Vid stranden

Jag bor inte långt ifrån havet. Med cykel tar det kanske högst en halvtimme. Något som gör att jag vistas ofta vid havet. Mer vissa tider på året. Mindre under andra, men ändå så pass ofta, att det under de dryga 30 åren jag bott nära havet, har det blivit att jag sällan fotograferar vid "mitt" hav; om man får säga så om den lilla bit av havet som jag brukar besöka. Tror att egentligen är det en slags hemmablindhet för de  motivet som finns där. Jag kan åka ner med ambitionen att bara gå runt. Låta kameran ligga i ryggsäcken och ta fram om den om jag känner att det här. Det här vill jag fotografera. Det hjälper inte. Det blir knappt några bilder. Jag har även gått runt med runt halsen för att den ska vara mer lättillgänglig, men det hjälper inte heller. Det blir inga bilder för det. Lite märkligt kan tyckas. Närheten stryper kreativiteten. 

#2

#3

Utmed Ätran

Jag är med i två fotoklubbar, varav Falkenbergs fotoklubb är en av dem. I juni träffades de båda klubbarna för en gemensam liten vandring längs Ätran under ca två timmars tid. Vi skulle ändra våra kameror så att vi fotade  jpeg istället för RAW. Jag fotar normalt enbart RAW, men med dubbla minneskort satte jag det ena till att registrera bilderna i jpeg och det andra i RAW. Tillbaka i klubbhuset skulle var och en som ville välja högst fem bilder från vandringen. Få dem inladdade i en dator och sedan projicerade på en stor duk. Både intressant och skrämmande, men de flesta valde att visa sina bilder. Det man visar upp är inte färdiga bilder utan snarare kompositioner och förslag på bildutseende. Det är en skiss man visar upp. Och det är nog det som kan vara lite skrämmande. För man är inte färdig med sin bild och att då visa upp sin bild under dess process av tillblivelse kan vara nog så störande och rubba de tankar som väcktes när man valde ut sitt motiv och hur man upplevde det.

Jag är verkligen ingen anhängare av "Straight-out-of-the-camera"-filosofin. Däremot anser jag det mesta möjliga ska göras i kameran. Att ge sig på att försöka bildbehandla ett från början dåligt fotograferat motiv är bara frustrerande. Det gäller att ge sin bildbehandling de absolut bästa grundförutsättningarna. Jag bildbehandlar inte enbart för att det rogivande utan även för att jag anser bildbehandling är halva delen i en bilds tillkomst. Just nu går jag en halvfartskurs i Photoshop på distans. Landskapsfotografen Patrik Larsson har sagt att ju mer han lär sig om bildbehandling desto bättre fotograf blir han. Något jag håller med om helt och hållet. Bildbehandling handlar om att lära sig att se sina bilder.

#2

#3

TheInvisibleJackal

Kinnekulle monokrom

Många gånger konverterar jag en del av mina bilder till svartvitt. Så även denna gång ifrån vår korta, men mycket trivsamma vistelse på Kinnekulle. Framförallt bilderna från Munkängarna. En del av de svartvita bilder i det här inlägget har jag inte med det tidigare i färg. Anledningen är att jag tyckte att de inte passade så bra färg, men däremot i svartvitt.

#2

#3

#4

#5

#6

#7

#8

#9

#10

#11

#12

#13

#14

#15

#16

#17

#18

#19

#20

TheInvisibleJackal

Kinnekulle IV - Österplana naturreservat

Käringtand

Sista anhalten innan det var dags att köra hemåt blev Österplana hed och vall. Här växer det en del orkidéer och den vi var främst intresserade av var flugblomstret. Det är långt ifrån den öländska mängden vad beträffar orkidéer, men nog fanns det allt en del och andra örter också. 

Mätta och belåtna efter att ha ätit lunch kände vi oss behagliga till mods och strövade runt lite på måfå. Trivdes med det fina vädret och den omgivande naturen. Dock med viss försiktighet eftersom en del orkidéer är tämligen små och lätta att missa om de inte har en särdeles iögonfallande färg. 

#2

Flugblomster

Flugblomstret är en av dessa orkidéer som är lätt att bara gå förbi då det ovanifrån inte ser mycket ut för världen. Under sin växtfas är det dessutom i början bara dryga decimetern.

#3

Flugblomster

I mitt tycke är flugblomstret en av de intressantare orkidéerna och en av mina favoriter bland dem jag hitintills sett.

#4

Darrgräs

Hur många lägger märker till gräs annat än som hemvist för potentiella fästingar och andra obehagliga kryp. Gräs kan vara väldigt fascinerande om man tar sig tid att titta på det ordentligt.

#5

Darrgräs

#6

Getväppling

#7

Puktörneblåvinge

Bäst vi satt där beundrade örterna i vår omedelbara närhet fick jag syn på några blåvingar som snodde runt varandra i luften för att sedan slå sig ner i en liten buske.

#8

Puktörneblåvinge

#9

Puktörneblåvinge 

Troligen rörde det sig om några hannars uppvaktning av en hona. Jag följde skådespelet och fotograferande när tillfälle gavs.

#10

Puktörneblåvinge

#11

Puktörneblåvinge

"Vafalls!? En voyuer! Vi drar!" och så lämnade blåvingarna platsen. Lyssnade man riktigt noga kunde man höra ett lågmält svärande under deras bortflygande.

#12

Grön ängsgräshoppa

Jag tyckte att jag som barn i början av 70-talet såg fler gräshoppor och vårtbitare än vad jag gör nu. Kanske för att vi barn var mycket mer ute i naturen. Den var vår lekplats. 

#13

Kanelros

#14

Gul fetknopp

#15

Sankt Pers nycklar

#16

Innan vi bestämde oss för att det var dags att leta reda på bilen satte vi oss i skuggan av ett träd och plockade fram lite fika. 

TheInvisibleJackal

Kinnekulle III - bland ramslöken

På vägen till växtplatsen för Guckusko körde vi genom Munkängarnas naturreservat. Det lyste vitt mellan träden och en nedvevad bilruta bekräftade att här växte det ramslök så det stod härligt till. Då reservatet låg förhållandevis nära la vi det på minnet för att återvända efter att vi besökt guckuskorna.

#2

Ramslöken växte bland fina gamla träd. Vilket fick mig att istället för närbilder på ramslöken; även om det blev någon det också, att koncentrera mig mer på miljöbilder med träden som huvudinslag. Givetvis ackompanjerade av ramslöken. 

#3

Doften från alla den här ramslöken var bedövande. Skulle jag äta en macka nu skulle den säkert mest smaka ramslök även om den bestod av ost och skinka.

#4

#5

#6

Som små stjärnhopar är ramslökens blomknippen.

#7

Gurkspindel?

En liten grön spindel. Skulle kunna var en s k gurkspindel. Den smälter oavsett  väl in ibland ramslöken.

#8

Man kan tro att vi vandrar vida omkring i reservatet. Det gör vi icke. Min fru som är en hängiven makrofotograf rör sig med samma hastighet i terrängen som en sengångare. Dock med den skillnaden att det inte växer någon mossa på henne. Och eftersom träden inte springer iväg har jag inte heller speciellt brått. Det här gör vår gemensamma fotoutflykter till trivsamma tillställningar i långsamhetens lov. 

#9

#10

#11

#12

#13

#14

Lukten till trots. Det började suga i tarmen. Lunchdags, men inte här. Vi bestämde oss för att inta den någon annanstans. 

#15

#16

#17

TheInvisibleJackal