Första mötet med svälten...

Hej!

...passerade utan att jag la märke till den. 

Vi körde rätt snabbt i vår lilla 3-bils karavan. Byarna passerades utan att stanna. Någon enstaka kisspaus eller en punktering var enda orsaken till stopp, vi hade bråttom, vi ville inte åka i mörkret.

Vi var inte rädda att någon skulle attackera oss, råna oss utan vi ville kunna se spår av det man ibland kallar för en väg.

Den kommande "mathyddan" blev till en bra utsiktspunkt. 

Då det knappast passerar en bil i månaden på detta stället var många nyfikna på vad som hände när de hörde bilarna.

Andra brydde sig inte alls de hade fullt upp med att säkra inhägnaden till sina djur.

Allt har taggar i Sydsudan, känns det som i alla fall.

Kanske dags att knyta an till rubriken:) den begynnande/pågående svälten i Sydsudan. Vi hade hört om att områden i Sydsudan hade svält men de var inte nära dit vi skulle. 

Vi passerade en borrad brunn under dagens färd, givetvis en samlingsplats. Folk kommer långväga för att hämta rent, friskt vatten. Vi stannade till kort för att ta lite bilder.

Kvinnorna pumpade upp vatten, hoppade när de pumpade upp vatten till sig och bl.a åsnorna.

Sugna på lite vatten?

Jag passade också på att ta några kort på allt kring pumpen, tyckte väl att allt så "bra" ut, fint ljus etc

Det var först här om dagen när jag skulle fixa till nästa bild jag noterade hur flera barn såg ut.

Förstora bilden så ser ni med vilka jag tänker på. På avstånd ser allt lite idylliskt ut men en närmare granskning visar något annat.

Jag har skrivit om insamlingar till Sydsudan tidigare och kommer fortsätta att göra det. Kan du så stötta gärna någon insamling. Gärna den som länken här nedan visar i en kort film(4 min)

Sydsudan

Avslutar med en sv-bild önskar er alla en skön helg...jag tillbringar min på jobbet. Dags att cykla dit nu:)

Daniel

A bumpy road to Lotimor, South Sudan

Hej!

Har precis lagt ut min första film på you tube. En kort film som visar en liten bit av den väg vi åkte på från Nanyangachor till Lotimor.

Bumpy road to Lotimor, South Sudan

Hoppas länken fungerar.

Vi skall upp till en platå som syns i bakgrunden.

Smalt bitvis, de taggiga buskarna skrapade på bilen hela tiden, hade inte blivit snyggt på den egna bilen.

212404066

Ännu en länk från Sydsudan. Där medverkar jag, vet inte om det är bra eller dåligt:)

Handlar om en insamling vi startat för att kunna hjälpa människorna kring Lotimor. Vi kan inte hjälpa alla så därför koncentrerar vi oss på det området vi besökte. Se gärna filmen och hjälp till,  det finns även andra organisationer som har insamlingar för Sydsudan om det passar er bättre.

Var på ett möte igår kväll och kan rapportera att idag lastas 2 lastbilar i Kenya med mat och utsäde med en 1:a destination, Narus i Sydsudan. Lagras där för att sedan distribueras till Lotimor allt eftersom den nygamla vägen fixats till. En väg som är mycket enklare att använda än de ni sett på filmerna.

Ha en skön dag! 

Daniel

On the road: Narus to Nanyangachor in black and white photos

Hej!

Jag har snöat in på svartvit ett tag, är amatör på detta men använder SilverEfex och gör så gott jag kan. Tycker det blir rätt häftigt ibland.  Det blir i stort sett samma bilder som i förra bloggen men ändå inte. Vad föredrar ni om ni jämför mina bilder. Tar gärna emot tips om det skulle vara så att ni vill skriva om det.

To my non swedish friends, almost the same photos as in my latest blogg, now as black and white photos.

The best road in South Sudan?

Where is the puncture?

Turn right for Nanyangachor and Lotimor.

In to the river...but there is no water.

Many young men has a weapon, often an AK-47.

What are you doing?

Afraid for my camera.

A small village, some children running towards us.

Hurry up Daniel!! We have to continue...

Wait a moment! I just got stuck in a bush...

Hoppas ni ursäktar min dåliga engelska, då jag vet att några vänner från Sydsudan läser detta kan det vara kul med lite text som de kan förstå.

