Ögonblick

Livet består av många ögonblick, en del förevigar vi genom att ta ett fotografi andra genom att skriva ner dem andra försvinner bara bort i glömska. Mycket sport, natur och tankar om livet i stort, en slags dagbok.

I en annan tid, i en annan del av världen...

Hej!

Hoppas ni alla mår bra! 

Jag är ok, chillar lite vid datorn efter ett dygns ambulanstjänst. Tänker på tiden innan Covid-19, på vad jag/man gjorde och hur man/vi gjorde saker.

Redigerat lite bilder från Sydsudan igår, så naturligt går tankarna dit också. Läser på nätet om hur Covid-19 också drabbat landet, läser om dödsskjutningar i Kapoeta, staden jag var i nu senast. Regnet bara öser ner där nere, gräshopporna äter upp den gröda som kan finnas. Ja listan kan göras lång på utmaningar mina vänner möter var dag.

Igår blev det lite bilder från sjukhuset i stan, här kommer de i svartvitt.

Alla får betala 10 SSP(Sydsudanesiska pund)detta är mindre än 1 krona. Pengarna används för att odla grönsaker som sedan används till mat för patienterna.

Abraham bearbetar jorden för att kunna så. Allt arbete gjordes för hand med som synes ganska dåliga redskap.

Abrahams son hjälper till med bevattningen.

Förmannen 

Mormor med ett av sina barnbarn registreras inför mottagningsbesöket.

Satiro, en clinical officer var den som behandlade patienterna. En clinical officer har sex års vårdutbildning och är ett mellanting mellan läkare och sjuksköterska. Det var lite svårt att sitta med och se hur 24 av 26 patienter fick antibiotika när kanske bara ca 5-6 egentligen hade symtom som motiverade den behandlingen. Det var inte bättre med vilka som fick malaria behandling, 20 av 26 fick det, trots att flertalet hade negativt malariatest!

Vi hade bra diskussioner men han köpte inte mina argument för att vara lite mer sparsam med dessa behandlingar trots han gick emot sin egen regions riktlinjer. 

Idag är Marie med och följer arbetet med patienterna.

Joakim vår infektionsläkare i samspråk med sjuksköterskan som hade ansvaret på den enda avdelningen för vuxna patienter.

På apoteket.

Allt skrivs ner för hand, namn, kön, ålder, symtom, diagnos och given behandling. Det känns som om det är lång tid kvar innan digitaliseringen når hit.

Väntan här med. Ett besök på den öppna "outdoor" mottagningen tar flera timmar. Man får vänta på att registrera sig, på vårdgivaren, på eventuell provtagning, svaret och sedan vårdgivaren igen och till sist vid apoteket.

Äntligen, kanske den här kvinnan tänker. Nu skall jag få min medicin. Apotekaren förklarar hur patienten skall ta sin medicin. Att lämna ut skriftlig information är oftast inte lönt då över 90% av kvinnorna i området är analfabeter.

I nästa blogg skall jag berätta vad jag/vi sysslade med i Kapoeta med omnejd denna gången. Detta var femte gången jag var i Sydsudan.

Önskar er en go helg och håll er friska!

Daniel

Postat 2020-06-12 13:26 | Läst 1021 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera