- Joakim K E Johansson -

SE BILDEN: Gatufotografins utveckling oroar

Så var det vår i Stockholm. Eller, i alla fall så pass varmt att man inte behöver handskar och halsduk under dagtid.  Något som brukar väcka min lust att ge mig ut på stan med kameran. Gatufotosäsongen har alltså äntligen börjat för min del. Även om det som vanligt går lite trögt så här inledningsvis. Men det kommer att ta sig, det gör det alltid. 

För att kolla av läget i gatufotosvängen har jag den senaste tiden spanat runt på nätet efter duktiga gatufotografer och inspirerande bilder. Jag har bland annat tittat i diverse internationella grupper som ligger i framkant, men också kollat på vad som läggs upp av större fotosajter. Alltså där fotografi i stor utsträckning definieras. En del av det jag ser börjar ärlig talat göra mig riktigt förbryllad. Ja, nästan lite orolig. För oftare och oftare dyker bilder upp som inte ens är i närheten av gatufoto. 

Vi snackar arrangerade situationer. Uppställda porträtt. Bildserier. Avsaknad av ett avgörande ögonblick. Konceptuell fotografi och pictoralism. Ändå kallas det för gatufoto. En annan sak är att det berömda gatufotokollektivet In-Public har splittrats på grund av interna meningsskiljaktigheter. En ny konstellation med några av deras fotografer har uppstått istället. De kallar sig för Un-Public och deras bilder visar tydligt på utvecklingen som jag nyss beskrev. 

Mina misstankar är att det delvis är en anpassning till sociala medier i kombination med ren lathet. För gatufoto är slitigt. Det tar tid och du ska vara glad om du lyckas prestera en handfull riktigt bra bilder om året. Men jag får känslan av att fler och fler som kallar sig för gatufotografer inte riktigt orkar lägga ner arbetet som krävs, eller helt enkelt saknar tålamodet. Beroendet av snabba kickar och uppmärksamhet i sociala medier har förmodligen blivit viktigare för vissa. 

Personligen tycker jag att detta är en extremt tråkig utveckling som urholkar kvalitén och gör gatufotot ointressant. Jag hoppas därför att min spaning är felaktig. Att det jag tycker mig se inte stämmer med verkligheten. Annars se framtiden inte ljus ut för gatufotografin. 

För övrigt så ska Fotosidans chefredaktör, Magnus Fröderberg, och jag hålla i en workshop om gatufoto på Fotografiska i Stockholm. Den sker under pingsthelgen den 7-9 juni. Vi kommer i alla fall att hålla oss till gatufototraditionen. Den saken är säker.  

Inlagt 2019-05-02 12:49 | Läst 6635 ggr. | Permalink

Fotosidan uppskattar att du diskuterar våra artiklar. Håll en god ton och håll dig till ämnet för ett bra debattklimat.



Logga in för att kommentera

Din spaning e nog riktig! Men det är känsliga saker att klaga på! Nu när alla är fotografer! ;) Ingen tar skit liksom! ;) Skall bli intressant att läsa fler kommentarer här! :)
Och tror att er kurs e intressant! Ställ krav, även om folk betalar! :)
/B
Svar från Joakim K E Johansson   2019-05-02 20:49
Tack Bengt! Och visst blev det intressant att läsa kommentarerna ;-)
Trist utveckling även om jag inte sysslar med gatufoto annat än rent tillfälligt.
Kul bild..

Mv/Gunte..
Svar från Joakim K E Johansson   2019-05-02 20:49
Tack för kommentaren, Gunte!
Sällan impad av gatufoto men få saker är så tråkiga att kolla på som orkestrerade versioner av saker som är gjorda för att inte vara perfekt. Den kombinationen är ofta riktigt dålig tycker jag, lika tvetydigt som ett garnspinnarhjul med iOS-stöd typ.

Håller helt med om observationen, även om genren inte är något jag bryr mig om direkt. Men Instagram och kugghjulsdesignen av kortsiktig exponering/inspiration har helt klart spottat på många konstformer.
Svar från Joakim K E Johansson   2019-05-02 20:50
Tack för kommentaren, Marcus!
Hej Joakim.
Tack för dina överväganden och åsikter. Jag följde också debatter och diskussioner om street photography - både på nätet och i olika forum. Enligt min åsikt finns det vild förvirring om både vad gatufotografi är, vilka linser är de "riktiga" om det ska vara svartvitt eller färg etc. etc.
Från och med nu, vil jag sluta kalla mina amatör foton av gator, gränder och torg för gatufotografi. Då är man (jag) fri att ha ett dåligt samvete om det :-)
Med många vänliga hälsningar från Erik / DK.
Svar från Joakim K E Johansson   2019-05-02 20:56
Ja, det är många som är förvirrade kring detta med gatufoto. Lite oklart varför. För genren är ganska väl beskriven och har en tydlig tradition. Tack för din kommentar.
Instämmer i stora delar i din spaning. Tyvärr!
//GöranR
Svar från Joakim K E Johansson   2019-05-02 20:56
Tack för din kommentar, Göran!
Är det inte så att det tas fler bilder idag än någonsin förut. Alla är ju som sagt fotografer som Bengt nämner.
Kraven på bra bilder har nog också ökat jämfört mot förr. Vi drunknar ju i bilder. Riktigt bra bilder måste sticka ut från mängden. Detta gäller nog för alla kategorier av foto.
Fast jag misstänker det tas fler bra gatufotobilder nu än någonsin förr. Givetvis ofta med mobilkamera.

Gatufoto är väl lite extra svårt i dag. Det finns ganska många som blir förbannade om man tar bilder på dem i offentlig plats. De anser vi inte har rätt att fota dem. Ofta människor från andra länder där man har en annan syn på att avbilda någon.

Som amatör fotar jag i sällsynta fall vad jag kallar gatufoto. Om det enligt alla konstens regler faller i den kategorin bland kännare struntar jag i.

Ibland får jag till bilder som jag gillar. Bilder där det finns något udda.
Jag behåller inte de här bilderna för att vinna tävlingar eller annat beröm. De finns kvar bland mina bilder för jag personligen gillar dem.

Det verkar finnas lika många definitioner på gatufoto som det finns fotografer som säger sig fota gatufoto. Själv kallar jag mig inte gatufotograf. Jag bara råkar ta den typen av bilder ibland.
Måste gatufoto ha en vetenskaplig definition. Är det ens möjligt?

Jag valde 3 bilder som jag klassar som gatufoto. Får se om ni tycker detsamma eller anser det vara något annat. Misstänker jag kommer få skiftande svar.

1. https://www.fotosidan.se/gallery/viewpiclarge/382910/3694663.htm
2. https://www.fotosidan.se/gallery/viewpiclarge/382868/3673160.htm
3. https://www.fotosidan.se/gallery/viewpiclarge/382910/3694664.htm
Svar från Joakim K E Johansson   2019-05-02 21:33
Håller med om mycket av det du skriver. För visst plåtas det som aldrig förr och visst riskerar många bra bilder/fotografer att drunkna i bruset. Det har kanske också blivit svårare att lyckas med gatufoto, vilket en del fotografer som hållit på länge brukar hävda.

Någon vetenskaplig definition av gatufoto känner jag inte till. Det handlar ju mera om vissa "spelregler" och att förhålla sig till en etablerad tradition. Tycker för övrigt att samtliga tre bilder som du länkade till ryms inom begreppet gatufoto.

Tack för din kommentar!
Emmaboda   2019-05-03 17:39
Fina bilder,det spelar ingen roll vad det kallas tycker jag. För min egen del så vill jag inte delas in i någon kategori eller måla in mig i något hörn. Mvh jari
Kant   2019-05-13 14:29
Delar helt dina synpunkter!
Det kommer alltid finnas de som tror sig veta bättre.
Som fotograf tar jag de bilder jag tycker om. Tycker andra om några av mina bilder så blir jag glad.

End of discussion!

Mvh

Michael
Jag trodde först att artikeln handlade om GDPR och att det inte kan publiceras bilder där det går att känna igen någon längre. Mer och mer ser man bara baksidan av människor eller att de är suddiga till oigenkännlighet.

Jag tror som någon annan här att det tas fler bra gatufoton än någonsin, bara det att de försvinner i bruset. Ingen orkar bläddra igenom tusentals dåliga bilder för att upptäcka guldkornen. Bevakar kritikerna alla bildforum från privata hemsidor till Facebook, pinterest och allt vad det heter?

Hur vet vi förresten att de ikoniska gatufotona från förra seklet (för det var väl då alla "bra" bilder togs) inte var arrangerade? Det är ju inte sannolikt att de få fotografer som då fanns, alltid med sina långsamma kameror råkade befinna sig där något spännande hände och dessutom hann ställa in och spontant fyra av kameran, utan autofokus och 8 bilder i sekundens serietagning, i exakt rätt ögonblick.
Svar från Joakim K E Johansson   2019-05-02 21:47
"Hur vet vi förresten att de ikoniska gatufotona från förra seklet (för det var väl då alla "bra" bilder togs) inte var arrangerade?"

