Ögonblick
Det var en lång väg till Lotimor, Sydsudan
Hej!
I min förra blogg hamnade vi/ni rätt in i händelsernas centrum i Lotimor, mitt in i arbetet på kliniken. Kändes som en bra start på en serie bloggar från min tid i Sydsudan.
Inför en resa som denna krävs det en lång förberedelse och noggrann planering, Sydsudan är inte det enklaste land att åka till eller att arbeta i. Vi började våren 2016.
Vi från Sverige, som åkte på denna resa är alla aktiva i Pingstkyrkan Jönköping. Vår församling har i många år arbetat aktivt i Sydsudan. Vi samarbetar med SPC, Sudan Pentecostal Church. Vi stöttar dem i olika projekt som skolbyggen, lärarutbildningar, hälsoprojekt, organisationsutveckling mm. SPC var också med på resan och gjorde baseline-studier inom skola och hälsovården.
Lotimor ligger i sydöstra hörnet av Sydsudan(kartbild kommer), ett område som inte varit indraget i inbördeskriget som började december 2013. Inga oroligheter vilket gjorde det möjligt för oss att åka dit. I området bor en folkgrupp som heter Nyangatom, de finns på den etiopiska sidan också. Där stöttar vi ett projekt om att ge Nyangatomfolket ett skriftspråk, alfabetiseringsprojekt samt ett bibelöversättningsprojekt. I Lotimor ville vi skapa kontakter inför eventuella projekt i bl.a hälso- och sjukvård, skola mm. Vi i sjukvårdsteamet skulle jobba med mottagningsverksamhet, något jag verkligen såg fram emot att få göra. Området ligger väldigt otillgängligt så det är knappast ingen som åker dit med förnödenheter mm, ingen som satsar tid eller pengar i området. En utmaning för oss, vi får se om vi kan göra skillnad?
Det var lite om bakgrunden till vår resa. Det är långt att åka i mil men även i tid med alla förberedelser men nu åker vi!!
Vi i "Medical team" åkte från Landvetter...eller hade tänkt oss åka därifrån. Incheckade och klara, skulle "bara" gå ombord på planet när Turkish airlines säger att de hittat ett tekniskt fel på planet och flyget är inställt:( vilket antiklimax...nu blev det en natt på hotell vid flygplatsen, anslutningsflyget i Nairobi som skulle ta oss till norra Kenya blev till intet.
Nåväl dagen efter kom vi iväg, fick vänta i 10 timmar i Nairobi innan vi kunde ta oss med inrikesflyg halvvägs upp i landet till Lodwar. Från Lodwar lyckades vi få flyga med ett litet Cessna-plan, inte skönt. Det var som att åka på ett stormigt hav...så jag blev spysjuk till slut. Liite blek efter flygturen var vi äntligen framme i Lokichoggio intill gränsen till Sydsudan.
Efter en natt med ytterst lite sömn(fest i grannhuset) lämnade vi Loki och åkte mot gränsen.
En gatubild från Loki.
Ni har väl knappast missat att det råder svår torka i Afrika, så även här i norra Kenya. Boskapen dör i mängder, det finns inget vatten, ingen växtlighet kvar för djuren att äta.
Torrt, dammigt och stenigt. Gränspasseringen heter Nadapal, går inte att kalla det för en by. Några skjul, gränsposteringen samt ett flyktingläger vad allt som fanns.
Lägret var ett mottagningsläger, hit kommer man och blir registrerad för att sedan slussas vidare in i Kenya. Hit kommer många från Sydsudan, nu flyr de inte kriget utan svälten som är på gång i landet.
Att resa i Afrika är tålamodsprövande, du måste vara beredd på att vänta...ibland länge. Då det var söndag morgon hade inte personalen vid gränskontrollen kommit, lite sovmorgon kanske:)
Väntan utanför Christinas Palace, hon hade några stolar tack o lov. Hennes förråd av Mangojos tog nog slut, hon gjorde väldigt goda Mandasi likaså.
Från vänster, Sebit, Daniel K(Kenya), Stephen och Moro. Jag heter Daniel S(Sweden)...
När vi väl fått våra stämplar körde vi ca 600 meter och väntade vid Sydsudans gräns. I gränssamhället Narus, mötte vi upp med Susanne, Raphael mfl som flygit från Juba. De hade även med sig alla mediciner och förband vi skulle ha på våra mottagningar.
Ompackning i Narus.
Åskådare.
Vi behövde lite mat innan vi skulle åka. Var hittar man en restaurang i Narus som kan föda 15 personer? Vi hittade ett litet ställe under några presenningar, maten lagades utanför.
Tvätta alltid händerna innan du äter!
Ett färggrannt tvålpulver.
Resans första get, lite bönor samt ett tunt bröd fick bli dagens lunch.(ISO 12.800) Mörkt var det.