Under vår resa i Sydsudan stötte vi på svältande familjer och barn. Se gamla bloggar, kommer att skriva mer om det framöver också. Vår kyrka har därför startat en insamling för att köpa mat och utsäde till de behövande i området kring Lotimor. Det bor ca 70.000 människor i området.

Vill du, kan du stödja den insamlingen genom att sätta in valfri summa på Pg 290776-4 eller swisha till 123 667 21 74, skriv svält så att pengarna hamnar rätt. Radiohjälpen och många andra organisationer har också insamlingar för att hjälpa behövande. Pengarna vår kyrka samlar in kommer att gå till området där Nyangatom bor.

Alakara!  (Tack på Nyangatom)

Daniel

Det var en lång väg till Lotimor, Sydsudan

Hej!

I min förra blogg hamnade vi/ni rätt in i händelsernas centrum i Lotimor, mitt in i arbetet på kliniken. Kändes som en bra start på en serie bloggar från min tid i Sydsudan. 

Inför en resa som denna krävs det en lång förberedelse och noggrann planering, Sydsudan är inte det enklaste land att åka till eller att arbeta i. Vi började våren 2016.

Vi från Sverige, som åkte på denna resa är alla aktiva i Pingstkyrkan Jönköping. Vår församling har i många år arbetat aktivt i Sydsudan. Vi samarbetar med SPC, Sudan Pentecostal Church. Vi stöttar dem i olika projekt som skolbyggen, lärarutbildningar, hälsoprojekt, organisationsutveckling mm. SPC var också med på resan och gjorde baseline-studier inom skola och hälsovården.

Lotimor ligger i sydöstra hörnet av Sydsudan(kartbild kommer), ett område som inte varit indraget i inbördeskriget som började december 2013. Inga oroligheter vilket gjorde det möjligt för oss att åka dit. I området bor en folkgrupp som heter Nyangatom, de finns på den etiopiska sidan också. Där stöttar vi ett projekt om att ge Nyangatomfolket ett skriftspråk, alfabetiseringsprojekt samt ett bibelöversättningsprojekt. I Lotimor ville vi skapa kontakter inför eventuella projekt i bl.a hälso- och sjukvård, skola mm. Vi i sjukvårdsteamet skulle jobba med mottagningsverksamhet, något jag verkligen såg fram emot att få göra. Området ligger väldigt otillgängligt så det är knappast ingen som åker dit med förnödenheter mm, ingen som satsar tid eller pengar i området. En utmaning för oss, vi får se om vi kan göra skillnad?

Det var lite om bakgrunden till vår resa.  Det är långt att åka i mil men även i tid med alla förberedelser men nu åker vi!!

Vi i "Medical team" åkte från Landvetter...eller hade tänkt oss åka därifrån. Incheckade och klara, skulle "bara" gå ombord på planet när Turkish airlines säger att de hittat ett tekniskt fel på planet och flyget är inställt:( vilket antiklimax...nu blev det en natt på hotell vid flygplatsen, anslutningsflyget i Nairobi som skulle ta oss till norra Kenya blev till intet.

Nåväl dagen efter kom vi iväg, fick vänta i 10 timmar i Nairobi innan vi kunde ta oss med inrikesflyg halvvägs upp i landet till Lodwar. Från Lodwar lyckades vi få flyga med ett litet Cessna-plan, inte skönt. Det var som att åka på ett stormigt hav...så jag blev spysjuk till slut. Liite blek efter flygturen var vi äntligen framme i Lokichoggio intill gränsen till Sydsudan.

Efter en natt med ytterst lite sömn(fest i grannhuset) lämnade vi Loki och åkte mot gränsen.

En gatubild från Loki.

Ni har väl knappast missat att det råder svår torka i Afrika, så även här i norra Kenya. Boskapen dör i mängder, det finns inget vatten, ingen växtlighet kvar för djuren att äta. 

Torrt, dammigt och stenigt. Gränspasseringen heter Nadapal, går inte att kalla  det för en by. Några skjul, gränsposteringen samt ett flyktingläger vad allt som fanns.

Lägret var ett mottagningsläger, hit kommer man och blir registrerad för att sedan slussas vidare in i Kenya. Hit kommer många från Sydsudan, nu flyr de inte kriget utan svälten som är på gång i landet.

