Why Powerty? Välkommen till världen!

Hej!

Är ledig idag och har efter lite hushållsnära tjänster precis sett ett avsnitt i serien: Why Powerty? på SVT-play. Det är inga nyheter för mig, jag är intreserad av frågor kring fattigdom, rättvisa och hälsa men jag blir ändå väldigt berörd när jag ser filmen. Se filmerna, gärna med din familj(kanske inte för små barn).

Under en resa i Tanzania fick vi tillfälle att besöka ett sjukhus i staden Handeni. Bilderna är från det besöket.

Läkaren som visade oss runt, här på väg in till förlossningsavdelningen.

Barnmorskan berättar om hur de jobbar. Enda britsen(kan inte kalla det förlossningssäng) på avdelningen. Majoriteten av kvinnorna föder hemma.

Behandlingsschemat upptejpat på väggen!

Orsakerna till mödradödlighet! Blödningar, sepsis(blodförgiftningar), eklampsi(kramper), förlossningshinder och osäkra aborter.

Syrgasutrustning och sug. Lägg märke till trampan på sugutrustningen, man hade inte alltid ström så då fick man använda benen för att få sugkraft.

Vi byter avdelning och kommer fram till ett svårt sjukt barn, troligen malaria. Barnet var i kramptillstånd och fick snabbt behandling.

Internmedicinsk avdelning, mycket malaria, TBC och HIV patienter.

Ortopedavdelningen. Bröt du benet blev det inte gipsbehandling här utan sträckbehandling upp till 6 veckor!

Väntan på provtagning, läkare eller....

...röntgen.

Efter läkarbesöket var det dags för apoteket, hade du tur fanns det någon medicin till dig. Sjukvården skall vara gratis men anhöriga får se till patienterna med mat och betala för medicinen.

Hur tar man sig till sjukhuset då? Oftast så går man, cyklar men har man tur kan man få en ambulans.

En riktigt fin ambulans, fyrhjulsdriven Toyota. Hade gärna testat själv att köra den då jag är ambulansare själv.

Hmm....saknar lite utrustning ser jag.

Den här bilden är inte från Handeni utan från Stonetown på Zanzibar. Vill med den avsluta mitt lilla bildspel och upprop.

Vänd inte den som behöver hjälp ryggen!!

Vi kan alla göra något för åtminståne en person! Gud hjälpe mig att göra det rätta!

Daniel

Sista sparken på Råsunda var ett mål...

Hej!

... av Napolis anfallare Edison Cavani!!

Sista slaget i AIK:s hemmborg Råsunda är avgjort. AIK är utslaget och Napoli är vidare i Europacupen.Ett resultat som jag gillar då Napoli är mitt favoritlag sedan 20 år, efter att ha sett dem spela på San Paolo i Neapel några gånger. Hatten av för AIK, som gjorde en mycket bra match men inte hade flytet med sig.

Det var en mörk, lite kylig kväll med regn. Passande för lite svartvita bilder. Visar alla bilderna i sv först sedan i färg. Vilket föredrar ni av de jag visar? Kommentera gärna.

Det var de sv-bilderna.

Sista bilden, på just Cavani som lite senare med matchens sista spark avgjorde till Napolis fördel.

Personligen gillar jag de två första sv-bilderna bäst.

Vilken känsla det måste ha varit att som AIK spelare gå in till kvällens Tifo och sång, vilket tryck!! Har bara upplevt det i just Neapel.

Lite tråkigt var det dock att  känna sig hotad av vissa bara för att man hade en Napoli halsduk på sig, det förtog lite känslan av att det var en fest och avskedskväll för Råsunda.

Får AIK behålla  sitt lag till Allsvenskan nästa säsong, blir de svårslagna!

Daniel

Den kaxiga taltrasten!

Hej!

Jag är en morgonpigg människa. Vaknar ofta tidigt, innan väckarklockan. Så är det också på semestern, jag har svårt att ligga kvar i sängen och "sova bort" tid i naturen(även om jag ofta skulle behöva sova).

