TheInvisibleJackal
Ismantorp - Öland III
Vit skogslilja
Att vi begav oss till Öland just den här tiden var att vi gärna ville se orkidéen - vit skogslilja. En av de växtplatser där den finns är vid Ismantorp. Det är en högväxt orkidé och just det förhållandet gjorde att jag tänkte att det inte kunde vara alltför svårt att hitta den. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Det var rena slumpen; som kanske det ofta är, att vi till sist hittade en.
#2
#3
#4
Det växer en hel del ekar vid Ismantorp. Det är lite speciellt för en ekpollenallergiker som jag själv. Jag medicinerar visserligen under ekpollenperioden så det brukar gå rätt bra. Är det rejält mycket pollen kan jag känns mig märkbart slö och orkeslös. Jag har alltid med min medicin den här tiden och vet hur mycket jag får ta av den om jag skulle behöva ta mer än den vanliga dosen.
#5
Ismantorp är en av fornborgarna Öland. Den är också en av de största. Det är svårt; i varje fall för en lekman som jag, att föreställa sig hur borgen kan ha sett ut i sina glansdagar. Nu för tiden består den av ett par meter hög ringmur av stenblock i olika storlekar. Inget som för det otränade ögat inte ser mer utan än en stor stenhög.
#6
Backklöver
I artdatabankens artbeskrivning står det att läsa om backklöver - "Många lokaler är belägna på gravfält som hävdas genom fornminnesvård". Det var kanske just därför jag hittade den här vid Ismantorp.
#7
#8
Vit skogslilja
Återigen stöter jag på ett exemplar av den vita skogsliljan. Ett betydligt vackrare exemplar den här gången.
#9
Inte bara blommor och träd fångar mitt intresse när vi sakta vandrar omkring i området, även buskage gör det.
#10
Krutbrännare
Även här stöter jag på krutbrännare. Den här tjänstgör som fälla åt någon spindel som spunnit sitt nät runt den och i princip helt kapslat in den i sitt näts klibbiga trådar.
#11
#12
Getväppling
#13
Gul fetknopp
#14
Gul fetknopp
Timmarna vid Ismantorp har väckt hungern i oss och då vi hyr en liten stuga i närheten far vi åter dit för att stilla vår hunger innan det är dags att ge sig kast med försöka finna den lilla späda linnean.
TheInvisibleJackal
Borgs ängar - Öland II
Tvåblad
En plats vi alltid besöker under våra öländska fotoäventyr är Borgs ängar vid Gråborg. Att vandra här i den mängd av olika örter som växer här är en ren fröjd. Man behöver gott om tid och vandra sakta. Det lätt att missa örter om man inte ser sig noga omkring. Det tål också att poängteras att det är viktigt att man håller sig på de stigar som finns. Det kan var så att man av misstag annars trampar ner orkidéer som ännu inte kommit att blomma.
#2
Johannesnycklar
Johannesnycklar upplever jag som en nästintill som en karaktärsart för Borgs ängar under den här tiden på året.
#3
Brudsporre
Går man som sagt sakta och studerar marken finner man både det ena och det andra. Jag är ingen botanist och kan egentligen bara en bråkdel örter, men jag försöker lägga till lite ny kunskap varje år samtidigt som jag försöker bibehålla den jag har. Jag har en flora liggande i bilen, med det är inte lätt alla gånger att hitta rätt i den. Jag använder också appen - Flora Incognita (Android). Tillsammans med floran är det ett bra sätt tycker jag att kunna artbestämma.
#4
Korskovall
Jag anser att det är viktigt att kunna göra en artbestämning. Inte bara av nyfikenhet över att få vetskap om vad det är man ser. Har man artbestämt något; oavsett om det rör sig större djur, blommor, fåglar eller insekter etc, tror jag att vetskapen om att man vet vad det är gör att man skapar sig en större känsla för andra levande väsen. Och respekt och aktsamhet. Det är inte bara en blomma, ett kryp, en fågel. Det är något mer.
#5
Korskovall
#6
Höskallra
#7
#8
Johannesnycklar
#9
Johannesnycklar
#10
Johannesnycklar
#11
Klasefibbla
#12
Tvåblad
Orkidéen - tvåblad är en av de orkidéer som det är allra lättast att bara gå förbi. Den annonserar inte på långt håll att det finns. Många gånger kan man stå nästan invid den utan att först se den. Sedan upptäcker man plötsligt både två eller tre till.
