Ledardag i Yei, Sydsudan

Hej!

Hoppas bakgrunden i förra bloggen gav er något.

Nu var det dags för mitt första möte med vännerna i Yei. Mina vänner från Sverige hade redan varit i Sydsudan en vecka och var varma i kläderna...även bokstavligt talat.

De hade under veckan som gått besökt flera skolor, förskolor, fängelset i Juba samt varit på kyrkmöte i Juba. På ett av dessa möten fick de träffa Sydsudans vicepresident, inte Rieh Machar som är i opposition nu utan den nuvarande James Wain Igga. Idag fanns inga sådana politiska höjdare på plats utan helt vanliga medlemmar i en församling med olika ledaransvar.

Palle vill ta alla i sin famn. Numera pensionerad lärare och missionpilot.

Som gäster fick vi sitta skönt i de mjuka sofforna under samlingarna.

Känns problemet igen?

Vi välkomnas av ett par pastorer från församlingen. Märkte att skor var något många gärna la ner lite tid och energi på, de var alltid välputsade.

Många glada miner och tillrop blev det när vi presenterades.

Efter presentationen är det dags för "lite" sång! Ojojoj vad de sjöng! Bilderna kan tyvärr inte ge er rätt upplevelse av sången.

Vilken inlevelse!

Jag har några korta filmsnuttar av olika händelser, någon som vet hur jag gör för att få med dem i en blogg. Måste jag lägga ut dem på nätet och länka dem därifrån?

Vi hade en egen sångfågel med oss, Anna-Maria Bergqvist, har släppt en eller två skivor.

Då vi är på en ledardag i en kyrka är ett bibelstudium nästa punkt, Peo fixar det.

Te paus i skuggan av ett stort mango-träd.

Maten förbereds, mycket grönsaker som ni ser.

Efter pausen skulle jag in i hetluften. Det ni nu skall få se är något sällsynt...bilder på mig! Jag är oftast bakom kameran men här får jag agera inför en kamera. Inte direkt bekväm med det...och det lär inte hända många gånger.

Jag jobbar med akutsjukvård, i Sydsudan som i många andra låginkomstländer ökar antalet skadade och döda i olyckor därför skulle jag hålla en enkel, basal första hjälpen utbildning för kyrkans olika ledare. För att ge dem något enkelt att använda ifall olyckan är framme.

Jag hade bytte om till mina arbetskläder.

I Sydsudan har det varit svårt för lekmän att agera vid olyckor och olika trauman då det funnits en mycket konstig regel som strular till det hade jag hört. Sker en olycka måste en polis först komma till platsen, kolla läget och bestämma vem som varit orsak till olyckan innan någon får ge första hjälpen. Jag trodde inte det var sant men en god vän som bott i landet berättade hur hon flera gånger sett människor dö pga det. Vid något tillfälle sprang hon och hämtade en polis och drog honom till olycksplatsen och kunde genom det börja agera. Skulle du agera utan en polis varit på plats och någon dör är det du som blir skyldig till att ha dödat personen.

Det var flera efter min lilla undervisning kom fram och bekräftade att så var fallet men det gick att agera vid olyckor i hemmet, tur det i alla fall. Kan säga att reglerna hade nu sedan självständigheten(2011) ändrats men det var helt klart att allmänheten inte visste om det fullt ut.

Började med en del om att undvika/förebygga olyckor för att sedan ge lite enkla tips hur man kan agera om olyckan ändå är framme. Förband.

Fri luftväg, enkelt och snabbt.

Sätter man något i halsen gör man en...?

Heimlich manöver.

Så här bra mår man när man kan andas igen, kolla leendet hos tolken.

Nu var det dags för lite sex och samlevnad, smittspridning mm Marie stod på tur.

Tyckte det var fantastsikt att det var öppet att få tala om sådant i kyrkan.

Det är mycket nytt att ta in men intresset var stort.

Marie visar hur snabbt en persons smitta kan sprida sig till andra om man inte gör något för att skydda sig när man har sex.

Våra sk föreläsningar avslutades med en bön.

Blev visst ett rätt långt inlägg det här. Som sagt tar gärna emot tips hur jag gör för att lägga upp några korta filmer.

