Öland VII - Är det Alvar?

Åter till norra Öland och den här gången till Byxelkrok och Neptuni åkrar. Vi hade förra året sett alla vissnade blomställningar med blåeld vid Neptuni åkrar och tänkte att här kan det bli riktigt läckra bilder med den blommande blåelden och den vita stenarna som ligger runt dem. Hade säkert kunnat bli fint om det bara blommat. Nu var det lite dåligt på den fronten. 

#2

#3

Salepsrot.

Vi hade cyklarna med oss och begav oss istället ut för att leta efter en liten bit alvar strax söder om Byxelkrok. Den här lilla alvarmarken ska vara en säker växtplats för orkidén - salepsrot. Det stämde bra. När vi väl lokaliserat alvaret hittade vi princip omgående flera bestånd med salepsrot.

#4

Salepsrot.

#5

Salepsrot.

#6

Salepsrot med tillfällig gäst.

#7

Liggande så låg det nästan bara gick utan att gå i bitar fick jag några bilder på den här larven av mindre bastardsvärmare.

#8

Salepsrot.

#9

Inte blott levande örter fångade mitt intresse på alvaret.

#10

Salepsrot och darrgräs.

#11

I anslutning till alvaret gick en liten grusväg. Tog man sig in på den, öppnade sig en hagmark med flera fina ekar.

#12

#13

#14

Även här växte det en och annan salepsrot. Ibland på lite oväntade ställen.

#15

Här fann vi även grönvit nattviol.

#16

Ett rådjur undrade vi var för ena som kröp runt i markerna. Orkidéer och rådjur med samma objektiv. En telezoom är användbar till mycket.

#17

Ganska så belåtna med dagen hitintills letade vi upp en plats att sätta oss och inta lunchen. Mittemot Tokenäs camping hittade vi den här lilla viken att ha som utsikt vid lunchen.

#18

Där fanns också en fyr. En lagom hög fyr som till om med jag med min höjdrädsla vågade mig på att gå upp i djärvt blicka ut över nejden.

Efter lunchen skulle vi fortsätta söderut inriktade på ormbunkar eller någon slags bräken egentligen är kanske riktigare att säga.

TheInvisibleJackal

Öland VI - vid Orde

Efter det fantastiska besöket vid Lilla Horns Löväng styrde vi kosan mot Högenäs Orde, som också skulle vara plats med möjlighet till orkidéer. Vi såg några stycken. Brudsporrar, med de var lite svåra att komma till och fotografera. Det blev istället att vi gick runt ock tittade vad det var för plats. Vi kände inget desperat behov av att jaga runt efter fler orkidéer. I alla fall inte för tillfället efter Lilla Horn.

#2

Högenäs Orde är ett litet fiskeläge med små fiskebodar på den västra sidan av ön. Här hittade jag en ny grind.

#3

Blåeld växte lite här och var. Förra gången vi besökte Öland hade den redan blommar över. Det var trevligt att nu få se den blomma.

#4

Åkervädd med okänd bagge.

#5

#6

Getväppling.

#7

Vit fetknopp.

De här små lågväxande blommorna blir jag inte riktigt klok på. Mina kunskaper i att kunna använda en flora är ännu inte tillräckligt goda. Enligt benägen ifrån såväl Sten Björklund som Peter Dahlén är örten bestämd till vit fetknopp.

#8

Enen var desto lättare.

#9

Här är själv källan till namnet Högenäs Orde. På toppen av en höjd med en fin utsikt åt flera håll stoden här stenformation - en vårdkase. Den var ihålig med en liten ingång på ena sidan.

Efter detta kortare besök vid Högenäs Orde var dags för återfärd till Vickleby. Till morgondagen var ånyo ett besök till Norra delen inplanerat och då med förhoppningen om Salepsrot.

TheInvisibleJackal

Öland V - ah, äntligen...

Skogsnycklar.

Naturreservat Lilla Horns löväng var så vackert att man bara ville ta allt i famn och dansa runt av pur glädje. Det var en sån myckenhet orkidéer att det var omtumlande. Precis som vid Södra Greda fanns det anpassade stigar som man fick hålla sig till. Det fanns så mycket orkidéer att jag tror inte att vi gick mer än ett par hundra meter. Hur länge vi stannade vet jag inte. Tiden stod stilla.

Lilla Horn ligger något norr om Södra Greda och är ett av de platser som satt sig lite extra i minnet under vår Ölandsturné.

#2

Skogsnycklar.

#3

Skogsnycklar.

#4

#5

Skogsnycklar.

#6

Ett utsnitt av lövängen. Som synes var det orkidéer överallt.

#7

Skogsnycklar.

#8

Skogsnycklar.

#9

Skogsnycklar.

#10

Skogsnycklar.

#11

Ingen orkidé utan istället - älggräs. Tack så mycket till Susan Hanserkers för hjälp med artbestämningen.

#12

Sotmätare.

Det fanns också en hel del fjärilar vid Lilla Horn. Här är en av dem.

#13

Johannesnycklar.

#14

Ängsnattviol.

#15

Stor blåklocka.

#16

Jag fotade de allra flesta blommor insekter med telezoomen som satt på det ena kamerahuset. På det andra satt en normalzoom. Just den kombinationen tyckte jag var väldigt smidigt att ha. Telezoomen fungerade bra till att fota såväl blommor som insekter.