Det vet vi inte. Finns flera exempel på där bilder har visat sig vara arrangerade, eller där det finns misstankar om den saken. Men visst togs det många bra bilder redan då. Fast jag känner till väldigt många bra gatufotografer som håller på nu.

"Det är ju inte sannolikt att de få fotografer som då fanns, alltid med sina långsamma kameror råkade befinna sig där något spännande hände och dessutom hann ställa in och spontant fyra av kameran, utan autofokus och 8 bilder i sekundens serietagning, i exakt rätt ögonblick"

Jo, det är faktiskt högst sannolikt eftersom bilderna som bevisar just det existerar och går att se. Besök exempelvis fotogruppen Magnums hemsida och klicka dig runt. Och att du skulle behöva autofokus och seriebildstagning för att lyckas med gatufoto stämmer inte. Det du behöver är kunskap om hyperfokalavstånd, en tränad blick och snabb reaktionsförmåga.

Tack för din kommentar!
Ventures   2019-05-02 22:08
Jag tänker att man hade film med omkring iso 100 (ASA) Det behövs inte mycket då för att få rörelseoskärpa ens med dagens snabbskjutande monsterkameror, om inte solljuset är på max och människorna står stilla, ungefär. Det fanns säkert de som lyckades men de fick nog spendera hela dagar i samma gathörn. Det måste ha varit bra mycket enklare säga åt de där personerna att gå där en gång till, fast lite långsammare.
Nu spekulerar jag fritt. Det finns säkert de som har facit.
Svar från Joakim K E Johansson   2019-05-02 22:28
Det hände som sagt alldeles säkert att vissa fotografer arrangerade en del av sina bilder, men jag tror inte att det var särskilt vanligt. Även då fanns en stark yrkesstolthet och det ansågs oprofessionellt att fuska. Du kunde nog därför förlora en hel del i anseende om du blev avslöjad med att arrangera dina bilder.

Det går för övrigt utmärkt att gatufotografera med ISO 100-film. Jag har gjort det själv många gånger. Men visst, det behöver vara ordentligt ljust. Sedan kom ju känsligare film (ISO 400) redan på 50-talet och den gick dessutom att pressa.
Sten-Åke Sändh   2019-05-08 00:07
Ja alla vi som plåtat dia har ofta haft film med ISO/ASA 50 till 100. På toppen av det var DR uselt. Men många körde väl svartvitt och Tri-X och då hade man ju åtminstone 400.

Jag skulle vilja gå så långt idag att säga att de sensorer vi fått idag helt har revolutionerat foto i dåligt ljus. På toppen av det har vi antiskak. Vi kan ta bilder idag som det ofta var omöjligt att ta tidigare.
Dessutom kan vi efterbehandla på ett helt annat sätt än tidigare. Då borde väl bilderna bli klart bättre än förr eller hur? 🤐
Egentligen ointresserad av gatufotografi, men noterar med förvåning det du skriver. Jag förstår av ditt inlägg att gatufoto, till skillnad mot annan konst och fotografi, är en konstart som inte utvecklas och tar intryck av samhällsutvecklingen i stort utan har en given mall för hur resultaten ska se ut. Jag förstår också att du måste vara en oerhört duktig gatufotograf som själv kan avgöra vilka som är duktiga gatufotografer, vilka internationella grupper som ligger i framkant och var fotografi i stor utsträckning definieras. Inom konstvärlden i övrigt är sådana frågor förknippade med en levande och utvecklande diskussion mellan olika personer, grupper och riktningar. Till sist noterar jag att du, enligt mitt tyckande, gjort en elegant och nästan omärklig annonsering av er workshop, Bästa hälsningar/ Björn T
froderberg   2019-05-02 18:05
Jag tycker att du blandar ihop äpplen med päron. Det här handlar om att kalla äpplen för äpplen. Jämför med Terje Hellesø. Det är möjligt att hans klipp och klistrande var konst, men det är inte naturfoto att klistra in vargar i en bild. Lika lite är det gatufoto när man arrangerar sina bilder.

Inom konsten är det faktiskt inte ovanligt med regler. Det finns konstnärskollektiv och strömningar som haft sina regler genom konsthistorien.

För övrigt tycker jag att Joakims inlägg är en del av en levande och utvecklande diskussion. Någon måste ju få tycka till om vad som händer.
Khalad   2019-05-02 18:44
Nu är det jag som inte förstår. Vad har förfalskade bilder men min kommentar att göra? Att förfalskade bilder knappast platsar i någon vanlig fotogenre är väl självklart, eller? Är för övrigt intresserad av att veta vilka regler som gäller för naturfoto, porträtt eller någon annan lämplig konstform. Modern musik eller modern konst tex, vilka regler gäller där? Och att man poängterar att man ska hålla sig till traditionen lockar väl inte till nyskapande och debatt?

Självklart får alla tycka till, även tycka det dom vill. Men det är stor skillnad på att påstå "där fotografi i stor utveckling definieras" eller att säga "där jag tycker fotografi i stor utveckling definieras", alltså stor skillnad mellan att veta hur DET ÄR och VAD JAG TYCKER. Många hälsningar
Svar från Joakim K E Johansson   2019-05-02 22:06
Tack för kommentaren, men du har förstått helt fel. Bortsett från att jag är en väldigt duktig gatufotograf och väl insatt i ämnet. I alla fall jämfört med dig.

För övrigt har du kommenterat ett inlägg som jag har skrivit i min personliga blogg. Det borde vara ganska självklart att jag här ger uttryck för mina egna åsikter och mitt eget tyckande utan att jag ska behöva påpeka det i var och varannan mening.
Khalad   2019-05-02 22:27
"..... i alla fall jämfört med dig....." Underbart! Undrar hur givande och utvecklande seminariediskussionerna blir. Många hälsningar och lycka till:-) / Björn T
Svar från Joakim K E Johansson   2019-05-02 22:30
Som man ropar får man svar.
Erik Mofjell   2019-05-03 09:37
Ett osmakligt jämförande Magnus.
/Erik
Det är nog inget att oroa sig för överlag. Det svänger, kommer och går samt återgår till det mer kvalitativa efter tid. Mvh Marcus Grundare av gatufoto workshops i Sverige
Svar från Joakim K E Johansson   2019-05-02 22:09
Så är det säkert. Tack för kommentaren, Marcus!
Jo det är oerhört oroande! LO
Flash Gordon   2019-05-02 20:01
Vad är väldigt oroande? Kan du utveckla det lite mer? Oroande säger ju inte så mycket.
Erik Madsen   2019-05-02 20:13
Mats - det er Joakim der synes det er så ororande - se rubrikken !!!
Mvh. Erik.
Svar från Joakim K E Johansson   2019-05-02 22:31
Kämpa, Lars Olov. Kämpa!
Skulle gärna vilja veta lite mer om de där större fotosajterna, "alltså där fotografi i stor utsträckning definieras". Otroligt spänande, vilka är de sajterna?
Svar från Joakim K E Johansson   2019-05-02 22:38
Har inte lagt på minnet exakt vilka sajter det var eftersom det numera finns väldigt många internationella fotosajter och grupper. Jag hade såklart kunnat leta fram fler exempel, utöver Un-Public. Men ärligt talat, jag orkar inte gå igenom min surfhistorik månader tillbaka i tiden.

Tack för din kommentar!
En välkommen diskussion och man får hoppas att den får både plats och intresse att fortsätta. Gatufoto med sin enkla definition om urban miljö, och någon form av interaktion mellan människor inbjuder i sig till rätt vidlyftiga tolkningar. Och om osäkerheten är stor lockas fotografen ofta av handfasta lösningar och metoder såsom brännvidder, färg eller svartvitt och annat "regelverk" på mer eller mindre detaljnivå.
Att det tas fler bilder än någonsin skulle kunna vara en av orsakerna till utvecklingen, att som någon i tråden påpekar att eventuella guldkorn försvinner i den stora mängden, och få har det tålamodet att scanna igenom det kolossala flödet för att hitta just guldkornen.
Dessutom tror jag att man gör ett grundfel i det att man gärna vill jämföra dagens gatufoto med ett dokumenterande foto med femtio sextio år på nacken eller rent av mer. På den tiden var inte dagens gatufoto uppfunnet. Där kan man nog tala om att jämföra äpplen med päron. Vi vet för övrigt väldigt lite om just de situationerna när bilderna togs. Bortsett från en och annan nästintill ikonisk bild där vi vet att regi fanns i bakgrunden.
Konsthistorien innehåller för övrigt inte så många situationer där konstnärer ställt upp regler i form av manifest enbart för sin egen skull. De flesta konstnärliga manifesten har skapats som reaktioner mot olika regelverk som man upplevt som hinder i den konstnärliga utvecklingen. Och gatufoto är väl som bekant inte en reaktion mot något tidigare förhållningssätt.
Men det finns mycket att diskutera runt när det gäller gatufoto. Eller hur? :-)
Svar från Joakim K E Johansson   2019-05-03 00:09
Tack för dina reflektioner, Gunnar!

