Dag 3 i Covid dagboken

Hej!

Gott! Första natten med ordentlig sömn, sov 10 timmar:)  Sömn helar eller hur? 

Regn och blåst var annars dagens melodi ute, inget kul på OS-idrotten...min åsikt! Tack o lov liite bättre väder och uppehåll på sen eftermiddagen. Här några bilder dagens promenad. Tanken var att leta vidare efter bäverhyddan, tänkte gå söderut längs ån idag.

Passerade en biodlares anläggning, visste om den men nu hade han moderniserat sig, solceller mm high tech!

Det kanske finns någon biodlare som läser detta och kan förklara varför man gör på detta viset. 

Min fru som är lärare i skolan i närheten brukar ta med barnen hit så berättar biodlaren om bin och deras fantastiska liv och vad de bidrar med i naturen, då brukar jag få vara med på ett hörn...jag sätter upp några nät för att fånga fåglar och får då visa ringmärkning för barnen och berätta hur, varför mm fåglarna flyttar. En höjdpunkt på vårarna.

Jag har nu gått ner i bäckravinen. Alltid fuktigt här, mycket mossa och en del svamp

Många träd som faller över ån

Hittar en del bäverspår, mest äldre men även några nya. Ingen hydda åt det här hållet dock, får leta vidare

En avslutande bild i dagens dagbok, ån som rinner heter Lillån och rinner ut i Tabergsån som tömmer sig i Munksjön i centrala Jönköping

Det var allt från dag 3, njut av att restriktionerna är borta men gör det med vishet...det är inte helt över än!

Daniel

Dag 1 i Covid-dagboken

Hej!

Ja, så kom den då, på dagen nästan 2 år efter landets första konstaterade covid-infektion, min alldeles egna infektion. Efter att nästan dagligen mött, behandlat corona sjuka patienter i ambulansen så lyckades lite Omikrom virus smita förbi mina barriärer till slut. Okej jag kan väl inte till 100% säga att det är en patient men sannolikt i alla fall. 

Jag som trodde att jag tillhörde de få lyckliga som inte viruset biter på men så blev det ju inte...

Minns rädslan/oron jag hade i början av pandemin, hur kommer jag att drabbas, tänk om jag tar hem skiten till familjen. I natt när jag tog testet och såg resultatet blev tanken bara "jaha då är det bara att åka hem". Mycket av oron har försvunnit under de 2 åren som gått men inte all.

Efter att ha legat i sängen i stort sett hela dagen och tittat på OS och filmer så kände jag att jag behövde lite luft. Här några bilder från promenaden.

Jag känner mig inte riktigt så dålig som den här rosen

Det finns hopp om liv, precis som i dessa al hängen 

Gick ner i bäck ravinen som skiljer vårt bostads område från ett annat. Tänkte kolla på bäverspåren och se om jag kan hitta någon hydda, framtida fotoprojekt i vår kanske?

Någon som är expert på bävrar? Varför gnager de på så stora träd, är det bara för inte tänderna skall växa sig för stora? Det verkar som det gör det för att sedan lämna trädet utan att fälla det, är de så smarta så de väntar på att nästa storm skall göra resten:)

I ån hittade jag en solspegling från husen på Råslätt, på andra sidan ån.

Inte en karantän plats för covid sjuka personer utan ett parkeringshus

Vi får väl se hur många blad denna fotodagbok får men jag hoppas på en tunn bok

Må väl!

Daniel

Böcker till leverans

Hej!

Har under året skrivit några bloggar om de två böckerna jag försökt göra om hur pandemin påverkat mitt jobb på ambulansen samt arbetet på Covid-IVA.

Nu är det dags för en ny leverans av IVA-boken, fått göra två beställningar till personalen. Kul att de uppskattade mitt försök att visa hur de haft det under pandemin.

Är snart uppe i 100 böcker

Här nedan några uppslag på hur det ser ut i boken

Utöver bilder finns det även presskonferanser, tidningsurklipp samt lite galghumor. Har gjort boken som en tidslinje från början av pandemin till början på slutet...som vi hoppas i alla fall.

Avslutar med lite humor

Nu blir det inte mer, önskar er en fortsatt trevlig helg. Ta det lite lugnt trots att alla restriktioner är släppta. Vi inom sjukvården är trots allt lite oroliga att det kan komma en liten våg till...

Daniel

Att lyssna med

Daniel

Evakuering med helikopter

Hej!

Evakuering kanske inte är rätt ord men har den känslan på hur vi i Jönköping skickar svårt sjuka patienter över Sverige. Jag pratar förstås om människor svårt sjuka i Covid-19. Tydligen har vi den högsta belastningen av Covid-19 IVA patienter i hela landet.

Nu har sjukhusledningen bestämt sig för att minska ner antalet patienter på våra Covid-IVA då personalen är helt slut. Tanken är att om det är några färre patienter att ta hand om så orkar personalen ett tag till. En del andra regioner med lägre belastning har lovat hjälpa till. Det finns ett problem...om det hela tiden kommer fler som behöver IVA-vård fylls den nyss tomma platsen. 

Varje dag har ffa helikoptrar från olika regioner landat och hämtat patienter. Vi på ambulansen har också fått köra en del. Det finns stora risker för en IVA-patient att flyttas på dessa sätt, finns studier som visar på ökad dödlighet. Vilket trauma för anhöriga med, att deras livskamrat/pappa/mamma hamnar 30-50 mil bort. Hur skall man nu kunna besöka, kunna vara närvarande vid ett eventuellt dödsfall (numera tillåts besök på Covid-IVA).

Igår eftermiddag hade jag möjlighet att närvara vid en helikoptertransport, inte följa med men följa proceduren med lastning mm. Visar bara en bild när helikoptern lyfter sent på eftermiddagen.

Denna patienten skulle norröver, till något sjukhus i Stockholm.

Önskar er en god helg! 

Daniel