På Entoto för att samla ved

Salamno!

Håller fortfarande på med bilder från Etiopien. Idag blir det lite mer bilder från Addis Abeba. Gert tar mig runt i staden, nu skall vi åka upp på Entoto. Det är ett berg 3000 meter över havet. Det är en fin utsikt över Addis längst upp(inte på mina bilder dock).

Det är en rejäl stigning, bilen får jobba lite grann. Det bor folk även här upp och vägen fortsätter ut på landet. Det är lite skog här uppe som ni sett. 

Högt här uppe växer Eukalyptus träd, en inplanterad art som är snabbväxande och ger bra ved. Att den sedan kräver mycket vatten och att jorden eroderar är ett problem som nog borde tas på allvar.

På väg upp möter vi kvinnor som är på väg ner med stora bördor på ryggen, de släpar på grenar, kvistar ihopbuntade, vikten är mellan 50-60 kilo.

Hon ser ut att vara mellan 50-60 år gammal och får slita med sin börda.

Gert som bott i Addis i många år säger att många av kvinnorna väljer detta hårda arbete i stället för att prostituera sig. De går upp för berget medan det fortfarande är mörkt och nu på eftermiddagen är de klara och skall gå ner i flera timmar. 

På olika sidor på nätet har jag också läst om hur unga flickor tvingats till att göra detta, att de "sålts" av sina föräldrar på landet. Föräldrarna får 70-100 kr per år om flickan jobbar i stan, de lovar utbildning mm men det är få som fått detta. Som unga flickor utsätts de även för sexuellt våld, deras kroppar förstörs och de får svårt att få barn. Vet att det jobbats för att motverka detta och kan säga att alla vi mötte på väg ner för berget var vuxna kvinnor, såg ingen som var under 25 år. 

Kvinnorna vilar ofta och låter lasten hänga på "muren".

Tungt! Du som fjällvandrat vet hur typ 20 kg på ryggen känns, tänk dig det tre dubbla på ryggen.

Det är en bit kvar...

Nere i stan bär man också på något:)

Det var allt för i dag, ha en riktigt skön helg! 

Daniel

Merkato en stadsdel i Addis Abeba

Salamno!

Vi lämnar ondskan kvar på museet och åker genom stan till stadsdel som heter Merkato. Förr ett riktigt slumområde, nu är standarden lite bättre. 

Khat, Etiopiens 4:e största exportvara. Vi i Sverige klassar det som ett narkotiskt preparat men det gör man inte här. 

Det var kul att se hur stan var uppbyggd, hur stadslivet såg ut. En kul grej är hur försäljningen av varor ser ut. Skall man köpa metallprodukter åker man till ett område, skall du köpa elektronik finns de samlade i ett annat kvarter, dörrhandtag etc.

Behöver du en dunk?

Järnaffären. 

Vi börjar närma oss målet, en liten kyrka i Merkato.

Framme. I över 20 år har söndagsskolan i Pingstkyrkan Jönköping samlat in pengar till kyrkan här, barnverksamheten. Har hört om stället så många gånger att det var väldigt kul att se det.

Gert, pastorn och den gamle vaktmästaren.

Gatubild i Merkato.

Vi lämnar området, nästa mål är krukmakeriet där de etiopiska  judarna jobbar.

Vi åker mot Addis Abebas kullar. 

De blåvita bilarna är taxibilar, i detta området kryllade det av dem. Gert berättade att olika folkgrupper har olika arbeten. De som hade haft hand om taxiverksamheten hade bytt till något annat och en annan hade "fått" ta över den verksamheten, vet inte riktigt hur det går till.

Det var nattens sista bild.

Daniel

The Red Terror(den röda terrorn) in Ethiopia

Salamno!

Haft svårt att komma till skott med detta inlägg. Bilderna har varit klara ett tag men inte jag med texten.

Min värd Gert hade lovat mig en dag på stan(Addis Abeba) vi skulle börja med att besöka ett museum sa han. I bilen fanns också vaktmästaren och trädgårdsskötaren, två etiopier.

Museet heter Red Terror Martyrs Memorial Museum. Här kan man lära sig det mesta om vad som hände under The Derg´s styre i Etiopien mellan 1974-91, framför allt från tiden efter 1976. Red Terror kommer sig av att Mengistu(juntaledaren) vid ett tal på ett torg kastat några flaskor med rött innehåll(färg/blod) från talarstolen, efter det började arresteringarna, dödandet på allvar.

En militärjunta tog makten 1974 när Haile Selassie störtades. Här är den första ordern.

Det går inte att riktigt beskriva vad jag kände men det tog tag i mig, än mer i mina medföljande etiopier. De hade aldrig varit där, de fick återuppleva en del de sett med egna ögon, fick information om sådant som tidigare undanhållits dem. 

Inte världens bästa bild precis.

