Lite fågel från Etiopien

Salamno!

Hoppas er helg är bra. För mig är det en jobbhelg. Lönehelg samt ca 20.000 ungdomar på Dreamhack=mycket jobb:(

Jag har inget mot jobba men det blir en hel del "onödiga" körningar en sådan här helg och då kan någon som verkligen skulle behöva en ambulans bli utan pga dessa "onödiga" resor. Såja nu lämnar vi det och återvänder till solen och värmen i Etiopien.

Favorithaket längs Djibutivägen. Passade på att strosa omkring medan vi väntade på maten. Det var inte lätt att fota eller skåda fågel från bilen, här kom jag några fåglar rätt nära.

Duvan är på sin vakt, har full koll på mig, en hona av Namaqua Dove(kommer inte ihåg det svenska namnet).

Brun glada tror jag.

Brun glada.

Eastern Paradise-Whydah, enorma stjärtfjädrar.

Medelhavsstenskvätta, ung hane...tror jag.

En lite cool kråkfågel, en kortstjärtad korp.

Dvärgörn, ljus fas.

Stäppörn.

En munkgam hittar något gott? Lite rester från geten vi hade till injeran?

Munkgam yngre fågel.

Ha nu en skön advent i morgon. Gå till någon kyrka och lyssna på skön sång, musik och text ni som kan...jag jobbar dygn.

Ha de!

Daniel

Juba Teaching Hospital a short visit

Hej!

Ett kort besök men en massa intryck!

Under hela min vistelse i Sydsudan försökte jag besöka olika vårdmiljöer för att se hur de jobbar, vilka utmaningar de möter, vilka mål, visioner de har. Idag hade turen kommit till akuten i Juba.

Några dagar innan var vi på sjukhuset och rekade och bokade ett besök på akuten.

Alla bilderna är tagna lite försiktigt med mobilen.

Johannes fick agera "modell".

Ett staket duger gott att torka kläder på. Som på många andra ställen i Afrika är patienten beroende av att ha några anhöriga som stöttar, någon lagar mat, tvättar kläder. En annan går ut på stan för att fixa fram de mediciener läkaren ordinerar och en tredje sitter hos den sjuke.

Tre är alltså det perfekta antalet besökare hos en patient!

Akuten är en kaotiskt plats, en huslänga med två flyglar, just idag med strömavbrott. I de små trånga korridorerna, fulla med patienter var det i stort sett omöjligt att se något annat än några leenden och ögonen.

Jag har tyvärr inte så många bilder från min dag på akuten desto mer minnesbilder. Jag hade med mig lite sjukhuskläder, handskar fick jag av "Mama Rose". Mama Rose var den bäst utbildad sjuksköterskan och henne skulle jag försöka hänga med. Hon var duktig på engelska så vi fann varann snabbt och snart hade hon satt mig i arbete...inte skulle väl jag bara titta, "du vet ju hur man gör, kolla upp mannen som satt handen i en maskin"!

Jag la om handen, han behöver till röntgen och sedan till operation var min bedömning. Vi tog också hand om en motorcykelolycka, en kvinna med hela låret uppskuret. Motorcykelolyckorna är många och de är ofta svårt skadade.

Mama Rose bestämde nu att våra två patienter skulle till röntgen och försökte ordna fram en ambulans då röntgen inte låg på samma ställe. Vi hade tur, en av sjukhusets två ambulanser fungerade.

Här kommer ambulansen. Nu fick anhöriga till våra två patienter lyfta in dem i ambulansen. Det fanns inget mer än ett hårt plåtgolv i bilen, alla anhöriga hoppade in där bak, chauffören, Mama Rose och jag satte oss fram! På med sirenen och ljusen, helt plötsligt sitter jag alltså i ambulans och åker i Juba, helt overkligt men riktigt kul!

På röntgen fick anhöriga sköta all hantering in och ut ur ambulansen, in och ut ur röntgen, betala röntgen(80 SSP) och sedan tillbaks till sjukhuset igen. Patienterna var ändå ganska svårt skadade med svåra smärtor men ingen större klagan trots det.

Väl på akuten gick jag o Mama Rose till operation och träffade en läkare som höll med Rose att de skulle opereras.

Du vet nu var operation ligger, ta mannen med handskadan och ta honom dit!

Förberedelserummet på operation, det fanns inga bårar så sitt eller ligg på golvet. Jag lämnade över min patient och blev sedan indragen på operation. På operation frågade de om jag hade någon kamera med mig...tyvärr hade jag lämnat den hemma trodde inte jag skulle få fota något, men mobilen var med...

Man amputerade två fingrar och försökte sy ihop ett. Lite tetanus vaccin och lite antibiotika, hoppas han slapp få infektioner.

Skåpet för att se röntgenbilder hämtades från ett annat rum, de hade bara ett.

