En perfekt uppgift för 800/5,6

Många fotokompisar var inne i stan och fotograferade Prideparaden igår. Jag valde istället att åka till Årstafältet där det hålls internationell rugbyturnering (Stockholm Tens) den här helgen varje år.

Förra året fotograferade jag både Prideparaden och Stockholm Tens, men i år fick jag välja det som passade min son bäst. På Årstafältet la han sig solade och hade det gött medan jag och min kompis Martin Agfors klickade på.

Martin hade tyvärr glömt sin telekonverter hemma på köksbordet. När man fotar rugby är en 300/2,8 på en fullformatskameran rena vidvinkeln.

Jag skulle säga att 600 mm är en passade brännvidd, men ännu längre är inte fel. Jag använde 800/5,6 och Eos 1D X, vilket oftast funkade utmärkt. Förra året tog jag en hel del bilder med 800 mm + 1,4x, alltså 1120 mm f/8.

Att sitta med ett långt tele och en snabb kamera och fota sport är himla kul. Lite som att skjuta paintball eller spela tv-spel. Får man dessutom bra bilder är det som en ren bonus.Ibland blev det naturligtvis lite för tajt med en så lång brännvidd. Därför hade jag en 5D Mark III med 70-200/1,4 och en 1,4x telekonverter vid fötterna.

Det är populärt med remote-kameror numer. Men jag har lite svårt att komma på hur man skulle kunna placera ut remotekameror för den här sporten. Hela kortsidan är ju målområde.

Canon Eos 5D Mark III, EF 70-200/2,8L IS II USM, EF 1,4x III

Här är några bilder tagna med 800 mm:

Ljuset var stenhårt. När ljuset kom från sidan blev kontrasten enormt, då gäller det utnyttja kamerans hela dynamiska omfång. En del av de här bilderna har väldigt uppljusade skugg- och mellantoner, men jag hoppas att det inte ska synas utan att bilderna ter sig naturliga.

Det händer även en del bildmässigt utanför plan.

Jag har lite svårt att välja ut vilken bild som är bäst. Vilken gillar du mest?

Två rundor i stan och en tur till Gnesta

Just nu snurrar det en hel del kring gatufoto i huvudet. Den senaste tiden har jag suttit hemma och växelvis läst böcker om gatufoto och skrivit om gatufoto.

Vad gör man då när tankarna börjar snurra för mycket? Jo, jag tog och åkte in till stan (Stockholm) för att fotografera lite på gatorna. Fotografering är ofta en bra metod för att rensa skallen eftersom man är helt koncentrerad på att jaga bilder. Men i bakhuvudet kan det ändå pågå tankeprocesser, för titt som tätt dök det upp en tanke kring gatufoto som jag inte lyckats komma på hemma vid skrivbordet.

I går var det soligt och det går ju att utnyttja kreativt.

Det är först på eftermiddagen som folk brukar bli mycket folk på stan, så idag passade jag på att åka till Planket-utställningen i Gnesta innan jag plåtade loss i stan.

Gnesta bjöd på många intressanta bilder och möten som vanligt. Jag uppskattade särskilt Marcus Gustafssons "dagboksbilder". Kändes lite inspirerat av Anders Petersen och JH Engström.

Andra bilder som verkligen föll mig i smaken var Knut Koivistos analoga vardagsbilder, Mia Galdes blomsterbilder och Gunnar Smolianskys poetiska svartvita printar.

Jagad av regnet drog jag tillbaka till stan för att få någon torr timme. Mulen himmel gjorde att det inte fanns några skuggor att leka med, men bilder går det ju oftast att hitta ändå.

Vilken bild tycker du blev bäst?

30.000 steg och några bilder i Köpenhamn

Det vore dumt att inte ta en gatufototur till Köpenhamn när jag är "hemma" i Skåne. Sagt och gjort. I går åkte jag och min kompis Joakim K E Johansson till byn på andra sidan Sundet.

Dynamiskt omfång är inte så dumt - det räddar den här bilden. Men med blixt hade bilden kanske blivit mer effektfull?

Som skåning har jag varit i Köpenhamn många gånger, men det har nästan alltid blivit att man gått ungefär samma turistgator i de mest centrala delarna. Fotograferandet får mig att gå längre och se mer.

Vi hoppade av tåget vid Nørreport och gick den långa och raka Nørrebrogade mot Nørrebro. Drygt två timmar senare var vi tillbaka vid Nørreport och gick in mot centrum. Det finns många och långa gator i Köpenhamn.