När vi var på Hasslö hos mina föräldrar var det samma visa, upp i ottan och ut med kikare och kamera. Det brukar alltid löna sig, alltid får man se något kul eller någon kul händelse som man sedan tar med sig och njuter/minns under dagen.

Den första timmen var rätt innehållslös, inget kul blev dyblöt av daggen i det höga gräset. Hör plötsligt en taltrast locka/pipa och ser snart att det sitter en taltrast på vägen intill. Tar någon bild på lite håll men vill gå lite närmare. Trastarna brukar inte sitta kvar när jag närmar mig men denna var inte rädd. Jag lägger mig på magen mitt på vägen och tar en bild.

Det är en ung taltrast som precis har lämnat boet ser jag. Tittar ni riktigt noga ser ni att den har en massa fästingar på huvudet, totalt räknade jag 21 stycken när jag granskade bilderna.

Från att ha varit lite avvaktande blev taltrasten nyfiken.

Den får en allt kaxigare uppsyn och spanar verkligen in mig innan den tar ett....

skutt och hoppar allt närmare mig. Undras vad den tänker "måste kolla det där stora som ligger som en säl på vägen med något långt rör framför sig".

Snart kan jag inte fota den mer, min närgräns är 3,8 m. Som närmast var den på cirka metern, tog fram min Iphone och tog ett kort(vilket jag inte kan visa nu), försökte lägga min keps på den men då fick den nog och flög undan någon meter.

Tur för taltrasten att jag inte var farlig, jag hoppas den håller sig borta från vägen i fortsättningen.

Daniel

Vätter Challenge: SM i Sprint Triathlon 2012

Hej!

I lördags morse efter nattpasset skyndade jag mig ner på stan, det var ju triathlon tävling i Jönköping.

Hann precis ner till starten av motionärsklasserna, där killarna och tjejerna tävlade samtidigt.

Gunsmoke!

Simningen är först. Vattentemperaturen var 16,5 grader, brrr va kallt!

Stilarna varierade kan man säga.

Det var en del som inte hade koll på i vilken riktning de simmade och de hamnade mitt i en vattenfontän som sprutade riktigt mycket vatten.

Det skvätter en del!

Så fort de var uppe ur vattnet började avklädningen inför cykeldelen av triathlonen på 20 km.

Skynda, skynda!

Sedan fanns det de som tog det betydligt lugnare, han var en av de sista ur vattnet. Helt slut efter simningen.

Den här killen hade lite väl bråttom iväg, skorna satt inte på ordentligt så han bälla ordentligt(bälla=ramla på jönköpingsmål).

Cykelslingan gick mitt igenom centrum bl.a. Rådhusparken. Mycket publikvänligt.

Loppets totaltvå!

Det var rätt mycket folk som följde de tävlande. För att en så här stor tävling skall fungera behövs också funktionärer.

Huvuddomaren hade en hel del att stå i, anteckningblock för att skriva upp nummer på de cyklister som inte skötte sig, de kunde visst få tidstillägg vid förseelser.

En bra speaker gör allt mycket mer livfullt, han fick publiken att hejja. Bra jobbat!

Vatten och sportdryck behövs när man tävlar i triathlon. Hoppades på fina bilder när vattnet skvätter när de springer och försöker dricka samtidigt men tyvärr ni får nöja er med denna bilden. Jag hann inte med(inte kameran heller).

Hon har hållt på i några år om man får tro tjöjan som är från 2001. Hon ledde nästan hela loppet men fick ge sig till slut.

En misslyckad bild, hade mixtrat med inställningarna och så kommer vinnaren snabbt på upploppet, jag hann inte ändra, därför denna ljusa bild. En vinnare blev han i alla fall, låg länge tvåa men lyckades under de sista varven i löpningen slå hemmahoppet från IKHP. Starkt!

När vinnaren bland damerna/tjejerna kom var jag mer förberedd.

Även om man inte har chans på segern så visst skall det spurtas när man är på väg mot mål, ffa. om det finns någon att tävla mot!

Trots en liten "kampknuff" mot 236:an lyckades hann vinna spurten!

Bra kämpat alla! Ni såg verkligen ut att ha kul....för det mesta i alla fall, jag tror nog att jag håller mig på utsidan av stängslet även nästa gång!

