Här finns det sprit att köpa!

Hej!

Under mina resor till Sydsudan har jag noterat att det vid porten/infarten till olika typer av boenden ofta finns en hög pinne och längst upp en plastpåse eller dunk.

Det är tecknet på att här kan du köpa sprit, berättade mina vänner.

Här ses ett försäljningsställe till höger.

Här kan du köpa sprit.

Att möta berusade personer är något jag är van vid genom mitt jobb här hemma men det är en helt annan sak att göra det i ett land där var och en är beväpnad. Alla vita betraktas som rika, kvittar om du är ute på volontärarbete. Mest rädd/orolig har jag varit om det varit militärer, haft några obehagliga möten som tack o lov slutat bra.

I Kapoeta, distriktshuvudstad i det område vi jobbat i är inget undantag. Man möter ofta män som går omkring i små gäng, berusade. De yngre går inte i skolan, har ofta inga jobb och den ev lilla inkomsten de har skulle behövas till mat, skolavgifter till barnen etc. Det gynnar inte utvecklingen i området, familjerna lider brist det mest nödvändiga.

Jag gillar att ta en promenad tidigt på morgonen när jag är i Sydsudan, kolla efter fåglar, fotografera etc men i Kapoeta har jag bara vågat gå 100 meter från boendet, alltid inom synhåll. När vi är ute i bushen känner jag mig trygg och kan fritt ströva omkring med kikare och kamera.

En morgon i våras träffade jag på ett par kvinnor utanför gästhuset, mor och dotter visade det sig vara. Modern bar på en stor tunna, dottern någon konstig anordning, förstod inte direkt vad det var.

Mamman hann gå en bit medan jag pratade med dottern.

Moonshiner är det engelska namnet för de som tillverkar sprit hemma. Det var den utrustningen hon bar på. Jag har glömt hennes namn tyvärr, hon gick i "secondary school" typ gymnasiet. Hon gjorde det på distans i ett samhälle som heter Narus vid gränsen till Kenya. 

Hon berättade att spriten hon bränner betalar hennes skolgång, uppehälle i Narus, hon såg inget annat sätt att få in de pengar hon behövde för att kunna gå i skolan. Vi hade ett bra samtal om situationen, hon gillade egentligen inte att så många var beroende av alkoholen samtidigt som den finansierade hennes skolgång. Men vad gör man...

Hon hade som mål att bli sjuksköterska eller lärare när hon var klar.

Jag är så glad hur vår skola är uppbyggd, även om det finns brister, våra barn ges chansen till ett bra liv tack vare att de lär sig läsa, skriva etc.

Daniel

Nu kan hjälpen nå Lotimor Sydsudan!

Hej!

Nyligen hemkommen från senaste turen till Lotimor i Sydsudan vill jag bara ge en kort rapport. Blir förhoppningsvis mer inlägg framöver.

Jag har i flera inlägg här på FS berättat om ett arbete att få till en väg till ett mycket avlägset område i Sydsudan. Ni får gå tillbaka i bloggen för att uppdatera er. Kortfattat, området är bl.a. svårt drabbat av svält och WFP(World Food Program) har inte kunnat nå området med mat, utsäde mm. Efter vårt första besök i området mars 2017 har vi jobbat för att röja en väg(100 km) för lastbilar dit. Vi har stått för mat till byborna, och deras familjer och utrustning(pangas, enkla sågar mm). Eftersom vi lovat mat ville alla vara med, vilket vi inte riktigt hade förstått. Vi hade räknat med typ 400 personer från 2 byar, nu försedde vi ca 6000 personer med mat i drygt 1 år.