En ung kvinna från Toposa-folket. Vänner med Nyangatom.
Kartan är hämtad från OCHA South Sudan, här fanns lite byar utmärkta på kartan. Vi skall nu lämna Narus och ta oss till Nanyangachor. (Följ den gröna vägen som går till höger). Efter Nanyangachor är det typ väglöst land. I Narus lämnar vi också mobiltäckning, internet mm.
Som ni ser ligger Lotimor nära Etiopiens gräns.
Vägen till Lotimor startar i Narus?
The road to Lotimor starts in Narus??
In this blogg I`ve described some background to our trip. Some about our church in Jonkoping and the cooperation between SPC and us. Also some about the trip from Sweden to Lokichoggio, with delays etc. I hope you enjoy some of the photos.
Lite engelsk text för eventuella läsare som inte kan svenska.
Hoppas ni orkar följa med i kommande bloggar.
Önskar er alla en skön helg!
Daniel
Sydsudan...inbördeskrig, svält, dåliga vägar, sjukdom, glädje, skratt, möten
Hej!
Precis hemkommen efter några veckor i Sydsudan.
Hur sammanfattar man något så intensivt som jag fått vara med om? Ja en blogg kommer inte att räcka till det.
Haft lite svårt att börja ta mig an bilderna men då min primära uppgift var sjukvård fick några bilder från vår mottagning vid kliniken i Lotimor bli en början. Lotimor ligger i sydöstra hörnet av Sydsudan, precis intill den etiopiska gränsen. Nyangatomfolket bor här, de finns också på den etiopiska sidan.
This are the first photos from my stay in South Sudan. These photos are from Lotimor, close to the Ethiopian border in the southeast corner of South Sudan.
Väljer att visa bilderna i svartvitt.
Marie och tolken Patric. Marie och jag prioriterade och behandlade patienter i "väntrummet"
Joakim och Josef fick ta det enda tillgängliga rummet.
Josef, var sjukvårdaren som vi jobbade med. Han hade ingen sjukvårdsutbildning så Jocke fick dela med sig av sina kunskaper när patienterna undersöktes.
Första patienten. Vi koncentrerade oss på barn och kvinnorna.
De flesta barnen vägdes.
Vårt första undernärda barn. Något vi skulle få se fler av.
MUAC-armbandet visar att barnet är undernärt, ligger på rött.
Barnet får en slags gröt med mycket näring i, varvat med lite bröstmjölk. Familjen får sedan med sig mat för några veckor.
Skedmatningen gick inte så bra.
Det här funkade bättre.
Lite mer bröstmjölk som avslutning.
Alla var inte så dåliga som det här barnet så här två bilder på en glad kille på mottagningen.
Smutsig men glad.
Detta var den första i en rad kommande bloggar från mina veckor i Sydsudan.
Befolkningen i Sydsudan och länderna kring Afrikas horn behöver all hjälp de kan få för att inte svälta ihjäl, du kan hjälpa till. Skicka pengar till de organisationer du har förtroende för.
Om du vill kan du använda Pingstkyrkan i Jönköpings pg eller swishnr. Pg 290776-4 eller swisha 1236672174 skriv "svält" så går pengarna till Sydsudan och Etiopien. Är medlem och aktiv i kyrkan.
Ha de gott!
Daniel
Nu har jag resfeber...
Hej!
I morgon förmiddag lyfter planet mot Afrika och slutmålet Sydsudan!
Målet är en liten by i sydöstra hörnet av landet, ett stenkast från Etiopien. Förmodligen lite enklare än denna och inte lika grön. Nyangatom-folket bor där. Vi skall vara sk Jeep-doktorer/sköterskor under några veckor.
Här en bild från förra gången jag var i Sydsudan, 2013 precis innan inbördeskriget. Enkel 1:a hjälpen undervisning. Elias har precis blivit utsatt för en Heimlich manöver och nöten flög ut, då måste man väl vara glad?
Fundersamma åhörare:) Nu skall vi ha mottagningar dit alla får komma och förhoppningsvis kan vi vara till någon hjälp.
Det kommer att bli mycket arbete men jag hoppas hinna med att fota en och annan fågel.
Kohägrar.
Ormar, spindlar och skorpinjoner får gärna hålla sig på lagom avstånd.
Vapen och soldater vill vi inte se. Området är lugnt tack o lov!
Har köpt med mig lite fotbollar så det hoppas jag få spela lite grann.
Några radio och mobilmaster finns inte dit vi skall nu så det blir liite vila från sociala medier etc vilket kan vara skönt.
Välkomna hit!
Daniel
Välkommen hit!
Hej!
Vi svenskar gillar inte när någon inte passar en avtalad tid, jag är en av dem. Jag som är en tidsoptimist som frun min säger.
