Munkängarna - Kinnekulle III

Efter att ha tillbringat morgontimmarna och större del av förmiddagen åt Martorpsfallet styrde vi färden mot Munkaängarna. Vi var där förra gången också, men den gången hade vi parkerat vid en liten sidoingång till ängarna. Den här gången parkerade vi vid huvudentrén till området. Och där började vi med att först ta en tidig lunch för att slippa ha ilsket kurrande magar när vi skulle leta motiv och kompositioner. Ackompanjerade ramslökens doft åt vi vår lunch med välbehag.

#2

Ramslöken är en karaktärsväxt i Munkängarna. Dess doft ligger tung över området och ju längre in man tar sig desto mer och samtidigt mindre märker man av den. Beroende på att ju längre tid man spenderar i området desto mer van blir vid dess doft. Till slut tänker man nästan inte på den.

#3

#4

Med sådana mängder ramslök kan man tro att det fritt fram att plocka lite till husbehov, men så är inte fallet. Den är fredad eftersom Munkängarna är ett naturreservat.

#5

#6

#7

#8

#9

#10

#11

#12

#13

I de östra delarna av området kan man se de här klippformationerna. Mina geologiska kunskaper är bristfälliga, men jag tippar på det är någon form av skiffer. 

#14

#15

#16

#17

#18

Givetvis kunde jag inte låta bli att försöka mig ett panorama.

#19

#20

#21

#22

#23

Om man blir luktmässigt avtrubbad efter ett antal timmars vistande i Munkängarna får man ganska snart tillbaka luktsinnet. Hela bilen stinker strax ramslök. Tar man sig därtill sniff på kameraryggsäcken känner man även där en omisskännlig doft av ramslök. Det är det dock värt för Munkängarna är ett fantastiskt område.

TheInvisibleJackal

Kinnekulle II - Martorpsfallet

Denna dag, denna morgon, den andra av våra dagar på Kinnekulle hade vi siktet inställt på att finna Martorpsfallet. Såsom varande starkt lockad alla former av vatten i rörelse och speciellt vattenfall hade jag givetvis sett flertalet bilder på det här fallet och av bildmaterialet att döma var det av nöden att jag själv med mina egna ögon fick beskåda det här vattenfallet. Efter lite plan- och lätt håglöst vandrande hittade vi det till sist. Skyltningen till fallet var inte av det fullödigaste slaget.

Ja, vad ska man säga. Jag visste att det inte fullt ut var årstiden för vattenfallets bästa sida, men jag hade nog förväntat mig lite mer än liten rännil. Maj är dock ingen bra tid att besöka vattenfall. Om jag; vilket jag är lite tveksam till, skulle besöka  det på nytt någon gång skulle jag nog förlägga ett besök i mars, kanske början av april. Jag är dock tveksam som sagt, emedan det inte fanns speciellt många tänkbara kompositioner samt att det trots allt är en bit att köra. 

#2

Oavsett vattenfallets eventuella flöde var det en intressant plats.

#3

Vi hittade en stig som ledde oss upp ovanför fallet och därifrån hittade vi en stig som ledde oss till bilen, som skulle föra oss mot nästa mål på vår Kinnekulletripp. 

TheInvisibleJackal

Stora stenbrottet - Kinnekulle

Min fru och jag bestämde oss för en kortare semestertripp till Kinnekulle. Vi var har för några år sedan. Den gången endast en dag. Det besöket väckte dock lusten att se mer av Kinnekulle. Den här gången valde vi därför att tillbringa en långhelg på Kinnekulle. 

Efter att letat oss fram till vårt boende, besökte vi den första platsen vi var nyfikna på - nämligen Kinnekulle stora stenbrott.

#2

Genom en vandringsled var det möjligt att gå längs med stenbrottets klippvägg upp till toppen. Min vana trogen kom jag tämligen omgående att rikta mitt intresse mot klippväggen med dessa intressanta struktur och sprickbildning samt de träd som funnit ett sätt att slå rot i denna miljö.

#3

#4

#5

'#6

#7

#8

#9

Uppe på stenbrottets topp fick vi en överblick över stenbrottets popularitet som ställplats för husbilar. Personligen hade jag hellre fått en bild på den här vyn utan husbilar, men man kan inte få allt. Ställplatsavgiften hjälper dessutom till att bevara den här platsen.

#10

Här ser man lite av den led som vi vandrade upp. En rätt bred led som synes. En mindre bil hade säkert kunna köra upp med lite knixande i vissa rätt skarpa kurvor. En hel del unga björkar har börjat sprida ut sig över området. Jag skulle tro att inom ett alltför långt tidsspann skulle björkarna kunna ta över på området. Det är mycket möjligt att man avverkar för att hålla området öppet eller så låter man naturen ha sin gång. Som det är skapar björkarnas grönska ett intressant mönster i landskapet.

#11

TheInvisibleJackal

Gullbranna i svart och vitt

Just precis. Det blev lite svartvita bilder också från min tur till Gullbranna. Kunde inte låta bli.

#2

#3

TheInvisibleJackal

Gullbranna

Ledig måndag efter att ha jobbat i helgen. Jag bestämde tidigt att packa fotoryggsäcken. Stoppa ner lite fika och ge mig ut. Jag styr färden mot Gullbranna naturreservat. Det ligger inte långt hemifrån. Idag har jag ingen större lust att sitta allt för länge i bilen. Jag vill ut.  Kanske borde jag gått upp tidigare, men är inte lika raskt ur sängen som när jag var yngre och passade på att skåda fågel någon timme eller två före jobbet. Den hurtigheten är förbi känner jag. 

#2

#3

Vädret är behagligt. Det är till och med lite varmare än vad jag väntat. Som tur var har jag fyllt den större vattenflaskan idag.

#4

Sommartid är det mycket folk nere på stranden. Än så länge är vattentemperaturen inget som lockar mer än den mest inbitne badaren ner i vattnet.

#5

Genevadsån. Här dök vintern 2015/16 ett gammalt fartygsvrak när det rådde lägre vattenstånd än normalt. Enligt dendrokronologisk undersökning bedömdes vraket vara ifrån andra halvan av 1700-talet. Under några få veckor var det synligt innan det åter slukades av Genevadsån. Jag var där och tittade, men då det var precis i början av mitt fotograferande hade jag inte fått för vana att nästa alltid ta med mig kameran. Därför har jag inte heller några bilder. Vilket jag idag kan ångra.

#6

#7

Tillbaka till bilen efter några timmars planlöst vandrande. Rätt skönt faktiskt att kunna styra stegen dit man har lust.

TheInvisibleJackal