Fotoåret 2021 – med tydliga spår av Corona

Dags att summera året 2021 som gatufotograf.

Precis som 2020 fick jag och Joakim K E Johansson stryka vår årliga gatufotoresa. Vi har pratat om att åka till Prag, Krakow och Rom, men vi får se vart vi åker och när det blir. 

I stället har det blivit mycket fotograferande på hemmaplan i Stockholm. Det är inte alls fel. Förr kände jag att utlandsresor gav bilder på en nivå som jag har haft svårt att fånga hemma, men på senare tid har känt att jag fått lättare att hitta bilder här. Antagligen beror det på en mix av erfarenhet och hängivenhet.

Det här har gett mig en nytändning. Jag är kanske i ett flow? I så fall gäller det verkligen att fortsätta hålla igång för att dra nytta av den positiva kraften.

Så löftet för det nya året får bli att fotografera mer. Spelar man inte så vinner man inte heller.

Men vad ska jag göra med alla bilder? En del sätter samman utställningar och fotoböcker. Jag känner inte att jag är redo för det – mitt fokus ligger på att ta nya bilder. Jag tänker att jag kan ägna mig åt att göra fotoböcker när jag blir gammal, ungefär som Elliot Erwitt.

Men visst, en dag är kanske högen med bilder från Stockholm så stor att jag kan göra en bok och hålla rätt hög genomgående kvalitet.

Jag har också en annan bildhög, men temat på den vill jag inte avslöja än.

Som gatufotograf går det inte bara att få en idé och sedan ta bilderna till projektet på några veckor. Det tar år och många tusen steg per bild att få ihop något vettigt.

Det tredje projektet, och det som antagligen först bär frukt, är ett samarbete med Joakim K E Johansson. Man kan säga att startskottet för projektet gick när vi gjorde en workshop i gatufoto på uppdrag av Fotografiska 2019. Jag räknar med att vi kan visa upp lite olika resultat av projektet om två-tre månader.

Som vanligt är jag nyfiken på vilken eller vilka av mina bilder du fastnar mest för. Det är väldigt lärorikt och intressant att höra.

Här kommer ytterligare bilder från året som gått.

Yes! Jag lyckades faktiskt fånga några fler ögonblick på gatan i år

Jag brukar lägga ner gatufotandet i november. Allt talade för att så skulle ske i år igen, mycket på jobbet, många frilansuppdrag som skulle levereras och på det mörkt och ogästvänligt väder. Därför gjorde jag ett förhastat avslut i mitt förra blogginlägg.

När man rannsakar sig själv kan man oftast göra mer och tidsbristen visar sig bara delvis sann. Efter en veckas roadtrip med besök hos olika biltillverkare i väst tvingades jag lämna in ett objektiv till reparation. Det hade fått närkontakt med det hårda golvet hos Volvo i Göteborg. Väl inte i stan var motståndet mot en fotorunda minimalt och lätt att besegra.

Detta skedde en knapp vecka före jul och kommersen intensiv. Jag beslöt mig för att försöka fånga detta på bild, samtidigt som jag ville hålla mig lite på avstånd och inte gå in och trängas i några butiker. Ni vet varför.

I Gamla stan var det trångt på Stortorget där det hölls julmarknad. Perfekta förhållanden för en ficktjuv kan man tänka, men icke. I ett hörn stod en polisbuss uppställd. På trappan till Börshuset stod en konstapel som berättade att de bestämt sig för att detta skulle bli den första julmarknaden utan någon anmäld fickstöld sedan 1310. På andra sidan torget stod en kollega och kollade in folkmassan demonstrativt.

När ljuset föll drog jag mig till Kungsträdgården där det går att åka skridsko. En aktivitet som gör sig snyggast på bild i skymningen.

Sporrad av de många bildmöjligheterna som jag uppstod bestämde jag mig för att åka in till stan igen under Annandagen. Jag tänkte att det blir kanske ännu mer kommers när mellandagsean drar igång? Men icke. Det var rätt dött på stan.

Istället för rea-kaos blev det fokus på hur folk klär sig. Ingen kan väl ha missat att nästan alla klär sig i svart. Det har jag länge försökt fånga, men aldrig lyckats fullt ut trots att det spontant låter rätt enkelt. Men det är inte helt lätt att få till en bild som är så stringent, komplex och välkomponerad som jag önskar. Bilden överst är kanske mitt bästa försök hittills. Här är annat försök:

Ytterligare en anledning till att jag tagit fler gatubilder under vintern än vanligt är att jag sporras av ett projekt som jag och Joakim K E Johansson håller på med. Det är inget fotoprojekt, men det fokuserar helt på gatufoto. 

Berätta gärna vilken bild du fastnar mest för!

Här är lite fler bilder från december:

Har jag redan tagit årets sista gatufoton?

Det är märkligt hur ens liv tycks följa vissa mönster. Trots att jag konstant tycker att jag för sällan ägnar mig åt gatufoto blir det aldrig att jag fotograferar oftare. Och när november kommer går jag alltid i fotografiskt ide. Det blir knappt några gatufoton förrän i mars igen.

