Det finns dagar då tomten lämnar släden och renarna och går på stadens gator som en vanlig man...

Ett gammalt tomteordspråk, i stil med "Att vakna i mörkret och se Jultomten – en glädje för snälla barn", eller "Du hittar aldrig Tomten – han hittar dig", eller varför inte "Då Jultomtens släde rör sig står blixten stilla".

Kom och tänka på de här kända ordspråken, som egentligen rör en annan mytisk figur, när jag kollade igenom bilder från gatorna i Sevilla där vi tillbringade delar av julhelgen, och såg det här sällskapet. Inte alls vad jag sett från början, faktiskt. 

Intressant att se julyttringar i andra länder, här alltså södra Spanien. Mycket turister ute på dagarna, och på nätterna alla dessa nästan orimliga julgirlander och utsmyckningar som lyser upp i stort sett varenda gata. Plus avsaknaden av snö förstås, som gör girlanderna något malplacerade, det hänger liksom inte ihop. 

Som turist är man ändå alltid utanför, en betraktare på avstånd och man når ju aldrig in till landets julkulturkärna liksom. Men livet går av allt att döma vidare runt om i världen, och en kopp kaffe på förmiddagen på ett litet torg högt uppe bland de vindlande gatorna och gränderna och trapporna här i gamla Granada - de gamla arabiska kvarteren Albayzin - sitter aldrig fel, särskilt som solen skiner. 

Och en vidunderlig utsikt över Granada!

På återseende//Göran

A World for Christmas

Jag blir mer och mer stressad inför julen, inte så att jag inte skulle "hinna med", utan snarare så att jag mer och mer börjar ifrågasätta. Särskilt julhandeln stör mig (som så många andra, och det här blir ett typiskt "rant"); så mycket onödigt som köps, grejor som ingen vill ha egentligen, och all denna strävan att hitta på vad man ska köpa, grejor som slängs och byts och aldrig används, eller bara blir fel... Budskapet med julgåvor har helt förfelats och blivit ett konsumtionsraseri som är direkt bisarrt!

Det jag vill ha köper jag själv, då får jag vad jag vill ha. Och jag köper det när jag behöver det. Typ.

Vi flydde i år. Vi har gjort det förr och det är alltid lika skönt att slippa. OK, jag kan sakna samvaron på julen (och andra stora högtider), att träffas i familjens och goda vänners lag, äta gott tillsammans av säsongens mat, men det kan man göra annars också, utan så stora krav, och framförallt utan dessa förb-de julklappar...

Så vi for till Spanien. En rundtur med start i Malaga, vidare till Sevilla och nu har vi hamnat i Granada. Imorgon åker vi "hem" till Torrevieja. Mycket nya intryck, de här städerna i södra Spanien är ju urgamla och fullsmockade med historia, vackra byggnader, stora parker och spår av massor med olika folk och kulturer som turats om att ha makten. 

Inte minst har alla dessa smala, trånga och vindlande gränder fascinerat oss, definitivt inte gjorda för biltrafik, och ändå kör alla bilar där. På ett ställe idag hade vi maximalt 3 centimeter över på varje sida av bilen - husväggarna runt om bar tydliga märken av alla de bilar som också försökt att ta sig igenom... Vidare är vi fascinerade av den totala bristen på återhållsamhet när det gäller den allmänna julutsmyckningen av städerna. Och julmaten har blivit annorlunda minst sagt. 

En av de stora och långa köpgatorna i Malaga..

Dan före julafton blev det pintxos till julmat, ett slags tapas fast liksom små smörrebröd. Väldigt gott. 

Gatorna kantade av apelsinträd vilket ger ett synnerligen trevligt intryck.

Det är varmt på dagarna, uppemot dryga 20 grader. På kvällarna kyler det på, men det är alltid mycket folk ute ändå på stan.

Julafton i Sevilla. Det mesta var stängt, alla gick till mässan, men Casa Toni's var öppet, och dit kom alla som var hungriga. Det tog lite tid, men vi fick att äta, och vi slapp Kalle Anka!

I Granada lika mycket folk ute. Många turister, och alla är ju fotografer... Motivet för den här killen väntade tålmodigt på att få sin bild tagen - som så många andra anhöriga hade hon varit med förr. 

Och istället för lutfisken blev det idag bacalao, dvs torkad och nedsaltad torsk - nationalrätt i Portugal oaktat den ursprungligen kommer från Norge, men också väldigt populär här i södra Spanien. Taberna Salinas i Granada kan rekommenderas!

