Lokichoggio norra Kenya

Hej!

Varit dålig på att uppdatera min blogg på senaste tiden. Jobbat mycket sedan jag kom hem från Sydsudan, varit tvungen att betala tillbaka en del byten. Så nu jobbar jag varje helg tills jag den 18 oktober åter åker till Afrika, denna gången till Tanzania.

Här en flodpassage utanför staden Lodwar. Vi var tvungna att vänta lite på att vattnet skulle sjunka undan.

I Lodwar hade vi handlat en del förnödenheter inför vår tripp in i Sydsudan. Linus och jag kom lite i förväg, i morgon kommer resten av gänget och journalisterna från Korrespondenterna. De skall vara med oss en vecka.

Linus räknar ut hur mycket 750 liter vatten skall kosta oss.

Det finns mycket att köpa i affären, här ser man bland annat lite av de halsband som Nyangatom och Toposa stammarna har på sig.

Massor av vatten, grönsaker, ris, majsmjöl, madrasser, myggnät, ja listan kan göras mycket lång. Allt detta skall in och upp på våra Toyota Landcruisers. 

Bilarna måste servas innan vi lämnar Loki. I Lokichoggio finns en märkesverkstad, den är dyr så vi valde en enkel verkstad längs gatan. Den funkade kanon, stenar, ngn domkraft är nästan allt man behöver. De delar som är sönder kan köpas tvärs över gatan. 

Många blir nyfikna på oss vitingar, Linus som kan swahili drar till sig många barn som vill se och höra han.

Samarbete är modellen.

Saknades någon del i affären så fick vi gå till smeden i byn och han fixade till de delar vi behövde. Fråga mig inte vad denna delen heter men den passade in någonstans i bromssystemet:)

Lite smutsig men vad gör det?

Ett par svartvita bilder, en Letherman kan lösa många problem.

Ljugarbänken i Loki.

Med  Safariskor går vi vidare...

I nästa blogg blir det lite mer bilder från Loki, jag tar mig en fotopromenad.

Den 17 oktober kommer Korrespondenterna att handla om Sydsudan. 

Ses snart igen!

Daniel

Best friends

Hej!

Innan vi kunde åka in i Sydsudan var Linus och jag tvungna att göra en del inköp till vårt resesällskap, fixa i ordning bilarna mm. Vi hade därför åkt några dagar innan de andra. Nu är vi i Lokichoggio, det ligger i norra Kenya, precis intill Sydsudan. 

Det var vår bas i 2 dagar. Barnen är nyfikna och vill gärna prata med oss, med Linus går det bra för han kan swahili som faktiskt rätt många pratade här uppe. Jag höll mig till engelskan.

Det blev lite fotografering för mig, jag är inte så duktig på att meka med bilarna som Linus:)

Förstora bilderna

En gammal saft/oljedunk blir en bra bil.

Daniel

Vart tog vägen vägen?

Hej!

Bara några hundra meter innan gränsen till Sydsudan försvann vägen. Klicka och förstora för bästa bild...i alla fall den första:)

Bil eller båt?

Tror journalisterna från Korrespondenterna fick en häftig upplevelse här.

Vår bil hade fastnat i ett hål här i vattnet så jag satt med vatten till fotknölarna i vår bil.

Ja vilken början på färden in i Sydsudan:)

Fortsättning följer...

Daniel

Då bär det iväg till Sydsudan igen

Hej!

Igår var sista bloggen om förra resan i mars. Om 20 minuter startar resan, rent fysiskt till Lotimor, Sydsudan. Drygt 2 veckor skall vi vara där.

Jag och en läkare skall fortsätta med sjukvård/hälsovården.

Vi skall fortsätta att stötta vägbygget, ca 3 mil kvar, sedan är vägen öppen för FN, World food program mm att nå området med hjälp.

Kolla filmen och hjälp till om du har möjlighet. Endast 3 mil kvar av bygget.

Kampen mot svälten i Sydsudan - YouTube  <kort film ca 3 min

Med på resan är också två reportrar från SVT Korrespondenterna, Lena Scherman och Linda Hörnkvist. Spännande men också liite nervöst:)

Ha det gott tills vi hörs igen!

Daniel

Jesus älskar alla barnen...

...alla barnen på vår jord!

Röd, gul, vit och svart gör detsamma har han sagt, Jesus älskar alla barnen på vår jord!

Hej!

Vart skall det här sluta tänker du kanske? Ja det vet inte jag heller:)

Detta är nog den sista bloggen om min resa till Lotimor, Sydsudan i våras. Du får läsa lite gamla bloggar för bakgrund, vad vi gjorde där mm

Några dagar tog vi promenader i närområdet, vi besökte lite familjer, bosättningar mm, jag hamnade på efterkälken som vanligt. Gick och strosade, sökte bra motiv att fota så mitt sällskap var långt före mig.

Då dyker 2 pojkar upp, kanske 10 år gamla. De följer mig, vi försöker prata, hade faktiskt lärt mig några fraser Nyangatom: Kanyaritae ayong Daniel vilket betyder jag heter Daniel.

De sa sina namn men dom har jag glömt. Vi gick nog ihop i 1,5 timme. De började sjunga en sång i fin melodi medan vi gick, de tittade på mig kan inte du sjunga? Då kom jag ihop en sång jag lärde mig i söndagsskolan när jag var liten, ja det var Jesus älskar alla barnen.

Där går jag, i en bortglömd del av Sydsudan och sjunger en gammal söndagsskolesång tillsammans med två nakna pojkar. Plötsligt hör jag hur de stämmer in i vissa ord, de var grymma på lyssna in melodin och vissa ord.

Efter en stund slår orden jag sjunger till mig med kraft, jag börjar gråta...Jesus älskar alla barnen...

...men hur märker "mina" två pojkar det? Nakna, törstiga, ofta hungriga, drabbas hårt av enkla infektioner som vi lätt behandlar "hemma" i Sverige. 

Här har vi precis delat en flaska vatten

Trots alla mina frågor tror jag på orden i sången och hoppas jag kan/vågar visa kärlek till folk jag möter vart jag än går omkring.

Kiboikin nikajokon!

Daniel