Gatufoto kan ses som en del av motreaktionen mot pictoralismen och den sortens fotografi som strävade att efterlikna den målade konsten. Jag pratar alltså om det som kallas för Straight Photography och som slog igenom på allvar under 1930-talet. Utifrån det har gatufotot utvecklats och blivit en egen fotografisk nisch med fokus framförallt på det mänskliga tillståndet. Men basen är Straight Photography - att avbilda saker som de är.

Enligt min mening finns det bilder redan från början av 1900-talet som absolut kan jämföras med dagens gatufoton, så väsensskilda är de inte. Själva sättet att fotografera på har funnits i minst 100 år. Begreppet som sådant har funnits sedan 1800-talet, men med en delvis annan innebörd. Ursprunget till hur det används nu är väl från 1960-talet, eller något sådant.

För mig personligen handlar gatufoto fortfarande om Straight Photography. Där finns genrens själ. Så när jag ser att det kryper närmre och närmre pictoralismen, det uppställda och det konceptuella - då tar det emot :-)
mombasa   2019-05-03 10:10
Ja, absolut. Håller med dig om själva roten till det som utvecklades till gatufotografi även om jag nog skulle vilja flytta fram tidpunkten ett eller ett par decennier då gatufotografi blir ett begrepp i sig. Och visst finns det bilder från nittonhundratalets första hälft som kan definieras som gatufoto. Det är ju de bilderna som så att säga också är lite grann av förebilderna. Det kan kanske finnas en fara i att tillskriva en annan tid egenskaper som den inte hade. Här ser jag ett stort utrymme för lite folkbildning, på fotonivå. Det är möjligen en smått akademisk fråga som mer handlar om fotohistoria, vad vet jag.
"Street" och "gata" kan ge fotografi lite vinklade konnotationer och associationer till modebegrepp som "streetsmart" och liknande. Det är åtminstone min erfarenhet efter att ha lotsat en hel del gymnasiestudenter och andra in i den fotografiska världen. Och det är möjligt att det kanske är ett av hörnen i problemet som krånglar till det med pictorialism och tillrättalagdhet. Det finns säkert förväntningar som inte riktigt överensstämmer med vad Straight Photography, ursprunget egentligen innebär. Hoppas ni tar upp definitionerna kring dokumentärt foto och gatufoto i era workshops. Det finns uppenbart en kunskapslucka att fylla här.
mvh Gunnar S
Magnus og Joakim - hvad var svaret eller reaktionen på Björns :

.....Till sist noterar jag att du, enligt mitt tyckande, gjort en elegant och nästan omärklig annonsering av er workshop, Bästa hälsningar/ Björn T

Har jeg overset reaktionen - eller er det i overenstemmelse med regler for brug af bloggen ? Jeg spørger bare af ren og skær nysgerrighed.
Mvh. Erik.
froderberg   2019-05-02 23:11
Bloggen är Fotosidans friaste forum. Att berätta vad man gör som amatör- eller yrkesfotograf i bloggen är helt naturligt.
Erik Madsen   2019-05-02 23:15
OK Magnus - det er så bare den dumme dansker, der ikke har forstået teksten:

Bloggarna är inte politiska verktyg eller användas för reklam och detsamma gäller för övrig text man skriver.

Mvh. Erik/DK.
froderberg   2019-05-02 23:18
Texten syftar på att reklam för saker som inte har med foto att göra. Det finns dem som registerar sig för att lägga in reklam för sajter och tjänster i bloggar och forum. Vi måste ha en regel som ger oss rätt att radera dessa inlägg. Men om du berättar vilka fotouppdrag du gör är helt okej även om man på sätt och vis kan se det som reklam.
Erik Madsen   2019-05-02 23:26
OK så bør det rettes og gøres tydligere i reglerne - synes jeg .
Mv.h. og god nat.
//Erik//
Kan bara utgå från mig själv. Anledningen till att jag inte springer runt på stan och försöker mig på gatufoto är att jag tycker det är jobbigt att fota människor.

Även fast det är okej så känns det som jag stör deras privata sfär. Trots att det privata i dagens samhälle är ganska obefintligt i en tid där alla använder sociala medier och lägger ut den ena och andra om sitt liv.

Det är ofta jag ”sett” en bra bild framför mig men inte lyft kameran och tryckt för det har känts för påträngande.

Ofta brottas jag också med att det är bilder som är på en utsatt person som en tiggare, narkoman eller liknande som gjort sig bra som någonslags dokumentär gatubild men det känns tveksamt att för ett eget syfte ta en bild på deras misär.
Svar från Joakim K E Johansson   2019-05-03 10:51
Det kräves en hel del övning för att våga plåta okända människor i offentliga miljöer. Även väldigt rutinerade gatufotografer kämpar med det obehaget emellanåt.

Tiggare och utsatta undviker jag att fotografera, om det inte går att göra på ett respektfullt sätt. Men precis som du tycker jag att det ofta är tveksamt att ta bilder på andras misär. I alla fall om det bara sker för att få en bild som andra ska berömma.

Tack för kommentaren, Mikel!
McBear   2019-05-05 22:46
Om man lägger sordin på sitt gatufotograferande i vilket hörn av gatufotograferandet har man ställt sig då?

Många gå stora gatufotografer har inte ryggat för gatans verklighet.

Jacob Riis runt år 1900 fotograferade missären i New Yorks lower east end och gav bl.a. ut boken "How the other half lives" , vilken resulterade till lagändringar för att lyfta folk ur deras boendemissär. Riis fotograferade folk på gatan och i hyreskasernerna.

Vivian Maier, Bresson...m.fl har inte blundat för gatans hela innehåll.
Hundblues   2019-05-05 23:10
Kan det möjligen vara skillnad på gatufoto och dokumentär fotografi? I det senare fallet tar man ofta flera bilder av samma motiv för att ge en allsidigt belysande historia, i gatufoto fångar man ju bara ögonblicket, eller......?
Svar från Joakim K E Johansson   2019-05-06 09:00
Björn:

Man kan absolut fotografera det mesta. Och jag tycker inte att man ska rygga tillbaka för det jobbiga eller för misär.

Det jag personligen vänder mig mot är det slentrianmässiga knäppaste av exempelvis uteliggare, tiggare och knarkare bara för att de är lätta måltavlor. Speciellt om bilderna sedan blir väldigt stereotypa.

Fotografera gärna även dessa grupper, men gör det på ett extra medvetet sätt. Det handlar om utsatta människor. Alltså inte bara för att du vill slänga upp en bild på fejjan.
Svar från Joakim K E Johansson   2019-05-06 09:04
Per:

Ja, det är skillnad på gatufoto och dokumentärfoto, ungefär på det sättet som du beskriver.
Hundblues   2019-05-06 14:26
Och då tycker jag nog att gatufoto ska undvika utsatta människor, men att dokumentärfotot är ett av många sätt att försöka förändra världen och göra den bättre för utsatta, vilket väl är ungefär samma spår som du är inne på Joakim.
Här dyker upp många som verkar vara gatufotospecialister, synd att ni aldrig visar prov på det!
Lägg in bilder för helsicke! LO
Alltså, detta är en knepig fråga. Å ena sidan är det svårt att liksom ”äga” eller göra anspråk på definitionen Gatufoto, ( eller vilken annan definition som helst) men å andra sidan blir tillvaron enklare om man håller sig till officiella eller inofficiella definitioner. Det blir ju lättare att prata om det då. Ibland får jag en känsla av att just gatufotografer älskar att diskutera definitionen av sin genre, mycket mer än andra. Det är nog något vi får acceptera. Personligen lutar jag nog åt den klassiska definitionen av gatufoto, men jag tycker de som hävdar att allt måste få utvecklas har en poäng också. Vi kanske ska göra som i skidåkningen - när man hittade på den nya sättet att åka längdskidor införde man grenen klassisk stil - vi kanske ska införa begreppet ”klassiskt gatufoto” som genre. Hur som helst ser jag fram emot spännande diskussioner i ämnet på workshopen, som jag anmält mig till.
Svar från Joakim K E Johansson   2019-05-03 10:41
Visst är det en knepig fråga, men det beror nog främst på att vissa har starka åsikter utan att ha orkat sätta sig in i ämnet på djupet. Och då syftar jag inte på dig.

Intressant tanke om att börja använda ett nytt begrepp. Skulle kanske kunna funka. Nick Turpin är ju inne på att kalla det för Candid Public Photography, för att klargöra vad det handlar om.

Men ännu bättre vore det såklart om de som absolut måste ta andra slags bilder helt enkelt slutar kalla det för gatufoto så att gatufoto kan fortsätta vara vad det redan är ;-)

Kul att du har anmält dig till workshopen. Vi kan säkert fortsätta diskussionen då.
Sten-Åke Sändh   2019-05-07 23:53
Per, håller med om att det är att be om problem om man skapar en definition med specifikt innehåll och sedan ger den en benämning som är helt allmän och som för en oinvigda allmänhet betyder något helt annat.

