Österlen III - Haväng

Är man på Österlen måste man bara besöka Haväng känner jag. Jag har ett minne av ett besök för bortåt 20 - 25 år sedan en tidig morgon. Det var dimmigt och ur dimman framträdde sakta Havängsdösen. Det var magiskt. På den tiden fotograferade jag inte, men den bilden har ändå satt sig på näthinnan och är en bild jag önskar att jag hade fotograferat.

Den här gången var vi inte lika tidiga. Klockan hade passerat åtta. Solen var redan uppe och eventuell dimma redan skingrad. 

#2

Det är som sagt några år sedan jag var vid Haväng. Jag fastnar som ofta vid träden. Gärna de mer solitära. De som har fått chansen att fritt breda ut sig.

#3

#4

#5

Hästarna var mer inriktade på att beta av det lilla gräs som fanns. Det var otroligt torrt när vi var där.

#6

Vi hade ingen större brådska så vi hittade en plats i skuggan och slog oss ner. Jag tog små svängar runt dösen och fotograferade den ur olika vinklar.

#7

#8

#9

#10

Och sedan det omgivande landskapet.

#11

#12

Dösen igen.

#13

#14

#15

Det syns inte så väl, men här flög det förbi två stycken kentska tärnor med sitt karaktäristiska läte.

#16

#17

#18

#19

Till slut tyckte vi att det var dags att börja röra på oss och se något annat i området, även om det var rogivande att bara hålla sig till en begränsat del och ta in det.

#20

Efter lunch gick vi längs Verkeån och kom så småningom fram till Öradekaren. En fiskfälla där man fångat lax och havsöring sedan 1600-talet sägs det. 

#21

Lövskogsantennmal

Där såg jag även den här insekten. Jag visste inte riktigt vad det var. Tack vare benägen hjälp av Nini och Stefan med artbestämningen vet jag nu vad det är för spännande insekt. Det jag fastande för när jag tog bilden var dess färg i förhållande till det gröna bladet. När jag sedan satte mig vid datorn för att redigera bilden la jag märke till dess extremt lång spröt. Något jag inte alls uppmärksammat när jag fotograferade den. Spröten försvinner som ni ser ur bild. 

TheInvisibleJackal

Hovshallar svartvitt

Självklart kunde jag inte låta bli att konvertera bilderna jag i Hovs Hallar till svartvitt. Jag känner mig stark dragen till svartvitt och gillar att utforska det uttrycket. En bilder är samma som i mitt färginlägg, medan andra har jag enbart konverterat till svartvitt.

#2

#3

#4

#5

#6

#7

#8

#9

#10

#11

#12

#13

#14

#15

#16

#17

#18

#19

#20

#21

#22

#23

#24

#25

#26

#27

#28

#29

#30

TheInvisibleJackal

Kattvik II

Jag är tillbaka i Kattvik. Jag är ledig och har i princip hela dagen på mig att utforska området. Fotoryggsäcken är packad. Den här gången har jag även tagit med mig en vidvinkel. Det är lite för sällan jag tar med den. Vid förra besök ett par dagar tidigare hade jag upptäckt att det fanns flera miljöer som lämpade sig för en vidvinkel.  

#2

Den här gången blåste det mer än förra gången. Vågorna gick högre och jag kände stänket från havet emellanåt. Jag kom på mig med plötsligt oroa mig för huruvida saltstänket kunde  förstöra objektivet. Efter lite googlade fick jag tag i lite matnyttig information. Som tur var hade jag med dig de rengöringspersedlar som tövades och kunde lugnad fortsätta mitt värv. Filter och objektiv rengjordes efter konsten alla regler

#3

#4

#5

#6

#7

Den här gången skulle jag se om det fanns någon annan stig genom klapperstensfältet. Jag hade sett människor komma gående längs den ena kanten av fältet. Där måste det finnas något. Och det gjorde det mycket riktigt. Lite stenigt här och var, men överkomligt. 

#8

Jag tog mig längs denna stig ända fram till andra änden av klapperstensfältet. Där möttes jag av en nästan Påsköliknande uppenbarelse som gapande tycktes blicka ut över havets gungande.