De här bilderna är tagna den 30 oktober i år. Sedan dess har jag inte tagit en enda gatubild. Jag var visserligen en vecka i Köpenhamn och bodde centralt, men min lediga dag som jag skulle ägnat på stan fylldes av fotouppdrag. När jag satte mig på huk skulle fotografera fyra nordiska statsministrar hörde jag hur byxorna sprack, men det är en helt annan historia ...

Det är tydligt att mitt fotograferande blir lidande av mörkret och kylan. Och det är ju inte så jättekonstigt. Ändå är jag inte alls så aktiv under den ljusa och varma halvan av året som jag skulle önska. Naturligtvis har jag en rad förklaringar, varav att jag jobbar långt mer än heltid är en, men det är värt att fundera på om det finns några hinder som jag kan eliminera.

Jag har lekt med tanken att jag skulle fotografera mer om jag hade närmare till stan? I Stockholm mäts avstånd på olika sätt och ofta är tid ett mer relevant mått än kilometer. Just nu tittar jag på att flytta till ett ställe som ligger lika långt från centrum, men med bättre och snabbare kommunikationer.

Det kan också finnas andra hinder som går att överkomma. Det här ska jag klura på den närmaste tiden.

Den mörka nordiska vintern är inte en förlorad tid för oss gatufotonördar. Det är en perfekt period att ägna sig åt redan tagna bilder, att skanna, redigera, bildbehandla, skriva ut, rama in, skapa hemsida med mera. Vintern är också tiden för att förbereda fotoprojekt och planera resor. 

Jag har börjat på ett projekt tillsammans med min kompis Joakim K E Johansson. Vi är väldigt strukturerade i vårt arbete med inplanerade möten och uppgifter att göra i mellantiden. Vad projektet går ut på får jag återkomma till. 

Det måste sägas att det går att ta bilder på gatan vintertid. Det kan bli väldigt spännande att ta bilder i ljuset från gatlyktor och skyltfönster. Ett tips är att byta vidvinkeln mot en normal och fotografera på längre avstånd än under sommarhalvåret. Då blir det enklare att om man tvingas jobba med stor bländaröppning.

Blixt är också en lösning i vintermörkret, men det känns inte som min grej. Stötte på den här gatufotografen på Götgatan där han tog gatuporträtt.

Här är lite fler bilder från fotorundan den 30 oktober. Vilken av bilderna gillar du bäst?

Folkrace bjuder på många fartfyllda bilder

Motorsport kan vara tråkigt att titta på … och alldeles, alldeles underbart. Folkrace är antagligen den mest publikvänliga motosporten. Det är dramatik hela tiden – till och med mindre barn med spring i benen sitter fängslade och kollar timme efter timme. Inte undra på att folkrace är ett folknöje.

I slutet av sommaren åkte jag ned till Nyköping för att testa mitt senaste objektiv, ett begagnad Canon EF 400/2,8L IS III, som jag köpt av en kompis som uppgraderat till RF-versionen.

Upplägget är också gjort så att vanligt folk ska ha råd att tävla. Efter tävlingen kan man köpa motståndarens bil för en överkomlig summa, men helt billigt blir det inte. Varje tävling innebär reparationer och det kostar att ta sig runt till de olika tävlingarna. Jag snackade med en förare som berättade att hans årliga budget låg runt ett hundra tusen kronor. Någon sponsor hade han inte.

Sensommaren bjöd mestadels på direkt solljus. Motljus är ofta snyggare än medljus, så jag valde plats därefter, men också så att jag fick bra överblick över banan. Det gick att stå runt större delen av banan, men jag tog de flesta bilder från samma position. Platsen var väldigt bra, med det gäller att försöka variera bilderna när man håller sig på en plats. Grundtipset är alltså att byta position några gånger under en dag.

Motljus och stora grusmoln brukar vara en utmaning för autofokusen, men dagens motivigenkännande autofokussystem som känner igen motivets färg och form är suveräna på att hålla skärpan på motivet. Jag har tagit bilderna med två Eos R5:or, den ena med 400:at och den andra med ett 70-200/2,8.

Ett problem med att fota motorsport är att bilarna är uttryckslösa. Idrottare visar upp ansiktsuttryck och rör hela tiden på kroppen. En bil ser i stort sett likadan ut om den står still som om kör fort. Då gäller det att jobba med vinklar och slutartider för att få fram dramatiken. Flera bilderna är tagna på 1/60 eller 1/30 sekund för att få fram känsla av fart. I de fall jag vill frysa rörelser helt använder jag 1/2000 sekund.

Det blev många tusen exponeringar och jag ska inte trötta ut dig med alltför många bilder, men här kommer några till som jag gillar. Berätta gärna om det är någon av bilderna som du fastnat för.

Vofför gör di på detta viset?

Titt som tätt uppstår det småroliga situationer på stan. Magnum-fotografen Elliot Erwitt är en mästare på att fånga dessa ögonblick. Han tillhör en av mina favoriter och givetvis försöker jag ta efter. Här är några kul bilder tagna på senare tid. Berätta gärna vilken du gillar mest.