Trollrundan i Våxtorp

Efter flera helger med regn och gråväder lättande molntäcket lite och släppte fram lite solsken för ovanlighetens skull. Vi tog då och körde till något som kallas för Trollrundan, som ligger nere vid Våxtorp någon mil söder om Laholm. Av en bekant i Fotoklubben hade vi fått tips om att det var en fin skog.

Själva Trollrundan i sig är lite speciell. Det är en slinga i skogen där en kvinna har skapat olika installationer med utgångspunkt i olika sagoväsen som tomtar, troll och älvor etc. Det är mängder. Jag tror inte att vi såg alla, även vi såg väldigt många av installationerna. Åker man dit med mindre barn så är det säkert mycket uppskattat. Vår 25-åringe son gjorde den äran att följa med sina gamla föräldrar den här gången så att de inte skulle gå vilse i skogen. Vilket ju var snällt och omtänksamt.

Själv har jag ingen erfarenhet av att ha gått vilse i skogen, men däremot har jag varit med andra som gjort det. Vid mitten av 70-talet skulle vår klass ut i skogen. Jag minns inte av vilken anledning, men vi blev indelade i olika grupper om 4-5 stycken elever i varje. Jag hamnade tyvärr med två av de tuffa och självsäkra fotbollskillarna. Själv var under skolåren väldigt blyg och tyst och inte särdeles intresserad av lagsporter. Hur det nu än var, efter någon timme eller så, märkte jag att de tuffa killarna var ovanligt tysta av sig. Efter ytterligare en stund sa den ena - "Jag vet inte vart vi ska gå." Jag tänkte att han skojar bara. Klart han vet vart vi ska gå. En annan i vår lilla grupp undrade då om vi hade kommit vilse. "Jag tror det" sa den tuffa killen oroligt. Det var nästan att hans röst inte bar. Att den var på väg att spricka. Den andra tuffa killen började då gråta och ropa efter sin mamma. Oj, tänkte jag. Det här är nog allvar. Jag samlade mod till mig och sa att jag nog trodde vart vi skulle gå (jag visste exakt, men det vågade jag inte säga.) De andra trodde inte på mig och det uppstod lite tumult. Efter att det lugnat sig lite vände jag mig om och sa över axeln - om vi går den här vägen kommer vi till slingan igen - och så började jag gå. Jag kollade i ögonvrån att de följde efter mig. Det gjorde.  Ungefär 400 meter senare kom vi framme vid slingan där jag tänkte att vi skulle komma fram. Snart mötte vi de andra i klassen och en lite lätt orolig magister. De tuffa killarna var nu åter igen tuffa killar och sa bara att gruppen inte hade orkat gå så mycket utan att de hade varit tvungna att stanna och rasta en del. Inget sa ett ord om att ha varit vilse. Inte jag heller för jag var aldrig vilse. Jag tror som sagt att jag aldrig har varit vilse. Har en slags inbyggd kompass som har gjort att jag lärde mig att hitta i centrala Rom på två dar och att hålla reda på var vi var i den stora basaren i Istanbul. 

#2

#3

#4

#5

Efter en härlig skogspromenad åkte vi vidare och kom så småningom till den här gamla stenbron i Hishult. Vi hittade även några bänkar och bord och plockade därför fram vårt fika.

TheInvisibleJackal

2020-11-14 17:14   Sven Blomquist

Bilden på stenbron är underbar. Det beror kanske på att jag älskar gamla stenbroar. De är helt fantastiska konstruktioner och konstverk på samma gång. Bra fotat och skogsbilderna är ju också jätte-jätte-jätte-fina som Tian skulle ha sagt.

Svar från TheInvisibleJackal 2020-11-17 12:44

Tack så mycket Sven för din trevliga kommentar.
Håller med dig om stenbroar. De är fantastiska skapelser.

Hälsningar Jörgen

2020-11-14 19:39   niniz

Då funkar jag ungefär som dig. Inte problem med vare sig lokalsinne eller annat men de två sista bilderna fångade mitt intresse. Stenbroar är både snyggt och häftigt när man tänker på arbetet bakom

Svar från TheInvisibleJackal 2020-11-17 12:46

Tack så mycket Nini.
Härligt att höra. De är nog sannerligen inte så lätta att bygga.

Hälsningar Jörgen

2020-11-14 21:22   gunte

Dom två sista fina på varsitt sätt..
Mvh/Gunte..

Svar från TheInvisibleJackal 2020-11-17 12:46

Tack så mycket Gunte!

Hälsningar Jörgen

2020-11-14 21:35   Sten Björklund

Skulle var intressant att se hur den bron byggs. Har fotat några såna men det är inte här hemma. Vilse har jag gått. Både med och utan kompass.
Sten

Svar från TheInvisibleJackal 2020-11-17 12:49

Jag vet faktiskt inte hur den byggdes, men det går säkert att ta reda på något sätt. Stenbroar är trevliga fota. Det tyvärr inte så ofta man dyker på dem.

Hälsningar Jörgen

2020-11-15 09:15   Bjarne

Bra med inbyggt kompass! Tror jag har en hyfsad sådan själv. Det är fint med alla raka stammar, men stenbron blir ändå favoritbilden här.
Hälsningar, Bjarne

Svar från TheInvisibleJackal 2020-11-17 12:52

Tack så mycket Bjarne.
Det är suveränt med inbyggd kompass. Är det på en främmande plats så känner jag liksom vilken väg som är den rätta. Att stöta på den här Stenbron var en oväntat bonus på den här lilla trippen i de närmaste omgivningarna.

Hälsningar Jörgen