Nu kan hjälpen nå Lotimor Sydsudan!

Hej!

Nyligen hemkommen från senaste turen till Lotimor i Sydsudan vill jag bara ge en kort rapport. Blir förhoppningsvis mer inlägg framöver.

Jag har i flera inlägg här på FS berättat om ett arbete att få till en väg till ett mycket avlägset område i Sydsudan. Ni får gå tillbaka i bloggen för att uppdatera er. Kortfattat, området är bl.a. svårt drabbat av svält och WFP(World Food Program) har inte kunnat nå området med mat, utsäde mm. Efter vårt första besök i området mars 2017 har vi jobbat för att röja en väg(100 km) för lastbilar dit. Vi har stått för mat till byborna, och deras familjer och utrustning(pangas, enkla sågar mm). Eftersom vi lovat mat ville alla vara med, vilket vi inte riktigt hade förstått. Vi hade räknat med typ 400 personer från 2 byar, nu försedde vi ca 6000 personer med mat i drygt 1 år.

De har gjort ett enastående arbete, slitit hårt för att förbättra sina egna livsförhållanden och öppna upp för utveckling av regionen de bor i. De har själva bett om vägen och har nu själva börjat jobba på en fortsättning till Etiopien som ligger ett "stenkast" från Lotimor. De tillhör en stam, Nyangatom som finns på bägge sidorna av gränsen och är seminomader så de rör sig mycket mellan länderna. Nu några bilder från vägen:)

Sex meter bred väg, buskar, stora stenar, träd och rötter skulle bort. Vår utrustning räckte inte till alla så en del använde vassa stenar för att hugga ner träd och buskar.

Bengt Klingberg är en av initiativtagarna. Här spelar vi in en film om vägen. Kommer att lägga upp den när den är klar.

Nu åker vi till Lotimor:)

Det är fortfarande en tuff, jobbig väg men nu kan lastbilar ta sig fram, vilket var omöjligt förut. För oss med jeepar går resan till Lotimor mycket snabbare. Snitthastigheten på den "väg" vi använde innan var 7 km/h under långa sträckor.

Målet för resan/vägen Lotimor, enligt mig en otroligt vacker plats. 

När vi efter att ha jobbat med sjukvård, brunnar och samhällsuppbyggande arbete lämnade området, mötte vi på hemvägen två lastbilar från WFP. En av dem var på väg till Lotimor!! 

Känslan jag/vi känner går inte med ord att beskriva. 

Vårt arbete i området kommer att fortsätta men nu kan vi i "bocka av" en punkt på listan.

Daniel

Hem till byn...Lotimor, Sydsudan

Hej!

Sitter uppe och ugglar, mitt i natten. Det är många bollar/tankar i luften just nu.

I morgon kväll är det planering för vår resa till Sydsudan. Om exakt 2 veckor bär det av igen. Målet är Lotimor, en liten by mitt ute i ingenstans i sydöstra Sydsudan, ett stenkast från Etiopien.

Vi har fyra nya i gruppen som inte varit där innan så vi har träffats några gånger nu för att lära känna varandra lite innan vi åker. Jag vet lite vad som väntar...

Tittar på lite foton, funderar lite på olika personer jag mött som jag hoppas få se igen, vilka sjukdomar vi skall möta, om det är mycket malaria fall mm.

Lite bilder.

Här sitter Magnus och ser ut över Lotimor med omnejd.

På väg ner till kliniken.

Senast var det Loriko, Josef och Anna samt Magnus och jag som jobbade på kliniken. Nu är vi några fler vilket känns bra.

Lorikos fru(glömt namnet).

Malaria test och behandling. I Lotimor hade 20% malaria, i Nanyangachor över 40%! Ett enormt gissel för befolkningen, ffa barnen.

Var det inte malaria så var övre luftvägsinflammationer vanliga te.x. lunginflammationer.

Akeno med sin dotter. Akeno var med i programmet som Korrespondenterna gjorde i höstas. Programmet heter "Att röja en väg".

Kolera en sjukdom som kan död på en människa på 2 timmar. Den här mannen hade klarat sig bra och var snart frisk igen.

Journalföring är viktigt, så även i Sydsudan. Här är den senaste...på en pinne. Pinnen fästs i taket inne i hyddan, så att journalen inte skall bli förstörd.

Vi fick vara med på ett möte med de ledande männen från alla byar runt omkring Lotimor. Lyssna och ta in deras tankar, önskningar mm. Han håller visst på mitt nya favoritlag i engelska ligan, Chelsea:)

Det här är en cool gubbe jag hoppas få träffa igen. Var har han hittat sina kläder?

