Övning ger färdighet!

Hej!

Det var ett tag sedan jag skrev en blogg, ännu längre sedan det handlade något om ambulansverksamheten som jag jobbar i. 

Idag blir det bilder från en övning vi hade på vår station i Jönköping. Det roliga på dessa övningar är att deltagarna kommer från hela vårat distrikt, vi får träffa kollegor från våra närliggande stationer som Värnamo, Eksjö, Nässjö mm.

Vi får lära känna varandra lite mer än korta möten på akuten när vi lämnar av våra patienter. Det underlättar samarbetet på fältet i samband med olyckor mm.

Övningarna denna gången handlade bla om hur vi kan/skall stoppa svåra blödningar. Vi delades in i två gäng och tränade på olika situationer. Som avslutning en övning där vi tävlade mot varandra i en slags stafett.

Håkan var en av instruktörerna.

Tidtagning för att simulera den stress det kan vara på en olycksplats.

Det är lite kallt ute så det är bra att vara väl klädd medan man väntar på sin tur i stafetten.

Dockan var riktigt tung, uppgiften var att få upp den från marken och släpa den en bit till säkerheten.

Här tränades det att lägga tournique på lår eller armar. En tournique är livräddande vid stora blödningar.

Yes!! Vi vann!

Det segrande laget!

Ja det var lite bilder från en kylig men rolig och givande övningsdag.

Trevlig helg tillönskas alla läsare!

Daniel

Orkar ni med lite bilder på biätarna i Maglarp?

Hej!

Det är ju bara att skippa inlägget om ni inte vill se fåglarna. Nu har alltså även jag tagit mig ner till Skåne, närmare bestämt utanför Trelleborg för att se, njuta och fotografera lite biätare.

Jag hade inte åkt dit om det inte vore för ett studentfirande i Lund. Min systerson tog studenten samma dag. Lämnade Jönköping vid fyra tiden för att hinna med både biätare och styltlöpare innan studentfirandet.

Det har ju visats mängder av foton på dessa biätare och jag kan förstå om en del tröttnar på att se samma fåglar om och om igen. Bilderna blir väldigt lika, har i alla fall några som kanske ser lite annorlunda ut. Jag får väl läsa vad ni tycker...

Biätarna häckar i en liten backsvale koloni nära Maglarps skjutbana utanför Trelleborg. De har häckat i Skåne de senaste 2-3 åren, några enstaka fåglar så de är riktiga "rariteter" i vårt land. När jag i mars-april var nere för lite volontär jobb i Sydsudan hade jag nordsträckande biätare nästan varje dag, ibland upp til 40-50 fåglar. 

Här sitter en biätare strax nedanför några bohål.

Här lämnar en biätare ett bohål. Vi kunde se hur de grävde i sanden med sina klor, sanden sprutade ut vid bokanten.

Inte riktigt skarpa de senaste fotona men tyckte det var kul att få med skuggan av fågeln. Ser nästan ut som den är jagad av en rovfågel.

En bild tagen genom en lucka i bladverket.

Den här lilla roten/grenen var en favoritplats för biätarna.

Under hela tiden jag var där förekom det uppvaktningar av hanen, de levererade getingar, humlor och annat gott till en väntande hona.

Mätta och goa biätare.

Den här grenen var också ett ställe med mycket action.

Geting på menyn denna gången.

Här sväljer honan ner en gobit. Som ni kan se var det mycket insekter i luften.

All uppvaktning betalade sig, hanen fick para sig med honan. Kul att jag fick se det.

Hoppas det blir en lyckad häckning. Totalt såg jag 5 fåglar samtidigt, dagen innan hade en flock på ca 25 fåglar hållit till i området.

Avslutar med några flygande fåglar, biätarna är riktigt svåra att fånga på bild i luften.

En backsvala i bakgrunden

Tack för uppmärksamheten, ni som orkat läsa hela inlägget. 

Trevlig helg!

Daniel

Jönköping International Business School, JIBS

Hej!

Udda rubrik kanske men här får du en förklaring.

Efter 4 års studier tog vår yngste son sin civilekonom examen igår. Vi är ett par otroligt stolta föräldrar. Ceremonin var på SPIRA, Jönköpings kulturhus.

Över 200 personer som skulle få sina examensbevis.

Högskolans kör sjöng

Olika högheter som skulle tala eller dela ut examensbevisen

Studentkårens ordförande fick tala först, allt var på engelska

Ordförande/chef för något supportteam som studenterna kan vända sig till efter examen

Dean och director Johan Klaesson, enda namnet jag minns

Här får Joel sitt bevis

Döm om vår förvåning och stolthet, han fick också äran att komma med på JIBS Honour List för att ha gjort bra ifrån sig. En överraskning för han och oss.

En fanfar för alla studenter!!

Hans studiegrupp och närmaste kamrater under utbildningen

En stolt mor

Efter ceremonin var det fotografering utanför universitetet

Skolans director och ceremonimästare

Många glada och lyckliga ungdomar som nu skall påbörja en ny sorts skola i livet.

Lycka till alla!

Daniel

Att vara herde i Sydsudan

Mata!

Något av det viktigaste för många i Sydsudan är deras boskap. Att ha många kossor, getter, åsnor mm är grunden i mångas liv. Hur många kor får jag för min dotter i hemgift? 

Vem är det då som tar hand om djuren? 

Det är killarnas och männens uppgift, under mina resor i landet har jag aldrig sett en tjej eller kvinna ta hand om djuren. Unga pojkar får valla getter nära byn till en början, ju äldre de blir får de mer ansvar. I övre tonåren och som vuxna män kan de vara borta i veckor, månader när de för sina djur till grönt bete. Bilderna i detta inlägg är blandade foton från mars 2017 till mars 2024.

I början har pojkarna käppar, pilbågar med sig för att föra djuren dit de vill eller för att försvara sig. När de blir äldre är det automatvapen som gäller.

Vet inte varför geten var tvungen att gå på detta sättet, någon som har en tanke?

Nyfödd då kan blir du buren av "herden"

"Den gode herden" kallar jag bilden

Det syns kanske inte så bra men beväpnad är han medan han bär på en nyförlöst kalv

Dessa beväpnade herdar finns överallt. Den som har vill ha mer sägs det, ett stort problem i Sydsudan är alla dessa räder olika herdar gör mot andra för att stjäla kor eller getter. Det dödas flera hundra människor varje år i dessa räder. Strax efter vi lämnade Sydsudan dog 42 och flera hundra skadades i en stor attack i det området vi varit i. Personligen har jag aldrig varit rädd eller orolig att drabbas. Vi har aldrig utsatts för hot.

En ung pojke i Lotimor med några kor och getter

När vi var i Lotimor nu i mars fick jag se något jag inte sett innan hos en herde i området. Kan man kalla det utveckling?

Utveckling eller? Inga vapen i alla fall. Här ute finns inget mobilnät så han kollar på något inspelat/lyssnar på något inspelad musik. Har märkt att allt fler har smarta mobiltelefoner även här ute i ödemarken. Närmaste mobilnät finns i Etiopien

Avslutar med 2 svartvita bilder på herden

När vi sover här ute i Lotimor brukar man på kvällarna höra hur det sjungs i hyddorna omkring, man hör kossor, åsnor låta. Syrsor, nattskärror spelar i nattmörkret. I år kom en ny "röst" in i kvällskören, ljudet av en inspelad film, allt på högsta volym, det finns nog inget annat läge här i Afrika. Det skar lite inom mig men...

Det var allt, några bilder och tankar kring herden som startade med killen här ovan.

Daniel

Skolan i Lotimor, Sydsudan

Mata!

Redan på 90-talet byggdes det upp en skola av katolikerna i Lotimor. Tyvärr har det varit lite si och så med driften av skolan genom åren, fungerat emellanåt. Får man ingen lön så går det inte att vara kvar, alla vill ju kunna försörja sig själva och sin familj. När "vi, lite blandat folk med anknytning till Pingstkyrkan i Jönköping" kom till Lotimor för första gången i mars 2017 fanns det ingen fungerande skola. Inga lärare, inga skolbänkar, skolböcker mm och getter, höns gjorde sina behov i klassrummen. 

I ett land med endast ca 25% av befolkningen som kan läsa, skriva och räkna är utbildning till alla verkligen något att satsa på. Det ville vår församling men hur får man till en långsiktigt lösning? Det tog ett tag men sedan ca 5 år finns det nu en fungerande skola. Skolbänkar, undervisningsmaterial, lärare och allt fler elever. Nu är det för få klassrum, man löser det med att ha två "griffeltavlor" en på var kortsida. Två klasser i rummet, vända åt var sin tavla. Ni kan tänka er att det inte är så lätt att undervisa eller lyssna. 

En av våra målsättningar med resan i vår var att bygga två klassrum på dryga 2 veckor, vi hade 2 byggare med oss. Vi sjukvårdare skulle jobba på den lokala kliniken, utbilda lärarna lite samt göra en hälsoundersökning på minst 100 elever. 

