Varför Sydsudan och vem var Signe Thorfinn?

Hej!

Mina rubriker verkar bli allt konstigare med tiden men så blev det när jag försökte få ihop det idag.

Ända sedan min uppväxt har Afrika facinerat mig, kanske från berättelser jag hört i söndagsskolan från missionärer som var på besök, kanske från teven med alla dess naturprogram, kanske har nyhetsrapporteringen också spelat in.

Hur som haver, jag har längtat att få komma dit. Sommaren 2008 blev Tanzania mitt första möte med Afrika och jag föll direkt. Efter en högskolekurs 2009 om hälsoinsatser i låginkomst länder har jag blivit mer engagerad i dessa frågor, då genom det arbete min/vår kyrka försöker göra i några länder i Afrika bl.a. Tanzania, Sydsudan och Etiopien.

Som svar på fråga ett, då kyrkan har en lång "historia" i Sydsudan ville ett gäng åka dit för att lära känna landet och våra vänner där. Jag tänkte att det vore bra och hänga på dem och få sällskap under en tid. Vi blev ett gott gäng, en salig blandning av folk, lärare, sjuksköterskor, en pilot, byggnadsingenjör, socialarbetare och studenter. 

Sista kvällen med hela gänget.

Jag jobbar på ambulansen i Jönköping som sjukskötare och såg på landstingets hemsida att det fanns en stiftelse där man kunde få pengar för att hospitera inom sjukvården i andra länder, det var Signe Thorfinns Stiftelse.

Vem var hon då? Född i Värnamo 1909, dog även där 2001. Jobbade som sjuksköterska och tog yrket som ett kall och då kan man inte gifta sig...i alla fall inte på den tiden.

På 50-talet fick landets läkare och sjuksköterskor erbjudande att köpa Astra-aktier vilket hon gjorde trots många andra var tveksamma till aktiehandel. Detta blev grunden till en stor förmögenhet, som senare lades in i stiftelsen.

Signe reste mycket, gjorde många studiebesök på sjukhus världen över, hon tyckte mycket om det då det vidgade hennes vyer och gav mycket stimulans som kunde användas här hemma. Att kunna få söka resestipendium blev därför en prioriterad del i stiftelsen. Signe ville att sjuksköterskor skulle ut i världen och inspireras och påverkas. Det var detta som gjorde att jag sökte mitt stipendium.

Jag tittade på lista på alla som fått stipendium innan och såg att det var 3-4 män annars bara kvinnor...hmm skulle det vara positivt för min ansökan?

Jag ville besöka Sydsudan(världens nyaste land) och Etiopien, ffa se hur akutsjukvården funkade och hur eventuell ambulansverksamhet bedrevs i dessa länder. I och med att många låginkomst länder fått det bättre har antalet skadade i  trauma och dödsfall i trauma ökat lavinartat vilket är en stor belastning på sjukvården. Hur är deras verklighet? Det skulle jag snart få en liten inblick i.

Jag beställde biljetter och fixade med olika kontakter i både Sydsudan och Etiopien och hoppades på stipendiet, om inte fick jag stå för allt själv och då hade det inte blivit några julklappar till barnen hemma:) Nu i efterhand kan jag bara säga: Tack!

 Genom pengarna jag faktiskt fick har jag fått en massa upplevelser, en del av dessa kommer  som inlägg här på FS. Det blev mycket text denna gången mer bilder i nästa blogg. Då från Yei, södra Sydsudan där vår grupp hade en studiedag för olika ledare i en kyrka.

Vi ses snart igen!

Trevlig påskafton!

Daniel

Är det någon som sett min inspiration för att skriva?

Hej!

Vet inte vad som drabbat mig, gillar ju att skriva och berätta. Just nu känns allt så trögt, inget som vill ta form i huvudet på mig.

Kanske har en slags vårtrötthet kommit över mig, nåväl hoppas det går över snabbt.

Några vårbilder i alla fall...

Alla dessa bilder är tagna på mina cykelturer till eller från jobbet. Har kanske visat någon innan.

En sista bild från Sydsudan, det jag vill berätta om egentligen. En go tjej i alla fall.

Fotad i Morobo, i södra delen av Sydsudan november 2013.

Ha de!

Daniel

Sydsudans fotboll

Hej!

Hade inte tänkt besvära er mer idag men fick en länk tillsänt mig idag som tog tag i mitt hjärta.

Förmodligen kommer ni inte känna samma saker som jag då de flesta av er inte varit i landet.

I varje land som jag besöker numera så försöker jag köpa en landslagströja från fotbollslandslaget. Jo, det fanns även i Sydsudan men alla var för små i storlekarna trots att det stod XXL, allt gjort i Kina förstås.

Länken här nedan handlar om den första tiden för Sydsudans landslag och deras första förbundskapten, Zoran en serb med mycket hjärta och temperament.

http://www.svtplay.se/video/1936718/zoran-och-de-afrikanska-tigrarna

Är inte helt säker att länken funkar från fotosidan men funkar om ni skriver ner adressen och söker på den.

