Lite svartvitt

Jag konverterade några av bilder från senaste fototuren till svartvitt. Jag gör det emellanåt när jag känner att en del bilder skulle passa även i svartvitt. Ibland stämmer det, ibland inte och ibland fungerar bilden både i svartvitt och färg. Jag gillar svartvitt. Inte bara för det är ett sätt att renodla en bilds uttryck utan även för att det går lättare att få fram stämningar i en bild. Mycket hänger här givetvis på själva redigeringen och där letar jag fortfarande efter en ton som jag känner passar inte bara bilden utan även vad jag vill säga med bilden. Jag känner också att med den svart bilden går det att ta ut svängarna mer.

#2

#3

#4

TheInvisibleJackal

Kustnära

Med några fotovänner har jag och min fru gjort en liten fotoutflykt. Vi körde lite norr stan och tog oss ner till ett område nära havet. Det är en ny plats för oss och enligt vad vi hört ska det vara ett intressant område.

#2

Att vara ute och fota i grupp är både trevligt och svårt tycker jag. Det finns outtalade krav på att man samtidigt som man fotar ska vara social. För min del som man är det ungefär som att gå och tugga bubbelgum samtidigt. Svårt med andra ord. Antingen väljer man att försöka koncentrera sig på det ena eller det andra. Att försöka med båda blir aldrig riktigt bra. 

Det finns lite outalade regler. Inte hamna på efterkälken. Inte tappa bort samtalsämnet. Inte sväva iväg i tankarna. Försök vara närvarande.

"Försök nu vara lite trevlig", säger min fru till mig. Med det menar hon att jag inte ska gå in i min fotografiska bubbla och glömma bort de andra i vårt sällskap. "Jadå", säger jag och tänker att de också kanske vill gå in i sina fotografiska bubblor istället för att konversera artigt. 

#3

I och med "a call of nature" får jag lite tid för mig själv och upptäcker då en liten stenmur som jag fattar intresse för. 

#4

Min tid med stenmuren blir dock knapp. Inte bara för att det övriga sällskapet befarande att jag lyckats trassla in mig i ett björnbärssnår. Nej, ingalunda. Det var mullret från ett otal hornbeprydda kreaturs klövar som fick mig att i hast samla packa ihop min ryggsäck och med iver och förskräckelse sträcka ut benen i långa kliv över stock och sten. Jag vet att en del fotografer i mer björntäta trakter har med sig s k björnspray. Kanske finns det någon liknande spray för kossor.

Ja, det kom en alltför stor skock med kossor sättandes. Av någon anledning hade en bonde helt opåkallat strött ut en massa kor i det här området. Jag är inte förtjust i kossor när jag ska fota. De stör min chi. De rubbar mitt lugn. 

Okej, jag fattar att de är bra för att hålla landskapet öppet, men vad är det för fel på får undrar jag. Om man nu ska ha kor till att hålla landskapet öppet kan man då inte strö ut korna på lite mer fotografiskt fula platser. Här borde SFF och LRF sätta sig ner och föra allvarliga diskussioner.

#5

Vårt sällskapet lämnar de hornförsedda kritterna åt sitt öde och tar sig istället till lite mer klippförsedd kuststräcka. Utan kor.

#6

Några trift vid en klippa vackert upplyst av kvällssolen fångar snabbt mitt intresse. Här ska det fotas. Ett sådant här tillfälle växer inte trä'n. Nu gäller det att passa på. Jag tar flera bilder. Jag trivs som fisken i vatten eller som en stenbock bland klippor. Glömmer raskt bort de i övriga i sällskapet. De kan trots allt umgås med varandra.

#7

#8

#9

#10

Nu ska man inte förledas och tro att jag inte tyckte att fotosällskapet var trevligt. För det är ett mycket trevligt sällskap. Det bara det att om jag hittar något som jag finner väldigt intressant kan bli väldigt uppslukad och då  kan jag glömma både tid och rum. Kravet på att vara social försvinner då ut med badvattnet så att säga. Jag tror att många kan känna igen sig det här. 

TheInvisibleJackal

Glassvik

Det är söndag och vi har ställt väckarklockan på strax efter fem. Inte precis i svinottan utan lite mer så där lagom för att kunna få en hyfsat fin morgon vid havet. Vi har bestämt oss för att köra till en liten vik som heter Glassvik beläget mellan Halmstad och Falkenberg. Min fru hade varit där på en fotokurs i höstas. Vid det tillfället gällde det långa slutartider. Tyvärr blåste och regnade det lite för mycket för att det skulle vara trivsamt den gången, men områdets karaktär med mycket klippor och stenar fastnade i minnet och vi sa att det kunde vara en plats att återvända till för att på nytt pröva lite långa slutartider vid något tillfälle. 

Det var nästan helt stilla och kanske skulle det behövts någon liten vindpust för att ge ett mer spännande samspel mellan vattnet och klipporna. Samtidigt passade det ganska bra för mig att kunna testa kombinationen fokusstackning och långa slutartider. Jag brukar ofta använda mig av båda teknikerna, men har aldrig kombinerat dem. Jag vet inte om jag tycker att det var så lyckat att kombinera dem. Det kan hända att det under vissa förutsättningar kan vara intressant att göra det, men den här gången är jag dock lite tveksam. Samtidigt har man aldrig prövat så vet man inte och en gång är ingen gång. Det är bara att fortsätta undersöka och utforska. 

#2

#3

#4

#5

Oavsett vilket är det glädjande att kunna vara ute i naturen igen. Därför avslutar jag med ett porträtt på undertecknad.

TheInvisibleJackal