Gatufoto. Behövs det eller är det en pluspoäng?

Det finns en bild tagen av Kary Lasch 1954 som föreställer en liten flicka som går balansgång på ett räcke nånstans i en park i Stockholm. ( Jag hittar inte bilden på nätet och kan därför dessvärre inte länka till den. Lundgren: Femtiotal. Max Ström Stockholm 2001). Det är en alldeles förtjusande bild ( får man skriva så 2019?) och den har ett uppenbart dokumenterande syfte. Men, om Kary Laschs  bild hade publicerats idag hade den otvivelaktigt kvalat in i genren gatufoto. Huruvida flickans blick är pur koncentration eller medveten om fotograferande farbror låter jag vara osagt, och dessutom ganska oviktig för så vitt man inte är ortodox.


Vissa dokumenterande bilder i  urbana miljöer tycks tydligen få ytterligare en dimension än det rent dokumenterande (straight photography). Och min tro börjar bli den här. Man kanske ska börja se gatufotokvaliteterna så som de definieras i genrens "regelverk" som något som går utöver bildens allra mest direkta läsning och tolkning. En pluspoäng. Varför inte stanna vid dokumentation? Möjligen med ett tillägg av "subjektiv kamera". (I så fall kan man med viss fog säga att ovanstående bild inte är särskilt dokumenterande. Det finns väldigt lite denotationer som hjälper oss att se det dokumentära.  Prova gärna att se hur många tids- eller miljömarkörer du hittar i den här bilden. Sannolikt ganska få.)
Eftersom många av förebilderna de facto ägnade sig åt dokumenterande fotografi är det kanske passligt att låta bilderna stanna vi just det. MEN. Om det nu skulle vissa sig att din bild har så kallade gatufotokvaliteter så är det bara att tacka och bocka. För då har din bild tolkats både konnotativt och i ett förmodat privat kontext till att innehålla något mer än din bild visar.
Detta är kanske ett möjligt sätt att ta sig ur det här skyttegravskriget. Att istället för att söka efter fel och brister och sådant som  är fel kan vi istället börja leta efter plustecken, extrabonus. Gemensamma konnotationer, och ett och annat kittlande privat kontext.

Inlagt 2019-05-03 20:50 | Läst 274 ggr. | Permalink

Fotosidan uppskattar att du diskuterar våra artiklar. Håll en god ton och håll dig till ämnet för ett bra debattklimat.



