Nu startar den fysiska resan till Sydsudan

Hej!

Ni som läst mina bloggar genom åren vet att jag då och då åker till Sydsudan för lite volontärarbete. Hälsovård och utbildning av nya sjuksköterskor brukar stå på programmet. Så även i år, nu blir det nästan 3 veckor i Juba, Kapoeta och Lotimor. 

Den fysiska resan startar om 1 timme, i tanken har den pågått i månader med olika förberedelser.

Vi ses o hörs om några veckor!

Lämnar ambulansen i Jönköping ett tag för att se dessa i stället.

Längs den här vägen skall vi åka

Lotimor

Ett verkligen speciellt minne från kliniken. Barnen hade aldrig sett en boll innan, men snart fick vi dem att leka av full lust

Efter Lotimor, Kapoeta för lite undervisning i hälsa o sjukvård

Givetvis hoppas jag på lite fågelskådning 

Njut av våren!

Daniel

Ett bildspel för fågelskådare om Sydsudan??

Hej!

Om en månad skall jag, om inte pandemin sätter käppar i hjulet visa bilder igen från Sydsudan. Detta på en fågelklubbs årsmöte. Har förklarat att jag inte har så mycket fågelbilder från mina resor där, då syftet varit ett helt annat. 

De får allt nöja sig med några få men får se en hel del annat som berör, hoppas jag.

En brun glada, den vanligaste rovfågeln i världen sägs det

Målet på resorna har ofta varit Lotimor, en liten by mitt ute i ingenstans

Vägen dit kan vara svår

På väg in i Sydsudan från Kenya

Jag hann ta upp kameraväskan:)

Vägvisare är bra att ha, enda vägskylten jag sett i Sydsudan

En del spännande möten blir det med, han nöjde sig med en flaska vatten

Vid en liten paus hann jag se denna blåkråka

En slags tofsvipa

Blir en del det dagliga livet i byarna, här något sällsynt. En man som hämtar vatten, jag har aldrig sett det någon mer gång

En del om vårt hälsoarbete lär det bli

Ledsen men trygg i mammas famn

Testkittet för malaria liknar våra snabbtest för Covid-19. Pratade med en av våra lärare i Lotimor innan jul(jullov och hemma i Kenya). De hade inte hört talas om Covid 19 innan vi berättade om det för dem. Inga fall av corona i Lotimor eller i hans by i norra Kenya(Lokichoggio)

En del av personalen på "vårdcentralen"

Nu flyger vi vidare

Storyn om husvagnen måste vara med

Ja det var ett litet urval av fågelbilder. Det svåra blir att väva in de bilderna bland allt annat. När jag kollade igenom mina mappar från de olika resorna noterade jag att jag under senaste resan febr 2020 inte tog en endaste fågelbild

Go natt!

Daniel

With Mission Aviation Fellowship to Lotimor, South Sudan

Hej!

Jag har i de senaste inläggen varit i Sydsudan. Vi fortsätter dit, denna gången vill jag lyfta en organisation som gör en fantastisk insats i Sydsudan och på olika ställen över världen. MAF en kristen organisation som hjälper alla möjliga organisationer att hjälpa människor med sjukvård, medicin, mat, vatten och annan katastrofhjälp, detta genom att flyga ut hjälpen.

I många länder är vägnätet en katastrof, ffa under regnperioder. I Sydsudan blir upp till 60% av landet onåbart med bil under regnperioderna. 

Jag har varit i Sydsudan 5 gånger nu och skumpat omkring i en bil i timmar/dagar på mina resor. Resan till Lotimor med bil från Kapoeta kan ta från minimum 15 timmar upp till 3 dagar beroende på väglaget.  Med flyg tar det ca 30/40 minuter. Här kommer 2 bilder på hur vägarna kan se ut.

Lena och Linda från Korrespondenterna med i bilen.

Med vägar...kan man kalla det en väg, som dessa förstår ni att det kan ta tid att nå sitt mål.

Nu i februari 2020 skulle vi(Marie, Jocke och jag) få möjligheten att flyga till Lotimor från distriktshuvudstaden Kapoeta. Vid Lotimor finns en liten airstrip på ca 600 meter. Inte testad ordentligt...brr lite nervöst var det allt.

Medan vi väntade vid airstripen i Kapoeta såg jag detta.

Oops någon slags mina/sprängladdning har kommit fram efter regnen. Detta bara 50 meter från landningsbanan.

Här landar vårt plan, har glömt vad modellen heter Caravan tror jag, kan som mest ta 12 passagerare. Nu tömt på de flesta sätena då detta är tänkt att bli den första landningen med passagerare i Lotimor.

Men innan vi lyfter ber vi en bön tillsammans med piloten.

Det var häftigt att kunna följa med hur vi flög, jag kände igen flera landmärken. Vägen ni ser nedanför platån har invånarna från två byar anlagt, Lotimor och Lotakawa. De har fått lite machetes och mat från oss som stöd. De röjde ca 100 km, en 6 meter bred väg. Den nya vägen har gjort det möjligt för World food program och andra NGO:s  att nå Lotimor med nödhjälp.

Närmaste samhälle till Lotimor heter Nanyangachor, med bil tar det mellan 7 timmar och 1 dag att köra. När vi passerade Nanyangachor i luften sa piloten i mina hörlurar, "prepare for landing in 5 minutes". Fem minuter!! Wow!

Lotimor från ovan, med berget Naita och Etiopien i bakgrunden. Nyangatomfolket som bor här finns i bägge länderna och vandrar fritt mellan Etiopien och Sydsudan.

En del av Lotimor. Det var nu nervositeten/oron gjorde sig påmind. Skulle vi landa eller skulle piloten tycka att landningsbanan inte såg ut att duga. Skulle en ev landning gå bra??