De har gjort ett enastående arbete, slitit hårt för att förbättra sina egna livsförhållanden och öppna upp för utveckling av regionen de bor i. De har själva bett om vägen och har nu själva börjat jobba på en fortsättning till Etiopien som ligger ett "stenkast" från Lotimor. De tillhör en stam, Nyangatom som finns på bägge sidorna av gränsen och är seminomader så de rör sig mycket mellan länderna. Nu några bilder från vägen:)

Sex meter bred väg, buskar, stora stenar, träd och rötter skulle bort. Vår utrustning räckte inte till alla så en del använde vassa stenar för att hugga ner träd och buskar.

Bengt Klingberg är en av initiativtagarna. Här spelar vi in en film om vägen. Kommer att lägga upp den när den är klar.

Nu åker vi till Lotimor:)

Det är fortfarande en tuff, jobbig väg men nu kan lastbilar ta sig fram, vilket var omöjligt förut. För oss med jeepar går resan till Lotimor mycket snabbare. Snitthastigheten på den "väg" vi använde innan var 7 km/h under långa sträckor.

Målet för resan/vägen Lotimor, enligt mig en otroligt vacker plats. 

När vi efter att ha jobbat med sjukvård, brunnar och samhällsuppbyggande arbete lämnade området, mötte vi på hemvägen två lastbilar från WFP. En av dem var på väg till Lotimor!! 

Känslan jag/vi känner går inte med ord att beskriva. 

Vårt arbete i området kommer att fortsätta men nu kan vi i "bocka av" en punkt på listan.

Daniel

Skolan, vårt hem under tiden i Lotimor, Sydsudan

Hej!

Det finns några viktiga saker som måste fungera när man är på ett uppdrag som vårat i Sydsudan. Vi måste ha tillgång till vatten, lite mat, någonstans att sova, en toa av något slag är bra. Finns det möjlighet till att tvätta sig någon gång är det också bra.

Skolan närmast i bild, då den var övergiven kunde vi bo/sova där efter vi städat ur allt bajs från, getter, åsnor mm.  Vatten hade vi med oss i mängder, vi visste inte om det fanns någon brunn med rent vatten i byn.

Skolan. 

Min sovsal. Liggunderlag och ett myggnät samt bra öronproppar, ja då sov man gott:)

Eld för att koka vattnet till te och kaffet.

Frukosten, två "vetabix" bitar, pulvermjölk. Med lite socker och sylt funkade det ok om man inte sölade och lät det bli för grötigt.

En genomgång av dagens aktiviteter, ett bibelord för dagen och en bön...kanske en sång med, så var det bara att traska ner till mottagningen.

Efter "arbetet" på mottagningen var vi rätt trötta så lite mat är inte fel. Frågan är om det blir tupp eller get idag?

Dessa tuppar, höll oss vakna, väckte oss tidigt när vi väl sov, sega var de att äta med:)Get idag...igen

Linus förbereder getköttet.

Blir ni hungriga?

Väntar på att maten skall bli klar

Kolla in den här lilla filmen(under 2 min) jag spelade in:

The goat is dead  klicka här

På kvällen tog vi med oss ett handfat, lite tvål och en halv PET-flaska så vi kunde "duscha". Detta gjorde vi nere vid pumpen i mörkret. Kommer inga bilder på det:) en höjdpunkt på dagen. Det tyckte nog en del av byborna med som kollade på oss.

Här hämtade byborna vatten, så även vi. Vi använde detta bara till matlagning och te/kaffe.

Som ni ser håller fästet/grunden på att gå sönder, något som behöver fixas snarast. Utan en fungerande brunn här blir livet än hårdare. 

Vill ni hjälpa till? Kolla den här filmen också(4 min)

Sydsudan: kort film om hur vi hoppas kunna förhindra en hungerkatastrof mm.

Kanske inte de mest häftiga bilderna men lite om hur en dag kunde se ut i Lotimor för oss. Kolla filmerna!

God natt och ha en go vecka!

Daniel

Lotimor, en vacker plats i Sydsudan

Hej!

Lotimor är den vackraste platsen jag sett i Sydsudan, tack vare regnet som föll veckan innan vi kom var det härligt grönt i alla buskar och träd. Hoppas att jag med några bilder skall kunna visa er hur fint det var.