Det som syns närmast är en sittpall, alla men bär på en. Kvinnorna hinner inte sitta och prata på sama sätt.

Det blev en lite spontan blogg ikväll, inte genomtänkt, blandade bilder. 

God natt!

Daniel

Nu finns det mer hopp för Lotimor med omnejd! Den nya vägen är klar:)

Hej på er!

Inte varit så aktiv på FS och med att blogga på länge. Har fått prioritera bort det ett tag tyvärr.

Ni som följt mig lite grann vet att jag varit i Sydsudan några gånger förra året. Vi jobbade i sydöstra delen av landet nära gränsen till Etiopien.

Jag var en del i ett sjukvårdsteam som vår församling, Pingstkyrkan i Jönköping skickade ut. Mer om detta och hur vi jobbade finns i flera bloggar här på FS.

En kort sammanfattning: När vi skulle lämna området i mars 2017 var de boende i Lotimor med omnejd helt desperata. De var helt utan mat, torka mm hade gjort att människorna svalt i området. De vädjade om hjälp. Vi lovade göra ett försök.

Så fort vi kom till "civilisationen", distriktshuvudstaden för området(Kapoeta) besökte vi en massa myndigheter och FN-organ och vädjade om hjälp för Lotimor. Svaret var...det går inte att ta sig dit, vi kan inte hjälpa dem(World Food Program). Det finns ingen farbar väg...

Bild från den "gamla vägen".

Finns det ingen farbar väg får vi väl göra en blev vår lösning. Tillsammans med bybor, några lokala politiker gjorde vi upp en plan. Vi(församlingen i Jönköping) lovar att stå mat och utrustning till de som jobbade(samt familjer) med vägen(vi tänkte oss 400 personer från 2 byar), byborna skulle alltså stå för arbetare och säkerheten. Det var 100 km väg som skulle röjas mellan dessa två byarna, detta skulle öppna upp möjligheterna för olika FN-organ att skicka in hjälp med lastbilar vid framtida svältkatastrofer.

Väl hemma i mars 2017, startade vi upp insamlingar i kyrkan, nätet, via konserter mm. En biståndsorganisation PMU lovade att dubbla det vi samlade in. I september följde 2 reportrar från SVT med och gjorde ett program för Korrespondenterna, programmet hette "Att röja en väg". Går tyvärr inte att se längre. När de var med hade 70 km röjts av vägen. 

Bild som jag tog från en kulle i september 2017 när 70 km väg var klar. 

För några veckor sedan fick vi ett meddelande, vägen är klar! Nu finns det en 6 meter bred väg som når ända till Lotimor. Nu kan man nå området med lastbilar. Vägen har röjts för hand, machetes, med stenar, yxor av byborna. Det blev inga 400 som jobbade, när vi hade gått ut med att alla skulle få mat om de jobbade ville i stort sett alla vara med, vi har nog försörjt 6-8000 människor med mat i nästan ett år.

Här kommer nu 2 korta filmer, en om hur vi tog oss dit innan vägen var klar(upp på en platå på 2000 meter höjd med en snitthastighet på 7 km/h), den andra visar hur delar av den nya vägen ser ut, fotad med en drönare. Här kan man under torrperioden köra i 60-80 km/h om man nu vill det. Viktigast dock att lastbilarna klarar vägen.

Kolla gärna bägge filmerna. Om en månad den 6:e september åker jag ner igen. Skall bli så kul att få åka på den nya vägen och att få möta mina vänner i Lotimor.

https://www.youtube.com/watch?v=uV0NL6hi1VY&t=5s <FILM om den gamla vägen

https://www.youtube.com/watch?v=sqTTP-8apzU&feature=youtu.be < FILM om den nya vägen

Ursäkta ett långt inlägg. Markera länkarna och högerklicka, välj sedan öppna så går det att se filmerna.

Hälsningar,

Daniel

Resa med Korrespondenterna i Sydsudan del 2

Hej igen!

Nu fortsätter resan i Sydsudan. Vi har lämnat Kapoeta och är på väg mot Nanyangachor, en övernattning där och sedan den tuffa resan till Lotimor över en platå på över 2000 m höjd. På något som inte kan kallas väg.

En fin Abyssinan Roller med resesällskapet i bakgrunden.

Georg Echom visar vägen för Lena. Georg är MP(member of parlament) politiker, han är Nyangatom, tillhör alltså stammen som bor vid vårt mål Lotimor. En VIP för oss på många sätt.

