Katastrofövning anno 1993

Hej!

Tänk vad kul det är att se på gamla bilder. Jag är så glad åt att jag "alltid" fotat. Har skannat en del av alla mina diabilder. Det är först nu jag börjat se dem igen.

Bilderna i detta inlägg kommer från våren 1993, några veckor innan jag tar examen till sjuksköterska. En mycket varm och solig dag hade vi en katastrofövning vid Axamo flygplats. På den tiden var det gigantiska övningar med alldeles för många skadade och döda. Övningarna havererade ofta efter några minuter.

Det hade varit varmt en längre tid, elden från övningen spred sig till skogen. Brandmannen väntar förgäves på vatten till sin slang, det tog en stund men elden kunde släckas och vår övning kunde starta.

Om jag minns rätt så var det en buss och en lastbil som krockat, först på plats var en minibuss med sjuksköterskestuderande som råkade passera(lämpligt nog).

De skadade låg huller om buller i skogen.

Det var tufft att vara markör på den tiden. Iskallt vatten och skum fick de på sig. Så gör vi inte numera.

Marcus försöker skydda sina ögon.

Nu är det ingen brandfara längre...

De duktiga sjuksköterskestudenterna gör 1:a hjälpen insatser.

Gör det ont??

Alla hjälps åt.

Brännskador i ansiktet.

Saffo eller Sefudin Jafferali som han egentligen heter var på hugget och hjälpte många skadade.

Personal från sjukhuset har hunnit ut till olycksplatsen och hjälper här med en kvinna som bär på en barn som avlidit.

De med mindre, enklare skador får sitta på ett ställe och vänta medan de svårt skadade tas hand om inne i tältet.

Uppsamlingsplatsen.

Befälet och ambulansmannen tyckte nog jag var en jobbig journalist(min roll i övningen).

Nu är läkaren på plats, tror det är Gunnar Aus. Välkänd fotograf här på FS.

Hmm det här ser inte bra ut.

Marita med hjälmen på sniskan.

Lisbeth.

Några av mina klasskamrater skojar med en skadad vän.

Nu över 20 år senare, jobbar jag på ambulansen, det trodde jag aldrig att jag skulle göra. Deltagit på många övningar genom åren. De senaste åren har jag fotat övningarna. Har gjort två fotoböcker om de stora övningarna, bägge på 100 sidor. Många bilder, lite likt de ni nu har sett.

Har bytt från att vara markör till aktör(om jag inte fotar).

Go natt!

Daniel

Konsten att sluka en fisk

Salamno!

Haft det lugnt en stund  på jobbet. Hunnit med några bilder. De kommer nu utan i enda lång rad, nja inte så lång kanske:)

Till slut slinker fisken ner i magen på skarven.

Nu skall jag försöka få någon timmas sömn, vi har trillat ner som siste bil nu i några timmar.

Daniel

Varför Awassa, Etiopien i en vecka?

Salamno!

Innan jag tröttar ut er med mer fågelbilder från Awassa tänkte jag berätta varför jag var där överhuvudtaget.

Ni som följt min blogg lite grann vet att jag var i Sydsudan innan jag kom till Etiopien. Där besökte jag bl.a. en hel del olika vårdinrättningar, så även i Addis Abeba och nu är det akutmottagningen på Universitets sjukhuset i Awassa som står på tur.

Jag hade fått ett stipendium från Signe Thorfinns stiftelse, tanken var att se hur akutsjukvården och om möjligt också ambulanssjukvården fungerade i dessa länder. Ville också se om det skulle kunna finnas möjligheter att komma tillbaka i ett senare skede och ha lite utbildning/kurser för akutpersonal alternativt ambulanspersonal. Då vi från Sverige redan hade ett samarbete med sjukhuset i Awassa var det smidigt att få besöka akutmottagningen där.

Dessa två underbara kollegor tog hand om mig under tiden  Awassa. Chefsjuksköterskan Alem och Bereket. Mer om min tid på sjukhuset kommer i senare bloggar. På sjukhuset fanns också en grupp(läkare, sjuksköterskor och barnsköterskor) vårdpersonal från Umeå. Umeå-folket inredde ett lekrum på barnavdelningen, läkarna jobbade på en hälsocentral.

Avslutar dagens inlägg med några fåglar från Lake Awassa. Tog alltid en morgontur och en eftermiddagstur dit.

De har ett rejält vingspann, Maraboustorken.

Drillsnäppa.

Nilgås, ett par. Nilgåsen var väldigt vanlig här i Awassa.

Ha nu en riktigt skön lördag ni som är lediga...jag jobbar dygn igen:(

Daniel

Addis Ababa Fistula Hospital

Salamno!

Fattar ni något av rubriken??

Om ni orkar läsa denna blogg så kommer ni att veta liite mer om Fistula.

Att det handlar om sjukvård förstår ni. Mycket kortfattat, handlar det om de förlossningsskador som kvinnor kan få när de skall föda fram ett barn. I Etiopien föder de flesta utan att en utbildad barnmorska finns med vilket ökar riskerna för förlossningsskador. Kvinnorna är ofta unga, inte färdigväxta i bäcken/höfter, har de också varit undernärda pga fattigdom kan kroppen inte vara klar/orka en förlossning.

