Bild 4 har speciellt vackra stenar, bild 5 ett härligt ljus, som en varm smekning.

Härliga bilder, den på fyren är ju magisk!!
/Carina

Ja varför inte stenarna, de bär kanske ett inre liv som inte liknar vårt, om de nu har ett, vem vet, men ibland känns det som om något rör sig där inne, långsammare än tid, djupare än tystnad.

De ligger i marken som sovande hjärtan, fyllda av årmiljoner av minnen som aldrig bråkar om att bli hörda. I deras kärna finns kanske en glöd, kanske bara mörker, kanske något som liknar en tanke som aldrig behöver ord. Och när vi lägger handen mot dem är det som om de svarar med sin stillhet, som om deras inre liv är just detta, att vara utan att kräva något tillbaka.

Kanske är deras själ en sorts långsamhet, en rytm som inte går att mäta.
Kanske är det bara vi som vill tro att allt som finns också känner.
Men ibland, när ljuset faller rätt och vinden håller andan, är det svårt att inte ana att stenarna tänker, bara inte i tid, utan i geologi.

Bilderna och ljuset gillar jag, stilla och enkelt.

Stefan