Näsbokrok

I slutet av augusti for jag och min fru upp till Näsbokrok utanför Kungsbacka för första gången. Vi tänkte delta i en fotovandring med naturfotografen Anette Seldén. Länsstyrelsen i Halland anordnar varje vår, sommar och höst s k fotovandringar med erkänt duktiga fotografer. Vi har varit på en del av dessa vandringar, som brukar var mycket trevliga med många fotointresserande människor i olika åldrar. Det har var första gången vi som följde med Anette Seldén på en fotovandring i hennes hemmamarker Näsbokrok.

Efter en kortare genomgång om hur man kan ta bilder med längre slutartid spreds deltagarna för vinden för att upptäcka området på egen hand. Ett fantastiskt område som jag framöver troligen kommer att besöka igen. Området är stort och det är lätt hänt att man i pur upptäckarglädje rusar iväg för långt för att se än det ena, än det andra som kan bli tänkbara motiv. Det svårt att lägga band på sig själv vid sådana tillfällen, men man måste annars blir det inget alls. Nu så här första gången var det bara att försöka hålla huvudet kallt och inte gå iväg för långt på egen hand.

En bit från där fotovandring tog sin början fanns en intressant klippa som liksom böljade i landskapet. Den blev jag snabbt nyfiken på.

#2

#3

#4

Anette höll sig på ett ställe och vi kunde komma till henne om vi behövde hjälp, hade frågor om något eller ville diskutera foto. Det blev så att efter att man undersökt en liten bit av området på egen hand vände de flesta tillbaka och började jobba med långa slutartider, plocka fram fika och prata. Det var en trevlig och avslappnad fotovandring.

I Näsbokrok finns det en klippa med intressanta mönster och linjer. De tyckte de flesta så det gällde att inmuta en bit av klippan och jobba med utan att vara i vägen för andra. Bilden ovan visar den lilla bit av klippan som jag kunde jobba med. 

TheInvisibleJackal

Öland XI - En sista cykeltur

Näst sista dagen på vår Ölandstur. Dagen därpå kör vi hemåt för att återvända till rutin och vardag. Frågan var vi skulle göra denna sista semesterdag. Vi hade båda känt oss lite fototrötta, men att sitta inne och häcka och vänta på att morgondagen och hemfärden skulle komma fanns inte på kartan. Därför bestämde vi att vi ger oss ut och cyklar även om det inte blir en enda bild. Vi beslutade oss för att vi skulle köra upp till Byxelkrok och ställa bilen där och sedan cykla till Trollskogen och tillbaka igen och bara ta dagen som den kom och inte ha någon brådska. Det blev en trevlig avslutning på vår Ölandsvecka. Vi kommer att återvända nästa sommar med siktet på att fotografera en del av den blomprakt som ön hyser.

#2

#3

Denna sista dag ute i fält så att säga kom vi att spendera en del vid denna eldhärjade skog. Det fanns gott om trollsländor som vi försökte oss på att fotografera.

#4

#5

TheInvisibleJackal

Öland X - Kapelludden

Det här var tredje gången gillt som vi var vid Kapelludden och för första gången regnade det inte. Är man bara tillräckligt envis så. Varför detta envisa försök att komma till Kapelludden? Jag vet faktiskt inte riktigt. Jag har sett en del rätt läckra atrofotobilder härifrån och var lite nyfiken miljön. Förresten...lite och lite, ganska mycket eftersom jag envisats med ta mig dit tre gånger. När jag nu då äntligen lyckats ta mig och gå ut och fota, gav det då någon mersmak? Nja, inte direkt, men ibland är det bara så att en plats som man tror ska vara lite extra visar sig egentligen att inte vara något speciellt märkvärdigt alls just när man äntligen kommer dit. Är det för högt ställda förväntningar eller är det så att när man varit ute och fotat från morgon till kväll i en vecka blir lite "fototrött".

"Orkar du ta fram kameran?"

"Nej."

"Inte jag heller."

