Öxared i svartvitt

Jag konverterade även några bilder från turen till Öxereds naturreservat till svartvitt. Som alltid av ren nyfikenhet.

#2

#3

#4

#5

#6

#7

TheInvisibleJackal

Över stock och sten.

Länsstyrelsen i Halland har sedan en del år haft regelbundna s k fotovandringar i olika naturreservat med en erfaren och etablerad fotograf. Dessa fotovandringar har tyvärr blivit betydligare färre åren efter 2022. Orsaken är minskade statsanslag till naturvård. 

Den här fotovandringen ägde rum i Öxareds naturreservat i Kungsbacka kommun. Ciceron den här gången var Naturfotografernas ordförande Annette Seldén/N. Hon är en mycket trevlig och väldigt engagerad ledare under fotovandringar. Vi har varit med henne på några andra vandringar tidigare och de har var mycket bra och intressanta.

#2

Öxareds naturreservat är en ny bekantskap för oss. Det finns inga egentliga leder i reservatet utan man tar sig fram där det är lättast, fast inte alltid.

#3

Öxared är en s k ädellövskog med träd i olika åldrar. 

#4

Det är en spännande miljö att vistas. Under de här fotovandringarna skrapar man egentligen bara på ytan och får en slags presentation av ett område. Det står en dock fritt att stanna så länge man känner efter avslutad vandring, som brukar ligga på runt tre timmar. Den här gången gjorde vi inte det utan körde hemåt efter avslutad vandring.

#5

Mot slutet av vandringen kom vi att gå förbi några intressanta stenmurar. Här stannade vi till en längre stund för här ville många av oss fotografera.

#6

#7

#8

#9

#10

#11

#12

Det är en bit att köra för oss, men Öxareds naturreservat gav mersmak. Särskilt den delen av reservatet som vi kom att vistas i under den senare delen av fotovandringen. Hit har vi pratat om återvända. Jag tror mig veta ganska så väl vart vi ska gå för att komma till denna del. Det fanns en del kännemärken att gå efter.

TheInvisibleJackal

Lite svartvitt

Jag konverterade några av bilder från senaste fototuren till svartvitt. Jag gör det emellanåt när jag känner att en del bilder skulle passa även i svartvitt. Ibland stämmer det, ibland inte och ibland fungerar bilden både i svartvitt och färg. Jag gillar svartvitt. Inte bara för det är ett sätt att renodla en bilds uttryck utan även för att det går lättare att få fram stämningar i en bild. Mycket hänger här givetvis på själva redigeringen och där letar jag fortfarande efter en ton som jag känner passar inte bara bilden utan även vad jag vill säga med bilden. Jag känner också att med den svart bilden går det att ta ut svängarna mer.

#2

#3

#4

TheInvisibleJackal

Kustnära

Med några fotovänner har jag och min fru gjort en liten fotoutflykt. Vi körde lite norr stan och tog oss ner till ett område nära havet. Det är en ny plats för oss och enligt vad vi hört ska det vara ett intressant område.

#2

Att vara ute och fota i grupp är både trevligt och svårt tycker jag. Det finns outtalade krav på att man samtidigt som man fotar ska vara social. För min del som man är det ungefär som att gå och tugga bubbelgum samtidigt. Svårt med andra ord. Antingen väljer man att försöka koncentrera sig på det ena eller det andra. Att försöka med båda blir aldrig riktigt bra. 

Det finns lite outalade regler. Inte hamna på efterkälken. Inte tappa bort samtalsämnet. Inte sväva iväg i tankarna. Försök vara närvarande.

"Försök nu vara lite trevlig", säger min fru till mig. Med det menar hon att jag inte ska gå in i min fotografiska bubbla och glömma bort de andra i vårt sällskap. "Jadå", säger jag och tänker att de också kanske vill gå in i sina fotografiska bubblor istället för att konversera artigt. 

#3

I och med "a call of nature" får jag lite tid för mig själv och upptäcker då en liten stenmur som jag fattar intresse för. 

#4

Min tid med stenmuren blir dock knapp. Inte bara för att det övriga sällskapet befarande att jag lyckats trassla in mig i ett björnbärssnår. Nej, ingalunda. Det var mullret från ett otal hornbeprydda kreaturs klövar som fick mig att i hast samla packa ihop min ryggsäck och med iver och förskräckelse sträcka ut benen i långa kliv över stock och sten. Jag vet att en del fotografer i mer björntäta trakter har med sig s k björnspray. Kanske finns det någon liknande spray för kossor.

Ja, det kom en alltför stor skock med kossor sättandes. Av någon anledning hade en bonde helt opåkallat strött ut en massa kor i det här området. Jag är inte förtjust i kossor när jag ska fota. De stör min chi. De rubbar mitt lugn. 

Okej, jag fattar att de är bra för att hålla landskapet öppet, men vad är det för fel på får undrar jag. Om man nu ska ha kor till att hålla landskapet öppet kan man då inte strö ut korna på lite mer fotografiskt fula platser. Här borde SFF och LRF sätta sig ner och föra allvarliga diskussioner.

#5

Vårt sällskapet lämnar de hornförsedda kritterna åt sitt öde och tar sig istället till lite mer klippförsedd kuststräcka. Utan kor.

#6

Några trift vid en klippa vackert upplyst av kvällssolen fångar snabbt mitt intresse. Här ska det fotas. Ett sådant här tillfälle växer inte trä'n. Nu gäller det att passa på. Jag tar flera bilder. Jag trivs som fisken i vatten eller som en stenbock bland klippor. Glömmer raskt bort de i övriga i sällskapet. De kan trots allt umgås med varandra.

#7

#8

#9

#10

Nu ska man inte förledas och tro att jag inte tyckte att fotosällskapet var trevligt. För det är ett mycket trevligt sällskap. Det bara det att om jag hittar något som jag finner väldigt intressant kan bli väldigt uppslukad och då  kan jag glömma både tid och rum. Kravet på att vara social försvinner då ut med badvattnet så att säga. Jag tror att många kan känna igen sig det här. 

TheInvisibleJackal

Ekar

Tiden går och sköna maj har kommit till vår bygd igen. Årets vackraste månad enligt många och min fru, som firar sin födelsedag denna månad. Jag är böjd att hålla med. Det är en av de månader på året som vi tillbringar en stor del av ute i naturen. Det går helt enkelt inte att låta bli. För vårt välbefinnande är det rent av tvunget att vara ute så mycket som det bara går. 

En av de platser vi ofta besöker är Möllegårds naturreservat strax norr om Halmstad. Här finns det mycket att fotografera. Vid det här tillfället koncentrerade jag mig på en ekdunge en liten bit bortom stigen. Här växer en fantastisk ek som breder ut sina grenar rejält. Jag hittade till den här eken bara häromåret och har väl kan man säga bara börjat att fotografiskt undersöka den.

#2

När det gäller ekar har ett ambivalent förhållande till dem. Jag är starkt allergisk när det gäller ekpollen och knaprar under någon månad eller så receptbelagd allergimedicin. Samtidigt är jag mycket fascinerad av eken som träd och fotograferar gärna ekar. Som tur var är ekens pollensäsong ganska kort och med min medicin fungerar det för det mesta bra.  

#3

#4

TheInvisibleJackal