"Min blickar går mot taket..."

När man är ute och kör dyker det ibland upp skyltar och annat som på något sätt kittlar ens nyfikenhet. Den är gången såg vi en skylt om "Den Heliga Birgittas Bönegrotta". Genast börjar tankeverksamhet rotera i högre varvtal och frågorna hopar sig. Det hela leder till att vi svänger av huvudvägen och följer körriktningsanvisningarna som för oss till denna sevärdhet. För det måste väl ändå vara en sevärdhet eller... Epitet "Turistfälla" blinkar svagt varnade innanför pannloben. Men se där är hon -  Den heliga Birgitta. I statyns skepnad. Med blicken fromt riktad mot himlafästet och med fågelträck rinnande längs huvuddoket. Hon håller upp ena handen. Även denna bär spår av fågelträck. Och det är som om jag kan läsa hennes tankar, höra hennes ord:

"Jag vet nog vem du är! Jag kommer att kalla ner en åskvigg som bränner stjärtfjädrarna av dig, ditt ugglespektakel, om du gör om det!"

#2

Vi lämnar Den Heliga Birgitta och letar oss fram till den s k bönegrottan. Vilket inte var särdeles svårt emedan det fanns en stig och det var stora tydliga skyltar.

#3

"Bönegrotta" - låter lite märkligt. Hit smög sig alltså Den Heliga Birgitta sig undan för att be. Inte för att tjuvröka utan för att be. På hennes tid var Sverige ett katolskt land och fromheten eller ska man säga benägenheten att ägna sig åt bön torde ha varit betydligt större än vad den är i dagens Sverige. Vad fick henne då att vilja söka den här avskildheten? Var det för att platsen innebar en bättre kontakt? Ett större mått av koncentration? 

#4

Jag vet inte om grotta är den rätta benämningen. Snarare kanske en öppning.

#5

Hit gick hon, Den Heliga Birgitta, för att be. Vad bad hon om?

#6

Inne i den s k  grottan fanns en bild föreställande Den Heliga Birgitta. 

TheInvisibleJackal