Existensens innersta väsen

Att finna ut vem man är kan vara en snårig väg.

"Vad är jag?"

"Jag inte kontrollera..."

"...det bara händer.."

"Oh! Jag flyger!!

"Jag måste vara en - Humla!"

TheInvisibleJackal

Morgon i Kenya

Detta är det tredje inlägget om vår resa till Kenya, september 2017.

Att vara på Safari är inget latmansjobb. Det är tidig morgon som gäller för man vill ta vara på ljuset och hinna vara ute en del innan det blir för varmt ute. Dessutom är det större chans att se djur och fåglar under morgontimmarna än mitt på dagen. Under vår safaritur med Anneli Utters Naturresor gjorde vi två safariturer om dagen. Morgonturen innebar att vi satt i jeeparna runt kl. 06, vilket innebär att vi ofta gick upp runt en timme tidigare, men när man är ute sådär och får se, fotografera och uppleva djur och fåglar så bryr man sig inte längre utan man snarare längtar efter det första ljuset. Man kan inte få nog av det. Den afrikanska morgonen är något alldeles extra.Jag kan lova att efter en sådan morgon smakar frukosten extra bra.

Den här morgonen hade solen precis gått upp och bland de första djuren vid såg den här dagen var den här Spotted Hyaena. Det stod först lite längre bort på vägen, men började sedan röra sig så att vi fick solen i vår rygg när vi skulle fotografera den. För det är så jag vill ha den. Sol och vind i ryggen.

TheInvisibleJackal

El Karama Eco Lodge, Kenya

I september åkte jag och min fru vår livs första safari med Anneli Utter Naturresor. Efter att ha landat i Nairobi tidigt på morgonen den 15:e september packade vi och resten av vårt ressällskap in oss i tre jeepar och for norrut mot den första lodgen - El Karama Eco Lodge. På vägen dit skulle vi stanna någonstans för att köpa bönor till våra bean bags.

Vi kom fram till El Karama på eftermiddagen och efter att ha fått våra bandas m m, var det dags för den första game driven. Vi kom att stanna i El Karama i fyra nätter. Den tiden vi var i El Karama kan bara beskrivas som magisk.  Jag skulle lätt kunna tillbringa ett par år där och fotografera fåglar och djur.

Jag tänkte att jag skulle publicera lite av de bilder jag tog under den här fantastiska resan under tio dagar i september. Här är den första:

Hyaena Brothers

TheInvisibleJackal

Längtan...

Det händer att min cykel ömsom tar mig än dit och än hit, men ofta för den mig mot havet till. Att en tidig morgon cykla genom landskapet och höra fågelsång, surrande insekter och känna doften av morgonen det är något som jag alltid längtar efter och försöker göra så mycket jag kan.

Vad längtar då en strandskata efter när den blickar ut över havet?

Är det en längtan att återigen att få ta till vingarna och flyga såsom

ejdrarna gör med blicken stadigt mot söder, men i sinnet stadigt flygande mot norr eller

längtar den att svepas med av de vitkindades böljande vingfärd över vattnet.

Är det måhända längtan efter den där honan (eller är det en hanne), som så kokett och oberört av omvärlden står på sin sten. Vem vet vad en strandskatas längtan är.

TheInvisibleJackal

Larssons

Ett av de fågellokaler i min närhet som jag gärna besöker är Larssons våtmark intill Påarp strax söder Halmstad. Det är en tämligen nygjord våtmark och har bara par några år på nacken. Det finns ett slags gömsle också, men luckornas konstruktion är av den arten att man aktar sig noga för att sticka ut dyrbara objektiv och tubkikare genom dem. Istället står man vid sidan om gömslet. Lite märkligt kan tänkas. Gömslet ligger på en lite kulle, så bildvinkeln blir för det mesta lite snett uppifrån. Vinkeln märks förstås mer ju närmare fågeln är vid fotograferingstillfället. Vid fotografering av BIF ( Bird In Flight) får man däremot ibland  ganska så tacksamma vinklar. Förutom en hel del olika änder uppehåller sig en del vadare vid Larssons. Det bästa med Larssons är läget ändå. Tidig morgon fram till 10-tiden har man ett fint solljus i ryggen som lyser upp fåglarna. Nu blåser det för mesta från väster, men dagar med östlig vind och sol går inte av för hackor.

Här är några bilder från ett besök i april 2017. Jag har varit ute för att testa och börja lära mig hantera mitt nya tele. Vilket stabilisatorläge funkar bäst? Hur håller man det lämpligast? Hur funkar det med konverter? Frågor, frågor som poppar upp i huvudet på en fågelfotograf.

Strandskatan flyger över våtmarken.

Krickorna kör några snabba varv runt Larssons.

Rödbenan ligger på lur på bakom stenen.

Ett litet rop över vattnet efter någon att hålla kär.

Nä, här händer inte mycket idag.

Rödbenan kastar sig ut i våtmarksvärlden...

...och flyger bort...

...över vattenspegeln i hopp om att där borta finns det någon, kanske.