Mer Sydsudanbilder

Hej igen!

Jag fortsätter min minnesresa i Sydsudan. Blir en drös blandade bilder som inte kommit med här innan, kanske någon förresten. En del kan finnas på fb eller Instagram. Rätt många bilder idag.

Röd näbbad Oxhackare, här på en åsna.

Engelska lektion i Lotimor Sydsudan, ett stenkast från Etiopien, mitt ute i ingenstans, underbart!!

SIDA finna med på ett hörn.

Ruth.

Hona och hane Redbellied Firefinch.

Ratteling Cisticola.

Taita Fiscal. Berget i bakgrunden heter Naita och ligger i Etiopien.

Sista lunchen i Lotimor för denna gången i alla fall...

Inget vidare väder eller vägar för en bil utan 4-hjuls drift, stor risk för att vi skulle fastna.

Mycket djupa lastbilsspår, bredare än våran bil gjorde allt ännu svårare.

Fast igen, 50 meter kunde ta 1 timme. Vi högg ner grenar och la stenar mm under däcken för att få något fäste för att komma framåt.

Leran sprutade ner oss hela tiden när bilen kom iväg en bit.

Minsta lilla uppförsbacke var en utmaning. Efter ca 3-4 timmar hade vi äntligen kommit till ett område utan lera. Vad är det som står på vägen där framme? Vi hade varit ute och puttat på bilden bara någon minut innan.

En leopard!! Var e kameran? Jag sitter längst bak, kameran i bagaget, kunde nå den, snälla spring inte iväg!! Ni kan förstå paniken hos mig:) Fick 4 suddiga bilder genom en smutsig ruta men vilken upplevelse för oss!!

På kvällen kom vi till nya utmaningar. Här vill vi inte fastna och bli sittande hela natten.

Framme i Nachochockopele och vi kan andas ut. Joseph Baiga var grym vid ratten! Hans mantra var hela tiden uppmuntrande till oss "slowly slowly we will make it".

Nästa dag har vi nått Kapoeta, vår bas. Här har vi haft utbildning för blivande sjuksköterskor och barnmorskor. 

De i rosa kläder skall bli barnmorskor de andra sjuksköterskor.

När det är över 50 grader varmt ute behövs det mycket vatten. Det ni ser på bilden är ett sk Sydsudanesiskt kylskåp. Blöt lite toapapper, linda runt flaskan med vatten. När pappret torkar drar den ut värme från flaskan och vattnet blir betydligt svalare och godare att dricka.

Tidigt på mornarna tog jag mig en promenad för att se lite fågel om möjligt. Här en Nubian Woodpecker, tror jag i alla fall.

En Silverbird.

White-Crested Helmet Shrike, långa namn på en del.

På promenaderna kan man också fota det dagliga livet i byn/stan.

På väg hem från matmarknaden.

På söndagen går man till någon kyrka, här några barn som sjunger och dansar.

Tjejernas handdockor var en given succé.

En sista bild. Nu blir det nog inte så mycket från Sydsudan på ett tag...i alla fall. Jag åker gärna dit igen om jag kan vara till någon nytta.

Trädgårdsbylbul, ser nästan lite kära ut.

Önskar er en fortsatt trevlig helg.

Daniel

Svartvita möten i Kapoeta, Sydsudan

Hej!

Jag har i stort sett redigerat färdigt bilderna från min senaste resa till Sydsudan, tror det bara är några fågelbilder kvar. Gillar ju svartvitt ffa på människor jag fotat, så här kommer en salig blandning av personer jag mötte under resan.

Some photos in black and white from my latest trip to Kapoeta, South Sudan in september 2022.

Jag bad henne ta av munskyddet, ville se hennes vackra leende. Alla bilder här ovan är tagna på sjukhuset i Kapoeta.

Magdalena

Filip med ett av Dorkas barn

Marie

Dorkas, en mycket driftig ung 20-årig kvinna. Hade 2 tvillingar och väntade nu ett barn till. Kunde 4-5 stamspråk och grym på engelska, ledare för en kvinnogrupp som besökte sjukhuset, fängelset och som också var med i ett odlingsprojekt vi stöttar. 

Det var inte mitt fel!!

Nyfiken men ändå lite försiktig, rädd?

Bilderna här ovan är tagna på ett par gudstjänster vi var med på under söndagarna.

Pastor Jackson

Jackson inspekterar all-aktivitetshuset som är under uppbyggnad på kyrkan compound.

Joseph Koma, byggherren en underbart rar man.

Diplon, intyg är viktigt att få om man gått en kurs av något slag. Öppnar dörrar för jobb. Stories for life heter kursen hon gått. Man använder olika berättelser för att öppna upp för samtal i olika ämnen som hälsa, sanitet, könsroller, utbildning, odling mm. 

Helen

Eddie

På kyrkans compound finns en vattenpump som de boende i närheten får använda, det är väldigt vanligt att barnen får hämta vattnet.

Vi skulle inte gå så mycket utanför vårt boende men jag kunde inte hålla mig mer än ett par dagar sedan var jag bara tvungen att ta lite promenader. Blev kompis med dessa grabbar, de hängde alltid utanför hotellet(om vi nu kan kalla det för det), de hoppades på att få någon att åka med på deras motorcykel taxi. Jag avstod alltid denna gången men gjort det vid tidigare resor. Brukar funka bra här i Kapoeta där det inte går att köra fort pga dåliga vägar.

Hoppas ni haft en trevlig helg och inte stressat för mycket. Nu skall jag återgå till att göra mina kalendrar som skall bli julklappar till nära och kära.