Jämför gärna de återkommande ändlösa diskussionerna kring Fotosidans definition av "manipulerad bild"
Man kan få intrycket när man läser din blogg att gatufotografin är satt under ”attack” av ett gäng lata, egotrippade individer som vill förstöra genren och på något sätt göra den illa, som inte följer gällande regler därför att de (enligt dig) eftersträvar snabbare uppmärksamhet och gillanden på sociala medier!
Det tror jag är ren inbillning. Jag tror man lika gärna kan vända på den slutsats du drar. Är det rent av inte troligare att man väljer att lämna en grupp därför att man känner att man inte ”passar in”? Att det känns för ”trångt” i den grupp man väljer att lämna och därför startar en ny grupp?
In-Public borde väl vara glada och lättade att bli av med dessa individer och glatt fortsatt. Vad som fått dem att lägga ner sin verksamhet, vilket är tråkigt och beklagligt, är för mig ett stort mysterium. Har uppskattat många bilder och intervjuer därifrån. Jag kan mycket väl förstå att det finns fotografer som definierar gatufotografi ”fundamentalistiskt”, som tycker att det är viktigt att man följer vissa regler. Ur den synen kan det komma många fina bilder! Lika sant är att det kan komma bra bilder med en helt annan syn på gatufotografin (förlåt, det kanske inte får kallas så men i brist på annan benämning…) också.
Tur då att du förklarar för oss lite okunniga här på FS vilken sida man skall titta på, det är alltså In-Public som gäller och Un-public man skall skita i.
Svar från Joakim K E Johansson   2019-05-03 10:48
Du målar upp en skön halmgubbe här :-)

Jag talar inte om för dig vad du ska tycka och tänka eller anse vara bra fotografi. Jag ger bara uttryck för en reflektion i min personliga blogg. Du behöver absolut inte hålla med.

Men på ett sätt har du tolkat mig hyggligt korrekt. Jag tycker att gatufotografin urholkas när den anpassas för mycket till sociala medier där snabb uppmärksamhet och många likes blir den enda parametern som spelar någon roll. Men det gäller tyvärr i stort sett all fotografi, numera.

Tack för kommentaren!
Jan Rufelt   2019-05-03 20:42
:) Ja, men det var ju väl att du tycker det! (angående halmgubben). Tycker det finns lite väl mycket av ”domedagsstämning” över blogginlägget…
Naturligtvis får du både reflektera och dra egna slutsatser i din blogg och jag får väl påpeka att jag tycker att du drar felaktiga sådana. Jag tror absolut inte att varken Gatufoto eller någon annan genre urholkas av det enorma bildflödet, som visserligen ställer till det (som Alf Johansson påpekar) men brinner man för bilder och kanske speciellt vissa bilder så hittar man dom till slut. Exemplet du tog upp, In-Public, verkar ju tyvärr (om jag tolkar Fredrik rätt) vara en intern kureringstolkning/fråga som lett till det drastiska beslutet att lägga ner och inte av någon slags nödvändighet. Kanske lite förhastat då att skylla på individer som
antingen dragit sig ur eller blivit utkastade för att sedan skapa en egen grupp. Samma fenomen har ju tilldragit sig här på FS med jämna mellanrum. Man kan ju nästan se det som ett slags naturligt ”kretslopp” snarare än ett hot…
Din blogg må vara personlig men också offentlig och på det följer per automatik ett slags ansvar inför vad man säger om andra individer.
Istället för en slags ”mikrokurering” som riskerar att ta bort det personliga uttrycket bilderna eller skrämma bort duktiga fotografer som faktiskt har en personlig historia att berätta tror jag att MattiasL sätter fingret på problemet. De fotografer som väljer att ingå i en grupp måste ha en insikt och förståelse för vad de ingår i. Det är ett personligt ansvar som man i den stressade internetvärlden/flödet förmodligen inte tänker så mycket på.
Svar från Joakim K E Johansson   2019-05-03 22:44
Jag har inte pekat ut några specifika individer, jag talar om "vissa".

Jag tycker heller inte att gatufotografin nödvändigtvis urholkas av det enorma bildflödet. Det jag försöker säga är att det urholkas när fotografer börjar skarva för att kunna spotta ur sig bilder för att få många likes och att det verkar bli den viktigaste kvalitetsparametern.
Jag ser ingen större anledning till oro men är förstås medveten om att många som hävdar att de utövar gatufoto inte riktigt gör det. Men ordet är ju fritt och ingen kommer att straffas för att utöva gatufoto på ett "felaktigt" sätt. Om man anstränger sig lite grand så är det inte svårt att skaffa sig en hyfsat rättvis uppfattning om vad gatufoto är, och bör vara för att det överhuvudtaget skall gå att använda som en beskrivande genre. Många (flera som kommenterat din blogg) verkar dock inte orka bry sig men tycker ändå att deras uppfattningar skall tillmätas nåt värde.

Angående In-Public och Un-public så tycker jag att det är lite synd att det blev som det blev. Jag är bekant med en del medlemmar och när det begav sig fick jag lite insiderinformation och det verkar på mig som litet slumpartat att det urartade som det gjorde. Jag tillhör dem som ger grundaren, Nick Turpin, ett visst stöd när det gäller hans uppfattning om vad som är gatufoto. De intresserade kan läsa om hans syn på saken här: http://candidpublicphotography.com. Un-public verkar inte hävda att de de publicerar på sitt Instagram-konto är gatufoto även om flertalet medlemmar säkert fortsättar att fota gatufoto precis som under In-Publics levnad.

Som jag ser det så publiceras det en stor mängd riktigt bra gatufoton just nu samtidigt som det publiceras en mängd dåliga gatufoton också. Dessutom klassificeras det vilt när det gäller vad som är gatufoton. Det gäller att utbilda sig lite (kika på Magnums webbsida, inPublic, köp böcker) och dår får man efter en tid ett hyfsat grepp om genren och inser att det inte behövs en massa nya grepp och metoder. Den definition som för en del verkar begränsande har som jag ser det nästan obegränsade möjligheter för intressanta uttryck som håller sig inom vissa begränsningar som därmed också gör fotona så mycket bättre!


Intressant blogginlägg, Joakim!
Mvh
Fredrik
Svar från Joakim K E Johansson   2019-05-03 10:54
Tack själv Fredrik för en reflekterande och intressant kommentar. Jag instämmer i allt :-)
Finns överhuvudtaget någon definition av "gatufoto" som man är någorlunda överens om?

Sedan att det mesta går mot mer och mer extrema bilder för att synas i bildflödet är ju något som tyvärr (eller inte?) handlar om att du kanske har en halv sekund på dig att fånga någons intresse innan betraktaren klickar vidare till nästa bild.

Dessutom tycker jag för egen del att ganska få även av dem som anses hålla på med "riktig" gatufoto idag verkar vilja säga något med sina bilder? Jag saknar generellt berättande inom fotografin. Hur intressant är det egentligen att titta på slitna gubbar och gummor i svartvitt med dragen kontrast om det inte finns någon berättelse i bilden/bilderna?

Men då kommer vi tillbaka till flödet: Om någon har intentionen att berätta något om tillexempel samhället med sina bilder, finns då någon som ens orkar titta när allt skall gå så snabbt?

/Affe
Svar från Joakim K E Johansson   2019-05-03 11:07
Jag skulle vilja hävda att gatufoto är väl definierat. I böcker, i artiklar, i dokumentärfilmer och så vidare. Liksom i sin egen tradition och inte minst i vad det faktiskt består av. Du lär säkert känna igen ett gatufoto när du ser ett. Sedan är det såklart något luddigt i kanterna, som i stort sett alla konstformer är.

Håller för övrigt med om att det ofta saknas en berättelse. Eller ett avgörande ögonblick. Alltså något som sticker ut och som gör bilden intressant att titta på. Men samtidigt är det ju det som är så svårt att få till.

Tack för din kommentar!
Johan Pihl   2019-05-03 16:59
Ja, det behövs oftast nån form av berättelse för att det ska bli intressant. Men det som ofta skiljer gatufotografi ifrån annan dokumentärfotografi, är att en gatufotograf oftast väljer att berätta nåt utifrån ETT enda fotografi, medan inom annan dokumentärfotografi, så använder man en hel bildserie för att göra sin berättelse (sen finns det så klart undantag - i t ex Robert Franks "The Americans", så finns det ju dels en berättelse i helheten, samtidigt som det finns en berättelse i varje enskild bild). Kanske det som gör gatufotografin så unik? Så svår, eller lätt, beroende på hur man ser på det?
Joakim, jag uppfattar ditt inlägg som retorisk!