Daniel

Vätterrundan 2012, ett tufft arbetspass!!

Hej!

För en månads sedan gick Vätterrundan av stapeln. Ja, jag ligger lite efter med bildhanteringen och bloggandet. Det händer så mycket under maj, juni och juli så jag hinner inte med att kolla på alla bilderna än mindre att skriva.

Jag fotar mycket, väldigt mycket enl frun!

Någon vecka innan årets Vätterrunda blev jag uppringd av en journalist på tidningen JönköpingNu. Han skulle skriva något om Vätterrundan och Googlade lite och fann en blogg jag skrev om förra årets runda(Det blir alltid mycket att göra under Vätterrundan).

Han fick ideén att skriva om rundan från det perspektiv jag oftast möter cyklisterna.

Jag jobbar på ambulansen i Jönköping och jobbar nästan alltid under rundan, därav min blogg från 2011. Det blev ett hyfsat reportage men som vanligt med lite faktafel och felciteringar.

I år jobbade jag också under rundan men började först på lördag morgonen. Cyklisterna passerar vårt upptagningsområde från ca 23.00 till 13.00.

Trots eller tack vare skitvädret gick jag upp några timmar innan jobbet och tog mig till Vätterstranden där cyklisterna passerar. Med bra regnkläder och ett rätt nyinköpt skydd för kameran var jag redo att fota. Bilderna blev lite sådär men förmedlar lite av känslan i alla fall.

Det första jag möter är två cyklar som ligger på gräset, jo enligt en funktionär var ambulansen här och hämtade två skadade alldeles nyss. Förstod att jag skulle nog få jobba när jag väl började jobba.

Blöta och kalla men fokuserade och målmedvetna, vi skall i mål!!

Bistert!

Det är inte samma service för dessa cyklisterna som på Touren som nu pågår i Frankrike, här en med reservhjul i näven!!

Vad är du för idiot som fotar i det här vädret?!

Tummen upp!

Plågad gubbe!

Redan skadad men "jag skall i mål". I bloggen från förra året skrev jag lite om hur de gärna vill fortsätta trots skador av olika slag, den här killen verkade ändå rätt ok.

Blicken är framåt!

Oskarp.

Få var utan glasögon av något slag.

Tungan ser bra ut, inga infektionstecken! Du kan fortsätta cykla!

Färggrann gubbe!

En muntergök!

En glad tjej, det var inte så många tjejer som passerade.

Tre generationer! Det var mycket få ute och hejade vid sextiden och i ösregn men de här var tappra.

Jag var tvungen att gå fram och prata med dem, samt fråga om det var ok att ta några kort på dem. Att heja på cyklisterna gjorde de varje år i några timmar. Mormor, dotter och barnbarnet. Tjejen pep iväg strax efter att hennes far passerat dem(tog väl ca 5 sekunder för pappan att passera), förstår att en varm säng lockade. Den gamla damen var riktigt go!

Vissa åkte ihop, lagvis kanske från samma arbetsplats eller samma cykelklubb.

Heja, heja, kämpa på! Man såg på cyklisterna som passerade dessa tre tappra att det var uppskattat att de satt där i regnet och hejade. De fick många vinkningar och glada tillrop tillbaka av cyklisterna.

Det är dags att vinka/ta farväl till rundan för denna gången, jobbet kallar och jag behöver en varm dusch innan det är dags att ta hand om den första cyklisten.

Följebilen har precis hämtat de två cyklarna vi såg i början av bloggen, Vätterrundan tog slut i Jönköping för de två cyklisterna.

Årets runda var en av de tuffare, för cyklisterna och för oss på ambulansen. Nattpersonalen hade varit igång hela natten och vi som började på morgonen körde för fullt tills alla hade passerat vårt område, efter det lugnade det sig lite grann. Tyvärr dog en man, flera fick ganska svåra skador med hjärnskakningar, brutna armar, nyckelben, hjärtinfarker och en massa skrubbsår.

Majoriteten kommer nog igen trots det nästa år, dessa dårar :) och jag jobbar väl som vanligt nästa år!

Hoppas vi ses på bloggen innan dess!

Daniel