Återbesök

En morgon i juni återvände jag och min fru till Gårdshults Naturreservat. Det första besöket hade gett mersmak. Då hade det mest rört sig om försöka fotografera ett litet vattenfall med långa slutartider. Sedan det tillfället hade flödet till ån Assman tilltaget så pass mycket att de stenar som jag använde sist för att kunna ta mig över Assman, nu inte längre var synliga. Den fanns en tredje sten, som var lite längre bort. Med lite sats och god vilja hade jag nog kunnat hoppa ut till den, men jag litade inte helt på att den var tillräckligt torr för att kunna landa på tillfredställande efter ett hopp. Dessutom litade jag inte helt på min idrottsliga förmåga i fråga om längdhopp. Jag närde ingen större längtan att trilla i Assman med kamerautrustning och allt. Nej, det fick bli andra motiv den här gången.

Det var bara att gilla läget och försöka göra det bästa av situationen. Jag började därför traska runt lite planlöst till en början på jakt efter något som kunde tilltala mig att fotografera. Jag försökte hålla sinnet öppet för möjligheter. Ibland kan det dyka upp motiv som inte ens la märke till från början. Det är lite spännande på något sätt. 

#2

#3

#4

#5

Min fru som jag ofta är ute och fotar tillsammans med är inne på makro. Hon blir ofta liggandes i en dikesren, på en äng etc medan jag rör mig runt i omgivningarna. Ibland kan hennes makrointresse smitta av sig på mig och jag börjar fota, kanske inte direkt makro i egentlig mening utan mer närbildsfoto. Jag har haft ett makroobjektiv, men jag sålde det efter att konstaterat att makro inte är något för mig. När det händer att min frus makroentusiasm smittar av sig brukar jag istället för ett renodlat makroobjektiv använda mig av antingen mitt 24 - 70 som har ett s k makroläge eller 70 - 200 som har en bra närgräns. Båda duger gott för mig när det kommer till närbildsfotografering. Det är också  de två objektiv som jag oftast brukar ha med mig ut för lite all möjlig typ av fotografering. Med dem klarar jag mig långt.

#6

#7

#8

#9

#10

TheInvisibleJackal

En liten tur på landet

Att köra en liten runda på landet med förhoppning om att kanske kunna fotografera några djur har blivit ett av sätten för mig under Coronan att komma ut i naturen. Den här lilla rundturen ägde rum i skiftet av juni-juli. Semestern var ännu några veckor bort. Den var en vacker sommarkväll mitt i veckan. En kväll som jag andra år många gånger tillbringat några timmar i Gömslet vid Trönninge ängar, men det var inte att tänka på nu. 

Bilen är väl en rätt ok gömsle, men jag kan inte låta bli att fundera på hur det skulle vara med ett s k tältgömsle. 

Jag vet av erfarenhet att den här tiden inte är den allra bästa om man hoppas på att få till några foton på djur, men som sagt det var en fin kväll och jag tänkte att även om jag inte ser något särskilt kan jag ta det som en rekognoseringstur för lite landskaps- och trädfotografering någon annan gång. 

Nu blev jag inte helt lottlös. Några bilder blev det ändå.

#2

#3

#4

#5

TheInvisibleJackal

Solnedgångar

För många år sedan när jag gick med i Instagram för första gången var det bilder på solnedgångar som lockade mycket. Då ägde jag bara en enkel kompaktkamera och tänkte som så, att när jag får råd men en "riktigt" kamera ska jag fotografera solnedgångar jag också. Eftersom jag bor vid kusten är det ingen brist på dem precis. Det skulle bara vara att ge sig ut.

Efter hand som året har gått och jag har införskaffat kamerahus och de objektiv jag vill ha och har råd med, har också intresset för solnedgångar dalat markant. Det blev inga bilder alls på solnedgångar när jag väl började fotografera mer på allvar för fem år sedan. Det har varit andra saker i landskapet som har lockat mer istället. Det är kanske lite som med kärlek och förälskelse. Det är oerhört lätt att bli förälskad i en solnedgång, men förälskelsen varar inte, den blir bara ersatt med en annan solnedgång och minnena av den första bleknar bort.  

Till träd däremot känner jag en kärlek som bara växer med åren. 

