Inte bara språkresor

Bournemouth är en utpräglad turiststad. Klimatet är helt annorlunda än övriga öriket på grund av Golfströmmen, och de milsvida sandstränderna är direkt användbara under en lång säsong. Men det är inte bara stränderna som lockar, det finns ett häftigt nattliv här också, och shopping (förstås), och så finns det studenter. Det finns två universitet och på somrarna är stan fylld med sommarstudenter - många minns väl de traditionella språkresorna som "alla" åkte på. Jag tror att det var för att man skulle lära sig prata (bättre) engelska (jag fick aldrig åka), men jag har också förstått att det var mycket undervisning i livets skola också; trevlig samvaro med andra människor under skiftande förhållanden och inblickar i kultur och relationsaktiviteter, dvs sex, drugs and rock'nroll... I alla händelser var de flesta fyllda med om inte direkta kunskaper så ändå erfarenheter när skolan  började här hemma i Sverige. 

Sen är det många event som förläggs till de här kuststäderna på sydkusten; konferenser, och andra större begivenheter. Det finns stora Convention Centers och hotellverksamheten är minst sagt utbyggd. Och så förstås turistanläggningar, med den självklara piren som knutpunkt och huvudattraktion.

I helgen som gick var det alltså barbershop EM. Körer och kvartetter från hela Europa, förutom Storbritannien (faktiskt sant, man välkomnade inte bara folk från Europa utan också från UK, och gjorde skillnad på det!) samlades för att sjunga och  tävla mot varandra i olika kategorier - små och stora körer,  kvartetter och mixade kvartetter, dvs blandat kvinnor och män, något som inte är vanligt annars inom barbershopen. Överallt såg man  sångare i sina respektive profilkläder, överallt sjöngs det. Till glädje för såväl oss deltagare som turister och lokalbefolkning. 

Men vi hade också tid att "göra stan" och uppleva den emellan varven.

Jag är väldigt nöjd med min reseutrustning; Olympus E-M 10 mkII med tre primes; 17/1,8 (som används mest!) och 45(1,8 plus 75/12,8.  Synnerligen behändig och lättburen, allt får plats i en lite Loweproväska, och varken armar, handleder eller axlar/rygg tar skada. 

På återseende//Göran 

Solsemester i England?

Jag har alltid trott - och vetat av egen erfarenhet - att England är ett land för regnjackor och gummistövlar. Uppenbarligen emellertid en sanning med modifikation, vilket jag också förstått, inte minst när man sett bilder av Martin Parr. 

Svaret till denna paradox, eller kanske modifierade sanning, stavas vad jag förstår Golfströmmen, mer specificerat den Nordatlantiska Driften. 

Helgen som var tillbringade jag i Bournemouth, mitt på Englands sydkust. Det är en välkänd badort som ser precis ut som de bilder man kommer ihåg från (bland annat) Martin Parr. Nu var jag inte där för vädret, eller salta bad utan för att sjunga - det var europamästerskap i barbershop singing. Men, solen sken, det var över 20 grader i skuggan på dagen och stranden var full med människor; familjer med barn lekte i sanden och några till och med badade. Och det var alltså i slutet av oktober! Här fanns den ofrånkomliga piren, strandkaféerna och fiskrestaurangerna, alla hotellen av skiftande ålder och storlek och alltså milsvida sandstränder med Atlantens blåa vatten. Och det var kortärmat som gällde. Och skugga! 

Och det växte palmer vid stranden.

Det var nästan lite overkligt, särskilt om man jämförde med vädret man lämnat i Sverige.

Alla bilderna med Olympus OM-D E-M 10 mkII och (för det mesta) mZuiko 17mm/1,7. Jpeg, rätt ut ut kameran (nästan, kunde inte låta bli att pilla lite med filerna i Lr). Normalt alltså kör jag i RAW, men det finns en Wififunktion i kameran  som gör att jag kan ladda upp i telefonen och skicka vidare, och jag hade ingen dator med mig.

På återseende//Göran

Eventuellt personligt paradigmskifte. Och ren luft.

Igår såg jag plötsligt en massa fåglar i trädgården, igen - de har inte synts till som tidigare på länge. Sedan tidigare bor ju en koltrastfamilj här, och talgoxar och det har hänt att jag sett andra fåglar också, bland annat rödhake plus enstaka besök av hackspett - större hackspett och gröngöling - och någon enstaka björktrast och några fler. Men igår som sagt, flera talgoxar som flög omkring i buskarna, och mitt koltrastpar. Men sen var det flera andra fåglar också, bland annat en lite gulgrön sak som på håll såg ut som en gråsparv, men alltså vid närmare besiktning (kikare) alltså var gulgrön  (gulsparv?) och några lite större, längre bort. 