En förlossning som går fel kan pågå i flera dagar och till slut föder kvinnan fram ett dödfött barn, samtidigt har trycket från barnets huvud gjort att det blivit ett hål(en fistula) i urinblåsan eller tarmen och kvinnan blir därefter inkontinent. Denna inkontinens leder ofta till att kvinnan kan bli övergiven av sin man, sin familj. Kan inte försörja sig eller sina barn. De blir utstötta, de kan inte hålla tätt, de luktar illa. De kan inte föda fler barn etc. Ett oerhört stort trauma.

Gatubild från Addis, tror det är från stadsdelen Merkato.

1959 kom makarna Hamlin till Etiopien från Australien, de var bägge gynekologer och skulle jobba på ett sjukhus i Addis i 3 år. Här mötte de dessa kvinnor och blev drabbade av deras öde och beslöt sig för att göra något åt saken.

Sedan 40 år finns det nu ett sjukhus i Addis tack vare dem och jag skulle nu få göra ett studiebesök där. Det ingick i mina planer sedan jag fått stipendiepengar från Signe Thorfinns stiftelse hemma i Jönköping. 

Tog en av de talrika blåvita taxibilarna dit, bad chaufförer åka och ta en fika och återkomma efter ett par timmar.

Förlossningsskador kan ske i Sverige men de är inte vanliga, bara i Etiopien drabbas 9000 kvinnor per år. Av dessa opereras bara 3000 per år och de flesta just på Fistula sjukhuset i Addis eller i någon av deras numera fem filialer ute i landet.

Vården är gratis för kvinnorna, t.o.m resorna till och från hemmet får de hjälp med. Ofta en resa som kan ta kvinnorna flera dagar. Operationen som görs är oftast lyckad nästan 75% blir helt torra igen medan andra kan ha en viss inkontinens kvar. Flera kan föda barn igen.  De allra flesta återvänder hem till sina familjer igen. För de som inte blir bra har Hamlins Institut byggt upp en lantgård där kvinnorna kan lära sig sköta små affärer och skaffa sig en försörjning.

Det är ytterst sällan kvinnorna kommer med ambulans utan ofta är det lokala transportmedel.

De avvisar aldrig en kvinna som kommer till sjukhuset. 

Visionen för Hamlin Fistula Ethiopia är att förbättra mödrahälsovården i landet och att de till slut få slut på fistula patienter. Som ett led i det arbetet har de startat en barnmorske utbildning för att få ut mer utbildade barnmorskor i landet. Catherine Hamlin snart 92 år jobbar fortfarande kvar i Etiopien, hon kommer inte få se det uppfyllt men hon tror att nästa generation skall få se det.

I väldigt fint skick.

Ingången till sjukhusområdet. Man får inte fota inne på området.

Jag fick ett par intressanta timmar där inne, fick träffa flera kvinnor, se hur allt funkar...gick inte oberörd därifrån.

De har en mycket fin hemsida som har mer information om du skulle vara intresserad, nyhetsbrev, berättelser från kvinnor, bilder mm ta gärna en titt på den:  www.hamlin.org.au

Det finns en bok om Catherine Hamlin: The hospital by the river, går att köpa via hemsidan...går också att donera pengar om man så vill.

Efter det här besöket var mina dagar i Addis över för den här gången, efter detta tog jag bussen till Awassa där jag var i en vecka, men mer om det senare.

Daniel

En överlevare!

Hej!

Tänk vilket fantastiskt jobb jag har ibland!

För er som inte känner mig så jobbar jag som ambulanssjukskötare. Hur kan det vara fantastiskt? Ja, inte är det alltid så men för några timmar sedan hade jag ett underbart möte med en person.

Tänk att ha den förmånen, få dela några minuter med en medmänniska. I detta fallet en som är över 90 år pigg och alert(har ständigt två faktaböcker igång, lyssnar/ser på dokumentärer och debatter på radio och teve) men som nu ramlat och slagit sig lite grann.

Under resan till sjukhuset har vi ett samtal, där "hen" berättar om sitt liv,  jag får kämpa för att inte storgråta. När jag skrev rubriken syftade jag på de som överlevt Förintelsen i Auschwitz och andra läger.

"Hen" är en av dem, från Polen. När ryssarna närmade sig Auschwitz gick ordern ut att döda så många som möjligt av judarna och "hen" insåg att slutet var nära då det kom en order från Tyskland att de behövde ett antal arbetare till en vapenfabrik. "Hen" och en massa andra fick klä av sig och blev inspekterade av SS och de som var i bäst kondition fick rena kläder och reste till Tyskland.

I Tyskland fick de jobba tillsammans med tyskar på fabriken. "Hen" fick jobba tillsammans med en "god tysk", det fanns sådana sa "hen". När kriget tog slut blev "hen" räddad av de "vita bussarna" från Sverige. Min farfar var en av de som körde och jobbade med judarna efter 2:a världskriget...

I veckan som gått har det varit mycket på teve och radio om Auschwitz och Förintelsen, "hen" sa att det varit mycket svårt att sova då en massa minnen kommit upp till ytan. Jag berättade att jag var i Auschwitz 1990, "hen" hade varit där igen 1947 tillsammans med sin livskamrat som ville försöka förstå något av det som hade hänt.

När jag lämnade "hen" på röntgen fick jag frågan om jag hade familj, ja fru och två barn. "Ta hand om dem, glöm inte att säga förlåt till varandra. Då kommer det att gå bra". 

Tack kära patient för vad jag fick av dig idag! 

Daniel