Missionaries of Charity in Addis Abeba

Salamno!

Home for Sick and Dying Destitutes

A place with lot of misery but with much more love...

Jag tog en taxi till adressen, blev avsläppt utanför en oansenlig port. Knackade på porten och blev insläppt, jodå jag har blivit lovad ett besök hos er.

Hur sammanfattar man några timmars besök på ett ställe som detta...

Första gången jag hörde om detta stället var 2009 när jag gick en högskolekurs hemma i Jönköping. Hälsoinsatser i låginkomstländer hette kursen som är en förberedande kurs om man vill jobba med dessa frågor med te.x Läkare utan gränser eller andra biståndsorgan, kyrkor etc.

Det är ett Moder Teresa Hospice, ett av många i världen. Hospice här menas inte bara en slutstation utan det finns hopp om fortsatt liv.

Det kommer inte att bli några fler bilder då man inte får fota innanför porten. Jag fick följa med en ung psykologi studerande man(tyvärr glömt hans namn) som var volontär.

Det här hospicet grundades för 40 år sedan och har blivit riktigt stort med plats för upp till 1000 "inneboende". Sommartid är det fler för då är det riktigt kallt här i Addis.  Allt från små spädbarn som lämnas vid porten av desperata anhöriga till gamlingar som ligger inför döden.

Män och kvinnor får inte ligga på samma avdelningar men umgås på de gemensamma utrymmen som finns. Medicin, rehab, cancer avdelning finns. Patienter/inneboende med HIV, TBC, Malaria och thyfoid har egna avdelningar. Här jobbar sex sjuksköterskor och några "medical officers". Ibland lånar de in någon läkare men förlitar sig oftast på frivilliga. 

Det fanns många barn med mentala handikapp av olika slag. Dessa barn var svårast att möta, hemma hade många av dem gått i vanlig skola, haft helt andra förutsättningar till ett bra och rikt liv. Tyvärr finns inte kunskapen och resurserna till att ta hand om dem på ett sätt som ledningen/hospicet egentligen vill och vet om. Däremot fick barnen otroligt mycket kärlek, närhet av alla som jobbade där och det betyder en hel del det med...

Från den vanliga barnavdelningen hände det då och då att barn blev adopterade. Etiopien är ett stort adoptionsland.

Fantastiskt att se att ett ställe som detta funka, att de trots allt får en hyfsad ekonomi, de lever på gåvor och hjälp från privatpersoner och organisationer. Som besökare fick jag också möjlighet att bidra med en peng. Det är inte enkelt att med några ord beskriva stället, kan verkligen rekommendera ett besök om ni någon gång kommer till Addis Abeba. Information går att hitta på nätet.

Att jobba som volontär funkar inte nu för mig men du kanske har möjlighet...

På en tavla av Moder Teresa inne på hospicet stod det:

"Do small things with great love"

Det funkar alltid och behövs i vår värld just nu!

Daniel

De etiopiska judarna vid krukmakeriet i sepia

Salamno!

Följer upp nattens blogg med i stort sett samma bilder men nu med bilderna i sepia. Ville inte blanda dem med färgbilderna.

Vill ni läsa det jag skrev så se förra inlägget för nu blir det bara bilder.

Okej första är i färg...

Det var den sista. Föredrar ni färgvarianterna eller sepia. Jag är rätt kass på bildbehandling så någon med mer kunskap skulle säkert göra dem bättre...men jag lär mig(hoppas jag).

Tack för idag!

Daniel

De etiopiska judarna i krukmakeriet

Salomno!

Fortsätter min bildresa i Addis Abeba. Nu skall det handlas, lergods från krukmakeriet som drivs av etiopiska judar. 

Det står om drottningen av Saba i gamla testamentet. Enligt traditionen här i Etiopien fick hon en son(Menelik) med Salomo, kungen av Israel. Enligt den ortodoxa traditionen härstammar i stort sett alla etiopiska härskare från Menelik ända till kejsaren Haile Selassie som störtades i en cup 1974.

Enligt traditionen här är de etiopiska judarna ättlingar till den eskort som förde Menelik till Etiopien. Det finns mycket att läsa om detta på internet. Kan säga att de etiopiska judarna erkändes av Israel som judar 1975. Tre stora räddningsaktioner har gjorts för att föra hem de judar som var på flykt i Sudan och från Etiopien. Idag lever ca 85.000 judar i Israel med etiopiskt ursprung men det finns i alla fall några kvar...