Det jag slås över är att såpass många har en åsikt i frågan (om det nu är en sådan) när de själva inte alls praktiserar genren. Jag skulle aldrig drömma om att debattera ex. sport/natur/porträtt/konst -foto eftersom det inte ligger inom mitt kunskaps/intresse -område (därmed inte sagt att jag inte kan beundra skickliga alster). "Reglerna" är få men i begränsningen ligger kreativiteten.

För mig handlar gatufoto om att förmedla "poetiska" skeenden i urban miljö och helst med ett estetiskt manér. Undergrupperna är många!
Svar från Joakim K E Johansson   2019-05-03 11:31
Nja, snarare en personlig reflektion utifrån vad jag tycker mig se. Men som jag också skriver, jag kan såklart ha fel. Och anser någon det så får de gärna dela med sig av sina åsikter. Men då är det ju såklart bra att veta något om gatufoto, som du skriver.

Jag återkommer ofta till traditionen som gatufoto bygger på, alltså Straight Photography. En proteströrelse mot pictorialismen där bilder skapades utifrån idéer. Det var uppställda och konstruerade fotografier som ofta efterarbetades hårt. Förebilden var främst den målade konsten.

Gatufoto är precis tvärt om. Du ger dig ut med kameran utan att veta vad som kommer att hända. Du är öppen för att bilder kan uppstå varsomhelst. Du vet inte i förväg hur nästa bild kommer att se ut. Ditt mål är att avbilda verkligheten som den är. Och som jag skrev i en tidigare kommentar, när jag ser att pictorialism plötslig definieras som gatufoto, då måste jag protestera :-)

Tack för din kommentar!
Nils Bergqvist   2019-05-05 01:20
Poetiska skeenden med ett estetiskt maner. Det är väl precis det fotografi, och bildskapande över huvud taget, går ut på att försöka få fram? Oavsett vilken miljö eller sammanhang det poetiska finns i. Ser man det så tror jag man befriar sig från många låsningar, och koncentrerar sig på att göra BILDER, istället för att fundera på om de ska passa in nån slags genre. Precis som Strömholm, Oddner, Petersen och alla de andra stora och berömda, alltid gjort.
Intressant spaning Joakim! Även jag har på senare tid haft liknande funderingar. Kan det vara så att många bra bilder "försvinner" i bildbruset samt att många fotografer som vill gå vidare har valt utländska gatufotogrupper......
Svar från Joakim K E Johansson   2019-05-03 11:53
Tack för din kommentar, Kicki!

Absolut - det kan säkert ligga något i det.
Hej Joakim.

Nätet fullkomligt överflödar av grupper och sidor kring gatufoto, och jag har svårt att sålla guldkornen från bruset. Kan du tipsa om grupper/sidor som i ditt tycker ligger långt fram och dessutom definerar gatufotot?

-- Niklas
Svar från Joakim K E Johansson   2019-05-03 11:56
En snabbt hoprafsad lista:

Lensculture
In-public (innan dom la ner)
Leica Camera
Vice
Photographic Mercadillo
Elephant Gun
The British Journal of Photography
Time Lightbox
streetphotographyinternational
About Street Photography

Det är några av dom som jag regelbundet tittar på. Men det är inte alla.
Vet verkligen inte om det är en korrekt bild du ger av gatufoto. Det är en kategori lika luddig som alla andra kategorier inom foto.
Du säger det skall vara bilder tagna på gatan med ett poetiskt innehåll. Det är väl precis lika luddigt som termen gatufoto. Du höll själv med om att min bild från Varanasi tagen från en båt på Ganges på the "Burning gate" där man bränner liken kunde klassas som gatufoto.

Jag är med i gruppen Maritima miljöer. Kanske för att där laddas upp bilder där det räcker med en vattenpöl för den skall vara maritim så har den gruppen mer eller mindre självdött.

Ler också lite i mjugg när jag ser musik sajter som apple music försöker klassa olika album. Mumford & sons är en av mina favoriter. Ibland klassas de som Alternativ musik ibland som rock eller pop. Förmodligen på vem som hanterat kategoriseringen.

Eftersom det inte finns några regler eller lagar som säger vad som är gatutfoto av vad som inte är det får vi nog leva med flytande gränser. Att många av oss säger vi inte är specialiserade på gatufoto innebär inte att vi inte då och då sysslar med det.
Är den här bilden poetisk nog? https://www.fotosidan.se/gallery/viewpiclarge/382910/3674102.htm
Svar från Joakim K E Johansson   2019-05-03 14:40
"Du säger det skall vara bilder tagna på gatan med ett poetiskt innehåll."

Svar, nej! Det har jag inte skrivit. Du blandar förmodligen ihop mig med någon av kommentatorerna ovan.

"Det är en kategori lika luddig som alla andra kategorier inom foto"

Håller inte med. Det är en rätt väldefinierad genre med ett tydligt ramverk runtikring.

Tack för din kommentar!
Jag tror att gatufotots stora problem är att så många känner sig kallade, och få idkar reflektion över om bilderna faktiskt berättar något. Lite tråkigt ofta ser man bilder på gatukorsningar med någon som travar över på avstånd, där publiceringen lite sker för att visa att man vågat ta bilden på en främmande människa.

Menar inte så mycket att raljera, men kanske tar man inte genren på så stort allvar, för att den på ytan är så tillgänglig. Och kanske är det i det överflödet vi börjar diskutera gränserna för vad som är gatufoto i absoluta termer, istället för att förutsätta att folk är pålästa i någon sorts kanon.

Jag tänker att när man börjar definiera i absoluta termer, så börjar folk tjafsa och bryta upp grupper.

Jag är kluven. Å ena sidan tappar jag lite lusten att ägna mig åt gatufoto eftersom vi hemfaller åt metadiskussioner så ofta. Å andra sidan är det som du säger, att det finns en tradition att vårda. Å tredje sidan gör man kanske inte det bäst genom att göra gränserna hårdare. Jag tror att man var betydligt öppnare för ett visst mått av arrangerade bilder för 50-60 år sedan. Det är vår samtid som tycker Robert Doisneaus bilder är tveksamma på grund av ett par arrangerade bilder, medan ramarna var lösare i hans samtid.

Sammanfattningsvis: högst oklart vad lösningen är, men kanske bottnar allt i ett behov av större pålästhet och förståelse för foto- och annan konsthistoria.
Svar från Joakim K E Johansson   2019-05-03 15:05
Tack för dina tankar, Mattias!

Till att börja med behöver man inte ta det så allvarligt. Det är bara fotografi vi pratar om, inte hjärnkirurgi (som Ellliott Erwitt brukar säga). Inte för att jag nu menar att just du tar det överdrivet allvarligt, men det blir ju lätt så i diskussionerna.

Grejen är väl den att det aldrig går att prata färdigt om en sådan här sak. Det är en ständig debatt. Och den dagen vi inte orkar bry oss längre kommer andra att fortsätta. Så fungerar världen. Idéer och synsätt stöts och blöts. Ena stunden har den ena sidan ett övertag, därefter den andra. Eller den tredje.

Men som jag ser det blir många tyvärr stötta av det enkla faktum att det ens finns något att förhålla sig till. Liksom att det ställs lite krav på kvalitet. Det förvånar mig faktiskt varför det är så otroligt provocerande. Det är lite som om jag skulle bjuda hem någon på bouillabaisse och sedan tillaga pyttipanna, men ändå hävda att det minsann är bouillabaisse. Och sedan bli arg för att gästen påpekar faktum: det är pyttipanna! :-)
Tack för en intressant blogg med åtföljande kommentarer.
Reflexion: för mej blir det mera meningsfullt att definiera vad jag vill med mitt fotograferande av obekanta människor än att munhuggas om definition av gatufoto.
Jag vill "dokumentera samtiden för framtiden", som Mats Alfredsson i all enkelhet uttrycker det. Och jag vill inte arrangera mina dokument.
Svar från Joakim K E Johansson   2019-05-03 15:29
Tack själv, Anders!

I blogginlägget har jag gett min syn på detta med gatufoto och hur jag tycker att det bör vara, sedan har ett antal personer kommit med kommentarer som jag sedan har besvarat. Det är ju en stor del av själva grejen med just bloggandet, tycker jag.

Att skriva och formulera sina tankar tycker jag för övrigt är väldigt stimulerande. Under tiden du skriver kan saker hamna på sin plats. Och efteråt kan du gå tillbaka och se din egen utveckling över tid.

Men jag förstår vad du menar, ibland är det bästa att bara ge sig ut och göra sin egen grej. Mats Alfredssons beskrivning låter bra.
Intressant, Joakim! Jag ska hålla ögonen öppna. I LFI (Leica Fotografi Internationell) finns i senste numret annons för skor med leica-logga. Lite tramsigt, men visar iallafall att de tar en av gatufotots viktiga sanningar på allvar; man måste gå mycket. Hälsningar Jan Kw, som inte är så aktiv på Fs men ändå fotar på.
Svar från Joakim K E Johansson   2019-05-04 10:20
Tack för kommentaren, Jan!