Efter operationen var mitt besök slut, jag var också rätt trött och slut, det var så mycket intryck. Mama Rose fick min stora sjukvårdsbag(hade en del grejer då jag haft ansvaret för vår grupps sjukvård) som ett litet tack.

Huvudet var och är fullt med tankar om hur olika vi har det i världen, orättvisor etc

Hur hade Mama Rose och hennes kollegor det på akuten under oroligheterna i vintras??

Vi har det bra, glöm inte det!

Daniel

Vilken stam tillhör du?

Hej!

Har ni fredagsmys?

Själv är jag "ensam" hemma...yngsta grabben(16år) är visserligen hemma men han spelar FIFA15 samtidigt chattar han med ett gäng kompisar om matcherna och vill inte veta av mig, äldsta grabben är på stan och frun är på bokmässan i Göteborg...

...men jag är inte bitter!

Vi drar oss tillbaka till Juba i Sydsudan en stund. Dagens blogg har två spår, ett dagsaktuellt.

David och två grannpojkar. David städar upp lite grann utanför tomten medan han borstar tänderna.

Johannes och jag är rätt sportiga av oss, vi gillar att träna så vi tog en löprunda i kvarteret där vi bodde, Gudele Juba.

Ingen asfaltslöpning utan sand, typ 30 grader varmt på kvällen.

Vi sprang inte ensamma...så fort vi passerade ett gäng barn sprang de skrattande med oss, hejade på oss, höll oss i handen. På varv två var det än mer barn, har inte sprungit Göteborgsvarvet men där som här hade vi en stor och hängiven publik. De äldre, "visare" männen satt bara och skakade på sina huvuden, skrattade och tyckte vi var tokiga! Springa när de är så varmt...

När vi sprungit stod vi och stretchade en stund, vi fick direkt sällskap och hade ett gäng killar som gjprde samma övningar som vi. De kunde engelska så vi pratade en del med varandra, om jobb, framtidsplaner mm. Något centralt, viktigt för dem var vilken stam man tillhörde.

"What is your tribe called"? Vilken stam tillhör ni? Vi berättade att vi kom från Småland, en väldigt bra stam i Sverige.

Nu började pojkarna prata arabiska med varandra, vi förstod inget men Mama Margareth, vår sydsudanesiska mamma satt på en stol och lyssnade på pojkarna och skrattade så att hon höll på att ramla av stolen. När pojkarna hade lämnat oss berättade hon vad de sagt.

De hade börjat diskutera vår hudfärg och vad som skulle hända med dem om de flög med oss hem till vår stam i Sverige. Skulle de bli lika bleka/vita som oss eller skulle de fortfarande vara mörka i hyn. Efter en stunds argumentering kom de överens om att...

...de fortfarande skulle vara mörkhyade. En kul berättelse, tur att Mama Margareth satt ute och hörde vad de sa!

På tal om att flyga så flyger vi till dagens händelse som också har med Sydsudan att göra.

Idag hade jag glädjen att få visa min arbetsplats för Sebit och Emmanuel under några timmar. De håller i ett utbildningsprojekt vi har i Sydsudan och är på besök i två veckor(inga bra bilder nu).

Efter en bra stund vid fikabordet(de har lärt sig ett viktigt ord...fika) och lite bildvisning tog vi ambulanserna.

Emmanuel kollar på sina värden, bra puls och saturation.

Nu är det Sebits tur, även här bra värden.

Läsplattan användes som kamera.

Just denna bilen var inte i tjänst så vi tog oss en sväng på sjukhusområdet och A6.

Jag vet hur ambulanserna och sjukvården ser ut i Sydsudan så de blev mäkta imponerade hur vi har det. Själv blev jag lite dämpad då jag tänkte på hur lång väg det är för dem innan de har något som kan jämföras med vår standard. Givetvis blir saker bättre i Sydsudan men det tar sådan tid och nu när det är oroligt i landet blir det knappast bättre:(

Efter åkturen tog vi en rundvandring på stationen där vårt gym gillades skarpt.

Ta i nu Emmanuel! Come on Emmanuel!

Lite crosstraining som avslutning.

Sebit och Emmanuel kommer jag att träffa några gånger till innan de åker hem och visst skall de få lite bilder med sig.

Ha nu en skön helg allihopa, jag skall få servera på ett bröllop i morgon/idag är det visst!

Daniel

UNMISS Juba South Sudan, hockey och en ko vid namn Ban Ki Moon

Hej!

Med den rubriken blev ni väl nyfikna? Välkomna med till FN:s läger i Juba!

En stad, ett samhälle i en slags parallell värld till den som "de andra" levde i.

För att komma in på lägret var du tvungen att passera vakterna...inte från FN utan från det kenyanska vaktbolaget!?

Jag har en kompis som jobbade i Sydsudan och bodde på basen så därför fick vi följa med in som besökare.