Nåväl, nog om dessa tankar. I år kom vi att prata om solnedgångsfotografering några fotovänner och jag. Orsaken till att ingen av oss fotograferade solnedgångar i någon större utsträckning var att det låg lite kitchvarning över själva motivvalet.  Vilket givetvis är ett rätt begränsande tankesätt, men ett som är svårt att komma runt och ifrån. Förmodligen har det med att det har gått inflation i solnedgångar. Speciellt i sociala medier. Inte så konstigt egentligen. Det är väldigt trevligt att vara vid havet när solen går ner på sommaren. En känsla som många också vill dela med sig av genom att lägga ut en solnedgångsbild. 

Den här sommaren bestämde jag mig för att ge solnedgångsfotograferingen en ny chans. Det var väl trevligt och så, men ändå inget som jag känner ett större behov av jaga efter med någon större iver i fortsättningen heller. Himlen efteråt däremot var mer spännande och lockande. Den kommer jag att återvända till som motiv.

Alla bilderna är tagna utmed västkusten där jag bor. Oftast bara någon eller några mil hemifrån.

#2

#3

#4

#5

TheInvisibleJackal

I gröngräset...

Så här när årets slut är skönjbart, har jag börjat gå igenom vilka bilder det blev i år. En del minns jag rätt väl. Andra har jag glömt och åter andra har jag på något sätt missat. Vissa perioder är jag mer aktiv i mitt fotograferande. Mycket beroende på att det under en tämligen kort period på året händer det rätt mycket i naturen.

I maj var jag ute och körde sakta, sakta på vägarna runt trakterna kring Esmared i Halland. Jag hade varit där tidigare och haft stor tur med älg. Jag närde således förhoppningar om fler bilder på älg. Nu blev inga älgbilder den här gången utan istället blev det rådjur.

#2

Rådjur är vaksamma

#3

och snara att till ta till flykten,

#4

men är samtidigt lite nyfikna på vem det är som är i deras marker med konstiga makapärer i synen.

#5

Jag visste att det fanns vildsvin i området. Jag hade noterat det låga stängslet som fanns vid många av fälten, men eftersom jag också vet att de är tämligen skygga av sig har jag inte heller närt något större tanke åt dem. I en liten öppning mellan en del buskar och träd såg jag först något som jag uppfattade som stenar på avstånd, men jag tyckte att en av dem rörde sig. Jag backade tillbaka till öppningen. Kollade med kikaren. Jodå, det var vildsvin. Två stycken vuxna individer och tre kultingar. Avståndet var rätt långt och jag spanade efter om det fanns något sätt att försöka ta sig lite närmare. Det gick en liten grusväg till vänster om fältet där vildsvinen höll hus. Kruxet var att därifrån hade jag ingen chans att se dem eftersom de befann sig i en liten svacka på fältet. 

#6

Istället för vildsvinsbilder blev lite fler rådjursbilder.

#7

Jag stannade bara helt kort. Bilen var rätt dold bakom träden, men jag ville inte oroa henne alltför mycket. Jag tog två bilder och körde sakta därifrån.

TheInvisibleJackal

Morups tånge

I våras bestämde min fru och jag mig för att åka till Morups Tånge någon mil norr om Falkenberg. Jag har varit vid Morup vid åtskilliga tillfällen som f d fågelskådare, men nu skulle jag åka dit och se med helt andra ögon. Det kändes spännande och lite ovant. Åka till Morup utan kikare. Jag brukar visserligen oftast ha med mig handkikaren, men nu lämnade jag även den hemma. Tuben vet jag inte när jag hade med mig sist.

Det var en otroligt vacker eftermiddag i slutet av maj. Det var i princip vindstilla vilket inte händer alltför ofta vid Morup.

Det blev en del bilder, dock inga på några fåglar. 

#2

En gammal stock fånge mitt intresse ganska tidigt. Och jag beslutade mig för att se hur man skulle kunna använda den.

#3

Nu var det inte bara trästockar och fyrar som lockade utan det visade sig även att det fanns en del vilt att fotografera i Morup. Inget storvilt dock utan vilt av en mindre karaktär, men lika fascinerande.

#4

#5

#6

Det var riktigt roliga att fotografera dessa små kaniner som sprang upp och ner i sina bohålor ideligen. Tyvärr var det inte så lätt alla gånger utan telet att kunna komma tillräckligt nära utan att störa. En tanke föddes dock om att återvända med telet och lägga sig någonstans och ägna några timmar åt att fota kaninerna. Ibland rinner tiden iväg fortare än vad man anar, så den tanken ser det ut som att jag får försöka realisera nästa vår istället. Något att se framemot.

Till Morup har jag återvänt vid ett par tillfällen till under sommaren. Mer om det framöver.

TheInvisibleJackal