Vid ett punkteringsstopp kollar Lena och Gert på kartan över området. Gert jobbade med Nyangatomfolket i Etiopien på 70-talet. När jag var i Lotimor i mars visade vi bilder på våra telefoner på Gert och Anita hans fru. Många mindes honom, blev oerhört glada. Självklart skulle Gert alias Atadogi som är hans Nyangatomnamn med på denna resan.

Det är mycket kor i området just nu pga regnen.

Finns det kor finns det kofösare, nästan alla med vapen för att skydda sig från andra stammars herdar.

Den gode herden

Vi har nu kommit till den enda vägskylten jag sett i Sydsudan, mitt ute i ingenstans visar den vägen till Lotimor.

Den enda bilden ni får se på mig:)

Fotostopp

Lite jobb också.

Vad är detta för något kan de kanske tänka.

Min bästa bild här

Det skymmer

Väl framme i Nanyangachor är det mörkt. Vi har varit på resande fot hela dagen. Vi behöver mat och vatten. 

Vi hjälps åt alla, Lena fixar vatten till maten och den sk duschen.

Det blev Ugali, lite grönsaksröra och en rätt som kallas Daga. Daga är torkad småfisk, typ spigg. Luktar och smakar kraftigt. Proteinrikt men inte direkt gott i mitt tycke. 

Vad Linda tyckte om Daga-fisken kan ni nästan ana:)

Nu börjar resan upp och ner för platån, snitthastigheten är 7 km/h, här några bilder på vägen...

Det här blir nog en bra kameravinkel

Våra chaufförer måste verkligen vara uppmärksamma, man måste köra över stenarna på rätt sätt annars är det punka. Denna väg sliter oerhört på däcken, en uppsättning kan kosta 20.000 kr.

Väl uppe på platån fick vi 2 punkteringar samtidigt, ingen i det steniga partiet:) troligen någon spetsig trädrot som orsakade punkteringarna. Lena passar på att intervjua några som nyfiket kommer fram till oss.

Batteribyte

Vi anländer till Lotimor innan mörkret, skönt.

Lotimor ligger väldigt fint. Här ett foto taget från en höjd bakom skolan där vi bodde.

De följande dagarna kunde jag inte följa Lena och Linda så mycket då de var ute och gjorde reportage medan jag och Magnus hade mottagning vid kliniken.

Här är i alla fall Josef som förekommer en del i programmet. Han förklarar för en pappa hur han skall ge medicinen till sitt barn som har malaria. Josef har inte varit i Tanzania utan den tröjan fick han i mars av mig.

Kvinnan på bild är den som följ i programmet. Josef förbereder lite Amoxicillin tror jag.

Lite bröstmjölk är aldrig fel för ett barn här ute.

Linda var alltid i farten, kameran i högsta hugg, även sent på kvällen. Gillade verkligen hennes bilder/film i programmet.

Kvällsmaten förbereds, Ugali, skulle gissa på en seg get eller höna till det.

Lite som att vara ute på hajk...men i en rätt farlig miljö. Utan rätt logistik, vatten mm så skulle det vara svårt att överleva här, i alla fall för en svensk som mig.

Älskar den här miljön, utsikten , värmen och folket här.

En kopp te som avslutning på maten. Efter det blir det en skön "dusch" ute i det fria nere vid pumpen. En helt otroligt skön upplevelse efter en dags hårt arbete.

Jag visar inte någon bild på det...

En kass bild på stjärnhimlen men tänk dig att stå och tvätta sig under denna stjärnhimmel, 25-30 grader varmt, getter bräker, åsnorna skriar och nattskärrorna spelar. Från byn kan man höra sång och glada skratt trots det tuffa hårda liv de har här ute.

Du kan få vara med och göra livet liite lättare genom att bidra till att vägen blir klar. Om du vill/kan sätt in en peng på Pg 290776-4 eller swisha till 1236672174 märk svält så går pengarna till vägbygget. (Vi som åkt hit betalar vår egen resa)

Kolla nu på programmet i kväll eller gå in på svtplay när du har tid.

https://www.svtplay.se/video/15509885/korrespondenterna/korrespondenterna-sasong-19-avsnitt-2?start=auto

Länk till programmet här ovan, markera och högerklicka så funkar det.

Nu dröjer det nog innan nästa blogg, skall till Tanzania tidigt i morgon bitti i 3 veckor. 

Bor du i Jönköpingstrakten så har vi bildvisning ikväll och berättar om vår resa i Pingstkyrkan Jönköping kl 19. 00, sedan ser vi programmet ihop.