Vi tyckte vi förberett allt, i god tid men tyvärr gick det inte som planerat. Detta drabbade våra byggare värst. I ett land med ca 30 mil asfalterad väg är transporter med dåliga lastbilar alltid ett riskmoment, denna gången slog det hårt mot oss. Det krävdes totalt 4 olika lastbilar för att få fram all utrustning för bygget till Lotimor men då hade vi redan varit tvungna att lämna byn. Alla förseningar gjorde att vi mötte lastbilen strax innan den kom fram till Lotimor.

Blir nog ett långt inlägg...

David och Dennis, "våra byggare" längst till höger i bild. 

Nu har det trots allt strul ordnat sig och nu står skolbyggnaden färdig och kan användas som skola, samlingssal och kyrka om man så vill. Bra jobbat Koma, Joseph mfl!!

Nybygget med en solcells lampa utanför.

Varje morgon kl 05 slås det i den gamla däckfälgen för att barnen i bygden skall höra att det är dags att börja göra sig i ordning för skolan, nästa "klockringning" blir strax innan kl 06. Har du inte vaknat av alla tuppar i grannskapet vaknar du då:)

Samling utanför skolan, eleverna släntrar in en efter en. Varje dag startar med nationalsången och lite andra sånger ofta någon kristen sång.

Upptäckt:)

De yngsta var nog inte mer än 5-6 år gamla.

Det är många olika organisationer, församlingar, second hand butiker mm som bidrar i Sverige så att skolan fungerar. Det långsiktiga målet måste vara att de skall vara självförsörjande på allt och den egna regionen/staten skall sköta detta men det kommer nog inte ske de närmaste åren. 

Roligt att se många tjejer i skolan. Det är många (män) som anser att en flicka som kan läsa och skriva är mindre värd, man får mindre kor för henne när hon gifts bort. Det här med kossorna är det viktigaste känns det allt som oftast. 

Ruth, ung tjej som nu kan läsa, skriva, räkna och föra ett enkelt samtal på engelska. Nu kan vi snacka engelska med många av barnen, det fanns inte "på kartan" för några år sedan. Engelskan är ett av de officiella språken i landet och all undervisning i skolorna skall vara på engelska. Lärarna här kan stamspråket Nyangatom då det är väldigt likt deras eget. Lärarna är från Kenya. 

Nu byter jag lite fokus

Hälsoundersökning på 100 barn var målsättningen. Vi hade Titus och Daniel som tolkar i vår undersökning. Vi tog längd, vikt, mätte med MUAC-armband för att hitta eventuella undernärda barn. Frågade lite om ev sjukdomar, hade lite frågor kring trygghet, trivsel. Vi var intresserade var de tog sitt vatten(från flodbädden, brunnarna), hur många mål mat om dagen de åt, sanitet(var bajsar de?) 

Vad får de hjälpa till med i hemmet, är det någon skillnad mellan pojkar och flickor, ändras det när de blir äldre?

En fråga var om vilka drömmar de har. Många svarade att de ville bli lärare, kanske en effekt att det var två lärare som ställde frågan? En skulle bli guvernör över regionen, någon datatekniker, en annan veterinär. 

Vi hade tryckt upp färdiga dokument så det skulle bli lätt att fylla i uppgifterna.

Marie och Daniel 

Helen och Titus

Mycket nyfikna barn

Ännu en till handlingarna:)

Vi hann med ca 50 stycken, dagen efter var vi lite abrupt tvungna att snabbt lämna Lotimor så vi hann inte fler men lärarna gjorde 50 till efter vi åkt som vi nu fått. Skall bli kul att läsa dem och göra lite analyser.

Om vår hälsoundersökning visade på några akuta hälsoproblem, noterades det och lärarna tog informationen vidare till föräldrarna som fick ta med sina barn till "hälsocentralen".

Marie som tidigare jobbat på hudkliniken blev dock sugen på lite "jobb" när hon såg dessa fötter.

Det visade sig vara ett problem han levt med i flera år.

Vi fixade ett spontant fotbad, med lite varmt vatten från våra termosar och en plastpåse.

Vilken skillnad eller hur?

Under kompisarnas glada miner fick han lite god fotvård.

Nysmorda fötter

Hur det blev med hans fötter vet jag dock inte, här i Sverige hade vi nog löst hans problem rätt enkelt.

Har du läst hela vägen hit skall du ha en eloge, det blev lite långt idag men tycker det är viktigt och kul att berätta om människorna/händelserna jag mött under min resa.

Hälsningar,

Daniel