Ja, bra skor är som sagt viktigt :-)
Hej go vänner,
Är inte FOTOGRAF en yrkestitel? Eller blir man FOTOGRAF bara för att man håller i en kamera? Jag vet inte riktigt vad jag är eftersom jag har ritat tre hus och borde väl i sanningens namn kunna tituleras ARKITEKT. Utöver det så har jag skrivit några böcker och FÖRFATTARE borde vara en adekvat yrkesbenämning. Eller vad säger ni som precis som jag själv gått vilse i pannkakan?
Nu kom jag på en ny titel. Eftersom jag undervisat på gymnasiet under en period så skulle GYMNASIELÄRARE kunna sitta rätt fint.
froderberg   2019-05-03 19:15
Inte för att jag vet vad det har med Joakims blogginlägg att göra, men fotograf är den som fotograferar. Sen kan man dela upp det i amatörfotografer och yrkesfotografer.
Intressant spaning och en fin bild på den gatufotograferandes kvinnan, Joakim! Lycka till med er Workshop!
Svar från Joakim K E Johansson   2019-05-03 22:50
Tack för kommentaren, Johan! :-)
Förr gick jag runt mycket på gatan och höll på med vad man kallar gatufoto, numera går jag mest runt och knäpper i min vardag. Jag har ingen uppfattning om de för stunden rådande trenderna men tycker att denna diskussion kommit upp så länge jag hållit på och fotograferat. På fotosidan, där jag varit till och från sedan 2004, har det alltid varit en diskussion om vad som är gatufoto och vad som inte är det och åsikterna har varit många.

Ganska många av de som betraktas som ikoner och föregångare i genren skulle inte kunna kallas gatufotografer med de "regler" som idag sätts upp från olika håll.

Cartier-Bresson plåtade ofta människor som ingick i bekantskapskretsen och ofta var de medvetna om att han fotograferade dem.

Doisneau gjorde samma sak och dessutom föreställer bilden av de kyssande ungdomarna som är så omsnackad två av hans vänner, däremot vet jag inte om det stämmer att bilden i sig är arrangerad? Vad jag läst gick de runt, han plåtade och de gjorde på eget initiativ vad de ville.

Boubat plåtade ofta människor i kontakt.

Ronis plåtade väl ungefär som de ovan.

Brassaï arrade en del av sina nattbilder med människor för att iscensätta situationer som skapade en stämning som han upplevde natten, det gick inte att göra på något annat sätt när exponeringstiderna ofta varade en eller till och med två Gauloises.

osv. osv.

Gemensamt för dem alla var dock att de skildrade sin samtid och hur livet levdes utifrån deras personliga sätt att se verkligheten. Det fanns som regel en berättelse i bilderna.

Mycket av dagens gatufotografi tycker jag handlar mer om "snubbelbilder", folk som "ser roliga ut", snitsiga kompositioner osv. alltså en massa "form utan innehåll" om jag vill vara elak. Lite mer diplomatiskt uttrycket skulle jag säga att ganska få av dagens gatufotobilder egentligen säger mig något. Lite: "kul när Chaplin halkade på ett bananskal", men när man sett det ett antal gånger så ledsnar man på det.

Det finns några undantag här på fotosidan till exempel som faktiskt tar, för mig, intressanta bilder som blir intressanta just för att de är tagna i en berättande kontext. Snubbelbilderna och de hårt kontrasterade bilderna av halta och lytta eller folk med ett lite udda utseende har jag sett så att jag ledsnat, liksom den vackra tjejen "vem som helst" på fiket/krogen i kvällsmörkret med lagom "korn" och kort skärpedjup.

Däremot att säga vad som är gatufoto och vad som inte är det undviker jag. Sätter man upp en massa regler blir det lätt "tävling" och personligen är jag inte intresserad av fotografiska tävlingar, jag är intresserad av berättelser.

/Affe
Bob Bovin   2019-05-03 19:34
Hej Affe,
Du har sunda åsikter och i stort håller jag med dig. Bilder skall berätta något och personligen är jag svag för om det finns en knorr att fundera över.
Klapp till vovven
Bob
Svar från Joakim K E Johansson   2019-05-03 22:35
En konstform som lever och frodas kommer alltid att omgärdas av en pågående diskussion. Det är enligt min mening ett sundhetstecken. Den dagen vi slutar snacka gatufoto, då har genren förmodligen dött. Så ju livligare ämnet diskuteras, desto bättre, kan jag tycka.

Mycket av det du nämner om Bresson, Doisneau, Brassaï, och så vidare, faller väl utan problem under vad de flesta definierar som gatufoto. Så länge du avbildar en verklig situation gör det inget om det är människor som du känner. Eller om du ber någon stå stilla för att du ska kunna få till en bild utan rörelseoskärpa.

Problemet uppstår när vi tar steget över till det konceptuella bildskapandet. När du redan i förväg har en bildidé som du sedan förverkligar genom att konstruera en situation som aldrig skulle ha uppstått av sig själv och sedan kallar det för gatufoto. Det är bland annat vad jag syftar på i mitt blogginlägg och vad jag menar är en trist utveckling inom gatufotografin.

Sedan ser jag inte riktigt kopplingen mellan regler och tävling. Personligen ser jag gatufotografins regler (även om jag tycker att ordet "regler" inte riktigt är passande i sammanhanget) snarare som en styrka. Det hjälper till att avgränsa och skapa fokus. Det är snarare ett recept för att lyckas.

I övrigt håller jag med om vad du skriver.
Alf Johansson   2019-05-03 23:01
Joakim, jag vet att det varit oändliga diskussioner här på fotosidan tidigare där det hävdats att man inte får känna de man fotograferar, att de man fotograferar inte skall vara medvetna om det att man definitivt inte får interagera på något sätt med de man fotograferar osv.

Med andra ord platsar inte mina nämnda fotografers bilder som gatufoton enligt dem som stått för dessa "regler" (ofta ganska hårt i bland annat gatufotopoolen genom åren). Sedan tror jag att de allra flesta har fotograferat "konceptuellt" om man menar att begreppet innefattar allt där man har en tanke om vilken bild man vill ta innan man tar den.

Men jag tycker också att det är trist om det blir en massa rena bildkreationer och iscensatta skapelser som kallas gatufoto, genren är för mig en gren av dokumentärfotografin.

Men jag tror att en väg framåt är att skapa underkategorier nu när genren blivit så stor. På samma sätt som naturfoto innehåller allt från mer konstnärliga bilder till ren avbildning av allt från landskap till skalbaggar utan att skalbaggsfotografen pekar finger åt landskapsfotografen och menar att hen inte håller på med "riktig" naturfotografi eller tvärt om. :)
Svar från Joakim K E Johansson   2019-05-04 10:38
Inser att jag inte uttryckte mig helt tydlig. Det är många kommentarer att svara på, så det blir lite rörigt i skallen. Eller mer än vanligt, i alla fall :-).

När jag menar en definition av gatufoto som de flesta ställer upp på så syftade jag inte på vad som diskuteras här på Fotosidan, utan hur det definieras av fotohistoriker, konstinstitutioner, och så vidare. Liksom av dem som håller på med gatufoto professionellt (eller hur jag ska uttrycka det) på olika nivåer.

Min egen åsikt är att du exempelvis både kan fråga om lov, be någon stå kvar i en position, eller plåta människor som du känner. Det är det arrangerade och idébaserade jag vänder mig emot och där är vi ju överens.

Gatufotografen Nick Turpin, som nämnts tidigare i tråden, är inne på ungefär samma linje: http://candidpublicphotography.com/
Johan Pihl   2019-05-04 10:52
Men att Cartier-Bresson, Boubat, Ronis m fl ofta plåtade människor som ingick i bekantskapskretsen och ofta var medvetna om att han fotograferade dem, betyder ju inte att (just) dessa bilder är gatufotografier. Cartier-Bresson t ex tog ju en massa andra bilder, än gatufotografier, han plåtade ofta porträtt, på bekanta och kändisar. Det är ju långt ifrån alla hans bilder som räknas som gatufoton, även om man ofta ser honom som en gatufotograf.
Att det finns regler i pooler här på fs, som i t ex gatufoto-poolen, ser jag som naturligt, då den annars skulle drunkna i en massa bilder som inte har med gatufoto att göra. Sen kan jag ibland tycka att reglerna är lite snäva.
Däremot saknar jag en pool för vad Bengan brukar kalla för Straight Photography, bilder tagna rakt upp och ner, utan några krusiduller. En pool där jag tror att många av dina, Alf, och mina egna bilder skulle kunna platsa, oberoende av huruvida de är tagna på gatan, om det är bekanta eller främlingar på bilden, eller människor överhuvudtaget, osv.
Man försökte väl lite med det i Dogma-poolen, men det blev tyvärr lite för mycket fokus på vilken utrustning man använt sig av, vilket egentligen var precis tvärtom till vad som var huvudsyftet när gruppen bildades.
Men iaf intressant med en diskussion om gatufotografi, och som Joakim skriver, är det nog ett bevis på att gatufotografin intresserar många och är en konstform fortfarande under utveckling.
Alf Johansson   2019-05-04 13:52
Joakim, det är lite det jag menar i mitt första inlägg att gatufoto är definierat på en väldig massa olika sätt beroende på vem som definierar. Jag har inte heller fotosidan som referens men även utanför fotosidan finns väldigt mycket åsikter om vad som är och vad som inte är gatufoto.