Pether välkomnar oss in i sin lilla container...med AC!

Svenskt kaffe, pepparkakor och en bulle. Trots vi bara varit borta några veckor smakade det gott med lite "svenskt" fika.

Områdeskarta.

Som vilket villakvarter som helst?

Det mesta fanns på området, affärer, restauranger, sjukhus mm. Det kändes som man var på ett enda stort lägerområde. En massa aktiviteter överallt, folk idrottade en del, festade en del(en del mkt) eller så chillade man i sin container.

Den här kon heter Ban Ki Moon efter FN:s generalsekreterare, ett skämt, han är väl inte så populär tror jag. Kossan lever nog inte längre då basen invaderats av tusentals internflyktingar, som sökt skydd úndan konflikten mellan presidenten Salva Kiir och förre vicepresidenten Riek Machar. Det är lite lugnare nu men tusentals människor har dött och fler lär det bli om det blir svält.

Denna japanska gjorde allt för att inte bli brun...tydligen gick/sprang hon varje dag i full mundering, varmt?

Ett litet sjukhus fanns på området, ett Level 2 sjukhus, har olika vårdavdelningar, mindre operationer kan göras, intensivvårdsavdelning. Som ni kan ana från bilden sköts sjukhuset av Kambodjaner. Varje land får meddela FN inför olika operationer i världen vad de kan ställa upp med och sedan bestämmer någon på FN vem som skall göra vad. Sjukvården gick till...Kambodjanerna.

Då detta är mitt gebit försökte jag kommunisera med sjukvårdarna på plats, det visade sig att de kunde i stort sett ingen engelska!! Ett stort internationellt uppdrag och så skickar men personal som inte kan kommunicera med dem som de skall hjälpa, skandal! Fick höra några hemska berättelser hur det var på sjukhuset.

Den bäst utrustade ambulansen jag såg i Sydsudan.

Dessa ambulanser tog hand om FN:s personal, alltså främst grejer som hände inom basen.

Ambulansgaraget.

Ambulanssjukvårdare, tyvärr kunde han ingen engelska så det gick inte att utbyta erfarenheter.

Den här krockade bilen stod placerad precis vid utfarten från basen. Budskapet var riktat till FN personal inte till lokalbefolkningen(vilka i och för sig också skulle behöva tänka sig för). Det är bättre att förlora en minut i livet än att förlora livet på en minut!

Alla fick inte köra med FN-fordon, alla testades och 30% missade testet. Svårt?? Nja... enligt min vän handlade det om att köra runt på en plan yta, köra upp för ett litet gupp och sedan utföra en backning och parkera på utgångsplatsen.

Gott om FN bilar och gott om bruna glador.

Lite nyttigt tidsfördriv i den 30-40 gradiga värmen, lite hockey, visserligen utan is men med ganska ordentligt målvaktsutrustning...

...varmt?

Till en av dagens höjdpunkter nu, jag lyckades ordna till ett möte med en kollega från ambulansen i Jönköping. Björn jobbade för MSB:s räkning i Sydsudan. Han var med och byggde upp läger och hade ansvar för vattenförsörjningen.

Björn till höger. Han är faktiskt nere i Sydsudan igen på nya äventyr.

Ta´t försiktigt Björn!

Ha de gott vänner!

Daniel

Nu åker vi mot Juba South Sudan

Hej!

Såg för en kort stund sedan en bild på fb, en kollega på ambulansen Jönköping anlände till Juba, Sydsudan idag. Bilden visade hur de testade anländande personer, de ville försöka utesluta ebola smittade att komma in i landet. Testet bestod bl.a i en tempmätning.

Färden jag skriver om just nu ägde rum i höstas.

Fotat med mobilen för att inte irritera polisen intill.

Ungefär halvvägs stannar vi för att proviantera. Det är mycket billigare att köpa mat ute på landet än i Juba. I tidningsklippet här kan ni se priserna i stan.

Lite go och färggrann potatis.

Någon slags olja...tror jag.

Honung

Färsk fisk...nja men torkad. Fisken är faktiskt från Uganda trots att det finns gott om fisk i Sydsudan.

Tror allt finns kvar i fisken. Ett bra proteintillskott i maten är det i alla fall.

Bönor är nyttigt!

Till sist en sötsak, lite sockerrör. Det var allt för idag.

Varit en intensiv dag, först en tur till Mullsjö för lite innebandy, kval till SM P16. Det gick bra två segrar för grabbens lag JIK. Hem för mat, rösta och nu bloggat lite. Skall nu till Pingstkyrkan Jönköping för att träffa lite Romer. De skall sjunga och berätta lite om sina liv. Skall bli kul att få en annan vinkel än medias.

Kvällen slutar väl framför teven och valvakan som för många av er andra.

Ha en go vecka...med eller utan Alliansen vid styret!

Daniel