Spegellöst eller DSLR? Fullformat? Vilken kamera ska jag köpa? Etc. Eller hur man blir nöjd och tar bra bilder ändå.

Vanliga frågor i Fotosidans forum, och överallt annars också när det handlar fotografering. Ofta intressant läsning, även om det kan bli lite tjatigt ibland.

Det är ofta tjejer som ställer frågorna, det är i stort sett uteslutande (och ofta samma) män som svarar och ger råd. Trådarna följer också för det mesta samma mönster; frågan om vilken kamera eller byte till FF ställs, efter inledande svarsfrågor om vad vederbörande brukar fotografera och vad de ska kameran till, blandat med direkta råd – där svaren ofta blir ”köp den här kameran, för den har jag” – handlar fortsättningen om argument för den egna teorin, egna tankar och övertygelser, inte sällan på ett missionerande sätt. Detta leder ofrånkomligen till detaljdiskussioner som i sin tur inte sällan urartar till personangrepp och diskussionerna devierar ut tills de är långt ifrån grundfrågan som ställdes. Ibland kommer det vettiga inlägg, med allmänna råd som är relevanta för den ursprungliga frågeställningen, men de försvinner oftast i det allmänna bruset av teknikaliteter och personligt tyckande.  

Visst finns det grundläggande skillnader mellan olika kameror. Sensorstorlek är naturligtvis en sådan. Större sensorer tar in mer ljus, ger utrymme för bättre upplösning (men inte nödvändigtvis mer detaljer) och ett större dynamiskt omfång. Processorkraft är en annan viktig detalj som påverkar utläsning av sensorytan, snabbhet i fokusering och antal bilder per sekund etc., och det finns mycket annat att diskutera.

Men, den enkla sanningen är att för att kunna ta en bra bild så spelar egentligen inte skillnaderna i prestanda eller de tekniska förutsättningarna eller utseendet eller vikten någon roll! För de flesta av oss. Alla moderna kameror är i det avseende egentligen lika bra. Och skillnaderna som finns, i exempelvis DR är i sista änden, för de flesta av oss, försumbara.

Det som skiljer är på ”finessnivå”; förfinade AF-system, repetitionshastighet, data/processorkraft, knapparnas placering, inställningsrattarnas utseende och handhavande etc.

Till slut hamnar vi ju ändå i BILDEN. Var vill vi visa den? I vilka sammanhang? Hur vill vi visa den? Vi ställs inför visningsmedia (skärm, papper, förstoring, magasin/tidningar, Facebook, Instagram etc), och vi konfronteras med betraktningsavstånd (100% uppskalning?), känsla, budskap och grad av intresse (kontext). Och då blir frågan om de skillnader som vi kan se avgörande – vi har ju en tendens att se vad vi vill se i bilden (eller inte se) – och då får man fråga sig vad jag ser och vad jag kan leva med.

Så, dels handlar det i slutändan om vad som är ”good enough” för mig och vad kan jag leva med när jag ser bilden. Sen handlar det också, och kanske viktigast hur jag trivs med min kamera/utrustning, hur känns den i handen, hur förtrogen är jag med den och menysystemet och handhavandet - grundläggande fotokunskaper, om storleken (som får vägas mot andra fördelar/nackdelar) etc. Och, visst, man får väl också tänka på vad man ska ha kameran till, där finns faktiskt en del verkliga skillnader. Frågan är emellertid om de inte är mer eller mindre försumbara i sista änden, vilket är mer ett personligt ställningstagande. 

På återseende//Göran

Gräv där du står

"Gräv där du står" är ett uttryck som jag stötte på på 70-talet, framförallt när det gällde vetenskapliga undersökningar men också när det gällde att skriva och dokumentera. Finessen var att man inte behövde gå längre än till sin närmiljö för att hitta frågor som var värda att undersökas och utgå från närliggande kunskap och kompetens, att undersöka och dokumentera där man faktiskt lever.