Och själva kärnfrågan i ditt eget inlägg handlar ju på sätt och vis om detta även den. Hur drar man gränsen mellan en "riggad bild" och en bild där man kanske bett en person att stanna upp eller liknande? Eller, vem har rätt och vem har fel när en massa olika viljor alla anser att de har rätt?

Jag menar inte att du har fel i ditt inlägg, men jag tror att det är ganska svårt att få till det eftersom genren är väldigt bred och svårdefinierad.

Som jag ser det och jag har skrivit om det själv tidigare handlar gatufoto mer om ett sätt att förhålla sig till eller leva sin fotografi (om man vill vara mer seriös), alltså mer en flanör med ett vaket öga och en alltid beredd kamera än att det handlar om en genre när det kommer till bilderna. Man kan definiera sig som (i huvudsak) gatufotograf, bilderna däremot kan ju variera från dokumentation av samtiden från gatan, lustiga/spännande/unika situationer fångade i steget, gatans poesi fångad genom ett stilleben...... varianterna är oändliga.

Och det är där jag tycker att man ofta går vilse: Man försöker göra ett förhållningssätt till själva fotograferandet till en genre för bilderna.

/Affe
Svar från Joakim K E Johansson   2019-05-04 16:01
Där har vi olika åsikter. Jag menar nämligen att det inte alls är definierat på en "massa olika sätt". I alla fall inte om du går till seriösa källor. Men visst, i hetsiga diskussionstrådar på nätet är det lite så.
Alf Johansson   2019-05-04 21:04
Redan där uppstår ett problem: Vika är de allmänt vedertagna "seriösa" källorna?
En sak att jag och kanske många andra anser att det är vissa källor som är "seriösa" men det går alltid att hitta dem som hänvisar till andra källor som de anser som "seriösa".

Nu spelar ju inte detta någon roll för mig och såvitt jag vet har väl få av föregångarna, seriösa eller ej, brytt sig om att själva definiera sitt fotograferande så precist? Flera av dem har ju tvärtemot varit ganska benhårda på att inte vilja ha en stämpel på sin fotografi och sina bilder.

Du skriver tillexempel i din text att du tycker att arrangerade situationer, uppställda porträtt, bildserier, avsaknad av ett avgörande ögonblick, konceptuell fotografi och pictoralism inte hör hemma inom gatufotografin.

När det gäller arrangerade situationer så hör de givetvis inte hemma inom gatufotografin om man anser att gatufotografin är en gren av den dokumentära fotografin. Men även arrangerade bilder handlar ju om var man drar gränsen för arrangera (se nedan).

När det gäller uppställda porträtt så handlar det ju enligt ditt eget synsätt om en gränsdragning då du anser att det är ok att fråga om lov eller till och med be någon stå kvar i en position.

Avsaknad av ett avgörande ögonblick: Väldigt få av alla gatufotobider rymmer att "avgörande ögonblick" i den betydelse Cartier-Bresson la i begreppet vilket är det man ofta hänvisar till. Det C-B hänvisade till var när fångandet av bilden var så intuitiv så att bilden togs "automatiskt" helt utan någon föregående medveten aktiv handling, det handlade inte så mycket om själva bilden utan mer om känslan när den togs. Nu var det ju inte C-B själv som myntade begreppet utan det kom till i den engelska översättningen (om jag inte missminner mig) av boken "Images á la sauvette" som ju egentligen betyder "bilder i hastigheten" eller "bilder i steget" om man så vill. Sedan gillade C-B begreppet och började använda det själv, men han hänvisade som sagt mer till en känsla och refererade ofta till samma känsla som eftersträvas av bågskytten inom det japanska zeninfluerade bågskyttet Kyudo som det förklaras i Herrigels bok "Zen i bågskyttets konst" vilket var en bok han ofta refererade till när det gällde hans syn på fotografi och "det avgörande ögonblicket".

Bildserier kan ju vara en mängd olika saker, men många har ju tagit en serie bilder av en händelse som utvecklar sig på gatan och även publicerat dem som serier. Väldigt många har ju dessutom tagit och tar fler än en bild av ett motiv eller en händelse även om de senare publicerar en av dessa.

Vad gäller konceptuell fotografi så måste man nog definiera vad man menar med begreppet. Om man menar att "kontexten" är viktigare än själva bilden eller att fotografin styrs av tillexempel viljan att belysa olika sociala företeelser så är och var ju en stor del av gatufotograferna konceptstyrda i varierande grad.

Pictoralism kan ju även det ses ganska olika beroende på hur man tolkar begreppet. Att i efterbehandlingen försöka efterlikna en målning är ju en sak, att utnyttja ljuset och/eller objektivens "kvaliteter" när det gäller att få fram olika drömska eller "måleriska" effekter är ju en annan sak. Det senare utnyttjas ju ganska frekvent av de flesta även inom gatufotografi.

Nu tror jag egentligen inte att vi har så olika syn på gatufoto, det jag vill sätta fingret på är att det är väldigt knepigt att skriva om saker där man måste använda begrepp som dels kan betyda ganska olika saker för olika personer och dels där begreppen i sig själva är lika "luddiga" som det man med hjälp av deras innebörd försöker åskådliggöra.
Svar från Joakim K E Johansson   2019-05-04 22:57
Alf, du är en envis jäkel. Men på ett skönt sätt ;-)

Jag har skrivit ett blogginlägg där jag reflekterar lite över gatufotografin och vad jag tycker mig se. Det är ingen avhandling, ingen forskningsrapport, ingen heltäckande analys av läget - och heller ingen stridsskrift. Men visst, jag hade kanske kunnat formulerat mina exempel något tydligare. Men nu gjorde jag inte det.

Angående källor så tycker jag det är ganska enkelt att avgöra vilka som är seriösa och vilka som inte är det. Som jag har varit inne på tidigare så är det bland annat konstmuseer, uppslagsverk, böcker, artiklar från etablerade fototidskrifter och fotografer som ägnar sig professionellt åt gatufoto på olika sätt. Och bland dessa tycker jag faktiskt att synen på gatufoto är ganska enhetlig. Det är mest i diverse forumtrådar på nätet som det verkar vara väldigt svårt att enas.

Hursomhelst, ha en fortsatt fin kväll nu :-)
Hej Joakim, verkligen ett superintressant blogginlägg. Det här får jag aldrig nog av:-) Jag har funderat extremt mycket över frågeställningen över varför jag egentligen är så fast i genren. I det resonemanget har jag också fördjupat mig i alla de bildstilar som finns inom gatufotografin. Från dagens trender med upprepningar i färger och linjer till det underfundigt humoristiska, eller bara berättande. Och inte minst, vem är jag mitt i allt detta:-)

Jag brukar alltid hävda att det finns en skyldighet för oss att låta gatufotografin leva och utvecklas. Tänk om vi idag inte kunde se bilder från 50- till 80-talet, osminkade, ej arrangerade bilder som engagerar och får oss att tänka. Tänk om vi går en värld till mötes med endast selfies:-)

Mitt eget svar på frågan varför jag håller på är idag; jag vill berätta historien om för mig okända människor genom att fånga skönheten i ett vanligt ögonblick. Och så givetvis uppleva det som aldrig händer.... att ta den perfekta bilden.
Svar från Joakim K E Johansson   2019-05-04 11:08
Tack för kommentaren, Mats!

Det finns enligt min mening en grav missuppfattning där ute om att förändring är detsamma som utveckling. Liksom att det inte går att utveckla gatufotot och samtidigt hålla fast vid genrens traditioner och det som faktiskt gör det så speciellt. Och nu menar jag verkligen inte att du står för den uppfattningen.

Att förändra en sak till något annat är inte detsamma som utveckling. Det finns inget som säger att förändring per automatik är en förbättring. Saker kan förändras till det sämre, vilket inte är så ovanligt.

Så mitt budskap är väl ungefär att om du vill utveckla gatufotot, bygg då vidare på vad det faktiskt är. Gör det inte till något annat.

Hursomhelst, visst är det otroligt kul med gatufoto. Att plåta, att diskutera, och så vidare. Jag tröttnar aldrig på det. Vilket säkert kan uppfattas som lite tjatigt av omgivningen. Men det står jag ut med ;-)
Bra utryckt, om än du trampar på några öma tår ;)
Svar från Joakim K E Johansson   2019-05-04 14:08
Tack för det, Ronny! :-)
Bilder bör ju inte bara bedömas från hur intressant det är idag. Det finns också ett historiskt värde.
Den här bilden togs förmodligen 1927 av en kringvandrande fotograf i Dörfles utanför Wien.
Den lille som sitter i knät är min svärfar som fick gå ut i HItlers krig mot sin vilja när han var 18 år. Något som gav både honom och hans fru PST för resten av deras liv.