Mobilbild från Juba Stadium, november 2013.

Fotboll i Morobo, ligger i södra Sydsudan. Landets framtida landslagsspelare?

Kommer mer från detta ställe längre fram.

Nu önskar jag er en god kväll!

Daniel

O vad glad och stolt jag är idag!

Hej!

Varför då undrar ni?

Jo, idag på förmiddagen tog min äldsta son Jakob körkort. Som han har kämpat med teorin och övat med oss och på körskolan. Vilken lättnad för han att klara av det.

Grattis Jakob!

Bilen har han redan tagit hand om...första egna turen gick till skolan. I eftermiddag skall ha skjutsa hem några kompisar. Nu har han allt klippt av lite till av navelsträngen, får se hur länge han blir i boet?

På min resa i Afrika i höstas var jag bl.a. i Etiopien och såhär kunde deras körskola se ut.

Bilden är från Awassa, Etiopien.

På min tur i Sydsudan såg jag faktiskt körskolebilar som var ute och åkte. De eleverna hade inte det lätt i trafiken. Oj vad det tutades och skälldes på dem. Det fanns ingen hänsyn eller förståelse för dem, min vän var likadan. När jag frågade varför han stressade eleven genom att tuta så tyckte han bara att "eleven" måste bara hålla sig undan och släppa förbi han.

Juba, Sydsudan november 2013.

Här måste man vara beredd på allt, omkörningar på bägge sidorna, mötande trafik mm

Lite annorlunda än vår vardag.

Kör försiktigt Jakob!

"Hönspappan"

Daniel

Vad du än gör ta inga kort, ta inte fram kameran Daniel!

Hej!

Hur kul är det att höra det som nummer 2 efter att ha blivit välkomnad till Juba, i Sydsudan??

Jag lämnade Tanzania den 5 november, kom hem till Jönköping den 6:e, åkte tillbaka till Afrika den 7:e. Var hemma typ i 12 timmar.

Svenskt novemberväder usch!

Efter en övernattning i Addis Abeba hos några vänner var jag äntligen i Sydsudan.

Min första sight över Juba, som ligger precis vid Nilen.

Lite mer av Juba från ovan.

Många plan från FN på flygplatsen. Sydsudan är ju världens nyaste land, fyller tre år i sommar. Landet har ju haft det besvärligt i många år och har ett stort hjälpbehov för att komma på fötter. Nu när detta skrivs i april har det inte blivit bättre tack vare oroligheterna som började någon vecka efter jag lämnat landet.

Äntligen framme. Värmen slog till direkt minst 30 grader. Tog mitt första foto på Sydsudanesisk mark och direkt var gubben till höger på mig No Photo! Jag bad om ursäkt och gick mot terminalen. Kaoset där inne går inte och beskriva bra men efter typ en timme var jag igenom.

Utanför träffade jag vår chufför samt Pether en god vän som jobbade i Juba för FN:s räkning. Han hade några minuter över för att hälsa mig välkommen. Hans uppgift var att stötta kriminalvården i Sydsudan.

Innan vi lämnade Juba var vi tvungna att hitta någon som kunde ta en passbild på mig, till ett tillstånd någon byråkrat hittat på. Det var ett äventyr i sig men jag hann inte ta fram kameran innan ordern kom: Vad du än gör ta inga kort här i stan, ta inte fram kameran!!!

Tydligen var det förenat med besök hos polisen i timmar, risk för beslagtagning av kameran mm om fel person såg det så jag lydde order och fick nöja mig med att titta.

Efter att ha varit på resande fot i tre dagar hade jag nu bara 80 km kvar till slutmålet, staden Yei i södra Sydsudan. Jag hade kallt räknat med att sova hela den resan men...

...med vägar som det här var det omöjligt. Så fort du slappnade av det minsta slog du i huvudet nått kopiöst...det var till att hålla sig vaken för att komma helskinnad fram.

Det finns en asfalterad väg i Sydsudan,den går från Uganda upp till Juba. Kan nämna att Sydsudan är 2,5 ggr större än Sverige så ni förstår att det finns lite utmaningar i landet.

Nu var vägen ändå bra, regnperioden är nästan över:)

Rena motorvägen, här kom vi nästan upp i 50 knyck.

Fota inget där det finns poliser eller militärer hade de sagt, så en skylt måste väl vara ok?

Efter 5 timmar var vi framme i Yei, min bas i ca 1 vecka.

Detta var mitt hem under den tiden. Ett eget litet hus med grästak, presenning inne i taket för att undvika vätan, en dörr som knappt gick att stänga och en lampa och ett eluttag. Ström via en generator 4 timmar per kväll. Funkade kanon!

Detta var ett litet första smakprov på mina dagar i Sydsudan. Ni får gärna följa med om ni vill. Det blir lite bilder...på landet var det inte lika strikt fotoförbud och när jag väl var tillbaka i Juba blev det en o annan bild trots allt.

Ha de!

Daniel