Höstfärgsjakt är ett annat, i dagarna väldigt aktuellt uttryck, som myntats här på fotosidan. Skogarna och parkerna och alla träden brinner i sina vackra höstfärger, och det är lätt att man springer för långt för att hitta de vackra miljöerna. Ofta finns de rakt framför näsan.

Så jag gick ut i trädgården. Där prunkar det fortfarande, men inte som i somras av alla blommorna, utan mer och mer får blad och löv de vackra höstfärgerna i rött och gult (även om det finns blommor kvar fortfarande). Och höstlöven lägger sig på gräsmattan och skräpar till synes ner, men bjuder samtidigt på en mosaik av andra färger än den gröna gräsmattan, och blir undan för undan  näring och mylla.

På återseende//Göran

Ny kamera=bättre bilder. Sant, eller?

Det här med fotografi är verkligen ett stort intresse för mig. Jag har nästan alltid kameran med mig, och dokumenterar vad jag ser och upplever och är med om. Jag tittar på bilder och läser intresserat om bilder och fotografi, och så tänker jag; om man håller på intensivt med nånting borde man väl bli bättre på det...

Mina aktuella kameror är moderna digitalkameror, även om de inte är av senaste modellen, och min utrustning är relativt påkostad. Och det borde väl också avspegla sig i bättre kvalitet på bilderna, jämfört med lite enklare och något billigare kameror och objektiv...

Och så tittar jag på gamla bilder, och hittar flera jag fortfarande är nöjd med, trots att det var längesedan jag tog dem och trots att jag borde ha en bättre utrustning nu.

Solnedgång i Torrevieja oktober 2012

Panasonic Lumix DMC G3 med Lumix G Vario 12-35/2,8, 1/100 sek f/7,1, 35 mm

Ostron i en känd restaurang bara om hörnet 

Panasonic Lumix DMC G3 med Lumix G Vario 12-35/2,8, 1/100 sek vid f/3,2, 26 mm

Under alla förhållanden blir jag helt säker på att man inte behöver vara så ängslig när det gäller grejorna man har. Uppenbarligen duger de, också jämfört med modernare grejor, och oftast i alla fall good enough! Och bilderna blir per automatik inte bättre med ny kamera.

Iofs, objektivet är av direkt yppersta kvalitet, och objektiv åldras som bekant inte på samma sätt som kameror, med alla nya finesser, nya sensorer och datorer som följer med varje ny inkarnation av kameran i fråga.

Sen förstås, viktigt att man har de grejor som passar för ens fotografi, och att de är bra nog. (Och att man trivs med dem) Men kameror slutar inte att ta bra bilder, bara för att en ny generation kommer ut. Faktiskt!

På återseende//Göran

Día nacional de España - nationalfest!

Alltså Spaniens nationaldag, idag den 12.e oktober. Fest, stoj och glam, överallt i stan. Och fullt med folk, mer än vanligt - alla inlandsspanjorer har åkt till sina ställen vid havet, till exempel Torrevieja.

Och är det nåt som man är duktig på i det här landet, så är det fester, parader, processioner och sånt. Man klär upp sig och gör sig fin, ofta i typiska kläder - kjolar och klänningar med mycket volanger, starka färger och mycket pynt (en kvinnlig barbershopkör skulle dregla) - man tar allvarligt på det här att ha kul. 

Och på nöjesfältet bakom basarstånden var det fullt ös. Massor med stora tält med grill, gigantiska paellor, öl och vin i plastmuggar och jag vet inte vad - allt typiskt spanskt att äta fanns att äta. Och dans, i varje tält fanns en liten scen eller avbalkning där alla som ville kunde dansa. Och alla ville dansa! Det var professionella uppträdanden, och däremellan vanliga civila som gick upp och dansade varianter på flamenco, till levande musik och till inspelad musik. 

Folkfest är alltså bara förnamnet!

Och det blev inte sämre av att de var varmt och skönt - änu kl 2200 var det 22-23 grader i luften. 

På återseende//Göran

Utan titel

På strandpromenaden i Torrevieja.

På återseende//Göran