Är ingen landskapsfotograf men jag har gjort ett försök i alla fall.

Här är vi på promenad, vi ville se lite hur människorna bodde, vad de odlade, åt. Prata med dem om hur de påverkades av torkan etc. I de senaste bloggarna har jag visat bilder från dessa vandringar.

Boplatserna är inhägnade av taggiga buskar för att hålla eventuella rovdjur ute.

Precis bakom skolan där vi sov fanns det en kulle, den ville vi absolut bestiga. 

En liten boplats, liknande boplatser fanns utspridda kring Lotimor. Varje man kunde ha upp till 10-talet fruar så ofta var en boplats för en familj, en "storfamilj".

Soluppgång. Här hemma längtar vi efter solen för att den skall värma oss, i Lotimor var det redan 30 grader varmt när solen gick upp:)

Tommy och Jocke njuter. Tommy våran allt i allo, ingenjör och Joakim våran läkare. 

Tommy har lånat min kikare, tror dock inte att han spanar efter fåglar som jag alltid gör.

Efter att ha spanat mot Etiopien och soluppgången vänder vi blicken mot Lotimor, solen har kommit upp lite grann.

"Centrum" av Lotimor. Längst bort en gammal "missionsstation" som katolikerna byggt. De lämnade den till myndigheterna när landet blev självständigt 2011. Kliniken i mitten och skolan(nedlagd) där vi bodde. Vi fick först rengöra golven lite från all avföring från getter, åsnor mm. Tyvärr är skolan nedlagd, just nu i alla fall. Lärarna fick inga löner utbetalda och till slut drog de. Läskunnigheten i området är under 1%!!

Skolan.

En del av byn samt kyrkan längst till höger.

Kliniken med den borrade brunnen i bakgrunden, samlingpunkten. Tack o lov för rent vatten!!

Nu vet ni lite hur det ser ut i området jag/vi varit i. Det blev många bilder idag:)

To my english friends. A lot of photos today, I wanted to show how the surroundings of Lotimor looks like. Photos from the hill behind the school and also when we went for our walks.

Vill ni hjälpa till med en insamling för att ge de boende i detta området ca 4000 personer mat och utsäde så se filmen jag länkar till här under.

212404066 en kort film på ca 4 minuter. Förstora så blir bilderna som bäst...tycker i alla fall jag:)

Daniel

Semera Etiopien kvällsskola

Salamno!

Vi är som ni vet i Etiopien, nära Djibuti bland folkgruppen Afarer.

Flaggan i den sena eftermiddagen. I mina senaste inlägg har jag skrivit om ett undervisningsprojekt som min kyrka stöttar, de har varit på dagtid för barn. Dagens inlägg handlar om vuxna som kommer på en kvällsskola. På dagarna är de ute med sina djur eller sköter sina odlingar, andra jobb och kan inte gå i skola. 

Vid brunnen. Härligt att se borrade brunnar, här får alla tillgång till rent vatten och kan därmed slippa mycket elände med sjukdomar.

Majoriteten av afarerna är analfabeter så behovet är stort. Bara genom att lära dem läsa, skriva och räkna lite grann förbättrar de sin situation i livet. Då många är muslimer måste skolan tajmas in mellan arbetet och bönetiderna på kvällen.

Det blev inga bilder på de vuxna i skolan, inte lika uppskattat av dem så därför avstod jag det. Barn fanns det gott om på gården utanför, lite nyfikna på oss vitingar.

Glad liten tös.

Ett härligt glatt gäng killar. 

Lite snack  grannar emellan? 

Nyfikna?

Vi fick besök av några beväpnade ungdomar. De var trevliga och inte alls hotfulla men liite känner man ändå att man måste vara på sin vakt.

Nu blir det inge mer skola på ett tag:) hoppas ni tyckt det varit intressant. 

Ha de!

Daniel