#13
Smörblomma
#14
#15
Brusdsporre
#16
TheInvisibleJackal
Vickleby alvar - Öland
Krutbrännare
Även detta år (2025); fast vi egentligen halv om halvt sa att vi skulle hoppa över en färd till Öland, kunde vi bara inte låta bli att sätta oss i bilen och köra till Öland. Det är något visst med Öland som det är svårt att inte vilja uppleva.
Då vi har besökt Öland en räcka med år under den här tiden vet jag ganska väl var och hur jag ska hitta krutbrännarna. De är tämligen små och lite oansenliga och tyvärr blir nog många nedtrampade av oaktsamma besökare i markerna. Fick själv be ett litet sällskap att inte sätta sina fötter precis där det växte ett antal plantor.
#2
Krutbrännare
Jag märkte ganska omgående att det var något som inte stämde när jag skulle börja fotografera dessa små orkidéer. Jag hade fel objektiv på min kamera. Istället för min 100 - 400 som jag brukare använda för att bland annat fotografera växter satt mitt 70 - 200:a på kameran. Inget dåligt objekt så sett, men närgränsen är något sämre och 400 mm är bättre än 200 mm i dessa sammanhang. Jag hade som tur med mig en 1.4 teleconverter. 100 - 400:an sitter i princip alltid på det ena kamerahuset och är lite av ett favoritobjektiv då jag upplever att mycket av det jag fotografera kan fotografer med det här objektivet. Tillsammans med mitt 24 - 70 på det andra kamerahuset upplever jag det som en oslagbar kombination i mitt fotograferande.
#3
Getväppling
#4
För några år sedan hyrde vi ett hus i Vickleby och kom att tillbringa en del tid det närliggande alvaret där. Jag är väldigt förtjust i det öländska alvaret. Att krypa runt några timmar på alvaret och se på allt som växer där är för mig en rent euforisk känsla.
TheInvisibleJackal
Hagön
Bara några dagar efter mitt besök i Tönnersa bestämde jag mig för att köra ner till Hagön. En slags hedområde mellan Hagöns camping och sandstranden. Längre fram på våren går det knappt att vara här. I varje fall inte närmare stranden. Soldyrkarna ploppar då upp som maskrosor till varstans i landskapet. En svår tid för en fotografen. Särskilt när sagda dyrkare bestämmer sig för att á naturell eller nästan är modet för dagen.
#2
Den här lite kylslagna och därtill snöfattiga decemberförmiddagen möter jag knappt inte ens hundägare. Det är påfallande tomt på andra levande varelser ur mitt eget släkte. De sitter väl på caféer och annat och stoppar i sig bakelser på löpande band för att bygga upp en fettreserv inför vinterns umbäranden.
#3
Själv spatserar jag käckt idrottsmannamässigt runt i området med spänstiga steg. För att i emellanåt utbrista i ett "Tallyho!"
#4
Så förflyter några timmar och ryggsäcken som i början kändes skrämmande lätt börjar kännas alltmer otäckt tung. Villfarelse är människans lott beträffande hennes krafter.
#5
#6
Jag satte mig på marken för att ta för mig av min medhavda matsäck. Varm choklad och prickig korvmackor spred sin väldoft över nejden med jag fixade med stativ för att kunna ta några bilder på de små tallarna som tyst gjorde mig sällskap.
#7
TheInvisibleJackal
Vinterpromenad utan snö
Jag sticker emellan mina inlägg om händelser som timade sig under första halvan av förra året med några relativt nytagna bilder (december 25). Jag hade återigen en ledig efter att ha jobbat i helgen som gick. Det var ett tag sedan jag ute och som många gånger förr föll valet på Tönnersa. Jag gillar området och känner att här finns en hel del, även om jag gärna återkommer till en del motiv. Ni som har sett en del av mina tidigare inlägg från den här miljön känner säkert igen ett och annat träd. Har fått ett favoritträd här, som jag gärna fotograferar både en och två gånger.
#2
De här små björkarna har jag sett varje gång och fotograferat varje gång, men inte riktigt hittat en komposition jag känt fungerat. Den här och nästa två bild är första gången (tror jag) som jag visar bilder på de här björkarna.
#3
#4
#5
#6
Här är tallen jag känner ett oemotståndligt tvång att fotografera varje gång jag befinner mig i Tönnersa. Min komposition är troligen mycket snarlik från gång till gång.
#7
TheInvisibleJackal

















