När jag var i Sydsudan för ett par år sedan skulle vi ha ett möte på ett ställe men blev kraftigt försenade. Det var inget som störde våra Sydsudanesiska vänner. De dansade och sjöng när vi kom, viftade med grenar och slog på trumman. Den här mannen visade med hela ansiktet att vi var välkomna...trots vi var över 2 timmar sena.
Välkomna!
Tänker mycket på dem i Morobo, Yei och på andra ställen i Sydsudan. Läser nästan dagligen hur människor mördas, våldtas, hungrar. Det är inget som det står något om i svenska tidningar men eländet är där ändå:(
Hur mår han...
Daniel
DET ÄR DINA PENGAR JAG VILL ÅT!!
Hej!
Ja, dina pengar behövs! Jag vill komma åt dem MEN inte för min egen skull utan för Etiopiens skull. Just nu pågår en oerhörd torka på Afrikas horn och södra Afrika, den värsta på över 30 år. Experterna säger att El Ninjo är orsaken. Just i detta nu riskerar ca 15-20 miljoner människor, ffa barn i Etiopien att svälta ihjäl. Här nedan en karta som visar lite var det är värst i landet.
Bilden är från en webbsida om situationen i Etiopien.
Detta i nästan total medieskugga, något som jag tänkt ändra på med detta lilla blogginlägg!
Skämt o sido, kan jag få upp ögonen på några av er läsare får jag vara nöjd med det. Jag har varit i Etiopien och känner för befolkningen och vill göra något.
I Jönköping där jag bor har några vänner och bekanta tillsammans med några kyrkor och PMU som är en biståndsorganisation med 90-konto initierat ett projekt som kallas Moveforeti. Syftet är att samla in pengar till den pågående svältkatastrofen. Huvudgrejen är ett stadslopp i Jönköping den 6/6 på nationaldagen, ett välgörenhetslopp där alla intäkter går till svältkatastrofen. Du kan gå in på deras hemsida moveforeti.se för mer information, finns också på fb. Bor du nära Jönköping kom hit och spring/promenera, startavgiften går oavkortat till Etiopien.
Vi(skriver vi då jag är lite engagerad) har valt att satsa på att hjälp till i ett litet område där Afarerna bor, i nordöstra Etiopien. Afarerna är ett nomadfolk och är mycket beroende av sin boskap för sin överlevnad. I mars hade redan över 500.000 kameler och kor mm dött pga torkan i deras region.
Priset för en ko har sjunkit från 5.000 Birr till 5-700 Birr, och nu ser korna inte så här fina ut. När väl djuren är borta har Afarerna inget kvar.
Låt oss slippa bilder som denna. Stöd hjälpen till Etiopien, finns massor av organisationer som satsar just nu.
Vi använder oss av lokala organisationer som vi haft samarbete med i flera år. Vi vet att hjälpen når de som behöver den mest.
Gör inte regeringen i Etiopien något? Jo men de har insett att de inte klarar det på egen hand så de har bett om internationellt bistånd. Endast 45% av önskat bistånd har bekräftats i dagsläget.
Typisk bostad. Lätt att bygga, lätt att riva när man skall vidare.
Här med inhägnad för djuren.
Vad kan vi bidra med då, vi tror att det blir akut matstöd med extra energi i, foder till djur, utsäde när/om regnen kommer.
Vatten är redan innan en bristvara, nu är situationen än värre.
Dags att hämta vatten.
Tyvärr är vattnet ofta förorenat vilket ger olika sjukdomar som diarré och mask i magen. Genom att använda solens strålar och helt vanliga PET-flaskor kan man enkelt rena vattnet. Något som gjorts innan och kommer bli än mer aktuellt nu när det är brist på vatten.
Rent vatten till alla?
Om regnen kommer dröjer det till september/oktober innan nästa skörd är klar...om man haft något utsäde kvar att sätta i jorden.
Ett sätt att hjälpa är att ge skolbarnen ett mål mat om dagen i skolan. Avlastar familjen, ger barnen energi att orka med skolan, där de kan lära sig något som hjälper dem längre fram i livet.
Hur tänker du?
Hjälp oss hjälpa!
Swisha 9000506 märk gåvan HUNGERJKPG
Sms:a HUNGERJKPG till 72980 för att skänka 100 kr
Pg 900050-6 märk gåvan HUNGERJKPG
Vill du vara aktiv anmäl dig för stadsloppet den 6/6 i Jönköping på moveforeti.se
Då kan vi få se så här glada barn!
Glada Afar barn
Vårhälsningar,
Daniel



































































