På resa med Korrespondenterna i Sydsudan!

Hej!

Har i några bloggar redan flaggat för ett teveprogram om Sydsudan, gjort av Korrespondenterna på Sveriges television.

Ikväll sänds programmet. Det finns redan på svtplay så jag har tittat på det en gång. Tycker att de gjort ett bra program, imponerad att få ihop ett program på 29 minuter. Lena och Linda har timmar av material, krävs känsla för att få med rätt sekvenser av allt material.

Korrespondenterna har på omvägar hört om vårt (Pingstkyrkan i Jönköping) projekt. Vi röjer en 10 mil lång väg för att FN, WFP andra skall kunna nå en by/område kring Lotimor med mat/nödhjälp då området är drabbat av svält.

Vi/de har under våren röjt 7 mil väg, som betalning har byborna fått mat till sig och sin familj, vi har även stått för utrustning. Vi har försörjt ca 8.000 personer fram tills nu, detta med frivilliga gåvor och stöd av PMU(Pingstmissionens utvecklingssamarbete).

Undrar om de (Lena o Linda) själva någon gång varit så påpassade/fotograferade som under den här resan, undertecknad är ju en rejäl fotonörd och inte kunde jag låta bli att fota lite...

Så i bloggen idag blir det mycket bilder på dem:)

Vi reser in i Sydsudan via norra Kenya, vi träffades i Lockichoggio och efter att de fått i sig lite mat åker vi norrut. Det har regnat rejält så den sista biten innan Sydsudan var rätt besvärlig minst sagt.

Vi åker alltså inte i en flod, detta är huvudvägen in i Sydsudan!

Detta blir bra teve var deras reaktion:)

Gränsposteringen syns i bakgrunden. Bengt har varit där och lämnat lite grejer mm. Vår jeep fastnade så han var tvungen att komma tillbaka för att dra loss oss. Ännu mer bra bilder för teveteamet.

Mina fötter, fick bråttom att lyfta upp kameraväskan.

Efter att ha fått lite bra bilder är det dags att köra Lena, Linda och Niclas in i Sydsudan.

Vår bil fastnade, vi fick hjälp av Bengt att komma upp på lite fastare mark, där vi upptäckte att vi också hade en punktering. Inte lätt att få fäste för domkraften i denna sörjan, vi blev liite skitiga.

Precis efter vi kommit loss och in i Sydsudan öppnade sig skyn igen och regnet bara vräkte ner, tur att vi var loss.

Målet för dagens resa var egentligen Kapoeta, distriktshuvudstaden i området, dit hann vi inte pga vägproblemen. Att åka i mörkret är inget alternativ, vi fick sova på ett katolskt gästhem, tack o lov fanns det vatten så vi kunde bli rena.

En kopp te/kaffe och en chapati blev det till frukost.

Regnet har gjort att det grönskar, snart är vi i Kapoeta. I Kapoeta skall vi träffa guvenören, hälsoministern, World food program mm.

Alla tillstånd skall fixas, vi i sjukvårdsteamet skall också hämta våra beställda mediciner.

Hälsoministerns kontor, hon har 2 anställda. Hon tjänar typ 100 dollar i månaden.

Linda Hörnqvist fotografen filmar den största ambulans jag sett. I den fanns 3 britsar, inget annat, bara en massa skräp. Gör ont i mitt ambulanshjärta.

Vi är nu hos World food program, de lovar att leverera mat till Lotimor när vi väl fått färdigt vägen. Det är ca 3 mil kvar, bör vara klart inom 1-2 månader om vi bara får in liite mer pengar.

Lena Scherman intervjuar Bengt Klingberg utanför WFP i Kapoeta.

Vi avslutar med ett möte hos guvenören.

En rapport till Sverige innan vi drar mot Nanyangachor.

Linda.

En fikapaus i skuggan av ett träd. Vi är nu på väg mot Nanyangachor, övernatta där sedan drar vi till slutmålet Lotimor. Jag pausar här, gör 2 bloggar om Korrespondenterna. Det blir för långt annars.

https://www.svtplay.se/video/15509885/korrespondenterna/korrespondenterna-sasong-19-avsnitt-2?start=auto

Här ovan en länk till avsnittet. Markera och högerklicka så funkar länken eller gå in på svtplay sök Korrespondenterna.