Folkvimmel sent på kvällen - Granada.

Om rubriken: citat ur en av de vackraste julsånger jag vet. Real Group sjunger om julen och vilken julklapp man skulle vilja ha egentligen, särskilt om man är så liten att man inte hunnit få några större anspråk på grejor: ...I don't want no gift, need no more than I've got...

Finns att lyssna på Youtube, med bilder av Mattias Klum: https://www.youtube.com/watch?v=oEPtQMtniws

På återseende//Göran

Till er alla, från oss alla

vill vi härifrån Trollbäcken önska en synnerligen God Jul och ett Gott Nytt År.

På återseende//Göran

Ja se det snöar...

Ja se det snöar... Det blir vitt och fint, lite fluffigt på grenarna sådär, som med rätt ljus gärna blir en fotografs dröm. 

Men det blir också halt. 

Så, plötsligt händer det. Vi tittar ut över den vitklädda trädgården, och ser en bil som kört in i den. Över och genom vår hyfsat nya rosenhäck/rabatt. 

Chauffören pratade ingen svenska, och bara rudimentär engelska och hade ingen förklaring till vad som hänt, mer än "Problem!", eller information vem han körde åt eller så. Emellertid visade det sig att han var från Kirgistan, så hans anonymitet försvann när makan kom ut och pratade sitt modersmål med honom. Nu hjälpte det inte mycket tyvärr, men vi har i alla fall fått några telefonnummer och några namn. Så vi får se. Inte minst till våren...

På återseende//Göran

Stjärnjul

Så är Stockholms största julspektakel avklarat. Fillan* fylld vid fem tillfällen, sammantaget närmare 10 000 biljetter sålda och alltså har nästan tiotusen personer kunnat njuta av julsånger och andra sånger av högsta dignitet. Årets gästartister var en triumf och matchade varandra och kören tillsammans med orkestern på ett sätt som överträffade alla förväntningar.

Och så tycker ni kanske att jag skryter? Visst gör jag det. Men med all rätt, åtminstone att döma av de kommentarer vi fått. Publiken, nära och kära, folk som ingen av oss känner men som kommer år från år var nästan gränslösa i sina komplimanger. Och det kändes väldigt bra, allt som allt. 

Vi har till exempel en synnerligen duktig och proffsig orkester under ledning av Mattias Bylund, som 2016 fick en Grammy award för stråkarrangemang på Taylor Swift's "1989", vi har två körer som tillsammans bildar Stjärnjulkören och som hör till de allra bästa i världen i sin basgenre, barbershop men som sjunger klassiskt och gospel också här, och våra ledare och regissör som skördar lagrar runt om i musikvärlden. Och det är ju så, att Sveriges största exportvara är kultur, och musik, faktiskt.

Våra gästartister var: Kjetil Støa, en coming operatenor, med en röst som överträffar nästan allt. Hans You Raise Me Up och Adams Julsång (O Helga Natt) lämnade ingen oberörd. Annika Herlitz, musikalartist, mest känd som rösten Elsa i filmen Frost, rankad bland de bästa i världen av alla de inspelningar som gjorts förgyllde sånger med kören som Karl Bertil Jonssons Julafton, Kiralina Salandy, en gospelartist från Kanada, bosatt i Sverige sedan  några år var helt formidabel i sin förmåga att få med både kören, orkestern och publiken och få gamla dängor som Down By The Riverside att låta lokalen koka. Och så Music Maestro; Kalle Moraeus, en multiinstrumentalist som klarar allt på fiol och gitarr, från finstämda klassiska stycken till hälsingepolskor  och pop - jag är oerhört imponerad av den mannens musikalitet...

Mycket jobb, och det tar på krafterna, men fantastiskt roligt att få vara med. Och självklart var kameran med. Jag fick av naturliga skäl inga konsertbilder, från min plats högt uppe på gradängerna i kören kunde jag bara fotografera under, emellan och efteråt. Så alla kom inte med...

Kalle Moraeus värmer upp inför konsert.

Elsa i Frost, alias Annika Herlitz

Delar av stråksektionen förbereder sig

Mattias Bylund in action

Och vår fantastiska saxofonist, med alla sin underbara solon

Och kören, sett bakifrån, under uppvärmning. 

Och så är det snart jul. Hoppas ni alla får en fröjdefull sådan. Med Stjärnjulföreställningarna är grunden lagd för mig i alla fall.

På återseende//GöranR

*/ Fillan = Filadelfiakyrkan i Stockholm, Rörstrandsgatan