Hälsningar,

Daniel

På resa med Korrespondenterna i Sydsudan!

Hej!

Har i några bloggar redan flaggat för ett teveprogram om Sydsudan, gjort av Korrespondenterna på Sveriges television.

Ikväll sänds programmet. Det finns redan på svtplay så jag har tittat på det en gång. Tycker att de gjort ett bra program, imponerad att få ihop ett program på 29 minuter. Lena och Linda har timmar av material, krävs känsla för att få med rätt sekvenser av allt material.

Korrespondenterna har på omvägar hört om vårt (Pingstkyrkan i Jönköping) projekt. Vi röjer en 10 mil lång väg för att FN, WFP andra skall kunna nå en by/område kring Lotimor med mat/nödhjälp då området är drabbat av svält.

Vi/de har under våren röjt 7 mil väg, som betalning har byborna fått mat till sig och sin familj, vi har även stått för utrustning. Vi har försörjt ca 8.000 personer fram tills nu, detta med frivilliga gåvor och stöd av PMU(Pingstmissionens utvecklingssamarbete).

Undrar om de (Lena o Linda) själva någon gång varit så påpassade/fotograferade som under den här resan, undertecknad är ju en rejäl fotonörd och inte kunde jag låta bli att fota lite...

Så i bloggen idag blir det mycket bilder på dem:)

Vi reser in i Sydsudan via norra Kenya, vi träffades i Lockichoggio och efter att de fått i sig lite mat åker vi norrut. Det har regnat rejält så den sista biten innan Sydsudan var rätt besvärlig minst sagt.

Vi åker alltså inte i en flod, detta är huvudvägen in i Sydsudan!

Detta blir bra teve var deras reaktion:)

Gränsposteringen syns i bakgrunden. Bengt har varit där och lämnat lite grejer mm. Vår jeep fastnade så han var tvungen att komma tillbaka för att dra loss oss. Ännu mer bra bilder för teveteamet.

Mina fötter, fick bråttom att lyfta upp kameraväskan.

Efter att ha fått lite bra bilder är det dags att köra Lena, Linda och Niclas in i Sydsudan.

Vår bil fastnade, vi fick hjälp av Bengt att komma upp på lite fastare mark, där vi upptäckte att vi också hade en punktering. Inte lätt att få fäste för domkraften i denna sörjan, vi blev liite skitiga.

Precis efter vi kommit loss och in i Sydsudan öppnade sig skyn igen och regnet bara vräkte ner, tur att vi var loss.

Målet för dagens resa var egentligen Kapoeta, distriktshuvudstaden i området, dit hann vi inte pga vägproblemen. Att åka i mörkret är inget alternativ, vi fick sova på ett katolskt gästhem, tack o lov fanns det vatten så vi kunde bli rena.

En kopp te/kaffe och en chapati blev det till frukost.

Regnet har gjort att det grönskar, snart är vi i Kapoeta. I Kapoeta skall vi träffa guvenören, hälsoministern, World food program mm.

Alla tillstånd skall fixas, vi i sjukvårdsteamet skall också hämta våra beställda mediciner.

Hälsoministerns kontor, hon har 2 anställda. Hon tjänar typ 100 dollar i månaden.

Linda Hörnqvist fotografen filmar den största ambulans jag sett. I den fanns 3 britsar, inget annat, bara en massa skräp. Gör ont i mitt ambulanshjärta.

Vi är nu hos World food program, de lovar att leverera mat till Lotimor när vi väl fått färdigt vägen. Det är ca 3 mil kvar, bör vara klart inom 1-2 månader om vi bara får in liite mer pengar.

Lena Scherman intervjuar Bengt Klingberg utanför WFP i Kapoeta.

Vi avslutar med ett möte hos guvenören.

En rapport till Sverige innan vi drar mot Nanyangachor.

Linda.

En fikapaus i skuggan av ett träd. Vi är nu på väg mot Nanyangachor, övernatta där sedan drar vi till slutmålet Lotimor. Jag pausar här, gör 2 bloggar om Korrespondenterna. Det blir för långt annars.

https://www.svtplay.se/video/15509885/korrespondenterna/korrespondenterna-sasong-19-avsnitt-2?start=auto

Här ovan en länk till avsnittet. Markera och högerklicka så funkar länken eller gå in på svtplay sök Korrespondenterna.

Vill du vara med att stödja projektet kan du sätta in lite pengar på Pg 290776-4 eller swisha till 1236672174. Märk med svält, alla pengarna går till projektet. Vi som varit med på resan och kommande resor betalar själva för resorna.

Ses snart igen!

Daniel