Vill du vara med att stödja projektet kan du sätta in lite pengar på Pg 290776-4 eller swisha till 1236672174. Märk med svält, alla pengarna går till projektet. Vi som varit med på resan och kommande resor betalar själva för resorna.

Ses snart igen!

Daniel

Fotorunda i Lokichoggio

Hej igen!

Att fixa 3 jeepar tar sin tid och då det inte direkt är min hemmaplan tog jag mig en promenad på stan. Stan är några asfalterade gator med lite hus vid sidan om. Lämnar du huvudstråken är det sand och grus som gäller.

Fina färger

Blandar och ger med bilderna, ibland mobilbilder, ibland inramade bilder, ibland svartvitt det får ni stå ut med...

Har man inga leksaker så gör barnen leksaker av burkar, flaskor eller som här av ett däck. 

Skomakarens dotter, affärer/verkstaden skymtar ni bakom tösen.

Först så ville hon inte vara med på bild

Keep Loki clean...finns lite att jobba på

På posten, inte Postnord:)

Kompisar

Skall ni ha skjuts frågar taxikillen

Färger

Motorcykeltaxi

Det är väldigt tacksamt att fotografera barn, nyfikna och ofta väldigt glada.

Ett nytt hemmabygge

Härligt att se en ambulans! Kollegor till mig:)

Oftast är ambulanserna knappt utrustade, kan vara en brits men ofta bara ett hårt plåtgolv. Inga sjukvårdare utan anhöriga får lasta in patienten och vårda på väg in till sjukhuset. Det är ofta långa sträckor för patienterna att ta sig till sjukhusen så dessa ambulanser gör trots sin enkelhet ett bra och nödvändigt jobb!

Fram för mer ambulanser, det finns många olika varianter på ambulanstransporter i dessa länder. Man använder cyklar, motorcyklar och kopplar på en slags kärra där patienten får ligga, bättre än att gå själv alla gånger!

Tar mig bort från huvudgatorna och miljön blir lite annorlunda. Hoppas på lite roliga fåglar att fota(är hängiven fågelskådare), hittar inte så mycket fågel denna gången dock.

Inga fåglar men väl en telefonkiosk:)

Det är nog några år sedan denna användes. Dags för mig att vandra till hotellet då resten av gänget har anlänt. Nu kan vi äntligen åka mot Sydsudan!

Våra vänner får lite lunch innan vi drar. Vid bordet Niclas Lindgren från PMU(Pingstmissionens utvecklingshjälp) Linda Hörnqvist och Lena Scherman från Sveriges television, Gert, Bengt och Magnus, vår läkare.

Fortsättning följer...

Daniel

Jesus älskar alla barnen...

...alla barnen på vår jord!

Röd, gul, vit och svart gör detsamma har han sagt, Jesus älskar alla barnen på vår jord!

Hej!

Vart skall det här sluta tänker du kanske? Ja det vet inte jag heller:)

Detta är nog den sista bloggen om min resa till Lotimor, Sydsudan i våras. Du får läsa lite gamla bloggar för bakgrund, vad vi gjorde där mm

Några dagar tog vi promenader i närområdet, vi besökte lite familjer, bosättningar mm, jag hamnade på efterkälken som vanligt. Gick och strosade, sökte bra motiv att fota så mitt sällskap var långt före mig.

Då dyker 2 pojkar upp, kanske 10 år gamla. De följer mig, vi försöker prata, hade faktiskt lärt mig några fraser Nyangatom: Kanyaritae ayong Daniel vilket betyder jag heter Daniel.

De sa sina namn men dom har jag glömt. Vi gick nog ihop i 1,5 timme. De började sjunga en sång i fin melodi medan vi gick, de tittade på mig kan inte du sjunga? Då kom jag ihop en sång jag lärde mig i söndagsskolan när jag var liten, ja det var Jesus älskar alla barnen.

Där går jag, i en bortglömd del av Sydsudan och sjunger en gammal söndagsskolesång tillsammans med två nakna pojkar. Plötsligt hör jag hur de stämmer in i vissa ord, de var grymma på lyssna in melodin och vissa ord.

Efter en stund slår orden jag sjunger till mig med kraft, jag börjar gråta...Jesus älskar alla barnen...