Österrike är ett litet land med ungefär lika många innevånare som Sverige. Här vandrade tidigt fotografer runt bland byarna och tog bilder. De framkallade det hela i enkla tält. Förmodligen någon form av kontaktkopia. Bilderna jag hittat är oftast ganska små.
Detta var de första gatufotugraferna. De levde och fotade människor på gatan eller snarare vägen. När man förstår deras utrustning inser man hur skickliga de måste varit.
Jag tror att gatufoto växte fram från detta när det gick att ta bilder där människor inte måste var helt stilla.
Fota är också historia oavsett om det är en bild av en försvinnande glaciär eller en tidsepok.
https://www.fotosidan.se/gallery/viewpiclarge/382526/3704442.htm
Svar från Joakim K E Johansson   2019-05-04 14:16
Fotografer som tar bilder ungefär på det sättet har funnits sedan 1800-talet.

Se bland annat Jacob Riis: https://www.icp.org/browse/archive/constituents/jacob-riis?all/all/all/all/0

Men också det som betecknas som världens första gatufotobok, Street Life in London:
https://digital.library.lse.ac.uk/collections/streetlifeinlondon
Det är ju bara så häftigt att en sån här fråga väcker så mycket engagemang! Visst är det kul?
Lite mer bränsle här:
https://www.fotosidan.se/blogs/omvantperspektiv/gatufoto-behovs-det-eller-ar-det.htm
Det är varken ett nytt fenomen eller specifikt för gatufotografi.

99 av 100 orkar inte göra arbetet. Så har det alltid varit.

Med tiden sållas agnarna från vetet och vi minns bara det som var riktigt bra.
Svar från Joakim K E Johansson   2019-05-04 23:57
Ligger mycket i det du skriver, Jonas. Tack för kommentaren!
Är gatufoto och dokumentärt gatufoto två helt olika former av fotograferande.
Vad mysigt jag haft nu en stund med dina bilder som verkligen fick mig att känna glädje ..så huset jag kan inte se var det finns är det i centrum. Så häftigt.
Johansson bör kika in och i vart fall se de bloggar som har gatufoto men han verkar vara sig själv nock som en del säger i Skåne.
God natt sov gott vakna utvilad
Hälsar
Gun-Inger
Är gatufoto och dokumentärt gatufoto två helt olika former av fotograferande.
froderberg   2019-05-04 15:00
Nej, det skulle inte jag säga. Gatufoto behöver inte vara dokumentärt, men kan vara det.
Kul bild. Var den arrangerad? Sorry - kunde inte låta bli. Den kunde faktiskt vara arrangerad.
Hej.intressant diskussion.
Nu ska jag ut och plåta, som jag gör varje dag. För mig är det beroendeframkallande.
Det blir Ca:1mil om dagen, och en bild då och då.
Ha det bra.
/Bengt H
Svar från Joakim K E Johansson   2019-05-04 23:58
Tack för kommentaren, Bengt!
Många skriver att bilder ska berätta något. Men Gör inte alla bilder det? Dåliga som bra, roliga som tråkiga, konstiga som okonstiga, arrangerade som oarrangerade, gatubilder som bilder av annat? Det som skiljer bra fotografi från dålig, intressant från mindre intressant är annat, inte om de berättar en historia, en episod, en handling, ett skeende, hur något ser ut, att något är stökigt eller välordnat, fult, vackert, roligt eller allvarligt, eller vad det nu kan vara de sätter igång för tankar. Bilder är poesi med bildspråk, inget som kan återges med ord. Den som kan sätta poesin inom fyra ramkanter på ett sätt som upplevs intressant eller tilltalande, brukar vara den som lyckas bäst, oavsett om bilden kan placeras i en förutbestämd genre eller ej. Tänker man för mycket på att ens bilder ska passa in i en speciell genre eller kategori, då får man låsningar som kan hämma bildseendet.
Svar från Joakim K E Johansson   2019-05-05 10:22
Tack för din kommentar, Nils!

Jag tänker att en bild i sitt grundläge snarare redovisar något. Att berätta är i alla fall för mig något mer. Att det finns en genomtänkt tanke med varför man tog bilden som man gjorde. Och där kommer fotografens förmåga in i sammanhanget. Ungefär som att de flesta kan skriva en text, men långt ifrån alla kan formulera en intressant berättelse. Samtidigt håller jag med om att det inte räcker för att en bild ska bli riktigt bra. Mer krävs.

Regler behöver inte alls vara hämmande. Det är en vanlig missuppfattning. Tvärtom kan begränsningar göra dig bättre, mer kreativ och hjälpa dig hålla fokus. Ingen skulle förmodligen påstå att exempelvis fotboll skulle bli bättre och intressantare om det inte fanns några spelregler och en gemensam idé om vad sporten går ut på. Faktum är att det är just formatet och regelverket som gör fotboll intressant för så många.
Nils Bergqvist   2019-05-05 11:59
Jag tror vi har olika uppfattning och man kan säkert hitta argument via olika jämförelser. Du jämför med fotboll och om vi säger att fotboll och fotografi är två former av sysselsättning. Om fotografen begränsar sig till att se bara sånt som kan rymmas inom en viss genre av fotografin, så kanske man kan jämföra det med att fotbollsslaget bara spelar en typ av spel oavsett vilket lag man möter. Det brukar inte alltid fungera så bra. Jag tror inte någon av de stora inom det man idag kallar gatufotografi, någonsin funderade på om det var just garufotografi de höll på med, eller om det de fotograferade skulle passa in i något slags regel- eller ramverk. Det enda de såg var bilder, och när de såg dom så tog de dom. De enda ramar de anpassade sig till var de ramar de såg i sökaren på sina kameror.

Och när det gäller berättandet så tycker jag inte man ska teknifieria eller akademisera det för mycket. Det är känslan det hänger på, förmågan att se och att återge det man ser i bild. Att berätta något är otroligt mycket olika saker och innehåller så otroligt mycket varierat när det gäller bild. Betraktarens känslomässiga förmåga spelar givetvis också in.
Svar från Joakim K E Johansson   2019-05-06 09:14
Fast det är inte alls vad jag menar, utan precis tvärtom. Utveckla gärna gatufoto inom de ramar som gör det speciellt. Men förvandla det inte till något annat.

Så för att jämföra med fotboll igen: ändra din taktik och strategi, gruppera laget på nya sätt, testa andra metoder, och så vidare. Men gör inte spelplanen rund och släng in ett bandylag på ena halvan och 25 konståkare på den andra för att sedan fortfarande kalla det för fotboll.
Nils Bergqvist   2019-05-06 09:38
Jo jag förstår vad du menar.
Detta skrev jag den 17 april på min bloggsida"

"Estetiska gatufotobilder = väggvänlig bilder?

Nu sticker jag nog ut huvudet, men jag tar risken. Jag följer gatufoto på Instagram och har lagt märke till följande. Väggvänliga "gatufotobilder" får oftast rätt mycket positivt bemötande. Vad menar jag då med vägvänligt i detta sammanhang? Det är bilder som i första hand vinner på något annat, än att beskriva en situation, en företeelse, en händelse något avvikande eller leverera något som gör att man tänker till en stund inför bilden. Formen snarare än innehållet är viktigast och det blir inte mer än "snygg bild".

Det finns en ansenlig mängd med bilder där någon form av mönster är huvudmotivet och om en människa befinner sig på rätt ställe i bilden, för att accentuera detta mönster, är det pricken över iet.

Så har vi alla dessa bilder med en smal ljusstråle som faller på en person som är alldeles svart och ger en lång svart skugga. Här spelar ljuset och mörkret huvudrollen i bilden. 

Jag säger inte att dessa bilder är dåliga. Dom kan vara väldigt tilltalande och visar att fotografen har en blick för det estetiska snarare än genuin gatufotografering i dessa bilder.

När jag nu avslutat denna text inser jag att jag vid några tillfällen just tagit några bilder av ovan beskrivna slaget. Dock är det inga bildmotiv som jag idag direkt letar efter.
Svar från Joakim K E Johansson   2019-05-06 09:45
Instämmer fullt ut i det du skriver.

Gatufotot har delvis anpassats efter det snabba bildflödet i sociala medier, men också efter att många tittar på bilderna i sin telefon. Och eftersom fler och fler intresserat sig för gatufoto har det också blivit mera mainstream i sitt uttryck.

Detta sammantaget har definitivt premierat en viss typ av bilder som bygger på estetik, tydliga kompositioner, försköning och så vidare.

Tack för kommentaren!
Så där ja, stormen verkar ha bedarrat! ;)
Å va va det jag sa i första kommentaren! :)
B)
Svar från Joakim K E Johansson   2019-05-06 15:10
Du hade rätt ;-)

Innehållskategorier