Livet består av många ögonblick, en del förevigar vi genom att ta ett fotografi andra genom att skriva ner dem andra försvinner bara bort i glömska. Mycket sport, natur och tankar om livet i stort, en slags dagbok.

Här finns det sprit att köpa!

Hej!

Under mina resor till Sydsudan har jag noterat att det vid porten/infarten till olika typer av boenden ofta finns en hög pinne och längst upp en plastpåse eller dunk.

Det är tecknet på att här kan du köpa sprit, berättade mina vänner.

Här ses ett försäljningsställe till höger.

Här kan du köpa sprit.

Att möta berusade personer är något jag är van vid genom mitt jobb här hemma men det är en helt annan sak att göra det i ett land där var och en är beväpnad. Alla vita betraktas som rika, kvittar om du är ute på volontärarbete. Mest rädd/orolig har jag varit om det varit militärer, haft några obehagliga möten som tack o lov slutat bra.

I Kapoeta, distriktshuvudstad i det område vi jobbat i är inget undantag. Man möter ofta män som går omkring i små gäng, berusade. De yngre går inte i skolan, har ofta inga jobb och den ev lilla inkomsten de har skulle behövas till mat, skolavgifter till barnen etc. Det gynnar inte utvecklingen i området, familjerna lider brist det mest nödvändiga.

Jag gillar att ta en promenad tidigt på morgonen när jag är i Sydsudan, kolla efter fåglar, fotografera etc men i Kapoeta har jag bara vågat gå 100 meter från boendet, alltid inom synhåll. När vi är ute i bushen känner jag mig trygg och kan fritt ströva omkring med kikare och kamera.

En morgon i våras träffade jag på ett par kvinnor utanför gästhuset, mor och dotter visade det sig vara. Modern bar på en stor tunna, dottern någon konstig anordning, förstod inte direkt vad det var.

Mamman hann gå en bit medan jag pratade med dottern.

Moonshiner är det engelska namnet för de som tillverkar sprit hemma. Det var den utrustningen hon bar på. Jag har glömt hennes namn tyvärr, hon gick i "secondary school" typ gymnasiet. Hon gjorde det på distans i ett samhälle som heter Narus vid gränsen till Kenya. 

Hon berättade att spriten hon bränner betalar hennes skolgång, uppehälle i Narus, hon såg inget annat sätt att få in de pengar hon behövde för att kunna gå i skolan. Vi hade ett bra samtal om situationen, hon gillade egentligen inte att så många var beroende av alkoholen samtidigt som den finansierade hennes skolgång. Men vad gör man...

Hon hade som mål att bli sjuksköterska eller lärare när hon var klar.

Jag är så glad hur vår skola är uppbyggd, även om det finns brister, våra barn ges chansen till ett bra liv tack vare att de lär sig läsa, skriva etc.

Daniel

Inlagt 2021-01-04 18:31 | Läst 1537 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Tufft att jobba i dylika länder. Det gäller att vara "streetvice" också i bushen. Jag har jobbat i många afrikanska länder, mesta delen i rätt hyggliga områden. En gång var jag på väg att kolla in stället där Hammarskjölds plan hade skjutits ner (Sambia), men jag var ensam, och det fanns ett antal mysko typer på parkeringsplatsen - att jag helt enkelt måste lämna stället.
- hawk
Svar från Daniel Steen 2021-01-05 17:01
Hej Håkan!

Visst är det viktigt med säkerheten. Vi är/var aldrig i ett område utan att ha lokala personer med som vi kunde lita på.


Daniel