Positiva nyheter från Sydsudan men...

Hej!

...även lite elände.

Nu har arbetet börjat med att röja fram den gamla väg som användes för 30 år sedan. Cirka 400 män jobbar från varsitt håll med att röja träd, buskar mm för att göra vägen framkomlig igen. 

Den nuvarande vägen fram till Lotimor är mycket svårframkomlig. FN och andra organisationer säger att de inte kan använda och därför blir området kring Lotimor(där vi var och jobbade med sjukvård) utan hjälp.

Se denna korta filmen för att få en snabb inblick i vad jag menar och vad vi vill göra/gör!

212404066< film 

Igår anlände 2 av mina vänner som var med i våras till Sydsudan igen. De skall dokumentera arbetet under en dryg vecka, så lite senare i sommar kan jag visa hur det går och att de pengar som kommit in tack vare filmen och andra insamlingar hamnat på rätt ställe. Delta gärna i insamlingen om du kan för än behövs det mer resurser.

Nu kommer en drös bilder från den gamla vägen som vi använde för att ta oss till Lotimor. Häftigt att åka på ett sätt men funkar inte för hjälptransporter.

Jag gick ut ur bilen för att fota, kunde ta mig fram fortare än bilen på många ställen.

Nu blir det brant nedför...

Linus och de andra chaufförerna fick verkligen ha koll på "vägen", ett fel och du hade en punktering pga någon vass sten.

Stenblock som måste passeras

Besvärligt som sagt men omgivningen var fantastisk. Vi hade varit uppe på en platå och nu jobbat oss ner en bit.

Grönt och vackert i eftermiddagens solsken. Nu hade vi tagit oss förbi den tuffaste biten på väg ner från platån.

Slutmålet i sikte för dagen, Nanyangachor.

En nöjd Linus, inga punkteringar och bilarna fortsatt hela:)

Linus och hans pappa Bengt är nu nere i Sydsudan, skall bli spännande att se deras bilder och filmer.

Nämnde elände i toppen av bloggen...som om de inte har det besvärligt ändå. Nu har området kring Kapoeta(en dagsfärd från Lotimor) drabbats av kolera! En magtarm-infektion som snabbt tar död på en människa, kan gå på några timmar om man inte får hjälp.

Ha en skön dag, i hänförelsen tid här hemma, pingsten!

Daniel

Fruktansvärda nyheter från Sydsudan/Kenya men även lite goda:)

Hej!

Ni som har läst min blogg sedan mars vet att jag skrivit mycket om Sydsudan och om hur vi efter resan startat en insamling för att kunna hjälpa till i kampen mot svälten.

Förra veckan hände något fruktansvärt då lastbilen vi hyrt med 40 ton mat mm blev överfallen, föraren mördad och maten stulen. Läs mer i länken här under:

Läs mer < länk till pressmeddelande

Här kommer också en filmlänk som vi spelat för att samla in pengar till mat mm. 

Se gärna den korta filmen för att få en liten bakgrund. 

212404066 < länk till filmen

Det är dessa Nyangatom som vi hjälpa.

Vi träffade på flera med tecken på undernäring/svält

Rött betyder svält!

Nu till något kul!

Vi har lyckats få tag på 40 ton majs mm som är i Sydsudan. Vi har utrustning för att röja fram en väg, vi har män som skall göra det. Fantastiskt att trots det tragiska som hände kunna fortsätta jobba för att Nyangatom folket skall få mat och utsäde. 

Tack vare många personers insatser är hjälpen på väg. En viktigt person har varit George Echom politiker som faktiskt själv är från Nyangatom stammen. 

Nu får vi hoppas att arbetet med vägen till Lotimor fungerar bra, utan missöden.

Lotimor med omnejd.

Skulle ni vilja vara med och stötta arbetet så använd gärna de vägar som visas i filmen.

Hälsningar,

Daniel

Skolan, vårt hem under tiden i Lotimor, Sydsudan

Hej!

Det finns några viktiga saker som måste fungera när man är på ett uppdrag som vårat i Sydsudan. Vi måste ha tillgång till vatten, lite mat, någonstans att sova, en toa av något slag är bra. Finns det möjlighet till att tvätta sig någon gång är det också bra.

Skolan närmast i bild, då den var övergiven kunde vi bo/sova där efter vi städat ur allt bajs från, getter, åsnor mm.  Vatten hade vi med oss i mängder, vi visste inte om det fanns någon brunn med rent vatten i byn.

Skolan. 

Min sovsal. Liggunderlag och ett myggnät samt bra öronproppar, ja då sov man gott:)

Eld för att koka vattnet till te och kaffet.

Frukosten, två "vetabix" bitar, pulvermjölk. Med lite socker och sylt funkade det ok om man inte sölade och lät det bli för grötigt.

En genomgång av dagens aktiviteter, ett bibelord för dagen och en bön...kanske en sång med, så var det bara att traska ner till mottagningen.

Efter "arbetet" på mottagningen var vi rätt trötta så lite mat är inte fel. Frågan är om det blir tupp eller get idag?

Dessa tuppar, höll oss vakna, väckte oss tidigt när vi väl sov, sega var de att äta med:)Get idag...igen

Linus förbereder getköttet.