Nørrebrogade

Jag gillar att söka mig bort från de centrala delarna där turisterna är och istället gå gator som bjuder på mer vardagligt gatuliv. Jag känner dock inte till Køpenhamn så bra att jag vet vilka gator som bjuder på mest liv. Mottar gärna tips inför nästa resa.

Köpenhamn har en mer utvecklad cykelkultur än någon stad i Sverige. Ett tips är att gå på den sida av gatan där man möter cyklisterna.

Istedgade

Efter en runda genom centrum fortsatte vi västerut i jakt på händelser.

Enghave plads

Köpenhamn visade sig vara rätt avslaget, precis som Stockholm brukar vara så här års. Antagligen var många av köpenhamnarna på landet eller stranden istället.

När det började bli kväll blev det riktigt tomt på gatorna, så vi gav oss in mot centrum och turisterna.

På Rådhuspladsen är det alltid folk.

Till slut började krafterna tryta och vi tog tåget tillbaka till Sverige.

Några bildmässiga fullträffar blev det knappast. Och så är det ju oftast med gatufoto – det blir åtskilliga mil per riktigt bra bild. Trots detta åker jag gärna till Köpenhamn igen, men nästa gång ska jag åka när det är mer folk ute på gatorna.

Aldrig mer Kiviks marknad?

För tredje året i rad åkte jag till Kiviks marknad för att fotografera. Den här gången gick jag all-in och fotograferade under alla de tre marknadsdagarna. Förhoppningsvis ska jag inte behöva åka dit mer.

Jag hoppas att jag nu har tillräckligt med bilder för att kunna slutföra mitt projekt om Kiviks marknad.

De flesta tycks känna till Kiviks marknad, men för er andra så kan jag kort berätta att det är Sveriges största marknad och den är flera hundra år gammal. Marknaden är dokumenterad sedan 1600-talet och arkeologer tror att det varit marknad i Kivik sedan 1200-1300-talet. Då var det mest sill som såldes. Idag är Kiviks marknad främst ett tivoli och i andra hand en marknadsplats.

Jag har haft lite olika tankar kring hur jag ska utforma mitt projekt. Min första tanke var att fotografera 2013 och publicera de bilder tillsammans med bilder jag tog 1993. Sen funderade jag på att göra en mer allmän bok om marknaden och dess historia, men där mina bilder skulle visa dagens marknad. Nu är jag inne på att bara visa min lite subjektiva bild av dagens marknad som ett rent fotografiskt projekt.

Hur ska jag veta när det är dags att avsluta projektet? "Man känner när man är klar" är det svar jag fått. I år känner jag mig klar, men det kanske är mest för att jag gått längre än 4 mil på marknaden under tre dagar med rätt mycket kamerautrustning. När jag fått vila ut är jag kanske sugen på att fotografera ett år till?

Just nu känns det i alla fall som jag täckt allt och att det mest kommer att bli upprepningar om jag åker dit nästa år också.

Inför årets marknad har jag försökt fundera på vad jag eventuellt saknar i bildskörden från tidigare år. Jag visade mina bilder för min kollega Tobias Hagberg på Fotosidan Akademi. Han tyckte att jag skulle ha mer kontakt med folk. Min gatufotografering brukar handla om att fånga ögonblick och inte så mycket kontakt, men i år gick jag lite närmare och tog mer kontakt än tidigare år.

Trots att Kiviks marknad är en bildmässig guldgruva såg jag bara en annan fotograf som fotograferade målinriktat. Det var Johan Jehlbo som även var där förra året.

Johan har en annan stil än jag. Han använder konsekvent blixt med underexponerad bakgrund. Här kan du se fler av hans bilder.

Min kollega Tobias Hagberg från Fotosidan Akademi passade på att komma förbi och gjorde intervjuer med mig och Johan till en kommande video om gatufoto.

Det blev många kilometer på fältet under tre dagar och några tusen exponeringar. Jag har fixat 120 bilder, men jag inte visa alla. Här kommer en liten bildkavalkad:

Problem med Leica M

Jag är nog inte ensam om att blir frustrerad över den begränsade närgränsen hos Leica M-systemet. Det kan se lite lustigt ut när man försöker backa för att få skärpa.

Foto: Siri Fröderberg, 4 år.