En riktig kamera?

Vad är egentligen en riktig kamera? Och då i relation till vad? Finns det oriktiga kameror, och hur ter sig i så fall de?

Ser inte sällan, även här bland bloggarna att man pratar om en riktig kamera, typ: ”De här bilderna tog jag med min mobilkamera, men sen använde jag min riktiga kamera”. Eller: ”Om man har en riktig kamera, varför använda mobilen?”

Jag tycker mer och mer personligen  att snacket om ”riktiga” kameror är trams, särskilt i relation exempelvis mobilkameror. 

En kamera definieras oftast som en ljustät kammare, där man släpper in kontrollerad mängd ljus, exempelvis genom ett system av glasbitar (linser) som bryter ljuset i önskad omfattning varvid det projiceras på ett medium som kan fånga upp ljusstrålarna (en celluloidremsa, en glasskiva eller en elektronisk ljusupptagare, en sensor eller liknande) som sedan kan framkallas till en bild, eller via datorkraft skapa en bild av ljuset.

Våra vanligaste kameror är just sådana manicker. Man kan fotografera med dem, men inte mycket mer (bortsett från de man kan filma med, eller koppla upp via wifi).

Med hänsyn till definitionen ovan; vad är det, igen, som gör att mobilen inte är en riktig kamera? Den har ju allt det där, dvs ljustät kammare, linssystem, sensor. Att de här grejorna sedan sitter i en apparat som man kan skicka meddelanden med, lyssna på radio med, surfa på nätet med, lyssna på musik och talböcker med, spela spel med och till och med ringa med, vad har det med riktig kamera att göra?

Då kommer man till bildkvaliteten. OK, men ytligt, och ej alltför uppförstorat visar det sig att det kan bli riktigt bra bilder. Lika bra som många billiga kompaktkameror, och betydligt bättre än de kameror som många använder av konstnärliga och nostalgiska skäl, nämligen till exempel Holga och Diana etc. Så vad återstår?

Egentligen ingenting. En kamera i mobilen är en precis lika riktig kamera som vilken annan kamera som helst. Det kan till och med vara den bästa kameran – för som många har upptäckt, den är ju (nästan, i stort sett) alltid med.

Jag tror att det även här hänger på fotografen, man får lära om, använda kameran lite annorlunda, men, rätt hanterad är den lika bra principiellt som vilken kamera som helst. För det är ju en riktig kamera. 

Uppgift: Identifiera det som inte är en riktig kamera. 

På återseende//Göran

Rabattprunk

Inspirerad av de många vackra blombilderna man hittar nästan överallt, inte minst här bland bloggarna, har jag blivit närmast besatt av att fotografera blommorna i min egen trädgård. Den sedan tidigare så försummade perennrabatten, som i år faktiskt fått ett lite nytt liv där jag grävt ner inte bara en mängd nya blommor utan också ett stort hål i min plånbok har fått agera modell, i olika ljusförhållanden, olika tider på dagen beroende på hur solen står etc.

Den rabatten är långt ifrån färdig. Den börjar ta sig, det finns alltmer en tanke bakom hur den ska se ut, även om den fortfarande saknar en ordentlig struktur. Men, den blommar, och prunkar, och är alltmer glädje för såväl ögat, själen och alla de små insekter som vill ha nektar. Jag har inte sett så mycket humlor i år, och inte heller så mycket fjärilar, men alla de små getingliknande blomflugorna finns ju här.

När jag nu haft mer tid att vara i trädgården, har det faktiskt hänt en del. Och det är rogivande och utvecklande både att sitta och vara bland blommorna och hålla på med att gräva och flytta om, ändra och dona bland alla växter. Att det är vackert väder, med lagom sol och värme gör sitt till och är aldrig fel.

Jag tror inte att trädgården någonsin blir färdig, eller klar. Och det är antagligen heller inte meningen. Det är nog så, i min bok, att en trädgård är ett ständigt pågående projekt, något som lever ett eget liv, varsamt påverkat av mina tankar, mina händer och mina spadar och krattor. Och det är nog bland annat det som är meningen, med trädgården, och livet. Samtidigt är trädgården en källa till fotografering, vilket inte heller är fel. 

