Vildapel

Det är här ett vildapelträd. Jag och min fru har tagit oss till det här naturreservatet för att här växer det lite blåsippor på några platser. Vi var dock troligen någon vecka eller två för sent ute vad det verkar. På de kända platserna fanns det inga alls. Några blad, men inget mer. 

Jag fastnade för den här vildapeln. Gick några varv runt det med Sjostakovitjs cellokonserter 1 & 2 i öronen. Det är ytterst sällan jag lyssnar på musik medan jag är ute och fotograferar. Vill då hellre vara helt ren i sinnet. Lyssnar däremot ofta när jag sitter med mina redigeringar. Mycket för att komma i stämning och för att jag uppskattar musik väldigt mycket. Den senaste tiden har det blivit mycket klassiskt. Har skakat lite liv i den Alfred Schnittkeperiod jag hade under 90-talets först hälft och åter börjat lyssna på hans musik. Tillsammans med Xenakis, Ligeti, Nono samt Penderecki och några till men även de tre B:na - Bach, Beethoven och Brahms. Musik är livet.

TheInvisibleJackal

Tönnersa på nytt

Det är bara lite drygt en vecka sedan senaste besöket här. Det här gången är det betydligt mer igenmulet. Man kan förvisso ana blå himmelstråk  i lite molnglipor här och var, men annars är det ett kompakt molntäcke. Jag är inte särdeles förtjust att fotografera under sådana här omständigheter. Tycker att det blir för platt och enformigt. Jag är dock ledig och vill ändå passa på att ge mig ut. Det är trots allt uppehåll och något blåst är det knappt att tala om. För en gångs skull.

#2

Det blir en annan färgskala med en igenmulen himmel och spelet mellan ljus och skugga uteblir helt i princip. 

#3

#4

Jag märker också att min egen inspiration liksom går på sparlåga sådana här dagar. 

TheInvisibleJackal

Vitsippor

Huru märkligt är det icke att sitta med bilder från en vår som passerats. Att sitta och titta på vitsipporna och dess gröna mattor i naturen och samtidigt se ett väder utanför fönstret som säger att än är långt kvar till den här våren. 

#2

Oftast blir det att jag fotograferar sipporna med min 100-400mm och lite miljöbilder med min 24-70.

#3

#4

Den här gången tog jag med min 16-25:a för att se vad det kunde ge för bilder. 

#5

TheInvisibleJackal

Tönnersa igen

Det är en strålande vacker aprildag. Enda smolket i bägaren är att jag, trots att jag är ledig och allt, har jag så förbaskat svårt att lämna dun och bolstrar i arla morgonstund när ljuset är som mest till sin fördel. Ack ja, vad är väl en morgontrött fotografs självömkan. 

Denna gång strövar jag behagligt i den alltmer begynnande vårvärmen och trivs. Jackan är uppknäppt och sinnet likaså. Jag finner mig snart betrakta trädens knotiga och vridna stammar med stort intresse. 

Även vid detta besök har jag med mig nodalskenan och ägnar mig lite panoramafotografering. De tre första bilderna i detta inlägg är resultatet av detta.

#2

#3

#4

De sista bilderna i inlägget är på träd som i mångt och mycket inte längre kanske är träd i gängse mening. De försöker dock på all sätt ändå hålla sig så resliga och upprätta som möjligt. Det är träd på väg in i en annan fas i sina liv. 

#5

#6

#7

TheInvisibleJackal

Rådjur

Vissa gånger känns det som man lust att gå i ide. På något sätt gjorde jag kanske det under perioden september -24 till mars -25.  I varje fall rent fotografiskt. I mitt fortsatt arbeta med att arbeta med mina bilder hittar jag nämligen inga bilder under perioden. Och tro mig när jag säger att jag har bra koll mina bilder. Både RAW-filerna och de färdiga bilderna.

#2

Jag kommer inte riktigt varför jag åkt ut det här marskvällen. Förmodligen började fotolusten att vakna till liv igen. Det sker något med ljuset under den tidiga våren. Plötsligt är det ett ljus som får en att vilja stiga upp ur soffan och det ullfiltsbehagliga livet och ge sig iväg ut. Vart spelar ingen roll, men ut i friska luften, ut i naturen. Ja, satt jag visserligen mestadels i bilen, men rutan var nedvevad.

#3

När jag svänger in på en mindre grusväg. Hoppar han över vägen och stannar brynet för att se vad det var som kom farande. Ögonblicket varar inte länge, men något sätt får jag ner rutan och får fram telet och trycker av en bild. Även om min snart tio år gamla kamera kan smattra iväg en försvarlig mängd bilder i sekunden använder jag sällan seriebildstagning. Nu är kameran så pass högljudd ändå; även i det tysta läget, att jag oftast påkallar djurens uppmärksamhet i vilka fall som helst. Jag behöver dock inte skrämma dem mer än nödvändigt känner jag.

#4

Snabbt tar bocken några kliv längre in brynet. Hade jag kommit körande nu hade jag säkert missat att han stod där han stod.

#5

#6

#7

Efter ha fotat några råbockar kommer jag till en plats där två rågetter står betar av det späda gräset. Det var inte mycket ute på fälten den marskvällen, men det var skönt att vara ute och fota lite igen.

TheInvisibleJackal