Daniel

På sjukhuset

Go kväll!

Ett ögonblick fångat på sjukhuset i Kapoeta, Sydsudan.

Vad tänker han på?

Daniel

I en annan tid, i en annan del av världen...

Hej!

Hoppas ni alla mår bra! 

Jag är ok, chillar lite vid datorn efter ett dygns ambulanstjänst. Tänker på tiden innan Covid-19, på vad jag/man gjorde och hur man/vi gjorde saker.

Redigerat lite bilder från Sydsudan igår, så naturligt går tankarna dit också. Läser på nätet om hur Covid-19 också drabbat landet, läser om dödsskjutningar i Kapoeta, staden jag var i nu senast. Regnet bara öser ner där nere, gräshopporna äter upp den gröda som kan finnas. Ja listan kan göras lång på utmaningar mina vänner möter var dag.

Igår blev det lite bilder från sjukhuset i stan, här kommer de i svartvitt.

Alla får betala 10 SSP(Sydsudanesiska pund)detta är mindre än 1 krona. Pengarna används för att odla grönsaker som sedan används till mat för patienterna.

Abraham bearbetar jorden för att kunna så. Allt arbete gjordes för hand med som synes ganska dåliga redskap.

Abrahams son hjälper till med bevattningen.

Förmannen 

Mormor med ett av sina barnbarn registreras inför mottagningsbesöket.

Satiro, en clinical officer var den som behandlade patienterna. En clinical officer har sex års vårdutbildning och är ett mellanting mellan läkare och sjuksköterska. Det var lite svårt att sitta med och se hur 24 av 26 patienter fick antibiotika när kanske bara ca 5-6 egentligen hade symtom som motiverade den behandlingen. Det var inte bättre med vilka som fick malaria behandling, 20 av 26 fick det, trots att flertalet hade negativt malariatest!

Vi hade bra diskussioner men han köpte inte mina argument för att vara lite mer sparsam med dessa behandlingar trots han gick emot sin egen regions riktlinjer. 

Idag är Marie med och följer arbetet med patienterna.

Joakim vår infektionsläkare i samspråk med sjuksköterskan som hade ansvaret på den enda avdelningen för vuxna patienter.

På apoteket.

Allt skrivs ner för hand, namn, kön, ålder, symtom, diagnos och given behandling. Det känns som om det är lång tid kvar innan digitaliseringen når hit.

Väntan här med. Ett besök på den öppna "outdoor" mottagningen tar flera timmar. Man får vänta på att registrera sig, på vårdgivaren, på eventuell provtagning, svaret och sedan vårdgivaren igen och till sist vid apoteket.

Äntligen, kanske den här kvinnan tänker. Nu skall jag få min medicin. Apotekaren förklarar hur patienten skall ta sin medicin. Att lämna ut skriftlig information är oftast inte lönt då över 90% av kvinnorna i området är analfabeter.

I nästa blogg skall jag berätta vad jag/vi sysslade med i Kapoeta med omnejd denna gången. Detta var femte gången jag var i Sydsudan.

Önskar er en go helg och håll er friska!

Daniel

Nu kan hjälpen nå Lotimor Sydsudan!

Hej!

Nyligen hemkommen från senaste turen till Lotimor i Sydsudan vill jag bara ge en kort rapport. Blir förhoppningsvis mer inlägg framöver.

Jag har i flera inlägg här på FS berättat om ett arbete att få till en väg till ett mycket avlägset område i Sydsudan. Ni får gå tillbaka i bloggen för att uppdatera er. Kortfattat, området är bl.a. svårt drabbat av svält och WFP(World Food Program) har inte kunnat nå området med mat, utsäde mm. Efter vårt första besök i området mars 2017 har vi jobbat för att röja en väg(100 km) för lastbilar dit. Vi har stått för mat till byborna, och deras familjer och utrustning(pangas, enkla sågar mm). Eftersom vi lovat mat ville alla vara med, vilket vi inte riktigt hade förstått. Vi hade räknat med typ 400 personer från 2 byar, nu försedde vi ca 6000 personer med mat i drygt 1 år.

De har gjort ett enastående arbete, slitit hårt för att förbättra sina egna livsförhållanden och öppna upp för utveckling av regionen de bor i. De har själva bett om vägen och har nu själva börjat jobba på en fortsättning till Etiopien som ligger ett "stenkast" från Lotimor. De tillhör en stam, Nyangatom som finns på bägge sidorna av gränsen och är seminomader så de rör sig mycket mellan länderna. Nu några bilder från vägen:)

Sex meter bred väg, buskar, stora stenar, träd och rötter skulle bort. Vår utrustning räckte inte till alla så en del använde vassa stenar för att hugga ner träd och buskar.

Bengt Klingberg är en av initiativtagarna. Här spelar vi in en film om vägen. Kommer att lägga upp den när den är klar.

Nu åker vi till Lotimor:)

Det är fortfarande en tuff, jobbig väg men nu kan lastbilar ta sig fram, vilket var omöjligt förut. För oss med jeepar går resan till Lotimor mycket snabbare. Snitthastigheten på den "väg" vi använde innan var 7 km/h under långa sträckor.

Målet för resan/vägen Lotimor, enligt mig en otroligt vacker plats. 

När vi efter att ha jobbat med sjukvård, brunnar och samhällsuppbyggande arbete lämnade området, mötte vi på hemvägen två lastbilar från WFP. En av dem var på väg till Lotimor!! 

Känslan jag/vi känner går inte med ord att beskriva. 

Vårt arbete i området kommer att fortsätta men nu kan vi i "bocka av" en punkt på listan.

Daniel