På återseende//Göran

Dimma i Trollbäcken

Tidiga morgnar är alltså ingenting för mig normalt, vilket är synd, eftersom jag förstått att det händer mycket, inte minst ljusmässigt i arla morgonstund. Just nu blir det till exempel väldigt fin dimma tidigt på morgnarna, beroende på våra varma augustidagar med påföljande kalla nätter, v ilket gjort att vi på sistone kunnat beundra underbara bilder med dimma,  med den här skira, lite drömska och trolska stämning som kan bli i bästa fall.

Idag var jag emellertid tvungen att gå upp tidigt, för att skjutsa makan och dottern till flyget, eller i alla fall tåget ut till Arlanda. Dimman låg tät när vi gav oss av vid 5-tiden, så pass att det inte var helt lätt att köra på sina ställen. Och den var kvar, även när jag kom hem en timma senare.

Eftersom morgonen ändå var förstörd så bestämde jag mig för att göra dygd av nödvändigheten, så jag greppade kameran och tog mig till en närbelägen liten badsjö vi har i skogen här precis i närheten, i hopp om att dimman låg kvar även där. Det gjorde den, och jag fotograferade.

Intressant nog var jag inte ensam. Jag hörde, lite till min förvåning, röster genom dimman, och när jag kom fram såg jag paret som satt på bryggan med varsin pilsner, med en brasa tänd. Vi kom i samspråk, det visade sig att de var på väg hem efter en släktfest, hade stannat här på grund av morgonens stillhet och stämning och blivit sittande och gjort upp en eld. Jag blev också kvar, det var mycket riktigt en särskild stämning och stillhet, alldeles vindstilla, med dimman som bäddade in detaljerna i omgivningen och suddade ut gränserna, och drygt en timma gick under stilla samvaro i värmen och sprakandet från elden.

Så det blev en välsignad morgon. Kaffet smakade särskilt gott, tillsammans med morgontidningen, när jag kom hem, och jag hade den här känslan av en dag som startat riktigt bra. Den blev inte sämre efter den tupplur jag ändå unnade mig efter frukosten…

På återseende//Göran

Hur definierar man sommar?

Jag är övertygad om att det finns lika många definitioner som det finns människor, sommaren är så högst personlig och det finns lika många anledningar till vad som är sommar för just mig. Eller dig.

Vi lever i de fyra årstidernas värld, men just sommaren har ju kommit att bli den viktigaste årstiden. Ingen annan gång är vi så noga med väderleksrapporten, ingen annan gång har vi så stora förväntningar på vad som komma ska, ingen annan gång gör vi upp sådana storvulna planer på vad som ska göras, vad som ska ses, vad som ska upplevas. Och sällan blir vi mer besvikna… Den sommar som i maj ter sig oändlig har i augusti krympt ihop till nånting som bara svischade förbi:

– Var det verkligen allt? Kan man inte få en till, eller göra om?

– Jo, men inte förrän nästa år…

Något som för mig definierar sommar är smultron. Jag vet inte varför, men smultron ger för mig bilden av solbelysta dammiga grusvägar på landet med sommarblommor i dikena, barbenta barn som på väg till badet trär upp de röda bären på ett grässtrå, och smaken av solmogna smultron, den söta, lite syrliga och alldeles speciella smaken är ju obetalbar. Det här är sannolikt en vanlig bild. Egentligen har jag inte upplevt den så ofta själv, men den finns ju beskriven i så hög grad, att den blivit del av hur jag ser sommaren.

Därför blev det så roligt när jag upptäckte att det finns plantor man kan skaffa till sin egen rabatt – för visst var det så att det inte gick att odla smultron tidigare?

Och nu har jag alltså egna smultron. Soliga dagar som idag är det en fröjd att böja sig ner, plocka några mogna bär och äta direkt ur handen. Dessutom är det ett led i min nya satsning att odla egna bär och grönsaker, även om smultronen har hamnat i perennrabatten, som marktäckare. 

Sen finns det ju naturligtvis så mycket mer som är "sommar", men det är, som man säger, en annan historia. 

På återseende//Göran

I fokus

Provar lägga ut en bild som jag tycker är fett najs. Kanske inte sjukt bra, men ändå lite kul...

På återseende//Göran