Ha nu en bra arbetsvecka nu när er påskledighet tar slut, säger en som jobbat hela påsken.

Ha de!

Daniel

Varför Sydsudan och vem var Signe Thorfinn?

Hej!

Mina rubriker verkar bli allt konstigare med tiden men så blev det när jag försökte få ihop det idag.

Ända sedan min uppväxt har Afrika facinerat mig, kanske från berättelser jag hört i söndagsskolan från missionärer som var på besök, kanske från teven med alla dess naturprogram, kanske har nyhetsrapporteringen också spelat in.

Hur som haver, jag har längtat att få komma dit. Sommaren 2008 blev Tanzania mitt första möte med Afrika och jag föll direkt. Efter en högskolekurs 2009 om hälsoinsatser i låginkomst länder har jag blivit mer engagerad i dessa frågor, då genom det arbete min/vår kyrka försöker göra i några länder i Afrika bl.a. Tanzania, Sydsudan och Etiopien.

Som svar på fråga ett, då kyrkan har en lång "historia" i Sydsudan ville ett gäng åka dit för att lära känna landet och våra vänner där. Jag tänkte att det vore bra och hänga på dem och få sällskap under en tid. Vi blev ett gott gäng, en salig blandning av folk, lärare, sjuksköterskor, en pilot, byggnadsingenjör, socialarbetare och studenter. 

Sista kvällen med hela gänget.

Jag jobbar på ambulansen i Jönköping som sjukskötare och såg på landstingets hemsida att det fanns en stiftelse där man kunde få pengar för att hospitera inom sjukvården i andra länder, det var Signe Thorfinns Stiftelse.

Vem var hon då? Född i Värnamo 1909, dog även där 2001. Jobbade som sjuksköterska och tog yrket som ett kall och då kan man inte gifta sig...i alla fall inte på den tiden.

På 50-talet fick landets läkare och sjuksköterskor erbjudande att köpa Astra-aktier vilket hon gjorde trots många andra var tveksamma till aktiehandel. Detta blev grunden till en stor förmögenhet, som senare lades in i stiftelsen.

Signe reste mycket, gjorde många studiebesök på sjukhus världen över, hon tyckte mycket om det då det vidgade hennes vyer och gav mycket stimulans som kunde användas här hemma. Att kunna få söka resestipendium blev därför en prioriterad del i stiftelsen. Signe ville att sjuksköterskor skulle ut i världen och inspireras och påverkas. Det var detta som gjorde att jag sökte mitt stipendium.

Jag tittade på lista på alla som fått stipendium innan och såg att det var 3-4 män annars bara kvinnor...hmm skulle det vara positivt för min ansökan?

Jag ville besöka Sydsudan(världens nyaste land) och Etiopien, ffa se hur akutsjukvården funkade och hur eventuell ambulansverksamhet bedrevs i dessa länder. I och med att många låginkomst länder fått det bättre har antalet skadade i  trauma och dödsfall i trauma ökat lavinartat vilket är en stor belastning på sjukvården. Hur är deras verklighet? Det skulle jag snart få en liten inblick i.

Jag beställde biljetter och fixade med olika kontakter i både Sydsudan och Etiopien och hoppades på stipendiet, om inte fick jag stå för allt själv och då hade det inte blivit några julklappar till barnen hemma:) Nu i efterhand kan jag bara säga: Tack!

 Genom pengarna jag faktiskt fick har jag fått en massa upplevelser, en del av dessa kommer  som inlägg här på FS. Det blev mycket text denna gången mer bilder i nästa blogg. Då från Yei, södra Sydsudan där vår grupp hade en studiedag för olika ledare i en kyrka.

Vi ses snart igen!

Trevlig påskafton!

Daniel

Sydsudans fotboll

Hej!

Hade inte tänkt besvära er mer idag men fick en länk tillsänt mig idag som tog tag i mitt hjärta.

Förmodligen kommer ni inte känna samma saker som jag då de flesta av er inte varit i landet.