#9

#10

Vågorna började verkligen bli stora. Vinden var kylig. Jag var glad över att tagit med en ulltröja att ha under skaljackan. För när vågorna växte fick jag andra uppslag hur jag ville fotografera. Det var dags att byta objektiv.

TheInvisibleJackal

Kattvik I

Min fru och jag bestämde oss en dag i september för en fotoutflykt. Hon valde Norrvikens trädgårdar. Jag i min tur valde att köra några kilometer till den lilla kustbyn Kattvik. Där jag parkerade vid hamnen och begav mig till fots västerut längs med kusten. Målet var lite klippformationer och annat som jag lyckats utröna på Google Earth. Den här platsen har lockat  mig ett tag, men hitintills har min fot inte varit tillräckligt kvalificerad för promenaden. Med den här sommarens fjälläventyr i bagaget kändes det inte längre som en omöjlig uppgift.

#2

Det var ett nytt område för mig. Frågan var hur långt jag vågade mig att gå i mitt utforskande av det. Min fru och jag hade bestämt en mötestid vid Norrvikens parkering. Det var drygt två timmar tills dess. Det hade tagit mig en halvtimme att gå där jag nu var. Vilket betydde att jag hade ca en och en halv timme på mig. Inte mycket, men jag skulle hinna få en känsla för området.

#3

#4

Jag bestämde mig för att mig att tillbringa den mesta av den tiden jag hade till mitt förfogande att undersöka ett litet klippområde som jag fann spännande.

#5

#6

#7

Efter tag tog nyfikenhet över hand och jag begav lite längre bort. Stigen var nästintill uppslukade av ett klapperstensfält. Det fanns dock en antydan till en stig. Det gick att se på hur vissa stenar såg smått nedtrycka ut. Andra lite knuffade åt sidan. Här hade andra tagit sig fram tidigare. Och andra i sin tur före dem. 

#8

Snart hade jag tagit mig ett gott stycke in i klapperstensfältet. Vände jag mig om kunde jag ana min första anhalt. Klockan hade runnit iväg och det var tid att för mig att börja gå mot bilen. Jag hade bara skrapat lite på ytan här kände jag. 

TheInvisibleJackal

Landskap med fotoklubben

Mitt deltagande i Fotoklubbens aktiviteter under året har varit skralt. Har inte min fot satt käppar i hjulet, har tidpunkten inte passat eller också har det varit andra orsaker till mitt uteblivande det här året. I september föll saker och ting på plats och jag kunde delta för första gången det här året. Vad tog det här året vägen? 

#2

I september hade Fotoklubben anlitat landskapsfotografen Patrik Leonardsson/N för en genomgång i landskapsfotografi. 

#3

Efter en genomgång i ämnet i klubblokalerna äntrade vi fordon och begav oss ut till Tylösand och Tyludden. På vägen mot vårt egentliga mål stannade vi till här och var för att få tips om vad som kan vara bra att tänka på och annat. Det var en munter och trivsam promenad i den behagliga septemberkvällen.

#4

"Håll utkik efter platser som ni vill bygga er komposition på" upplyste vår landskapsfotociceron oss. Jag hade gått en stund och tittat och funderat på platser som jag fann intressanta ur min synvinkel. Jag hittade snart en plats jag ville arbeta med och meddelade detta. Och således kom jag stanna till tidigare än vad de andra deltagarna gjorde. De följde med vår stigfinnare utom synhåll och jag blev ensam med klipporna.

#5

Med kameran på stativet och filter framför objektivet fällde jag ut trefotspallen jag brukar ha fastspänd på fotoryggsäcken. Satte mig och lösgjorde fikat ur samma ryggsäck. Mätt och belåten började jag fotografera. Det fanns säkert andra lika intressanta platser längre framåt stigen utmed havet, men jag kände att tiden skulle snart rinna iväg bara jag bara sprang omkring och letade efter det berömda gräset på andra sidan staketet. Bättre att hålla sig lugn och se hur ens platsval utvecklar sig.

#6

#7

#8

#9

#10

#11

Efter att ha fotat en stund med den ena kameran tog jag fram min andra med 100-400:an och zoomade in på fyren på Tylön.

#12

Himlen brann en stund innan mörkret föll och det var tid att hitta de övriga deltagarna och leta sig tillbaka mot parkeringen. 

TheInvisibleJackal