Logga in för att kommentera

Vågar knappt skriva det men ha hakan i övergångsstället är det tufft eller?
Ha bra helg
hälsar
Gun-Inger
Svar från mombasa   2019-05-03 22:43
Haha! Nja, i den hundradelens sekund hade hon faktiskt hakan i en målad linje i gatan. Men det du påpekar är viktigt eftersom bildens tolkning och därigenom betydelse uppstår först när någon ser bilden och som du, faktiskt granskar den. Så man kan nog med viss fog säga att gatufoto,” the descisive moment” uppstår först när bilden når mottagaren.’
Trevlig helg!
Gunnar S
Om du drar ett kort ur kortlek, noterar vad du fick, stoppar tillbaka kortet i leken, blandar leken ordentligt igen och så gör om det, sammanlagt fem gånger så kan du konstatera att du dragit en högst osannolik kombination, det är mindre än en chans på 380 miljoner att du skulle dra just den kombinationen. Du kan göra om det flera gånger, och oavsett vilken kombination du drar är den extremt osannolik, mindre än en chans på 380 miljoner att du skulle dra just den kombinationen. Man kan spekulera ett helt liv på funderingar av vad som styrt till just den osannolika kombinationen. Men inte efteråt.
För mig är det ungefär samma sak att 50 år efter att en fotograf blivit världskändis och figurerat med bilder i ungefär vartenda internationellt magasin som finns dra en av hans bilder och djupanalysera orsakerna till varför detta är en så fantastisk bild - den ÄR ju redan känd och berömd. Jag är inte alls säker på att exakt den här bilden fått varken uppmärksamhet eller din analys om den tagits av en okänd amatörfotograf.
Med det menar jag INTE att Kary Lasch´s bilder inte är värda hans berömmelse, berömmelsen tror jag är resultatet av flera decenniers arbete med fotografi av hög klass och med många olika genomarbetade teman. Jag tror mig förstå Gun-Ingers kommentar och tycker som hon - är det något så speciellt med just denna bild som liksom innehåller den generella förklaringen till varför Kary Lasch blev så berömd? Det tycker inte jag, och det tror inte jag Gun-Inger tycker heller. Att plocka fram gamla bilder av tidigare internationellt kända fotografer, oavsett dom heter Kary H Lasch, HCB eller något annat och tänka att så ska fotografi göras tror inte jag leder till nya bra bilder, det leder till kopior av gamla bilder eller gamla bildstilar. En annan sak är att man (jag, du, alla) kan lära sig massor av att faktiskt studera gamla bilder och gamla fotografer. Men det tror jag handlar om att försöka förstå varför de valt den teknik de gjort, vad de ville berätta och vilket arbetssätt dom haft och hur publiken, betraktarna och kunderna fungerade då - inte för att lära sig hur bilder SKA eller BORDE se ut nu och i morgon.
Många vänliga hälsningar/ Björn T
Svar från mombasa   2019-05-04 10:07
Hej Björn
Tack för din långa och utförliga kommentar. Jag vill dock förtydliga att bilden i bloggen inte är tagen av Kary Lasch. Jag använde en rätt dålig bild ur min egen papperskorg för att illustrera med hjälp av en bild som dels saknar dokumentärt intresse och heller ingen så kallad gatufotokvalitet.
KLs bild hittar jag inte ute på nätet. Jag hänvisar till den bok där jag sett den. Men jag kan plåta av den och lägga i nästa blogg.
Trevlig fortsättning på helgen
/ Gunnar S
Khalad   2019-05-04 12:37
Hehe, den var bra, jag fattade fel från början. Har faktiskt läst bloggen men uppfattade att bilden var .en av Lasch' bilder fast du inte hittade referensen till den. Du brukar inte ta illa upp, hoppas du inte gjorde det den här gången heller :-), men ursäkta! Som du såklart förstått blev det för mig en slags ingång till det här med att ofta klaga på dagens bilder och istället hänvisa till dom gamla kända mästarna, inte något jag uppfattat du gör men däremot andra ganska regelbundet. Trevlig helg önskar jag också dig, här lyser solen men det är kyligt och nattfrost/ Björn T
Tycker att du har rätt i att man kan hitta olika pluspoäng i vissa bilder. För mig är inte gatufoto nödvändigtvis dokumentär, Henri Cartier-Bressons bild av en trappa och en framrusande cykel handlar istället om form, för att ta ett exempel. Sen kan man ju hitta dokumentära pluspoäng i bilder som inte är menade att vara dokumentära.
Jag är inte säker på att jag riktigt förstår vad du menar med pluspoäng. Men om man skulle koka ner idén om gatufoto till dess kärna så är det ett förhållningssätt som handlar om att vara öppen för att bilder kan uppstå närsomhelst och i oändliga kombinationer. Du vet heller aldrig i förväg hur nästa bild kommer att se ut.

Utifrån det perspektivet så uppfyller Kary Lashs bild kriteriet för att vara ett gatufoto, som du säger.
Svar från mombasa   2019-05-05 01:14
Hej. Vad gäller Kary Laschs bild så hänvisar jag för säkerhets skull till min nästa blogg. Där finns bilden jag syftar till.
Vad jag menar är kanske en mer pedagogisk syn. I bildflödet får vi inte glömma bort mottagaren. Den som ska avkoda våra bildbudskap.
Ha det gott!
Gunnar S