Så igår skaffade jag fågelfrö (mix) och ytterligare en fågelmatare. Idag skulle jag sätta upp grejorna och fylla på med mat, men det regnar och blåser och jag har ändå annat inomhusarbete framför mig så det får vänta. Men kul med fåglarna faktiskt. Hoppas de stannar.

Ren luft är viktigt. När vi flyttade in i huset för 16 år sedan noterade jag att det växte mossa/lava på träden, särskilt äppleträdet. Nånstans har jag hört (läst?) att förutsättningen för att det ska växa mossa (lavar) på träd är ren luft, vilket i det här sammanhanget måste betyda att luften inte är för sur. Så, då är det antagligen ren luft här då, eftersom det har fortsatt växa mossa/lavar på träden. Och det är ju bra. Och fåglarna trivs ju. 

Och det är vackra färger.

Men det är roligt att experimentera, och det finns något grafiskt i den här bilden som jag prövade att renodla med svartvit konvertering. 

Sen genomgår jag en mindre kris för närvarande. Jag har hävdat - och hävdar fortfarande - att det inte automatiskt blir bättre bilder bara för att man uppgraderar sin kamera, uppgraderingarna är sällan avgörande, man kan gott vara nöjd med och fortsätta använda den utrustning man har, man tar sannolikt lika bra bilder i alla fall. Och ändå...

Min "lilla" kamera ter sig lite opålitlig, möjligen efter fallolycka i somras, och tankarna drar därför iväg. Och en kamera jag tidigare dissat börjar helt plötsligt framstå som i en annan dager.

Men vem sa att livet skulle vara lätt?

På återseende//Göran

Gräddig fisksoppa med saffran (och lite annat...)

Ikväll gjorde jag, inspirerad av Kockarnas Kamp på TV en fisksoppa där jag hittade receptet på deras hemsida, dvs TV4's hemsida för Kockarnas Kamp.

Det är alltså en tävling (suck!) där landets bästa kockar tävlar mot varandra, inte så mycket i att laga mat, utan mer om själva kökshantverket; skära, stycka, koka, hugga, smaka etc. Mer och mer har jag börjat tycka det är ett trevligt program (trots det här hysteriska som man alltid ser med tävling och utslagning), och jag blir direkt imponerad över vilka skickligheter de här kockarna besitter i grunden för att kunna laga mat. Det visar om inte annat, hur viktigt det är att kunna grunderna snart sagt i vad man håller på med - tydligt inte minst när det handlar om fotograferande!

Det lagas inte så mycket mat i programmet, men det finns ändå en del fina recept att utgå från på hemsidan, man turas om att bjuda sina kollegor på middag varje programkväll. 

Och så hittade jag det här.

Nu har jag lite svårt att lämna recept i fred, det hamnar alltid en del annat också i grytan som inte stod med från början. Man kan väl säga att det blev en matig fisksoppa, men utmärkt god, inte minst med saffran och andra kryddor och tillsatser. 

Det här med svartvita porträtt och retrotänket...

Som jag säkert sagt förut så är jag i grunden en färgfotograf. Och som fotograferar med digitala kameror. Så, färger och krispig skärpa är viktigt. Ibland, kanske för det mesta. 

Men så är det nåt med svartvita porträtt som är så tilltalande. En lite mjukare fokus, mjuka skuggor som ofta gör bilden intressantare än den färggranna krispigheten. Samtidigt får det inte blir något egenvärde med svartvitt - jag är inte särskilt dogmatisk när det gäller fotograferandet (heller). 

Jag började en gång också analogt, med slask i mörkrum och så. Visserligen också då ofta i färg, men ville jag framkalla själv var det monokromt som gällde. Och känslan när bilden växte fram i badet...

Nu är det helt annat som gäller. Nu blir det färg som default i det digitala. Vill man göra svartvitt få det bli i datorn. Jag använder, som många andra, Silver Efex Pro som fungerar utmärkt, och där färgkanalerna blir kvar bakom det monokroma. Samtidigt är jag lite fundersam, jag vill inte härma någon slags analog känsla, utan vi lever ju i det digitala. Skulle jag eftersträva att det skulle se ut som bilden var tagen analogt skulle jag använda en analog kamera (och ja, jag har sådana. Med film och allt. Om jag skulle vilja, alltså).

Gammal kamera, flera år på nacken , men digital, och inte retro! Objektivet Panasonic Lumix G 20/1,7. Ett snapshot porträtt (som jag tycker är roligast), jag vill minnas på ett fik på Arlanda, i väntan på flighten. Ljuset föll in genom stora fönster i lokalen. I färg ganska platt, i min ögon mer intressant så här. 

På återseende//Göran