Att resa i Afrika är tålamodsprövande, du måste vara beredd på att vänta...ibland länge. Då det var söndag morgon hade inte personalen vid gränskontrollen kommit, lite sovmorgon kanske:)

Väntan utanför Christinas Palace, hon hade några stolar tack o lov. Hennes förråd av Mangojos tog nog slut, hon gjorde väldigt goda Mandasi likaså.

Från vänster, Sebit, Daniel K(Kenya), Stephen och Moro. Jag heter Daniel S(Sweden)...

När vi väl fått våra stämplar körde vi ca 600 meter och väntade vid Sydsudans gräns. I gränssamhället Narus, mötte vi upp med Susanne, Raphael mfl som flygit från Juba. De hade även med sig alla mediciner och förband vi skulle ha på våra mottagningar.

Ompackning i Narus.

Åskådare.

Vi behövde lite mat innan vi skulle åka. Var hittar man en restaurang i Narus som kan föda 15 personer? Vi hittade ett litet ställe under några presenningar, maten lagades utanför.

Tvätta alltid händerna innan du äter!

Ett färggrannt tvålpulver.

Resans första get, lite bönor samt ett tunt bröd fick bli dagens lunch.(ISO 12.800) Mörkt var det.

En ung kvinna från Toposa-folket. Vänner med Nyangatom.

Kartan är hämtad från OCHA South Sudan, här fanns lite byar utmärkta på kartan. Vi skall nu lämna Narus och ta oss till Nanyangachor. (Följ den gröna vägen som går till höger). Efter Nanyangachor är det typ väglöst land. I Narus lämnar vi också mobiltäckning, internet mm.

Som ni ser ligger Lotimor nära Etiopiens gräns.

Vägen till Lotimor startar i Narus?

The road to Lotimor starts in Narus??

In this blogg I`ve described some background to our trip. Some about our church in Jonkoping and the  cooperation between SPC and us. Also some about the trip from Sweden to Lokichoggio, with delays etc. I hope you enjoy some of the photos.

Lite engelsk text för eventuella läsare som inte kan svenska.

Hoppas ni orkar följa med i kommande bloggar.

Önskar er alla en skön helg!

Daniel

Sportlov i Åre

Hej!

Idag åker många smålänningar till fjällen, så även min son Jakob men inte jag, sitter tyvärr på jobbet. Kollar på lite bilder från Åre och längtar dit.

Bilderna idag är inte tagna i år utan för ett par år sedan. Fick följa med som ledare och sjukvårdsansvarig på ett läger.

Kabinbanan "slukade" mycket folk och vi hade knappt några köer. Jag åkte omkring med en ryggsäck med kamera och lite 1:a hjälpen grejer i. Funkade kanonbra, gick jättebra att åka skidor, fota och sjukvårda!

Snövit stuga.

Med hjälp av en pistakarta och mobiltelefon hittade jag ungdomarna när de hade skadat sig och behövde en påtitt. Inget allvarligt under hela veckan.

Många av ffa killarna gillade att hoppa i Åres Funpark så jag drog mig dit för att försöka fota lite hopp, hade aldrig gjort det så tänkte det att det blir nog en utmaning.

Min första hoppbild!

Smile! Han hade inte tillräckligt med fart och landade mitt på hoppet men trots det smilade han vidare!

Nu drar vi oss mot Åreskutans topp tycker jag!

In i dimman! Som ni sett på en del bilder var det moln i dalen men oftast sol när man kom lite högre upp i backen.

För att komma upp till Åreskutans topp kunde man för 50 kr få lift med en snöskoter.

Eller så gick man upp....som jag gjorde....men bara en gång!

Väl uppe vid toppstugan tog vi oss en gofika, varm chocklad och en bulle mums!

Från toppen kunde man åka lite offpist, grabbarna hittade ett bra ställe att hoppa på och ville att jag skulle ta lite bilder vilket jag tyckte va kul.

Sista hopper för Johannes...tyvärr:(

Det var inte värt det!! Det var hans första ord efter att brädan gått sönder. Som tur va, var det näst sista dagen på lägret.

Visst ser det mjuk och skönt ut, molnen alltså. En underbar vecka var till ända och den långa vägen hem med bussen väntade.

Ha ett riktigt gott sportlov allihopa!

Daniel