Två överflygningar på ett par meters höjd..."it looks okey, i´ll go for a landning" och vips så stod vi på backen. Vilka skickliga piloter MAF har!!

En nyfiken skara mötte oss, underbart att se bekanta ansikten.

Alla ville hälsa på piloten.

Landningsbanan, ca 600 meter lång, även den röjd av byborna.

Några miljöbilder kring airstripen.

Medan vi gick till byn(30 minuters promenad) gjorde piloten en ordentlig kontroll av airstripen, mätte längd, vinklar, fotograferade etc. Väl tillbaka i Juba gör han sedan en sammanställning med alla fakta,  så att andra piloter kan få den information de behöver för att kunna göra en säker landning i framtiden. 

På väg för att kolla planet.

Det här fotot är taget från byn, man kan se planet som en liten prick. Mötet med byn äldste, lärarna, sjukvårdarna berättar jag om en annan gång. Vi var bara i Lotimor några timmar, piloten måste ta sig till Juba efter ha lämnat av oss i Kapoeta, att flyga/landa i mörker är inte att rekommendera.

Innan avfärden

Hej då! Hoppas vi ses snart igen.

Testflygningen gick ju kanon! Piloten gjorde lite beräkningar på hur mycket last vi skulle kunna ha med inför kommande resor. Det går att landa med rätt mycket last men inte tvärtom att lyfta med samma vikt, landningsbanan är för kort för det. Vi kan ta med upp till 800-1000 kg plus 3 personer, den här informationen är guld värd inför framtida resor.

Ja det här blev ett långt inlägg, men jag tänkte det var kul att ge er liten inblick hur det kan se ut att flyga/landa på små landningsbanor. 

Nu i Covid-tider gör MAF ett stort arbete med att flyga ut testutrustning, skyddsutrustning, läkemedel både i Kongo och Sydsudan. 

Sköt om er!

Daniel

Ringmärkt i Ungern

Hej!

En del av er vet att jag är fågelskådare, jag har också jobbat med ringmärkning av fåglar på Ottenby, Capri och hemma vid Landsjön. När jag är ute och reser har jag alltid kikare med mig.

Har sett ringmärkta fåglar i Afrika vid något tillfälle men jag har inte sett någon ringmärkt människa:)

Nu i september när jag skulle undersöka en patient såg jag i ögonvrån handen på en kvinna intill. Var det inte en fågelring på hennes finger??

Var bara tvungen att kolla, jo visst var det en fågelring. En stor ring, en ungersk ring. Skulle tippa på att den är för en större rovfågel.

Med tolkens hjälp fick jag reda på att hon köpt ringen på en marknad i Kanganten, Etiopien. Kanganten ligger nära Lotimor och Nyangatomfolket vandrar ofta över dit för att handla, träffa släktingar och ibland söker de även sjukvårdshjälp där.

När hade hon varit där då? Jo under förra torrperioden...hmm när e den då? Jo någon gång mellan september och mars. Lite vaga uppgifter att lämna till Ungerns ringmärkningscentral men det skall bli mycket spännande att få höra vad det var för fågel som haft den på sitt ben. Får återkomma när jag fått svar från Ungern.

Har ni träffat på ringmärkta fåglar någon gång?

Ha de gott!

Daniel

Rent vatten är inte för alla...eller?

Hej!

Vi fortsätter min resa i Sydsudan. Kom hem för några veckor sedan. När vi besökte Mark i Naliel, Sydsudan fick vi vara med om något fantastiskt.

Vi fick se hur ett gäng brunnsborrare fick upp vatten, rent vatten! Det är inte lätt att hitta vatten, långt i från alla försök resulterar i att man får upp vatten. Ni skulle sett glädjen bland byborna!

Hemma i Sverige kan vi bara ta fram ett glas, öppna vattenkranen och så har vi rent, drickbart vatten...så är det inte överallt. Att få se hur vattnet kom upp var en mäktig upplevelse, att lite mer förstå betydelsen av dessa vattenpumpar tog tag i mig.

Underbart rent vatten!

Så här ser det ut på lite håll.

Naliel ligger i sydöstra Sydsudan och låg längs vår resväg till vårt mål, Lotimor. Vi sov över här en natt hos Mark Keeter, en kenyan som tillsammans med 3 andra familjer har ett stort hjärta för Sydsudan och håller på att bygga upp ett compound i Naliel. En vattenpump är en av investeringarna.

Här kommer vattnet!

Snabbt kom några fram och ville dricka av vattnet...hmm jag har ingen flaska, något kärl att samla upp vattnet men jag har ju stövlar på mig:)

Hoppas han sköljde ur smutsen i stöveln först.

Tacksamheten och glädjen var stor.

När de vuxna fått nog fick barnen smaka.

Att få en vattenpump till sin by/närområde är stort. Vattnet är oftast mycket rent, vilket ger mindre mag och diarrébesvär, tidsåtgången för att hämta vatten blir mycket mindre vilket kan göra att fler tjejer/kvinnor kan hinna med att gå i skolan(om det nu finns någon fungerande i närheten). Det är ju oftast så att det är kvinnorna/tjejerna som får hämta vatten.

Får du med detta "fotografen"? Den lille killen hade koll på mig.

Brunnsborrarna kom från Kapoeta, distriktshuvudstaden i området(en halv dags färd från Naliel) och då vi hörde att det fanns 2 vattenpumpar i området som var obrukbara bad vi dem om hjälp att fixa dem när de ändå var i området. En insamling bland oss betalade för detta.

Det kändes väldigt gott att kunna bidra att 2 vattenpumpar kom i bruk igen. Nu till jul kanske vi alla skulle skänka en slant till någon biståndsorganisation som borrar efter vatten? 

Ha nu en go vecka!

Daniel