vår förvåning att vi befanns oss på Öland under midsommar. Inget vi reflekterade närmare över när vi bokade boende utan vi tänkte på mer vilken semesterperiod som gällde och hur det såg ut med förekomsten av orkidéer. Eftersom vi lagt in del resmål i norra Öland gjorde vi som så att vi valde att besöka dessa före midsommar. Eftersom det med stor sannolikhet kan ta en del extra tid att sig fram på vissa delar av ön den tiden på året. Det finns trevligare göromål än att sitta i bilköer.

Södra Greda löväng är ett naturreservat som hyser en del arter orkidéer hade vi läst oss till. Därför bestämde vi oss för att det skulle våra resas första mål i orkidéernas tecken.

Tänk vad vädret kan skifta från den ena dagen till den andra. Den här, vår andra dag, uppvisar ur fotografiskt synvinkel det värsta tänkbara väder - gråmulet. Jag tillhör de som hellre har en blå himmel att jobba med än ett grått molntäcke. Det blir så konstrastlöst och platt med det grå täcket.

Sen var ju det här med orkidéerna. Var fanns de? Vi tittade utöver stenlandskapet vid Södra Gredas Järnåldersby. Där fanns det minsann inga. Var vi sent ute? Hade de på grund av den snabba temperaturökningen de senaste veckorna redan blommat över? Vi ville inte tro det, men det såg lite dystert ut.

#2

Även i Södra Greda såg vi den spindelnätsliknade draperingen  av buskar och träd.

#3

Tittar man närmare går det att se björkspinnarlarverna. Mängder av dem.

#4

Efter att ha vandrat den lite dryga kilometern eller vad det kan vara till resterna av järnåldersbyn har vi sakta börjat återvända till parkeringen och lunchen så småningom. Fortfarande har inga orkidéer gett sig till känna. De finns nog där. De leker bara kurragömma med oss. 

Trots våra svårigheter med att hitta orkidéer, är det ett fint område med många fina träd och eftersom jag mycket förtjust i träd blir det också en del bilder.

#5

#6

#7

#8

På ett ställe får jag syn på kor. Äter kor orkidéer? Blir lite osäker. Två sådana där bestar kan säkert sätta  sig ett hundratal om dagen om det vill sig illa. De mer allvarliga frågan är om de befinner sig inom samma område som jag själv eller inte (den koskräckslagnes första undran). Ett snabbt konstaterande visar att de befinner sig på andra sidan ett stängsel.

Åh vilken lättnad! Fick lite förhöjd puls där ett tag.

Logiskt sett kan man inte heller ha kor springande runt och tugga i sig varenda orkidé inom synhåll. Det är inte hållbart.

#9

Jag hittar en grind ut emot ett fält och tänker att den kan jag infoga i min samling.

#10

#11

Vi är lite ovilliga att ge upp orkidéerna och efter att slagit på stort och dinerat ur våra s k mattermosar beger vi oss ånyo ut för att leta. Den här gången har vi dessutom putsat glasögonen lite extra. 

#12

Vi passerar ett litet stenhus på vägen till lövängen. Det ser ut att vara ett gediget bygge. Undrar var det används till. Kanske bonden förvarar sina får här vintertid. Staplade på varandra rymmer den säkert bortåt en 30-40 får, om de knäböjer vill säga. Eller också är det här bonden tillbringar höstkvällarna med att spela avantgardisk jazz på sin tenorsax.

#13

Jag fotograferar ytterligare lite träd. Har väldigt svårt att låta bli. 

#14

#15

#16

#17

Det såg ut som vi skulle bli tvungna att vika oss och se nederlaget i vitögat. Södra Greda var tycktes vara tömt på orkidéer eller...

TheInvisibleJackal