...men hur märker "mina" två pojkar det? Nakna, törstiga, ofta hungriga, drabbas hårt av enkla infektioner som vi lätt behandlar "hemma" i Sverige. 

Här har vi precis delat en flaska vatten

Trots alla mina frågor tror jag på orden i sången och hoppas jag kan/vågar visa kärlek till folk jag möter vart jag än går omkring.

Kiboikin nikajokon!

Daniel

Fruktansvärda nyheter från Sydsudan/Kenya men även lite goda:)

Hej!

Ni som har läst min blogg sedan mars vet att jag skrivit mycket om Sydsudan och om hur vi efter resan startat en insamling för att kunna hjälpa till i kampen mot svälten.

Förra veckan hände något fruktansvärt då lastbilen vi hyrt med 40 ton mat mm blev överfallen, föraren mördad och maten stulen. Läs mer i länken här under:

Läs mer < länk till pressmeddelande

Här kommer också en filmlänk som vi spelat för att samla in pengar till mat mm. 

Se gärna den korta filmen för att få en liten bakgrund. 

212404066 < länk till filmen

Det är dessa Nyangatom som vi hjälpa.

Vi träffade på flera med tecken på undernäring/svält

Rött betyder svält!

Nu till något kul!

Vi har lyckats få tag på 40 ton majs mm som är i Sydsudan. Vi har utrustning för att röja fram en väg, vi har män som skall göra det. Fantastiskt att trots det tragiska som hände kunna fortsätta jobba för att Nyangatom folket skall få mat och utsäde. 

Tack vare många personers insatser är hjälpen på väg. En viktigt person har varit George Echom politiker som faktiskt själv är från Nyangatom stammen. 

Nu får vi hoppas att arbetet med vägen till Lotimor fungerar bra, utan missöden.

Lotimor med omnejd.

Skulle ni vilja vara med och stötta arbetet så använd gärna de vägar som visas i filmen.

Hälsningar,

Daniel

Skolan, vårt hem under tiden i Lotimor, Sydsudan

Hej!

Det finns några viktiga saker som måste fungera när man är på ett uppdrag som vårat i Sydsudan. Vi måste ha tillgång till vatten, lite mat, någonstans att sova, en toa av något slag är bra. Finns det möjlighet till att tvätta sig någon gång är det också bra.

Skolan närmast i bild, då den var övergiven kunde vi bo/sova där efter vi städat ur allt bajs från, getter, åsnor mm.  Vatten hade vi med oss i mängder, vi visste inte om det fanns någon brunn med rent vatten i byn.

Skolan. 

Min sovsal. Liggunderlag och ett myggnät samt bra öronproppar, ja då sov man gott:)

Eld för att koka vattnet till te och kaffet.

Frukosten, två "vetabix" bitar, pulvermjölk. Med lite socker och sylt funkade det ok om man inte sölade och lät det bli för grötigt.

En genomgång av dagens aktiviteter, ett bibelord för dagen och en bön...kanske en sång med, så var det bara att traska ner till mottagningen.

Efter "arbetet" på mottagningen var vi rätt trötta så lite mat är inte fel. Frågan är om det blir tupp eller get idag?

Dessa tuppar, höll oss vakna, väckte oss tidigt när vi väl sov, sega var de att äta med:)Get idag...igen

Linus förbereder getköttet.

Blir ni hungriga?

Väntar på att maten skall bli klar

Kolla in den här lilla filmen(under 2 min) jag spelade in:

The goat is dead  klicka här

På kvällen tog vi med oss ett handfat, lite tvål och en halv PET-flaska så vi kunde "duscha". Detta gjorde vi nere vid pumpen i mörkret. Kommer inga bilder på det:) en höjdpunkt på dagen. Det tyckte nog en del av byborna med som kollade på oss.

Här hämtade byborna vatten, så även vi. Vi använde detta bara till matlagning och te/kaffe.

Som ni ser håller fästet/grunden på att gå sönder, något som behöver fixas snarast. Utan en fungerande brunn här blir livet än hårdare. 

Vill ni hjälpa till? Kolla den här filmen också(4 min)

Sydsudan: kort film om hur vi hoppas kunna förhindra en hungerkatastrof mm.

Kanske inte de mest häftiga bilderna men lite om hur en dag kunde se ut i Lotimor för oss. Kolla filmerna!

God natt och ha en go vecka!

Daniel