Trött på att fotografera. Kan man bli det? Ja, absolut. I slutet av perioder av intensivt fotade har jag märkt att det händer mig. I början när det hände blev jag väldigt frustrerad och försökte och försökte att ta bilder ändå, men det blev inget jag gillade. Numera lägger jag bara undan kameran och låter den ligga. Det ingen idé att försöka forcera fram en bild. Den kommer när den kommer. Hakuna matata!

Jag tror att det är ens hjärna som säger stopp och belägg. Den behöver vila sig från de intryck och tankar om komposition och annat som en plats kan ge upphov till. Stämmer allt kan minsta pinne förvandlas till ett fantastiskt motiv. Stämmer det inte blir allt en stort "jaså" även om det rör sig om en aldrig så anslående vy.

#2

#3

#4

TheInvisibleJackal

Öland VIII - Ottenby

Ett besök i Ottenby är väl något som man bara måste göra när man är på Öland. Även om jag inte längre är fågelskådare så är det något speciellt med den här platsen. Det svårt att sätt fingra på det. Historiens vingslag ur ornitologiskt synvinkel kan jag tänka.

Vi steg upp tidigt i akt och mening för att kunna utnyttja det fina morgonljuset. Tyvärr blev vi lite försinkande. Vid Färjestaden brast vår uppmärksamhet när vi satt och pratade om ditt och datt och helt plötsligt var vi i full färd med köra över Ölandsbron mot Kalmar. Det var bara gilla läget och försöka vända när det var möjligt. En handbromsvändning mitt på bron hade nog inte helt uppskattats av medtrafikanterna.

Efter att ha lyckats med att vända på ett lagenligt vis styrde vi åter färden mot Ottenby.

#2

#3

Efter att ha hittat en parkeringsplats tog vi av cyklarna från bilen och började cykla. Det är ingen lång sträcka att cykla ifrån fyren till infarten till området, men det är alltid trevligt att cykla. Det gå ju snabbt att stanna. Som här när de här fåren undrade vad vi var för ena märkliga varelser.

#4

#5

En av de s k "Kungsstenarna". De markerar en gravanläggning från järnåldern.

#6

#7

Enarnas knotiga former tilltalade både mig och fåren. Jag i fotografiskt hänseende och fåren i hänseende av svalka och skydd mot solens hetta.

Efter vår korta cykelfärd vände vi tillbaka mot Ottenby för att ta närmare titt på Långe Jan. I alla fall på utsidan.

#8

#9

TheInvistibleJackal

Öland VII - Gråborg

Jag minns barndomens mer fotogeniska höhässjor med saknad, men de här rullarna kunde jag bar inte motstå när vi körde förbi dem. Vi vände bilen och hittade ett ställe att parkera på. Jag sprintade ut med kameran. Den här dagen blev det i princip inget cyklade, då regnet kom och gick hela dagen. Våra utflyktsplaner utgick ifrån utomhusmål. Visst fanns det en del inomhusmål, men hur det än var så lockade det inte helt. Vi försökte därför så gott det gick att vara ute mellan regnskurarna.

#2

Vi kom körande på en liten väg, vet inte riktigt vad vi hade siktet inställt på. Kanske det där konstmuseet, som vi sett i en broschyr. Hur som helst såg vi en skylt med texten - Gråborg och en kringla. Vi svängde in där och för att se  om det kan vara något.

#3

#4

Vid Gråborg ligger även ruinerna efter S:t Knuts kapell.

#5

Enligt en karta är det möjligt att gå från Gråborg till en annan fornborg - Ismantorp på den s k Mittlandsleden. Säkert en mycket trevlig promenad, men det får bli en annan gång när vädret känns lite stabilare med betoning på sol och uppehåll. Ett enstaka moln här och var gör inte så mycket bara det inte regnar.

#6

En av Gråborgs valvöppningar. Borgen är Ölands största i sitt slag. Den gula skylten till höger i bild talar om att det är strängeligen förbjudet att klättra på borgmuren. Går man igenom valvet kommer man till en liten yta helt omgärdad av taggtråd. Den som tänker försöker sig på att klättra här får tänka sig för både en och två gånger.

#7

Och då var regnet återigen i antågande.

TheInvisibleJackal