I varje land som jag besöker numera så försöker jag köpa en landslagströja från fotbollslandslaget. Jo, det fanns även i Sydsudan men alla var för små i storlekarna trots att det stod XXL, allt gjort i Kina förstås.

Länken här nedan handlar om den första tiden för Sydsudans landslag och deras första förbundskapten, Zoran en serb med mycket hjärta och temperament.

http://www.svtplay.se/video/1936718/zoran-och-de-afrikanska-tigrarna

Är inte helt säker att länken funkar från fotosidan men funkar om ni skriver ner adressen och söker på den.

Mobilbild från Juba Stadium, november 2013.

Fotboll i Morobo, ligger i södra Sydsudan. Landets framtida landslagsspelare?

Kommer mer från detta ställe längre fram.

Nu önskar jag er en god kväll!

Daniel

Vad du än gör ta inga kort, ta inte fram kameran Daniel!

Hej!

Hur kul är det att höra det som nummer 2 efter att ha blivit välkomnad till Juba, i Sydsudan??

Jag lämnade Tanzania den 5 november, kom hem till Jönköping den 6:e, åkte tillbaka till Afrika den 7:e. Var hemma typ i 12 timmar.

Svenskt novemberväder usch!

Efter en övernattning i Addis Abeba hos några vänner var jag äntligen i Sydsudan.

Min första sight över Juba, som ligger precis vid Nilen.

Lite mer av Juba från ovan.

Många plan från FN på flygplatsen. Sydsudan är ju världens nyaste land, fyller tre år i sommar. Landet har ju haft det besvärligt i många år och har ett stort hjälpbehov för att komma på fötter. Nu när detta skrivs i april har det inte blivit bättre tack vare oroligheterna som började någon vecka efter jag lämnat landet.

Äntligen framme. Värmen slog till direkt minst 30 grader. Tog mitt första foto på Sydsudanesisk mark och direkt var gubben till höger på mig No Photo! Jag bad om ursäkt och gick mot terminalen. Kaoset där inne går inte och beskriva bra men efter typ en timme var jag igenom.

Utanför träffade jag vår chufför samt Pether en god vän som jobbade i Juba för FN:s räkning. Han hade några minuter över för att hälsa mig välkommen. Hans uppgift var att stötta kriminalvården i Sydsudan.

Innan vi lämnade Juba var vi tvungna att hitta någon som kunde ta en passbild på mig, till ett tillstånd någon byråkrat hittat på. Det var ett äventyr i sig men jag hann inte ta fram kameran innan ordern kom: Vad du än gör ta inga kort här i stan, ta inte fram kameran!!!

Tydligen var det förenat med besök hos polisen i timmar, risk för beslagtagning av kameran mm om fel person såg det så jag lydde order och fick nöja mig med att titta.

Efter att ha varit på resande fot i tre dagar hade jag nu bara 80 km kvar till slutmålet, staden Yei i södra Sydsudan. Jag hade kallt räknat med att sova hela den resan men...

...med vägar som det här var det omöjligt. Så fort du slappnade av det minsta slog du i huvudet nått kopiöst...det var till att hålla sig vaken för att komma helskinnad fram.

Det finns en asfalterad väg i Sydsudan,den går från Uganda upp till Juba. Kan nämna att Sydsudan är 2,5 ggr större än Sverige så ni förstår att det finns lite utmaningar i landet.

Nu var vägen ändå bra, regnperioden är nästan över:)

Rena motorvägen, här kom vi nästan upp i 50 knyck.

Fota inget där det finns poliser eller militärer hade de sagt, så en skylt måste väl vara ok?

Efter 5 timmar var vi framme i Yei, min bas i ca 1 vecka.

Detta var mitt hem under den tiden. Ett eget litet hus med grästak, presenning inne i taket för att undvika vätan, en dörr som knappt gick att stänga och en lampa och ett eluttag. Ström via en generator 4 timmar per kväll. Funkade kanon!

Detta var ett litet första smakprov på mina dagar i Sydsudan. Ni får gärna följa med om ni vill. Det blir lite bilder...på landet var det inte lika strikt fotoförbud och när jag väl var tillbaka i Juba blev det en o annan bild trots allt.

Ha de!

Daniel