Nu skall jag inte skriva så mycket mer utan visa lite bilder.

Hittade dessa fåglar ute i trädgården.

En lera med goda egenskaper. Kommer inte ihåg var den kommer ifrån tyvärr.

Givetvis ville de bjuda på kaffe(bonna).

Mr Gert njuter av sitt kaffe. Jag skulle kunna åka dit bara för det goda kaffets skull.

Det satt kvinnor lite överallt och jobbade. Bakom kvinnan ser ni bränslet till ugnen, torkad kodynga.

Kan säga att frugan blev väldigt nöjd med mina inköp från krukmakeriet. Har ingen bild nu på dem tyvärr. Nu räcker det för i natt...Superbowl har börjat:)

Daniel

På Entoto för att samla ved

Salamno!

Håller fortfarande på med bilder från Etiopien. Idag blir det lite mer bilder från Addis Abeba. Gert tar mig runt i staden, nu skall vi åka upp på Entoto. Det är ett berg 3000 meter över havet. Det är en fin utsikt över Addis längst upp(inte på mina bilder dock).

Det är en rejäl stigning, bilen får jobba lite grann. Det bor folk även här upp och vägen fortsätter ut på landet. Det är lite skog här uppe som ni sett. 

Högt här uppe växer Eukalyptus träd, en inplanterad art som är snabbväxande och ger bra ved. Att den sedan kräver mycket vatten och att jorden eroderar är ett problem som nog borde tas på allvar.

På väg upp möter vi kvinnor som är på väg ner med stora bördor på ryggen, de släpar på grenar, kvistar ihopbuntade, vikten är mellan 50-60 kilo.

Hon ser ut att vara mellan 50-60 år gammal och får slita med sin börda.

Gert som bott i Addis i många år säger att många av kvinnorna väljer detta hårda arbete i stället för att prostituera sig. De går upp för berget medan det fortfarande är mörkt och nu på eftermiddagen är de klara och skall gå ner i flera timmar. 

På olika sidor på nätet har jag också läst om hur unga flickor tvingats till att göra detta, att de "sålts" av sina föräldrar på landet. Föräldrarna får 70-100 kr per år om flickan jobbar i stan, de lovar utbildning mm men det är få som fått detta. Som unga flickor utsätts de även för sexuellt våld, deras kroppar förstörs och de får svårt att få barn. Vet att det jobbats för att motverka detta och kan säga att alla vi mötte på väg ner för berget var vuxna kvinnor, såg ingen som var under 25 år. 

Kvinnorna vilar ofta och låter lasten hänga på "muren".

Tungt! Du som fjällvandrat vet hur typ 20 kg på ryggen känns, tänk dig det tre dubbla på ryggen.

Det är en bit kvar...

Nere i stan bär man också på något:)

Det var allt för i dag, ha en riktigt skön helg! 

Daniel

Merkato en stadsdel i Addis Abeba

Salamno!

Vi lämnar ondskan kvar på museet och åker genom stan till stadsdel som heter Merkato. Förr ett riktigt slumområde, nu är standarden lite bättre. 

Khat, Etiopiens 4:e största exportvara. Vi i Sverige klassar det som ett narkotiskt preparat men det gör man inte här. 

Det var kul att se hur stan var uppbyggd, hur stadslivet såg ut. En kul grej är hur försäljningen av varor ser ut. Skall man köpa metallprodukter åker man till ett område, skall du köpa elektronik finns de samlade i ett annat kvarter, dörrhandtag etc.

Behöver du en dunk?

Järnaffären. 

Vi börjar närma oss målet, en liten kyrka i Merkato.

Framme. I över 20 år har söndagsskolan i Pingstkyrkan Jönköping samlat in pengar till kyrkan här, barnverksamheten. Har hört om stället så många gånger att det var väldigt kul att se det.

Gert, pastorn och den gamle vaktmästaren.

Gatubild i Merkato.

Vi lämnar området, nästa mål är krukmakeriet där de etiopiska  judarna jobbar.

Vi åker mot Addis Abebas kullar. 

De blåvita bilarna är taxibilar, i detta området kryllade det av dem. Gert berättade att olika folkgrupper har olika arbeten. De som hade haft hand om taxiverksamheten hade bytt till något annat och en annan hade "fått" ta över den verksamheten, vet inte riktigt hur det går till.

Det var nattens sista bild.

Daniel