Hemma i bokhyllan har jag en bok om trollsländor och en om bärfisar, men jag hade ingen om gräshoppor. En brist som jag känner att jag nog får råda bot på. Blomman som gräshoppan sitter på har jag fått fram till att det är - Ögontröst. Gräshoppan däremot vet jag inte vad är för art. Jag antar att det är ett arv efter Linné - att försöka artbestämma det jag ser. Grön ängsgräshoppa kanske?

#17

Rödklint.

#18

Skogsnycklar.

#19

Strimlus.

Jag visste väl att jag någon gång skulle få nytta av boken - "Bärfisar i Sverige - en fälthandbok".

#20

Strimlus.

#21

Puktörneblåvinge.

Den här blåvingen satt helt stilla på ett grässtrå. Jag tog flera olika bilder på den under tiden den satt där.

#22

Puktörneblåvinge.

#23

Puktörneblåvinge.

#24

Puktörneblåvinge.

#25

Vet inte vad det är, men jag tilltalades av färg och form.

TheInvisibleJackal

Öland IV - Den första

Backnejlika.

Nu ska man inte tror att det var helt på tomt växtlighet i Södra Greda. Det fanns en hel del, men inte primärt det vi var ute efter. I vår längtan och trängtan efter orkidéer gick vi förbi många arter som säkerligen var intressanta, men som tyvärr kanske förbisågs. Det här är ett fenomen jag känner igen från mina fågelkryssar dagar. Man var så koncentrerad på att få det där krysset att mycket annat försvann ur blickfältet. Har man bara fått det där krysset så lossnar det. Ångesten över att kanske ha missat något klingar av och man blir mer avslappnad och kan ta in mer av det man har runt omkring sig.

Konsten är att stanna upp och ta vara på det man framför ögonen, men det är lättare sagt än gjort även om man är medveten om det. Troligen hört det ihop med de  förväntningar man skapat för sig själv. För att infria dessa förväntningar rusar man fram med skygglappar och ser inte naturen man har framför fötterna p g a den föreställning som ligger och skvalpar i ens hjärna.

Trots de här bristerna i mitt seende av naturen i Södra Greda blev det några bilder ändå på lite annat än träd.

#2

Axveronika.

#3

Brudsporre.

Det första orkidén. Den förlösande orkidén. Resan var räddad. Även om det inte kanske inte skulle bli några fler kändes det som om vi nu funnit vad vi kommit för.

#4

Brunört.

Nästa etapp denna dag var Lilla Horns lövängar och det var dit vi ställde den fortsätta färden med en ganska så uppsluppen stämning. Tänk vad en liten blomma kan göra.

TheInvisibleJackal

Åter till Gårdshult

I mitt förra inlägg skrev jag om hur liljekonvaljerna hade börjat slå ut i Gårdshult. Nu har det gått ungefär en vecka sedan dess (i varje fall mellan de två tillfällena som bilderna i dessa två inlägg togs) och vi är således återigen i Gårdshult min makrofotograferande hustru och jag.

Går man grusvägen som leder in i reservatet kommer man snart till en gammal fägata mellan två åkrar. Fägatan kantas av stengärdsgårdar. Längs med fägatan växer det också här och var liljekonvaljer, men också en del annat.

#2

En av de blommor som jag brukar uppmärksamma när jag är ute i markerna är den lilla fina skogsstjärnan. Det är en blomma som påminner mig om min morfar. Han hade ett mycket stort naturintresse. Ett intresse han förde över till mig. En av hans favoritblommor var just skogsstjärnan.

#3

Gökärten är också en blomma som jag finner stort nöje i att se. Det är graciös växt med ett spännande utseende.

#4

#5

#6

Gräs är faktiskt rätt fascinerande. Jag tog den här bilden för att jag tyckte att det här grässtrået kunde bli en fin bild. När jag sitter med bilden framför mig på skärmen i datorn märker jag att jag upplever en tidigare oanad skönhet i ett grässtrå. Då det finns flera olika sorters gräs, öppnas en värld med nya möjliga motiv. Jag fotar inte makro utan snarare närbild och det är med den utgångspunkten jag närmar mig olika örter och växter.

#7

Det växer en myckenhet liljekonvaljer i Gårdshult. När jag går förbi vissa platser känner jag dess doft väl. Doften av liljekonvalj får mig alltid att tänka på min barndoms skolavslutningar under 70-talets första hälft. Hur hela klassrummet luktade liljekonvalj. Den ymniga blommängden gav ifrån sig en stark doft. Så här efteråt kan jag inte låta bli att tänka på att det måste ha funnits allergiker redan då som fick problem med starka dofter. Hur klarade de sig? Var de inte med? Tvingades de att hålla sig hemma den dagen? Kanske de som satt med till synes rödgråtna ögon inte alls kände stor sorg och saknad över att skolåret var till ända, kanske var det istället allergi? Jag minns inte om alla i klassen var med eller inte. Jag kan inte ens räkna upp alla namnen även om jag anstränger mig. Det är alltid några namn som slinker undan i minnets korridorer.

#8

#9

#10

#11

 Det var allt ifrån Gårdshult för den här gången.

TheInvisibleJackal