Morups tånge

Gul fetknopp

I somras (2025) kom min fru och jag att tillbringa några kvällar vid Morups tånge. Min fru för att fotografera martorn, som växer i ganska rikliga mängder där. Hon tänkte använda bilderna i ett projekt för utbildningen - Visuell gestalning - som hon hade blivit antagen till. 

#2

Martorn

Jag gick mest runt och försökte hitta några kaniner att fota. Dock utan större lycka. De var som bortblåsta. Istället fotade jag så småningom också lite martorn.

#3

Martorn

Precis som min fru skulle ge sig i kast med att börja fotografera martornen gick det förbi två stycken väderbitna damer i övre medelåldern.

"Man ska visst kunna äta de här."

"Jaså!?"

"De ser inte mycket ut för världen, men ätbara är de."

Då jag känner min fru kände jag som genom ett sjätte sinne hennes tanke:

"Ni skulle bara våga sätta i er mitt fotoprojekt era skator!!"

#4

Martorn

#5

Martorn

#6

Martorn

TheInvisibleJackal

Norrsken

Innan jag fortsätter färden bland förra årets bilder och händelser sticker jag  i mellan med lite bilder från det norrsken som visade sig så fantastiskt i slutet av januari i år.

#2

Jag satt och tittade på TV - efter fem år utan TV har vi åter en - när det plingade till i telefonen. Norrskensappen påtalade att det var goda möjligheter att kunna se norrsken. Det är inte alltid det är det på mina breddgrader, så tanken väcktes att ge mig iväg någonstans och se om jag kunde få någon bild.

#3

Jag lämnade således TV:n och gick för att fixa till kameran. När jag gjort det och tagit fram ett par varma kängor kom jag att titta ut igenom ett fönster och fick se hur himlen sprakade grön och röd ovanför grannens tak. Jag sa till min fru och min son som var hemma. 

#4

Min son och jag bestämde oss  för köra iväg ner till havet för att se om det kunde vara något. Vid havet hade vi norrsken såväl söderut...

#5

...som västerut,

#6

som österut och

#7

norröver.

#8

Vi hade norrsken runt omkring oss. 

#9

Hade jag vetat om att de skulle bli en sånt här makalöst norrsken hade jag troligen försökt leta upp en plats som varit än bättre än där vi nu befann oss. 

#10

Det var ett tag sedan jag hade chansen att fotografera norrsken. Fotografera i mörker överhuvudtaget. Jag kämpade i minnet med vilka inställningar som var gångbara samtidigt som jag försökte lita på muskelminnet. Jag ville inte tända pannlampan och fördärva mitt mörkerseende.

#11

Jag stod på samma ställe hela tiden. Flyttade bara stativet efter hur norrskenet betedde sig. 

#12

#13

#14

#15

#16

#17

Som sagt en helt makalös norrskenskväll. Det känns som om det kommer att dröja innan jag får uppleva något liknande på mina breddgrader.

#18

TheInvisibleJackal

Öland i svartvitt

Jag brukar många gånger konvertera en del av mina bilder till svartvitt. Mest av pur nyfikenhet. Här är en del av de bilder från årets (2025) Ölandstur, som jag konverterat.

#2

#3

#4

#5

#6

#7

#8

#9

#10

#11

TheInvisibleJackal

Vallmo - Öland X

Redan första ölandsdagen såg jag ett träd där det växte vallmo nedanför. Det där kan bli en bild tänkte jag och la trädet i minnet utifall vädret skulle bättra sig ity då jag la mina ögon på scenen var vädret som man säger - en smula trist. Nu var vädret bättre även om det blåste en del, men lite blåst gör inte så mycket, bara det inte regnar eller är helt igenmulet. 

#2

#3

Och detta blev den sista bilden från Öland för den här gången (2025). 

TheInvisibleJackal

Får - Öland IX

I trakterna av årets (2025) boende på solen- och vindarnas ö fanns det gott om får. Nu kan jag inte precis påstå att dagligdags lägger benen på ryggen och hastar iväg för att fota får, men jag får tillstå att säga att fåren kändes som fotogeniskt trivsamma motiv. Dessutom är de bra mycket mindre än kossor. Fast horn har de likt förbannat och jag tror mig ana att en välriktad fåranick i sittfläsket också kan få ens jag att högljutt utveckla en strid ström av invektiv. 

#2

Nu umgicks jag ingalunda med några tankar på att kliva in i hagen och krama ett får eller två som en senkommet tack för alla varma, sköna ulltröjor.

#3

Jag har en känsla av att sådant tack icke skulle ses med blida ögon av tackan, som med stor säkert skulle bjuda upp till hornvals.

#4

Tror för delen att fårabonden icke heller skulle se från den positiva sidan.

"Märta! Nu ä de' en så'n däringa tocken te' sate i hagen igen."

"Ä de' e stockhôlmare..!?"

"De' vete fan! Ja' ska jädrar i mig ge'n ett par saltskott att minnas...! Komma här å vänslas me' söerna mina! Tvi!"

#5

För att undvika närkontakter med lokalbefolkningens vredesmod betraktar jag fåren på behörig avstånd. Vinkar lite lätt och viskar -

"Tack för tröjan! Den värmde gott i vintras.

#6

#7

#8

Så kommer de tuffa lammen in på scenen. De har varit borta i andra änden av hagen och sett på film hos grannen Per-Anders. Han är galen i film. Han har en hundratummare. Idag var det The Wild One med Marlon Brando.

#9

Lammen rusar runt.

#10

Uppträder stöddigt och bräker mer än nödvändigt.

#11

"Så gör man inte!"

#12

"Jag ska berätta för mor!"

#13

"Din syster tar uppgiften som ordningslamm på fullaste allvar."

#14

"Kilar du ner åt Per-Andersa och fixar en öl till din gamla mor, hjärtat mitt?"

#15

"Visst, kära mor. Vill du ha lite koks också."

"Nej, tack. Det är bra, men dra en lina du, om du känner."

#16

"Jädra fjäskis. Tror inte att hennes svarta själ syns för den vita ullen."

TheInvisibleJackal