The Derg, var en militärjunta med många officerare, snart började dock Mengistu rensa i de egna leden och han blev den med all makt. Mengistu är dömd till döden i sin frånvaro, han lever i Zimbabwe under Robert Mugabes beskydd.

Det är lite oklart hur många människor som strök med i juntans terror. På museet finns siffror på 500.000. Jag letade lite på nätet bland rapporter och hittade siffran 150.000-300.000 dödade, någon skriver att siffran är 30.000. Offren var ofta unga, utbildade och politiskt aktiva. Juntan förde också en misslyckad jordbruksreform vilket gjorde att upp till en miljon människor miste livet av hunger. Man krigade också i Ogaden och Eritrea. Det finns mycket mer att läsa om detta på nätet.

Tortyr var vanligt i fängelserna, här lite exempel på hur det kunde gå till.

Museet är väl värt ett besök, i en del av museet finns det kvarlämningar från en massgrav. Anhöriga till de döda ville inte skilja på dem utan ville att de skulle vara ett slags monument över alla hemskheter som begicks av juntan.

Jag låter bilderna tala för sig ett tag...

Grymma bilder, vilket lidande och vilken nöd de fått utstå så även deras nära och kära. I vissa fall fick anhöriga betala en avgift till militären för att få kropparna på sina barn för att kunna begrava dem.

Omtumlad kliver jag ut i solen, ut i en stad som bara växer och växer. Precis utanför byggs Afrikanska Unionens nya högkvarter. Nya makthavare i landet nu, även de omdiskuterade.

Torget där många tal hölls under juntans tid är numera bl.a. en busshållplats. Härifrån åkte jag till Awassa några dagar senare men det är en helt annan story.

Önskar er en fortsatt trevlig helg!

Daniel

Addis Ababa Light Rail

Salomno!

När Gert och jag åkte omkring i Addis en dag såg jag hur ett intensivt arbete pågick i ett område. Vad gör de här undrade jag? 

Ett rejält arbete som ni ser. Det skall tydligen bli en light variant av tunnelbana. Byggs givetvis av kineserna, cirka 35 km lång, dubbelspår och skall ha 41 stationer. Skall kunna transportera 15.000 personer per destination och timma.

Här är bara halva huset kvar. Det verkar inte bo någon på övervåningen men affärerna på bottenvåningen håller fortfarande "öppet"!

Ett lite kul inslag på dagens rundtur i Addis. Addis kan följas med Abeba eller Ababa ifall ni ser olika stavningar.

Trevlig helg!

Daniel

Blir livet bättre i stan?

Salamno!

Över hela världen flyttar människor från landsbygden in till staden. Det kan vara till Stockholm, Madrid eller till Addis Abeba.

Gert och jag hade efter vårt deltagande i The Great Ethiopian Run(10 km) tagit oss till Sheraton käkat en god lunch och var nu på väg hem igen. Strax möter vi tre unga killar som försöker tjänalite pengar genom att sälja nötter.

Gert har jobbat i Etiopien under många år och börjar prata med killarna. Vi sitter en bra stund och samtalar...inte jag då men Gert. Det visade sig att ingen av pojkarna var från Addis utan hade alla sökt sig hit från landsbygden i hopp om att tjäna pengar, till sig själva och till sina familjer. Tyvärr hade det inte gått så bra som det hoppats.

Nu är de ensamma i en miljonstad, inte något bra ställe att vara på. Inget vettigt boende, svårt att få till ekonomin. De går inte i skolan, lär sig inte att läsa och skriva... de har ingen bra framtid här så är det bara.

Bara 100-talet meter till vänster ligger Sheraton. Området var tidigare fullt med små skjul men hade rivits för ett kommande bygge. Nu hade det dragit ut på tiden så några har flyttat in på området igen.

Här visade jag några pojkar som hade det tufft. Stället jag bodde på var också ett center för att hjälpa unga flickor/kvinnor som ville bryta med sitt liv som prostituerad.

Gerts fru Anita har under många år jobbat med dessa kvinnor. Jag kommer inte ihåg allt som görs men bl.a en sömmerske utbildning, lär dem läsa ock skriva, räkna. De har ett café där tjejerna får baka, laga mat, sköta om och när de efter tre år(tror det var så länge) har de en yrkesutbildning och har chans att få bra jobb och försörja sig själva och sina barn.

Det finns stora risker med att flytta in till stan i Etiopien. Hemmavid är det också många som flyttar in till städerna i hopp om ett bättre liv. Vi är dock bättre förberedda och klarar oss bättre.

Lite komiskt kanske att många flyktingar/asylsökare nu förläggs på mindre orter ute på vår "landsbygd" och ger liv till platser som haft en stor utflyttning.

Ja det var några små tankar och reflektioner mitt i natten.

Sov gott!

Daniel