Blir ni hungriga?

Väntar på att maten skall bli klar

Kolla in den här lilla filmen(under 2 min) jag spelade in:

The goat is dead  klicka här

På kvällen tog vi med oss ett handfat, lite tvål och en halv PET-flaska så vi kunde "duscha". Detta gjorde vi nere vid pumpen i mörkret. Kommer inga bilder på det:) en höjdpunkt på dagen. Det tyckte nog en del av byborna med som kollade på oss.

Här hämtade byborna vatten, så även vi. Vi använde detta bara till matlagning och te/kaffe.

Som ni ser håller fästet/grunden på att gå sönder, något som behöver fixas snarast. Utan en fungerande brunn här blir livet än hårdare. 

Vill ni hjälpa till? Kolla den här filmen också(4 min)

Sydsudan: kort film om hur vi hoppas kunna förhindra en hungerkatastrof mm.

Kanske inte de mest häftiga bilderna men lite om hur en dag kunde se ut i Lotimor för oss. Kolla filmerna!

God natt och ha en go vecka!

Daniel

Att sitta och titta på när andra jobbar...

Hej!

Det skojas friskt ibland om bl.a kommunalarbetare, en jobbar 2 står och tittar på och kommer med kommentarer. Vi fick vänta i flera timmar i Nanyangachor innan vi fick tillstånd av "bychefen" att åka vidare till Lotimor. 

Jag fotade och gick omkring på hans compound, det verkade som han hade rätt många fruar(räknade till 11). Månggifte är tillåtet och rätt vanligt i Sydsudan. Jag träffade på män som hade 10, 12 fruar även om det är mer vanligt med 2-3 fruar. 

Här verkade det som om den yngsta frun hade det tuffast. Diskade, fixade maten mm medan de andra bara satt och tittade och pratade. Jag bara gissar då jag inte kunde prata med dem men visst såg det så ut.

Efter ett tag bryr sig folk inte så mycket om att det sitter ett gäng främlingar på gården. Folk kommer och går, kollar lite på oss men går vidare.

Titta på min vackra dotter.

Dags för ett bad.

Här kommer Moro, en av våra chaufförer. Dags att åka kanske:)

Ja här kan vi inte sitta längre så efter ett antal timmars väntande fick vi åka vidare, med en guide samt en "medföljare" som skulle ha lite koll på vad vi gjorde. Tack o lov! Med lite bättre kommunikation, samt något mer papper hade allt gått lite fortare. Nu vet vi det tills nästa gång:)

Då är vi på väg...det kallas för väg i alla fall. Vi skall upp på platån ni skymtar i överkant, köra över den och ner på andra sidan. Helst vara framme innan det är mörkt men det känns tveksamt om vi hinner. Nu väntar ett riktigt prov för våra bilar, däck och chaufförer. Det ni ser nu är en bra del av vägen...

Trevlig påskafton vänner!

Daniel

Sydsudan...inbördeskrig, svält, dåliga vägar, sjukdom, glädje, skratt, möten

Hej!

Precis hemkommen efter några veckor i Sydsudan. 

Hur sammanfattar man något så intensivt som jag fått vara med om? Ja en blogg kommer inte att räcka till det.

Haft lite svårt att börja ta mig an bilderna men då min primära uppgift var sjukvård fick några bilder från vår mottagning vid kliniken i Lotimor bli en början. Lotimor ligger i sydöstra hörnet av Sydsudan, precis intill den etiopiska gränsen. Nyangatomfolket bor här, de finns också på den etiopiska sidan.

This are the first photos from my stay in South Sudan. These photos are from Lotimor, close to the Ethiopian border in the southeast corner of South Sudan.

Väljer att visa bilderna i svartvitt.

Marie och tolken Patric. Marie och jag prioriterade och behandlade patienter i "väntrummet"

Joakim och Josef fick ta det enda tillgängliga rummet.

Josef, var sjukvårdaren som vi jobbade med. Han hade ingen sjukvårdsutbildning så Jocke fick dela med sig av sina kunskaper när patienterna undersöktes.

Första patienten. Vi koncentrerade oss på barn och kvinnorna.

De flesta barnen vägdes.

Vårt första undernärda barn. Något vi skulle få se fler av. 

MUAC-armbandet visar att barnet är undernärt, ligger på rött.

Barnet får en slags gröt med mycket näring i, varvat med lite bröstmjölk. Familjen får sedan med sig mat för några veckor.

Skedmatningen gick inte så bra.

Det här funkade bättre.

Lite mer bröstmjölk som avslutning.

Alla var inte så dåliga som det här barnet så här två bilder på en glad kille på mottagningen.

Smutsig men glad.

Detta var den första i en rad kommande bloggar från mina veckor i Sydsudan. 

Befolkningen i Sydsudan och länderna kring Afrikas horn behöver all hjälp de kan få för att inte svälta ihjäl, du kan hjälpa till. Skicka pengar till de organisationer du har förtroende för.

Om du vill kan du använda Pingstkyrkan i Jönköpings pg eller swishnr. Pg 290776-4 eller swisha 1236672174 skriv "svält" så går pengarna till Sydsudan och Etiopien. Är medlem och aktiv i kyrkan.

Ha de gott!

Daniel